Richard Sörman: Tillbaka till källorna humanister!

Richard Sörman

Humanistiska studier vid universiteten behöver en ny renässans. De behöver göra exakt det som 1500-talets humanister uppmanade dåtidens lärde att göra: Gå tillbaka till källorna! Läs originaltexterna och ignorera alla dogmatiska kommentarer. 1500-talets humanism gjorde revolution mot de medeltida universitetens ideologiska och formalistiska dogmatism. Den revolutionen behöver göras igen.

Svenska humanistiska studier behöver vitaliseras. Universiteten rör sig nämligen på en och samma gång mot ideologisk dogmatik och kvävande formalism. Man ska göra rätt både när det gäller innehåll och form. Detta är en återvändsgränd som snart kan göra universitetet irrelevant.

Den ideologi jag syftar på är en vänsterideologi där kulturanalyser regelmässigt handlar om makt och offerskap. Universitetet är en mångfacetterad värld där många humanister inte alls arbetar med dessa teman. Men de krafter som kräver underkastelse under detta tänkandes ideologiska grundpremisser verkar hela tiden stärka sina positioner. Nobelstiftelsen har i dagarna visat prov på sant humanistisk storsinthet (ironi) genom att framhärda i sin linje att Sverigedemokraterna inte ska bjudas in till Nobelfesten. Vid Göteborgs universitet skriver professorer på en protestlista mot att Sverigedemokraternas Richard Jomshof ska få hålla en föreläsning vid en av universitetets institutioner. Man tror knappt det är sant.

Det är viktigt att komma ihåg här att universitetet är en värld som förändras långsamt. Det är de studenter och doktorander som just nu präglas av vår egen tidsanda som om 20-30 år kommer vara professorer och chefer vid våra läroanstalter. Det var först på 2010-talet som 1968-vänsterns idéer om klasskamp och social revanschism fick verkligt genomslag i våra samhällsinstitutioner i allmänhet. Det finns alltså skäl att vara pessimistisk när det gäller universitetens framtid.

Ideologi alltså. Men också formalism. Med dogmatisk formalism avser jag den tendens som finns både inom den rena professionen (meriteringar, befordringar, men också arbetsmetoder) och inom det vetenskapliga arbetet att lita på formella kriterier istället för det fria omdömet. Jag diskuterade detta med litteraturvetaren Johan Lundberg i ett samtal vi publicerade här på Det Goda Samhället. Och vi pratade bland annat om de formella kriteriernas helvete. Ett helvete dels för forskarna och lärarna själva när de ska söka jobb som de är kompetenta för men kanske inte formellt behöriga att söka eftersom de inte kan redovisa tillräckligt många timmar med den ena eller den andra typen av arbete eller för att de inte har gått ett visst antal kurser i universitetspedagogik eller något liknande. Men dels också för studenter och doktorander som måste följa exakta formler för hur uppsatser och avhandlingar ska se ut och dessutom fördjupa sig i metod och teori fast det ofta inte är nödvändigt för att fullfölja det kreativa arbete de egentligen vill (eller åtminstone borde vilja) göra.

Ideologi och formalism alltså. Moral och regler. Visst känns det igen? Visst känner vi igen dogmatiken både när det gäller innehållet i forskningen och kraven på strikt formalitet rörande framställningen av forskningens resultat? Det är Medeltidens skolastik vi talar om. Den som tjänade den katolska tron och utbildade präster i den rätta läran. Parallellen är helt uppenbar. Vårt samtida universitet är återigen på väg in i en både ideologisk och formalistisk dogmatik som på sikt kommer fjärma det alltmer från allt vad fritt, rationellt och kreativt kunskapssökande heter.

Men vad är då lösningen? Det vet vi redan. Facit finns. Den västerländska människan har nämligen redan en gång befriat sig ur den akademiska dogmatismens tvångströja. Och det var det man gjorde under Renässansen när personer som Pico della Mirandola, Erasmus av Rotterdam, François Rabelais och många andra framstående humanister förklarade att det nu var tillbaka till källorna som gällde. Glöm alla sekundära kommentatorer och auktoriteter! Gå direkt till källorna och läs själva!

