PATRIK ENGELLAU: Flockimmunitet

Jag försöker förstå den svenska coronapolitiken som den beslutats av Folkhälsomyndigheten och de politiska härskarna (som antagligen inte tänker själva utan följer myndigheten men troligen ger myndigheten order om plötsliga drastiska åtgärder ifall allmän oro sprider sig; om folk bara håller sig lugna så får myndigheten hållas). För att begripa får man bete sig som paleontologer som rekonstruerar dinosaurier med utgångspunkt i upphittade ben.

Här följer två av varandra oberoende under de senaste dagarna inträffade händelser som kan tjäna som underlag för en bedömning av myndigheternas tänkande och avsikter.

En person berättar att han i fredags tillsammans med sju andra svenskar flög i privatplan – det är mycket privatflyg nu för tiden – från Malaga till Ängelholm. I Malaga fick man bara vara två personer i taxin till flygplatsen. Passagerarna fick fylla i blanketter om att de var friska och kördes sedan direkt ut till planet. Passkontroll behövdes inte.

Planet hade svensk besättning försedd med munskydd, kaptenen också. I Ängelholm skedde ingen som helst kontroll av någonting. Personen tog taxi hem till Båstad.

Det andra fallet gäller en yngre svensk som i lördags flög från Paris till Arlanda. Ingen hälsokontroll genomfördes i Paris. Vid ankomsten till Arlanda fanns ingen hälsokontroll. På vägen ut satt tre representanter för Folkhälsomyndigheten och erbjöd sig att svara på frågor. Resenären tog Arlanda Express till Centralen för att fortsätta med tåget hem till Halmstad.

Vad kan man dra för slutsats av dessa händelser? Den som har något hum om hur exempelvis Taiwan hanterat viruset höjer nog på ögonbrynen. Taiwan – som nu verkar ha fått bukt med viruset och har totalt två coronadöda på 24 miljoner invånare – började redan dag ett med att kontrollera alla inresande personer och sätta misstänkta fall i karantän. Den taiwanesiska politiken var glasklar: syftet var att förhindra ett okontrollerat utbrott av smittan. Smittan fick inte komma lös. Det verkar ha lyckats.

I Sverige sker motsatsen. Den svenska politiken kan inte vara slumpmässig utan måste vara avsiktlig. Folkhälsomyndigheten hade tre representanter på Arlanda, inte för kontroll, utan för att artigt svara på eventuella frågor. Det finns ingen annan tolkning än att myndigheten inte har något emot om smitta kommer in från utlandet. På mig verkar det som om myndigheten bjöd in viruset till Sverige. ”Corona welcome”, typ.

Statsepidemiologen Tegnell har vid några tillfällen nästan förnärmat förnekat att den svenska politiken har som syfte att skapa flockimmunitet, det vill säga att så många som möjligt ska smittas för att bli immuna så att viruset så småningom dör ut för att det inte kan hitta några offer. Teorin är säkert korrekt, men observera att den är motsatsen till de hittills enda framgångsrika försöken att bekämpa coronat, nämligen de asiatiska ländernas resoluta åtgärder för att kväsa och trycka ned smittan.

Det finns bara en hake med den svenska strategin och det är att viruset plötsligt kan löpa amok och smitta så många människor att sjukvården storknar och folk dör av andnöd på gatorna för att det inte finns plats på intensiven. Hur har Folkhälsomyndigheten tänkt att hantera det?

Där har min inre paleontolog beaktansvärda hypoteser. Jag tror att myndigheten anser sig ha ett reglage där den kan gasa och bromsa smittspridningen. Det är ett fiffigt och användbart vred, ungefär som en maskintelegraf på gamla ångbåtar.

Tegnell har reglaget på sitt tjänsterum. Reglaget styr den sociala distanseringen. Han kan ställa in på en halv meter, en meter, två meter och så vidare och därmed kontrollera R0 vilket är vetenskapsspråk för smittsamhet. Kanske har han inte ett så där åbäkigt reglage utan en modernare joystick?

Men hur länge ska han hålla på att bromsa? Han har ögonen på sjukvården och anpassar smittspridningen efter vårdkapaciteten. Han sköter detta mycket skickligt.

Men det kommer en dag när flockimmuniteten kommit så långt att han kan släppa på alla spärrar och låta folk umgås eftersom de inte längre blir smittade. Hur ska han veta när den punkten har kommit? Jo, han ska testa hur många som utvecklat immunitet. Han har bara tre problem.

Det första är att han inte har någon testutrustning. Det andra är att han inte vet vid vilken grad av immunisering han kan upphäva den sociala distanseringen. Om han släpper för tidigt bryter viruset ut igen. Om han släpper för sent har ekonomin tagit stryk i onödan. Det tredje är att han inte vet om flockimmunitet överhuvud taget uppträder hos patienter som genomgått COVID-19. Hur skulle man kunna veta det med ett virus som bara varit känt för vetenskapen i tio veckor?

Bra att Folkhälsomyndigheten vet vad den gör. Lita på dina myndigheter!

Patrik Engellau