En upprymd, förväntansfull stämning råder den här veckan bland de tre-fyra miljoner invånarna i Ukrainas huvudstad. Landet håller på söndag ett hastigt påkommet parlamentsval som ska befästa den nyvalde presidentens ställning.

På Maidan – Självständighetstorget på vilket envetna demokratidemonstranter åren 2013 – 14 slet Ukraina ur den ryske presidenten Putins grepp – hörde jag Dennis, en ung man inom turistnäringen, säga:

”Vi måste ge honom en chans.” 

Han talade om den 41-årige Volodymyr Zelenski, TV-stjärnan och komedianten som i maj vann presidentvalet.

Zelenski ersatte oligarken Petro Poroshenko, vilken i sin tur efterträtt Putinlakejen Viktor Janukovytj som med sin regering drevs i landsflykt – i Ryssland. Protesterna hade gällt Ukrainas ställning i världen. Ett samarbetsavtal med EU hade plötsligt rivits upp.  Förhållandet till EU återställdes. Men Putin ockuperade den ukrainska halvön Krim och fortfarande pågår ett lågskaligt krig mellan Ukraina och ryskspråkiga upprorsmän i Donbas i öst.

Delar av Ukrainas krigsmakt är kontroversiell – och detta redovisas öppet i Kyiv Post, den största engelskspråkiga dagstidningen i landet, och i andra medier.

I Nationalgardet ingår Azov, beteckningen på en specialstyrka, närmast en främlingslegion. Denna har sedan 2015 varit avstängd från aktiv tjänst på grund av övergrepp. Nu finns den åter på plats vid fronten men, som Kyiv Post rapporterar, ”utsatt för allvarlig kritik för sitt utbredda bruk av nazistiska symboler”.

President Zelensky personligen är populär och hans nybildade parti, Folkets tjänare, har ett väljarstöd på kanske 45 procent. Han har hörts skämta: ”Kom ihåg att ni valde en komiker. Inte en trollkarl.”

Men hans försök att rensa ut aktivister från företrädarens led, stoppa dem som parlamentskandidater, har väckt bekymmer hos de länder som stöder Ukrainas strävan att bli ett västland. ”Politisk rotation och förändring är demokratiers norm. Urskillningslöst förbud mot att delta i det lagstiftande arbetet är det inte”, protesterade G7-länderas ambassadörer gemensamt.

Från varje stortavla längs Kievs genomfartsleder tronar nu bilder av maskulina parlamentskandidater tillsammans med tomma slogans.

Valets diskussionsämnen är mindre plånboksfrågor och mera säkerhetspolitiska.

Det långsiktiga arbetet om EU-medlemskap ska fortsätta. Ukraina är sprängdegen om någon form att krig bryter ut i området, i Baltikum, Kaliningrad eller Polen. Ukraina måste, anser många säkerhetspolitiska bedömare, ha någon form av knytning till NATO.

Konkreta frågor som till exempel de ryska missiler som över ukrainskt territorium sommaren 2014 sköt ner ett passagerarplan från Malaysia och dödade alla 298 personerna ombord är färdigältade, likaså den ryska annekteringen av Krim.

”Krim gör mig inte arg”, sa Iryna, en ung kvinna som arbetar för ett internationellt organ i Kiev.

”Men sorgsen och vemodig.”