Erasmus av Rotterdam (1466-1536)

På 1500-talet var det fortfarande teologin som stod i centrum och det var Guds ord man ville tolka och förstå. Men istället för att underkasta sig de katolska dogmerna, de etablerade stora kommentatorernas förklaringar och försöka förhålla sig till dem gick man nu direkt till källorna och började läsa Bibeln på originalspråk (hebreiska och grekiska) och dessutom översätta den till de samtida folkspråken.

En annan viktig dimension var att man övergav den skolastiska Medeltidens totala fokus på teoretiska abstraktioner. Man hittade tillbaka till Antikens mer praktiskt orienterade intresse för den fysiska men också den mänskliga naturen. ”Humanismen” var ett intresse för det mänskliga, det ”humana”, snarare än för det gudomliga. Och detta mänskliga hittade man i den profana antika kultur man nu återupptäckte i form av litteratur, skulptur och arkitektur och som till stor del formade vår västerländska konst och kultur under hela 1500-, 1600- och 1700-talen. Allt var inte abstraktioner. Allt var inte gudomliga principer. Tillvaron var också full av det mänskliga, det kroppsliga, det naturliga.

Kanske kommer ett förnyat intresse för humanistiska studier i Västvärlden att gå via ett påbud om att återigen gå tillbaka till källorna. Läs texterna! Titta på konsten! Lyssna på musiken! Försök fånga vad konstnärerna själva ville uttrycka i form av allmängiltig kunskap om vårt mänskliga liv! Oroa er inte så mycket för vad vår tids lärda auktoriteter i form av tyska, franska eller amerikanska kommentatorer har att säga om hur dessa texter ska läsas.

Vi lever verkligen återigen – precis som mot slutet av Medeltiden – i de moraliserande kommentatorernas tidevarv då de texter som egentligen ska studeras (då Bibeln, idag Västerlandets stora skönlitteratur) tenderar att avkodas med utgångspunkt i vad de stora kommentatorerna (Foucault, Derrida, Bourdieu) har sagt om dessa texter och vad de sekundära kommentatorerna (samtida amerikaner och studenternas egna lärare) säger om dessa kommentatorer. Metanivåns betydelse är uppenbar när teori och kommentar blir mål istället för medel.

En eventuell renässans för en sann humaniora skulle också kunna föra med sig ett förnyat intresse för kunskaper i fler främmande språk än engelska – som är vår tids latin. Språkkunskaper var det hetaste som fanns under Renässansen och så kan det bli igen: Studenter med intellektuella intressen kan på nytt vilja konsumera litteratur och filosofi på originalspråk eftersom det ger det mest autentiska mötet med författaren och ursprungstexten.

Jag tror det kan bli ganska trevligt.

41 reaktioner på ”Richard Sörman: Tillbaka till källorna humanister!

    • Den där Fredrik Östman skriver:

      Vilka är källorna? Är de författade på ett språk? Ett naturligt eller ett gudomligt/perfekt språk? Är de författade av människor eller direkt av Gud? Hade dessa människor influenser, erfarenheter? Vad är då källan? Hade de fri vilja? Vilken källa har den?

      Med literalism och revoltionär inställning kommer vi ingenstans. Vi måste betrakta allting i sinnevärlden evolutionärt. Allt växer fram i ömsesidig påverkan och beroende. Inget kan befria vår Eleutheros. Varken en social eller en filosofisk Frihet är tänkbar.

      Det naturliga språket är överlägset det artificiella. (Umberto Eco: Alla ricerca della lingua perfetta)
      Den naturliga lagen är överlägsen den literalistiska.
      Den naturliga människan är överlägsen den ideologiska.

      Sanning! Rätt! Liv!

