Gästskribent Thomas Karlsson: Om vikten av trohet och tro

Tro handlar om trohet. Det handlar också om tillit. I den mer vulgära debatten om religion så ställer man inte sällan orden tro och vetande mot varandra. Dels bygger det på en överföring av de grekiska orden ”pistis” och ”gnosis” men som inte låter sig översättas enkelt till den moderna svenskan. Och dels bygger den på premissen att tro är godtrogenhet. Men alla tror. De flesta av oss tror på atomer även om vi normalt sett inte brukar se dem. Men vi tror på vetenskapen och dess beskrivning av verkligheten.

Tro är en aspekt av det mänskliga livet. Vi måste tro på vissa saker, och tro är som sagt nära sammankopplat med trohet. Det är ett karaktärsdrag. Vi litar på något eller någon, och det finns ett underförstått löfte. Vi tror att vi kan lämna cykeln olåst när vi går till affären om vi bor i ett tryggt området, där man tror och litar på varandra. Där det finns tilltro.

Trohet är också ett val. I Sverige har det länge funnits en tilltro mellan medborgarna och Staten. Man litar på varandra och att bägge parter gör så gott de kan. I korrumperade länder är detta otänkbart och skulle ses som ytterst naivt. Men i ett samhälle där man tror på varandra och det finns en trohet kommer allting fungera smidigt och alla vinner på det. Men i ett land utan en trohet mellan varandra gnisslar maskineriet och en själviskhet blir naturlig. Om alla tar så mycket man kan, är det ju dumt att inte också göra det själv. Ett sådant samhälle fungerar illa och alla förlorar i slutändan på det.

Jag brukar säga att det finns en horisontell och en vertikal trohet. Den horisontella är en tro på naturlagar och förhoppningsvis på våra medmänniskor. En ärevördig människa är trofast även om samhället i övrigt inte är det. Denna människa tror ofta på högre värden, och där kommer den vertikala troheten in. Om vi tror på en högre mak, eller högre principer, kan vi resa oss upp när vi faller och vi kan vara trofasta även om den horisontella troheten rasar samman runt omkring oss.

Av denna anledning tror jag att vi måste tro. Om vi tror på högre principer är det möjligt att bygga ett samhälle där vi tror också på varandra. Martin Luther tanke om Sola Fide, ”genom tron allena” innehåller många sanningar som vi missar i vårt moderna samhälle. Det är tron som gör att vi kan tänka långsiktigt och vänta på belöningen. Den kommer inte genom omedelbara handlingar utan som ett resultat av tro och trohet.

Trohet får inte vara naiv eller godtrogen. Den måste vila på ett fundament av empiri och rationalitet. När ett samhälles ledare inte längre är trovärdiga eller handlar så att människor inte tror på dem väntar en samhällskollaps eller ett repressivt samhälle som straffar fram lydnad, istället för trohet.

Vi måste tro för att kunna leva. men den sociala horisontella tron knakar i Sverige. Den finns fortfarande, men vi måste alla vara trofasta och förvänta oss detsamma av omgivningen. Och jag tror att vi måste vårda vår vertikal tro: Tron på något högre. Denna tro gör oss ståndaktiga även när fundamentet skakar. Och om vi faller får den oss att resa oss upp. Och om samhället faller får den oss att bygga upp det igen. Så fortsätt tro, utan godtrogenhet, och sätt ett värde i trohet som en del av vårt sätt att leva och hur vi beter oss mot våra medmänniskor.

Thomas Karlsson är en oberoende skribent. Han är filosofie doktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet och Fellow Researcher, Yale University, USA. 

Gästskribent