KULTUR Idag är det den 6 januari och trettondag jul, den trettonde dagen efter juldagen. Julen är alltså inte slut ännu. Så här skrev en utländsk betraktare år 1893 om den svenska julen:

Hela Sverige hängifver sig åt jultidens glädje. Först kommer julaftonen, så juldagen, därefter annandagen, sedan tredjedag jul; under alla dessa fyra dagar fortgår julfirandet. Därefter mattas festandet något, men det upphör icke. Det kommer igen med slägtbjudning och middagar på sista dagen af det gamla året samt på nyårsdagen och så åter den 6 Januari, en helgdag, som svenskarna kalla trettondag jul. Den dagen och aftonen förut firas ofta nästan lika mycket som, själfva julaftonen och juldagen, och icke förrän den 13 Januari eller tjugondag jul anser en äkta svensk familj firandet af julen väl öfverstökadt.

Den utländske betraktaren var amerikanen William W. Thomas Jr. (1839-1927). Stycket kommer från hans bok Thomas: Sverige och svenskarne eller från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige.

Författaren tituleras ”Amerikas förenta staters envoyé och extraordinarie och ministre plénipotentiaire i Sverige och Norge”.

Han var själv inte svenskättling, men hade stor kärlek till det svenska folket och dess historia och kultur. Han grundade en svensk koloni i norra Maine, New Sweden, år 1870.

Och han gifte sig med en svensk adelsfröken, Dagmar Törnebladh (1869-1912).

Thomas Jr. lärde sig tala, läsa och skriva svenska – utan hjälp av någon dåtida motsvarighet till SFI. Han tog inte emot några bidrag, men han bidrog själv mycket, både tid, kraft och pengar för att främja den svenska kulturen.

Han ville ha svenska invandrare till Amerika eftersom han ansåg att vi var duktiga. I ett brev 5 april 1864 skrev han så här:

Besides all other reasons, I believe these honest, pious, plodding Swedes would form an excellent balance to the fickle, merry, light-hearted Irish, who are now crowding in such goodly numbers to our shores.

I förordet till boken Sverige och svenskarne eller från slott till koja berättar Thomas Jr. att det nu gått nära trettio år sedan han kom till Sverige första gången. Han blev då sänd av Abraham Lincoln till Göteborg som konsul:

Här var det jag först lärde känna, hvilket ädelt, storsint och gästvänligt folk svenskarne äro, i sanning värdiga afkomlingar af Gustaf II Adolfs krigare och Carl XII:s ”gossar blå”.

Efter att ha lärt känna svenskarna såg Thomas Jr. det som sin livsuppgift att i Amerika sprida kunskapen om detta folk, dess kultur och historia. Han höll föredrag och publicerade artiklar i tidningar och tidskrifter. Det blev så småningom en bok.

I förordet skriver han också att skandinaverna är en av fyra olika ”folkstammar” som smält samman och blivit det amerikanska folket. De andra tre är engelsmän, irländare och tyskar. Det här var före den stora italienska invandringen.

Så grundade han en svensk koloni i Maine:

Det blef mitt åliggande att föra en svensk koloni öfver oceanen och grunda Nya Sverige i norra Maines skogar, där jag sedermera, under fyra års tid, vistades större delen af året bland våra svenska nybyggare.

Läs hela boken här

Stjärngossar förknippar vi idag framför allt med Luciadagen den 13 december. Men deras ursprungliga plats är vid trettondagsspelen där de skulle föreställa vise män, stjärntydare eller helga konungar.

I Bibeln berättas om hur stjärntydare kom från Österlandet för att hylla Jesusbarnet. De tre vise männen, i legenderna kallade Kaspar, Melkior och Baltasar, följde stjärnan till Betlehem där de fann det nyfödda gudabarnet. De föll ned och tillbad det så frambar de gåvor: guld, rökelse och myrra. Det är denna händelse man firar på trettondagen. På svenska kallas dagen också Heliga tre konungars dag, på franska Le jour des Rois, och på tyska Dreikönigstag.

De tre vise männens reliker sägs vara förvarade i katedralen i Köln. Det var ett populärt pilgrimsmål under medeltiden. De tre vise männens symbol var tre kronor – de var ju kungar. Symbolen syntes både här och där. Vissa historiker tror att de tre kronorna i Sveriges riksvapen kommer därifrån. Den främste riddaren av alla, kung Arthur, avbildas med symbolen på sin sköld.

I en dikt skildrar Karlfeldt stjärngossarnas gång på trettondagen. Dikten publicerades första gången i tidskriften Bjällerklang 1904, sedan i samlingen Flora och Pomona 1906:

Stjärngossar

Det går ett ljus i vår by,
det lyser genom fönstret på en gummas gråa hy.
Då vänder hon sig, kvidande
av ålderdom och lidande.
”Nu stryker döden kring vår gård i nyårsny.”

Det går ett ljus vid vår grind,
det faller som ett guldflor över jungfruns varma kind.
Då far hon upp ur drömmarna,
så täcket gnyr i sömmarna.
”En vacker gosse går förbi i nyårsvind.”

Det går ett ljus kring vårt stall –
Nej, här är ingen sorg och död, fast natten är så kall.
Men vackra gossar ärom vi,
en vacker stjärna bärom vi,
som markens herdar vandrom vi i nyårsvall.

De unga gick runt bland gårdarna och uppträdde som olika figurer ur trettondagsspelet. Där fanns stjärngossar, Judas med pungen, Herodes och knektar. Där kunde också finnas en julbock. Josef och Maria och änglar kunde också vara med. En av stjärngossarna uppträdde vanligtvis svärtad i ansiktet, det som nu kallas ”blackface”, eftersom han kom från ”Morernas land”.

När sällskapet kom till ett hus sjöng de:

Goder afton, goder afton båd’ kvinna och man,
husbonde, matmoder en var i sitt stånd.
Vi önska eder alla en fröjdefull jul,
från olyckor alla bevare er Gud.

Förutom att sjunga kunde de spela upp något litet drama. Julboken stökade. De blev sedan trakterade av husets folk. Det kunde vara gotter eller brännvin eller både och. Judas med pungen samlade in skänkerna. Tillställningen slutade med följande avskedssång:

Hafven tack, hafven tack för redeligan skänk!
Eder skänk skall vara af Gudi betänkt.
Hafven tack, hafven tack! Goder natt!

Hur kan man fira trettondagen idag? Om man är ambitiös kan man förstås sätta upp ett traditionellt trettondagsspel med några eller alla figurer. Jag kommer att anordna en middag där jag och min vän sätter på oss strutar och skrålar Staffansvisan. Under middagen kommer jag också att högläsa Karlfeldts dikt och stycket i Nya testamentet om stjärntydarna från Österlandet. Man får använda sin fantasi och improvisera efter tid, antal personer och ekonomiska förutsättningar. Jag vill uppmana dem som firar trettondagen, i kyrkan eller hemma eller på annan lokal, att ta bilder och lägga ut på sociala medier. Det har blivit enklare och billigare att sprida kunskap om svensk kultur än det var på William W. Thomas’ tid.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)