      Gillad av 3 personer

      • Anna Lindén skriver:

        Med att gå till källorna menar jag här att gå till ett verk och studera det utifrån var där egentligen står och vad det betydde i sin ursprungliga historiska kontext. Om du skriver om t. ex. 1800-talet är din uppgift att levandegöra 1800-talet, så som det tedde sig för samtiden. Uppgiften är inte att döma historien, så som fallet är i den politiskt korrekta historieskrivningen. Lärdom och inlevelse är de idéhistoriska dygderna, den humanistiske forskaren som uppmärksam empiriker. Bibeln läser jag personligen inte på ett vetenskapligt sätt, om det var det du tänkte på, Fredrik. Som teolog anser jag att Bibeln bör tolkas utifrån Kyrkans tradition. Jag är både idéhistoriker och teolog och blandar inte ihop dessa båda uppgifter.

        Gillad av 2 personer

      • Anna Lindén skriver:

        Källorna är författade av människor på olika språk. Människorna har en fri vilja, även om de förstås är påverkade av sitt historiska sammanhang.

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Jag är inte gnesiolutheran utan snarare allmänkyrklig i en luthersk kontext. Reformert eller calvinist är jag minst av allt.

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Den lutherska traditionen i Sverige och Finland står närmare den katolska kyrkan än vad någon annan lutherdom gör. Våra reformatorer bevarade mer av den gamla kristna traditionen.

        Gilla

  1. Laggar skriver:

    Det finns ett fenomen som kunde tilläggas till denna utmärkta kommentar. ”Kollegial granskning” har blivit påbjuden standard. Det betyder att en akademisk skrift, artikel i en vetenskaplig tidskrift skall granskas av kolleger och få en stämpel som ”godkänd”. Detta är något utöver den vanliga redigeringen som görs av redaktörer för tidskrifter. De som godkändes genom en avhandling fick tillträde till den akademiska gemenskapen och det antogs att det de skriver kan publiceras utan granskning, de hade visat sig vara kompetenta. Kollegial granskning kan vara en censur från kollegernas sida men också så att stämpeln blir ett ytterligare godkännande. En bok som saknar denna stämpel behöver de akademiska läsarna inte ta del av, boken är inte godkänd utan man kan låta bli. Stämpeln används för det som är godkänt, allt annat kan avfärdas därför att det inte är godkänt av ”kollegerna”. Varför denna ”kollegial granskning”. I förlängningen är det ett påfund som används av de akademiska byråkraterna då de ska administrera de akademiska böckerna. De kan sortera böckerna, och se vad som är godkänt, utan att ta ställning till vad de själva anser. ”Kollegial granskning” är et nytt sätt att införa kontroll över vad som är godkänd verksamhet inom akademin, och inte att den enskilde skulle svara för sina skriverier fritt till att prövas av alla kolleger, nu skall censuren passeras innan alla kolleger kan fritt kan pröva skriverierna. En fysiker sa om en kosmologisk teori som en erkänd vetenskapsman från ett annat område kom med, att den inte är kollegialt granskad och därför behöver man inte ge sig in på dennes resonemang.

    Gillad av 4 personer

  2. Gerhard Miksche skriver:

    Befrielsen från det medeltida europeiska tänkandets tvångströja kan knappast tjäna som ledtråd för de fria tänkandets renässans som författaren syftar åt. Det var en utveckling som pågått i flera hundra år men som accelererade enormt under 1400-talet i och med boktryckarkonstens tillkomst. D v s en långdragen utveckling, ett av skälen för att den nya (eller nyupptäckta) tankevärlden kunnat sätta sig. Situationen idag är en helt annan. Det som förstörts inom en generation kan inte återupprättas hux flux. I synnerhet när pseudoreligiösa rörelser tagit över. Det som hägrar är ett religionskrig av ett nytt slag.

    Gillad av 9 personer

    • Skarprättarn skriver:

      Boktryckarkonsten sammanföll dock med en viktigare händelse, Konstantinopels och därmed Roms slutliga fall 1453. Ett inflöde av bysantiska lärde accelererade processen, så även behovet av att finna en annan väg till Indien (d.v.s. Östasien) när mohammedanerna kontrollerade sidenvägen. I bakgrunden låg även 1300-talets pest, som rubbade tilltron till kyrkan.

