MOHAMED OMAR: För varje man som böjer knä bör många fler ställa sig upprätt

Härom dagen knäböjde Kanadas progressive premiärminister Justin Trudeau inför ”antirasistiska” demonstranter. Som ung man spexade han genom att måla sitt ansikte svart. Han gjorde en så kallad ”blackface”.

Men det var inte denna stora, rasistiska synd han bad om förlåtelse för. Han bad inte om förlåtelse för något han gjort själv som individ. Han bad om förlåtelse för den skuld som alla vita bär på. Han gick ner på knä i egenskap av representant för de vita.

Jag tror inte att Justin Trudeau kommer att bli förlåten. Den stora synden, att vara född vit, kan han inte tvätta bort. När han går ner på knä gör han bara ”antirasisterna” ännu mer aggressiva. De kommer att kräva mer förnedring och underkastelse.

Trudeau böjde bara ett knä.

Det finns dem som går längre, som kastar sig ner på sina ansikten. Det kallas prostration. Det är en ställning som förekommer inom olika religioner för att uttrycka den totala underkastelsen.

I en video syns Michael Shaw, polischef i staden Webster i delstaten Massachusetts, kasta sig ner på sitt ansikte i en prostration inför ”antirasistiska” Black Lives Matter-demonstranter.

Michael Shaw säger till demonstranterna att han stödjer deras kamp.

Jag skäms när jag ser dessa och andra vita göra på detta sätt. De saknar värdighet.

Ska araberna gå ner på knä inför vita och be om förlåtelse för deras slavhandel med vita människor? Tusentals vita kvinnor såldes som boskap och låstes in i harem.

Vem pratar om det idag?

Det måste vara något fel på utbildningssystemet i väst. Och på medierna. Och på underhållningsindustrin. Så många vita västerlänningar verkar ju tro att vår civilisation är så mycket ondskefullare än andra civilisationer.

Kanske skulle mer kunskap kunna hjälpa dem att säga ifrån när de blir mobbade av så kallade ”antirasister”?

För varje man som böjer knä bör många fler ställa sig upprätt och klart och ljudligt förkunna västvärldens välsignelser. Vi har mycket att vara stolta över.

Jag har en förälder som är vit svensk europé och en som är iransk (också ganska vit i och för sig). Jag kan utan problem säga att jag är stolt över mitt iranska arv. Men om jag säger att jag är stolt över mitt svenska arv, eller att jag är stolt svensk, då får jag problem.

I Sverige, alltså. Det är problematiskt att vara stolt svensk i Sverige. Det ställe på jorden där en sådan känsla borde uppmuntras eller åtminstone anses för helt normal.

Men det är okej att vara stolt iranier, eller kurd, eller arab, eller somalier. I Sverige, alltså.

Vi lider av något allvarligare än kunskapsbrist. Vi är sjuka.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar