Patrik Engellau: Världens viktigaste självmotsägelse

Patrik Engellau

OPINION Även om jag brukar framställa mig själv som anhängare av Betydelsefulla och Högstämda Principer så måste jag tyvärr erkänna att sådant vid närmare eftertanke är båg. I sista hand är det våldet som avgör. 

Läs eftertänksamt dessa hyllade rader ur den amerikanska självständighetsförklaringen, troligen västerlandets mest inflytelserika text: 

Vi anser att dessa sanningar är självklara: att alla människor är skapade lika, att de av sin skapare har utrustats med vissa oförytterliga rättigheter; att liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa rättigheter; att regeringar har inrättats bland människorna för att trygga dessa rättigheter och att regeringarna likaledes har erhållit sina rättigheter från de styrda. 

Detta sextiotal ord har skapat vårt västerländska system, vårt tänkande, vår kultur, våra framsteg. Ändå hänger de inte ihop. 

Motsägelsen ligger i att två egentligen oförenliga principer artikuleras. Det märkvärdiga med västerlandet är att våra länder för första gången i mänsklighetens historia under tre sekler har kunnat leva med och till och med vinna energi av spänningen mellan de två principerna. 

Den ena principen är att den enskilda människan har fått vissa rättigheter av sin skapare. Skaparen kanske var Gud eller Big Bang, det spelar ingen roll, ty poängen är att rättigheterna är utifrån givna och därför inte möjliga för människan att ändra, i varje fall inte inskränka. Tre speciella rättigheter anges – liv, frihet och strävan efter lycka – men av texten framgår att det även finns andra rättigheter. 

Den andra principen är att människan visst kan ändra på precis vad hon vill. Regeringar har visserligen bildats för att trygga de mänskliga rättigheterna men regeringarna jobbar på de styrdas uppdrag och kan därför, underförstått, göra vadhelst de styrda får för sig, även ta bort rättigheter om det skulle kännas angeläget. 

Nå, hur ska vi ha det? Finns det oomkullrunkeliga rättigheter som inrättats av skaparen eller är det människorna som bestämmer vilka rättigheter som ska gälla? Vilket är det viktigaste, rättigheterna eller folkviljan? 

(Ett tokroligt exempel på att självständighetsförklaringens rättigheter inte är särskilt oomkullrunkeliga är artikel 24 i den 172 år senare av FN antagna rättighetsdeklarationen enligt vilken ”regelbunden betald ledighet” är en mänsklig rättighet för alla människor i hela världen. Den rättigheten kan inte vara inrättad av samma skapare som inspirerade självständighetsförklaringen.) 

Motsättningen är inte trivial och den uppträder överallt, inte bara när staten på medborgarnas uppdrag vill expropriera någons mark och därmed kränker äganderätten utan också när en sådan som Viktor Orbán retar upp EU genom att förklara att Ungern är en ”illiberal demokrati” vilket betyder att han tänker respektera folkviljan men inte de mänskliga rättigheterna, åtminstone inte alla dem som EU bekänner sig till.  

Västerlandets framgångsformel är att på ett civiliserat sätt leva med den ständigt hotande motsägelsen mellan rättigheter och folkvilja. Ibland ställs de emot varandra och då kan det bli våldsamt. Vid de tyska valen i mars 1933 blev Hitler helt demokratiskt vald ty nazistpartiet fick 44 procent av rösterna och koalitionspartiet Tyska Nationella Folkpartiet fick åtta procent, men de mänskliga rättigheterna sattes på undantag och våldet fick råda. 

Att heliga principer kommer i konflikt med folkviljan med åtföljande våld är annars ett normalt tillstånd i världen, det räcker med att betrakta situationen i exempelvis Iran där ett prästvälde baserat just på heliga principer utmanas av folket. 

Att västerlandet klarat sig så bra sedan den amerikanska självständighetsförklaringen – om vi bortser från två världskrig och lite sådant – tror jag beror på den ekonomiska tillväxten. Det finns inget som lugnar sinnena som utsikten att livet ska bli bättre. Plussummespel är alltid behagligare än noll- och minussummespel. När resurserna växer blir det lättare att övervinna den grundläggande motsättningen mellan rättigheter och folkvilja.  

Detta begriper inte klimatalarmister och andra aktivister som vill stoppa tillväxten och minska bruttonationalprodukten. Det blir inte lycka av sådant, det blir krig.