      Gillad av 3 personer

  3. MartinA skriver:

    Lösningen är att dra in finansieringen. Med ett alexanderhugg så eliminerar du alla de grå små maktmänniskorna och släpper lös de med passion för lärdom och studier.
    Tyvärr innebär väl det att Soros och andra storkapitalets hantlangare kliver in. Men det finns lösningar för det också.

    Gillad av 5 personer

    • Tomas skriver:

      De demokratiska dödgrävarna svarar istället genom att öka propagandan med hjälp av dina skattepengar. Lyssnade idag på självgoda Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, som intervjuades i TV4 soffan och nu får skattemedel att prångla ut sin svårsålda bok ”Alternativa Fakta” till 100.000 sistaårselever i gymnasiet. Hon klarade inte ens att svara på frågan om exempel på alternativa fakta utan behövde den alternativa studioreporterns hjälp att halka in på Trumpspåret. Wikforss kommentar om att ”alternativa fakta” inte behöver vara felaktiga men riskerar att polarisera samhällen är säkert ljuv musik för vänsteretablissemanget. Åsa kommer även belönas med att väljas in i diktaturkramande Svenska Akademien, väl bekomme. Sökningar efter kritiska kommentarer på Goooogle är lönlösa eftersom ”de kan ha tagits bort i enlighet med dataskyddslagstiftningen i Europa”

      Gillad av 5 personer

      • MartinA skriver:

        TV4, va e de för någe?
        Och den där google, den använder jag inte annat än som andrahandsalternativ. Duckduckgo är bäst. Sätt det som förstahandsalternativ i URL fönstret så att du gör din första sökning där. Ibland måste man använda google men de blir bara sämre och sämre.

        Gillad av 3 personer

  4. tom stall skriver:

    Jag läste en nattstånden ledare från Adam Cwejman på samma tema, liksom ovanstående så har man missat vänsterns innersta väsen, man kan inte vara ”lite” vänster, antingen är man aktivist och vill ha det så här, och så är det idag på en majoritet av de största och bästa universiteten, möjligen 100%. Så man verkar på GP ha missat att de vill ha det så här och att aktivisterna idag kontrollerar universiteten. Det ÄR SÅ HÄR. Det verkar som denna insikt sitter långt inne, liksom vad ”de vill ha det så här betyder”. Det betyder nämligen just allt det ovan, och hela resten som DGS beskriver, någon VILL HA DET SÅ, och just för att de avfärdar logiska argument och öppen diskussion med meningsmotståndare så är denna väg stängd. De bestämmer nu helt enkelt.

    Jag följer mycket på Hillsdale College, som samlar många kloka konservativa dissidenter, men Hillsdale är det lysande undantaget, långt från alla stora centra. Så jag nickar och håller med, men samtidigt så har aktivisterna nu både världens mest kända universitet på sin sida, tillsammans med de superrika, inte minst de som äger Google och FB och youtube och patreon osv, tillsammans med det politiska och mediala vänsteretablissemanget. De har lyckats med detta för de kontrollerar DET MORALISKA IMPERATIVET.

    Jag hade gärna sett artiklar som tog detta som utgångspunkt istället för att fortsatt förvåna sig.

    Gillad av 8 personer

    • Anna Lindén skriver:

      Att 100 procent av alla humanistiska forskare skulle vara ideologistyrda aktivister ”som vill ha det så här” stämmer definitivt inte. Det finns många seriösa forskare, inte minst inom mitt eget ämne idé- och lärdomshistoria, som går till källorna och håller de traditionella dygderna bildning och historisk inlevelse högt. Om något är nattståndet så är det den tröstlösa pessimismen, som manar till uppgivelse och inte till handling.

