Patrik Engellau: Den privata företagsamhetens födelse

Patrik Engellau

OPINION När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete. Individuella odlingstegar fanns men de var så smala och låg så nära varandra att all odlingsverksamhet måste ske unisont. Kravet på trygghet skapade en tendens till kollektivism.

Historiens riktning i Västerlandet har under de senaste tvåhundrafemtio åren gått mot ökat individualisering inom jordbruket (om man bortser från de kollektivistiska och totalt misslyckade återfall i kollektiviserad odling som prövats exempelvis i Sovjetunionen och Kina; numera finns det nog inga kolchoser kvar på jorden utom kanske i Israel).

Noga betänkt är förvandlingen av ett jordbruk (eller varje slags annan produktion) från uppifrånstyrt och centraliserat till individstyrt och decentraliserat en ganska otippad händelse. En individ från Mars som skulle rekommendera jordborna i frågan om kollektivism eller individualism och bara hade sitt sunda förnuft att lita till skulle nog, tror jag, satsa på kollektivismen. Kollektivism betyder en plan som tydligt fastställer vad var och en ska göra. Det verkar intuitivt mer tillförlitligt än ett system där varje individ själv bestämmer vad han ska hitta på och hela havet därför liksom stormar.

Men historiens verkliga väg sedan hundratals år tillbaka har alltså inte varit den förnuftige Marsianens utan i stället motsatsen: mer makt åt individen, i det här fallet den enskilde jordbrukaren, att bruka de odlingsmetoder som han tror på även om han är ensam att tro på dem. Och historien har också gett tydligt facit om de två metodernas relativa effektivitet. Att sovjetmedborgarna över huvud taget kunde överleva trots kolchossystemet berodde på att bönder tidvis hade rätt att odla egna täppor nära boningshusen. Fyra procent privat jord gav en fjärdedel av skördarna.

Hur kunde det gå till? Vem bröt först med den kollektivistiska principen?

Av en ren händelse hamnade jag i sällskap med William Bradford, 1590 – 1657, en av resenärerna på pilgrimsskeppet Mayflower år 1620, den händelse som anses ha lagt grundstenen till Amerikas Förenta Stater. De omkring hundra migranterna, som var religiösa flyktingar, slog sig ned vid Plymouth i nuvarande Massachusetts. De fick lida oerhörda plågor med kyla och svält och tvivelaktiga relationer med de lokala indianerna.

Bradford, som var kolonins guvernör under mer än trettio år, skrev den första riktiga boken i det blivande USA, Of Plymouth Plantation. Han berättar att Mayflower-resenärerna från England förde med sig en kanske religiöst grundad doktrin enligt vilken marken skulle odlas kollektivt för att känslan av samhörighet under Gud skulle förbli stark.

Men svälten och den hårda vintern år 1623 fick migranterna att tänka om. Hälften dog av de svåra umbärandena. Den ene hade inget överskott av säd att ge till den andre. Bättre då att var och en fick göra sitt bästa på egen hand för att se vad som fungerade. Det beslöts, skriver Bradford, ”att varje man skulle så sina egna frön och lita till sin egen förmåga”. Varje familj fick sin egen bit jord och det kollektiva jordbruket avslutades. Bradford rapporterade:

Detta var mycket lyckosamt ty det gjorde alla mycket flitiga och mer såddes än annars hade varit möjligt… kvinnorna gick nu villigt ut på fälten och tog sina småttingar med sig för att hjälpa till att så vilket tidigare hade betraktats som svaghet; den som förmått dem till sådant arbete hade förut ansetts för tyrann och förtryckare.

Jag vet inte om detta bara är en romantisk historietolkning eller om den fria företagsamheten faktiskt uppfanns i Massachusetts år 1623 – inte för att någon smart tänkare hade tänkt ut något listigt utan för att människorna drabbats av olyckor och inte längre kunde hjälpa varandra och beslöt att försöka hjälpa sig själva för att se om det blev bättre resultat. Det blev det.

Var det denna sociala uppfinning från Plymouth som 126 år senare förmådde Sverige att försöka sig på storskiftet och därefter enskiftet och laga skiftet? Som vanligt en innovation som uppstår i USA och sedan sprider sig till läraktiga och följsamma länder som Sverige?

Om professionella historiker fick sätta tänderna i min lyriska teori om den fria företagsamhetens uppkomst så skulle de antagligen komma fram till något helt annat, till exempel att företagare och underentreprenörer existerande redan när det skulle byggas pyramider och sfinxer i den egyptiska öknen. Men jag gillar i alla fall föreställningen att några dussin engelska kalvinister på flykt till en bättre värld av en sinkadus hittade formeln för hur det närmaste vi kommit ett paradis på jorden skulle kunna konstrueras.

(Citaten kommer från George F. Will, The Conservative Sensibility, Hachette, 2019.)