RICHARD SÖRMAN: Nya institutioner skapar nya karriärvägar

IDÉ OCH KULTUR Den nya svenska konservatismen behöver bygga egna institutioner. Det behövs tidningar, web-sidor, tv-kanaler, radiostationer, tankesmedjor, studentföreningar, kulturföreningar, friskolor, akademier, affärskedjor, lobbyföretag och mycket mer. En ofta förbisedd anledning till detta är att vi behöver möjliga karriärvägar för människor med konservativa och nationalistiska värderingar. Skulle man tjäna pengar på att vara nationalist i Sverige istället för att förlora pengar (vilket man gör om man blir av med jobbet) skulle garanterat många fler komma ut som sverigevänner.

Jag publicerade i söndags ett upprop för skapandet av en konservativ svensk friskola. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Många lärare hörde av sig och förklarade att de var hur intresserade som helst av att arbeta på en sådan skola. Och människor som inte är lärare eller ens har verkat i skolan lät förstå att de gärna är med och bidrar.

Jag skrev att den nya konservatismen behöver skapa egna institutioner. En klok person jag känner menade att det viktiga ändå är att ta över de institutioner som redan finns. Vi kan inte överge kyrka, skola, public service, muséer och universiteten åt vänstern. Vi måste försöka ta tillbaka dem.

Självklart ska inte den nya konservatismen överge det offentliga Sverige. Men bara för att vi inte ger upp hoppet om våra officiella institutioner ska vi heller inte vara så oföretagsamma att vi inte trycker på genom att skapa egna. Det handlar om att utmana vänstern och göra dem osäkra. Det handlar också om att utmana en liberalt sinnad borgerlighet som varit alldeles för lam i sitt motstånd mot vänstern. Men – och det är min poäng här – det handlar också rent konkret om att skapa karriärvägar för svenskar med konservativa och nationalistiska värderingar.

En av anledningarna till att många människor inte säger öppet vad de tycker om invandring, feminism och utopistiskt värdegrundstänkande är att de är rädda för att förlora jobbet. Det är ofta inte mer komplicerat än så. De håller tyst för att inte bli av med anställning och lön, för att inte förstöra sin karriär.

I det perspektivet är det helt enkelt nya karriärvägar vi behöver. Tvingas man avsluta sin anställning på den hbtq-certifierade skolan med inkluderingsvänlig profil på grund av de åsikter man hyser om Pridefestivaler och immigration ska man kunna gå till den sunt förnuft-baserade skolan med traditionsbefrämjande profil istället.

Tänk er själva, ni som läser detta och som kanske går och hukar på arbetsplatser där några vänsteraktivistiska kollegor sätter tonen, att ni fick arbeta med likasinnade, att ni hade en chef med öppet Sverige-vänliga värderingar, att ni kunde gå till jobbet och känna att ni tillsammans med andra gjorde något för Sverige och Sveriges framtid och dessutom fick lön för det.

Patrik Engellau talar ofta i sina texter här på Det Goda Samhället om det välfärdsindustriella komplexet och om dess dragningskraft på människor som gärna tjänar pengar på att ta hand om andra. Det här är en tes som bygger på premissen att människor medvetet eller omedvetet söker sig till åsikter, attityder och nätverk som går att omvandla i lön och karriär. Finns det pengar att tjäna på att skriva värdegrundsdokument kommer människor skriva värdegrundsdokument och dessutom tro på nyttan av att skriva värdegrundsdokument.

Jag tror det ligger mycket i det här. Jag tror till och med att det ligger så mycket i det att den nya högern medvetet borde anamma det här tänkandet och skapa ett eget ”komplex” som erbjuder både karriärvägar och löner till människor som vill arbeta för konservativa värden. Om människor i Sverige plötsligt kunde göra karriär och tjäna pengar på att vara nationalister kan jag garantera att betydligt fler än idag skulle stoltsera med sin kärlek till Sverige och det svenska.

Därför behöver vi konservativa friskolor. Precis som vi behöver konservativa tv-kanaler, radiostationer, studieförbund, lägerskolor, fackföreningar, nätverk på landsbygden, kulturstödjande verksamheter och affärskedjor.

Förebilden här är socialdemokraterna och den omfattande maktapparat de byggde upp med hjälp av alla sidoorganisationer (LO med alla dess specifika förbund, ABF, Konsum, Hyresgästföreningen, Fonus…) som på olika sätt bidrog till att göra socialdemokratin till ett slags norm i hela landet. Och en viktig sak vara att hela denna ”rörelse” erbjöd just tjänster, karriärer och lönekuvert. Det var kanske inte så svårt att bli aktiv socialdemokrat på en arbetsplats om man erbjöds en möjlighet att göra karriär inom facket. Fråga Stefan Löfven som vid 24 års ålder blev kontaktombud för facket på sitt industriföretag där han arbetade som svetsare. Jag säger inte att han blev socialdemokrat för att få arbeta på facket, men jag konstaterar att engagemanget i den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen öppnade dörrar till en annan karriär än den som vanligtvis väntar en 24-årig svetsare.

Därför måste även den nya nationalistiska rörelsen, med alla dess olika grenar och inriktningar, skapa karriärvägar som underlättar ideologiska ställningstaganden i rätt riktning. Det handlar om att skapa möjligheter till praktiskt motstånd, men också om att skapa trovärdighet och uthållighet. Se hur liberalerna i Sverige har kvar sitt inflytande över debatt och politik genom alla de dagstidningar de en gång startade trots att Liberalerna som parti nästan är utraderade. Och se hur Socialdemokraterna behåller sitt inflytande över svensk arbetarklass med hjälp av fackföreningsrörelsens inflytande på arbetsplatserna. Politik handlar om mer än om att argumentera och få rätt. Det handlar ibland bara om att överhuvudtaget finnas.

Richard Sörman