      Gillad av 3 personer

      • ts skriver:

        100% av universiteten skrev jag. Det är förstås en approximation men när de mest tongivande universiteten i USA, som Harvard, Stanford, Berkeley och liknande fallit så följer resten. Självklart finns det forskare som inte håller med men om dessa ger sig in på något av de områden som vänstern brinner för så blir de hotade, utfrusna och mister sitt jobb, det sker i USA (sök på Brett Weinstein), Europa och Sverige (Swebbtv avsnitt 66). Så vad är din poäng? När någon forskare eller professor eller debattör vill hålla ett föredrag som inte vänstern gillar så krävs det poliseskort i USA idag.

        Det är ju inte bara jag som säger detta, utan det är ju en etablerad sanning som många ansluter sig till, Roger Scruton, Jordan Peterson, Charles Murray, Stephen Kotkin, Victor Davis Hanson, Douglas Murray, Gad Saad, Ben Shapiro, Jonathan Haidt osv för att inte tala om alla klimatforskare som inte köper rådande doktrin, ta Murry Salbys öde exempelvis.

        Jag förstår heller inte alls varför det är uppgivet att se saker som de är, det är snarare så att om man leker struts så blir inte mycket gjort. Vad är din poäng, att man visst får tala om det man får tala om?

        Gillad av 6 personer

      • Anna Lindén skriver:

        Att se verkligheten som den är innebär att se både dess ljusa och dess mörka sidor. Varken Richard eller jag ägnar oss åt att sticka huvudet i sanden. Jag vet att problemen är många på framförallt de amerikanska universiteten och att dessa avarter har spritt sig hit. Det finns ingen anledning att blunda för det, men det är inte hela sanningen. Den som enbart är kritisk förlorar hoppet och därmed förmågan att åstadkomma förändring. Den typen av tröstlös pessimism ägnar sig inte Scruton, Peterson, Murray med flera åt.

        Gillad av 1 person

      • ts skriver:

        @Anna

        Vem ägnar sig åt tröstlös pessimism, de säger exakt det jag säger men det är kanske som med låtar på engelska, det låter bättre? Jag säger bara att det är nästan omöjligt att vara dissident och samtidigt vara avlönad av staten, i synnerhet om man ger sig in på frågor som migration, nationalism, kön, klimat, islam, intelligens, ras och yttrandefrihet. Visst finns undantag, Tullberg verkar fortfarande ha anställning men KOA och Sandelin inte. Läs boken Priset.

        Att peka på ett sakförhållande betyder inte acceptera det eller att inte kämpa mot det, men på mig verkar det att krävas att man startar egna lärosäten, likt Haidts Heterodox Academy, eller vinner politiskt och vänder utvecklingen på så vis. Svenskar är konstiga.

        Gillad av 1 person

      • Anna Lindén skriver:

        Ja, det är svårt att skriva om politiskt kontroversiella frågor när man är avlönad av staten. Dock finns det helt vanlig idéhistorisk forskning som inte är politiskt kontroversiell, eftersom den enbart har vetenskapliga ambitioner.

        Gilla

  5. Fredrik Östman skriver:

    Nej, du har blandat samman allt. De du nämner var, som alla humanister, katoliker. Thomas More brändes av protestanter. Ideologierna och formalismen uppstod ur reformationen. Det är Whighistoria du är offer för. Läs Buttefield!

    Gillad av 2 personer

  6. Bo Svensson skriver:

    Problemets lösning består i skattebetalarens direkta makt över sina pengars fördelning över skattefinansierade ändamål.

    Den resurseffektivaste metoden då för förmedling till det uppväxande släktet av kunnande vi anser värdefullt, är att de kunskapstörstande får del av pengarna i takt med att kunnandet hamnar på plats, varigenom de får makt och medel att skaffa sig det med de metoder de finner bäst på en fri marknad för undervisning

    Gilla

    • Jan Andersson skriver:

      Jag har alltid undrat hur universiteten väljer forskningsobjekt. Är det något som efterfrågats av näringslivet, eller något som institutionsledarna själva tycket är viktigt? Båda alternativen är lika relevanta, men näringslivet är den enda avnämaren för resultaten. Forskning som leder till aldrig så briljanta upptäckter men som är värdelösa för mänskligheten borde avbrytas i den stund man inser detta faktum. Exempel: hitta planeter med ”jordliknande” förhållanden på flera ljusårs avstånd, eftersom ingen jordvarelse någonsin kan resa dit.

      Bra och viktiga upptäckter skall givetvis säljas till näringslivet och politiker av alla färger skall hålla sin tassar borta. Näringslivet förstår, politikerna vill bara hämta goodwill. Skattebetalarna skall helst inte betala någonting.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Lyfter man bort det tunga ansvaret för skattemedlens godtyckliga spenderande från de folkvaldas axlar, blir det ju också slutet för politiken. – De folkvalda kan sedan fokusera på rättsordningens fortskridande perfektion och det blir de med detta i fokus som ställer upp till val. – Är min fromma förhoppning.

        Gilla

  7. Aurora skriver:

    Sverige lider av svåra tider. Med hårt politiserade universitet och läroanstalter. Som ser till sin roll och huvuduppgift att utbilda befolkningen i det politiskt korrekta tänkandet och dess dogmer. Fritt tänkande och grundläggande vetenskaplig kunskap förkastas och smutskastas med allehanda fördömande okväden. Vi är inte vana vid detta i Sverige. Vi som trodde att Sverige var föregångsland vad gällde fritt tänkande och demokrati. Man får gå mer än 150 år tillbaka i tiden för att jämföra med ett samhälle där makten (numera är den ej i linje med valresultat) styr över människors vardag och frihet.

    Gillad av 5 personer

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Problemet är att det finns alltför många studenter vid våra lärosäten. Det stora flertalet av dessa är högst medelmåttigt begåvade och finner ett semi-religiöst regelverk attraktivt eftersom de då inte behöver vara kreativa utan memorerar det som behövs. Den intellektuella eliten försvinner till de attraktiva universiteten i främst den anglosaxiska världen.
    I stället för att odla och ta hand om sin elit som landet kommer att behöva i framtiden försvinner begåvningarna.

    Gillad av 13 personer

    • Den där Fredrik Östman skriver:

      Detta är ett underskattat problem, kanske till följd av normalfördelningen av begåvning. Släpper man bara lite på intagningskraven till universitetet, så kommer dumhuvudena direkt att dominera i kraft av sitt större antal — kombinerat, förstås, med Dunning-Kruger-effekten.

      Men vi skall inte glömma att aktivisterna vill ha det så där.

      Gillad av 7 personer

    • Jan Molin skriver:

      Ja, de (sosseriet och kommunisterna) har drivit och driver likhetsvurmen i skolsystemet mycket hårt! Man omvandlade skolsystemet från det äldre med folkskola upp till 8 år, realskola och gymnasium för de som ville studera vidare och som krav för universitetsstudier. Det skolsystem som gjorde att Sverige fick en hög ställning som kunskaps- och industrination. Men detta bröt man medvetet sönder genom att inför enhetsskolan och senare 9-årig grundskola. Skolan är ju kanske det viktigaste maktmedel politiker har för att forma samhällena!
      Socialdemokraterna ju är ett socialistiskt parti, dvs i sitt grundtänkande ett kommunistiskt parti men med viljan att samhället ska omformas med fredliga medel till socialism. Före 1970-talet var man väl ganska verklighetsanpassade och drev inte omdaningen hårt. För denna politik hade man ju folkflertalet med sig, särskilt arbetarna. Men med Palme och mångkultur-politikens införande 1975 med SOU 1975:26 och en ny yngre generation sossar Infördes en betydligt mer socialistisk politik för samhällsomvandlingen. Man, främst LO, var ju tom på väg att införa planhushållning i form av löntagarfonder för att förstatliga den privata industrin!
      Efter Palmemordet tog Ingvar Carlsson över och avbröt Palmes införda mångkulturpolitik genom att endast konventionsflyktingar fick PUT. Men denna återhållsamma S-drivna invandringspolitik fick ett snabbt slut i och med Bildt-regeringen 1991, då FPs Bengt Westerberg fick fria händer att öppna gränserna för massinvandring! Och på den vägen har det förblivit därefter oberoende av partier vid makten. Dessa senare politiker har haft nya och andra orsaker till varför gränserna ska vara nästan helt öppna! Kan det bla vara för att 1988 bildades SD, som motståndsrörelse mot invandringspolitiken. SD började man omedelbart att hata. Sjupartierna införde det riktiga hatet i svensk politik och på den vägen är vi!

      Gillad av 3 personer

  9. Skarprättarn skriver:

    Det är ett uttryck för vänsterns långa marsch genom institutionerna. Universiteten har radikaliserats och gjorts till politiska aktivistcentra. Det är därifrån genusideologin utgår och det är där man etablerar epistemologiska dogmer, med protester mot inbjudna talare för den eller den inriktningen, trygga rum för studenter, triggervarning i texter, könskvotering i såväl tillsättningar som i källhänvisningar (!), obligatoriska kurser i ”intersektionalitet”, samt angriper vedertagen kunskap för att den utmanar vänsterdogmer (sök G Hesslow). Det är också härifrån klimatideologin emanerar, alltså politisk aktivism snarare än torrt faktiskt kunskapssökande, till exempel när Chalmers forskar i samband mellan högersympatier och attityder till klimatförändringar…

    Men förruttnelsen är inte inhemsk, den finns i hela västerlandet. Kraven om ortodoxi i tänkandet, repressionen av ordet och så vidare är samtliga uttryck för det medeltida synsätt Sörman redogör för. Det är alltså inte Sverige som speciellt går in i en ny medeltid, utan hela Europa, en kontinent som under ett sekel har begått upprepade självmord och lämnat plats åt först USA och nu Kina. Europas ljus slocknar som en gång Roms.

    Gillad av 6 personer

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Lödningen är förstås mer bibelstudier och mer koranläsning. Samt att förkasta istället för att förstå.

    Foucault, Derrida med flera av de nästan uteslutande franska namnen har en hel del poänger – för att herrarna i fråga faktiskt gick till källorna. Det finns inget i Foucaults funderingar (vetenskap är det inte, utan just argumenterande funderingar) som inte Diogenes från Sinope var inne på, avseende dekonstruktion av sociala normer och insikt hur dessa konstrueras och upprätthålls. Däremot svepte han in dessa tvåtusenåriga resonemang i modern akademikerfranska och kunde på sätt sälja sin filosofiska motsvarighet till konserverad gröt.

    Mannen själv verkar ha brottats med sin homofila och pedofila läggning då denna å ena sidan stred mot vad han lärts i sitt samhälle och i sin klasstillhörighet, å andra sidan kunde han också observera det hyckleri konservatism och borgerlig moral är då den (som alla sociala ordningar) innehöll regler för hur man bryter mot eller kringgår reglerna (bordeller, prästernas oinskränkta och ständigt nedtystade övergrepp på barn med mera – påvekyrkan är ju pedofilkulten nummer ett i väst), och å tredje sidan via just språket rationalisera sin drift till att vara naturlig.

    Och det är där han begår sitt största misstag och svek som tänkare: istället för att göra ett medvetet moraliskt val (så som den nietzscheanska han anser sig vara skulle ha gjort) rationaliserar han som sagt det hela till att han är ett offer för sociala maktstrukturer. Han återuppfinner en gud och en djävul att skylla sina egna gärningar på helt enkelt.

    Man kan vilja det som är moraliskt fel enligt den egna moralen. Man har då ett val – lyda viljan och offra moralen, eller följa moralen och förneka sig det man lustar efter. Det är inte absolut rätt eller fel att i varje fall ge efter eller hålla stånd, såvida man inte vill hävda att vilja, lust, drift och moral är ett och samma (vilket nutida värdenihilister gör men med annan semantik). Den fria människan vänder sig inte som slaven till gud, eller som förtryckaren till förnuftet, utan till sig själv: vad vill jag, vad måste jag, och vilket pris är jag villig att erlägga; alla dessa tre baserade på ”Jag vill, så jag gör” utan undanflykt eller omsvep.

    Men det är inte sämre att frivilligt välja slaveri under en eller annan gud eller profet, liksom det inte är fel att välja sekulära frälsarläror.

    Men inget av detta, mina ord och dina Sörman, eller kommentarer, försåvitt inte även detta inlägg censureras, är viktigare än en potatis.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 2 personer

    • Christer E skriver:

      Du skriver om den fria människan, som inte vänder sig som slaven till gud, etc. utan ”jag vill, så jag gör” (som du skriver). Nietzscheanskt och i allra högsta grad synonymt med ”der Wille zur Macht”.
      Är det inte så att de flesta (i alla fall många) hellre vill ha någon sorts rättesnöre som hjälp i livets alla beslut? Det må sedan vara ett reglemente som militärer måste följa, religiösa urkunder eller sekulära läror. Det kan vara jobbigt att vara agnostiker och samtidigt farligt, tidigare i alla fall då muslimer tolererade både judendom och kristendom, men inte ateism (samma gäller f.ö. också kristendomen som var intolerant mot det mesta).

      Kan slutsatsen bli att den fria människan är samma som Övermänniskan? Jag tror inte det eftersom den verkligt fria människan kan nöja sig med att bo i en tunna som Diogenes och Diogenes kan knappast kallas Övermänniska.

      Håller med om din slutkläm om potatisen och också om de gamla visdomsorden att det bara finns tre saker som är säkra, döden, skatterna och potatisen.

      Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Termen ovanmänniska eller övermänniska myntade Nietzsche bara för att dölja det faktum att det betecknade fenomenet var känt åtminstone sedan reformationen. Martin Luder bytte namn när han blev ovanmänniska, till Martin Ovanmänniska, Martin Eleutherius. Sedan bytte han igen till Luther, en kompromiss. Precis som Nietzsches ovanmänniska betyder eleutherius ordagrant ”befriad slav”. Det finns ingen konceptuell skillnad eller ny insikt eller ambition. Nietzsche är reformationens slutpunkt. Kanske var det inte bara ett skrivfel när Hiedler blev Hitler vid tyska gränsen. Aktivister hela bunten.

        Gilla

  11. ERROL skriver:

    Professor Irene Molina som genom att dekonstruera Leif Östlings framträdande på Swebb Tv
    på fullt allvar kom fram till att Leif Östling var en nationalistisk påverkansagent och därför
    borde bli föremål för en granskning av SÄPO, åskådliggör hur fullständigt bottenlöst irrelevant och kontraproduktiv vänsteraktivism draperad i falsk akademisk skrud är.

    Professor Molina som b.l.a. kolporterar postkolonial feministisk teori för studenter som förmås
    inhandla kurslitteratur av nämnda Molina på samma tema. Molina kolporterar ett meningslöst dogmatiskt språkspel; den vanliga trendiga och meningslösa soppan. Lite fransk språkteori och postmodernism blandat med postmarxistisk dogmatik och feministisk teori. Den naiva trosvisshet och patetiska beskäftighet med vilken dessa moderna skolastiker tror sig kunna förklara och ”dekonstruera” samhället med ideologiska och deterministiska analysredskap som exempelvis intersektionalitet är direkt löjeväckande.

    Gillad av 2 personer

  12. olle reimers skriver:

    Det blir en självklar logisk följd att när vänstern tar över universiteten att det formella ges överhöghet visavis det reella.

    Via formalgranskningen kan man införa exakt de regler man vill för att hålla diskursen under kontroll. De har säkert jesuiterna som förebild, förmodligen också vad gäller införandet av straff för avvikare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.