Anders Leion: Mordet – det enda säkra, om inga regler finns

Anders Leion

Rubrikens innebörd illustreras gång på gång, nästan dagligen, när konflikter skall lösas i invandrargettona. Också i andra sammanhang, till exempel vid uppgörelser på gatan utanför någon krog i centrum, görs konflikter upp enligt likartad logik: misshandeln av den redan till marken slagne fortsätter trots att denne är försvarslös.

Varför? Svaret är enkelt. När inga regler finns eller följs blir varje banalt slagsmål en misshandel, som inte stannar förrän den förlorande ligger tillintetgjord, ofta med men för livet, ibland dödad. Till för bara några decennier sedan rådde en annan logik. Slagväxlingen slutade, om inte förr, så senast när den ene blev nedslagen. Då var saken avgjord. Båda kontrahenterna visste att detta gällde. Ingen behövde vara rädd – för nytt påhopp bakifrån eller för senare hämnd.

När inte längre dessa spelregler gäller blir våldet grövre, syftande till att sätta motparten definitivt ur spel, därför att rädslan för påhopp bakifrån eller annat slags hämnd hela tiden är närvarande.

Denna förändring av moralen, som gjort slagsmål omöjliga därför att varje fysisk konfrontation förvandlas till blodiga, ofta dödliga uppgörelser, sammanfaller med den ökande invandringen. Möjligen finns ett samband mellan dessa företeelser.

Annars har denna logik – avsaknaden av regler för konfliktlösning slutande i grövsta våld – avgörande betydelse för varje slags konfliktlösning.

Det finns klassiska exempel. Bröderna Gracchi dödades sedan de satt sig upp mot etablissemanget, senatsadeln. Samma öde mötte Caesar.

Alla tre var populister som grundade sin makt på folket, för att använda denna mot de rikas och etablerades intressen. Det var inte därför de dödades. De dödades därför att de ändrat spelreglerna, reglerna för politisk konfliktlösning. Etablissemanget fruktade därför att de föreslagna lagändringarna bara var början på ständigt nya, det vill säga inledningen till något slags revolution.

Alltså: det är dödligt farligt att ändra reglerna för konfliktlösning. När den som fruktar inte bara dagens angrepp utan också ser det som inledningen på nya, grövre, föds en fruktan som kan utlösa gränslöst våld.

Detta våld, utlöst av fruktan för vad en överlägsen motståndare kan väntas använda sim makt till, kan alltså utlösas utan att rebellen, populisten, ännu fått tillfälle att använda sin makt i något enda avseende. Etablissemanget utför ett preventivanfall, slår först, i fruktan att inte självt klara av uppstickarens första slag.

Politiken har då kommit att följa samma logik som den som styr dagens gatuvåld. Det våld som utövas är förstås inte främst fysiskt, men psykiskt: förtal kan vålla väl så djupa sår, sätta väl så djupa märken och orsaka skador också för livet.

Sådant är läget nu på många håll. Sådant är det också i Sverige.

Det gränslösa, till synes vettlösa hat som mött och fortfarande kan möta SD förklaras av denna rädsla. Rädslan förklarar det till synes oförklarliga och vettlösa.

Men SD har väl inte förklarat sig villiga att ändra spelreglerna? Och de har ju hur som helst inte haft möjlighet att ändra några spelregler?

Nej, men de etablerade partierna har själva gjort det, i alla fall vridet dem till egen fördel – och fruktar därför att de skall utsättas för samma behandling om SD skulle få makt.

De etablerade partierna har, med hjälp av statsmedia men också traditionell, tryckt press, använt det de kallar för pressfrihet till ett informationsövervåld, bestående av ständiga, negativa kampanjer mot SD och samtidigt stängt ute SD från olika offentliga torg. Löfvens, Sjöstedts och Lööfs ständiga brunsmetning av SD – vilken aldrig ifrågasätts av de traditionella medierna – är ett mycket tydligt, konkret exempel på detta våld.

Ett annat exempel är det ständiga förföljandet av det som kan kallas för SD:s svans, samtidigt som man ytterst knapphändigt eller inte alls bryr sig om det inte bara verbalt utan också rent fysiskt uttryckta våldet mot SD-sympatisörer.

Man fruktar, rent konkret, att den gynnade ställning man haft och har i traditionella medier skall förbytas i sin motsats. Hur skulle detta ske, frågar sig kanske någon oskuldsfull läsare?

Det kan ske mycket enkelt. Kanske kommer det också att ske. Det borde hursomhelst ske.
Kanske så här: Statsmedia får budgeten halverad. Alla tjänster utlyses på nytt. Politisk aktivism av varje slag omöjliggör nyanställning.

Vem skall kontrollera detta? En ny ledning, förstås, tillsatt av en ny politisk majoritet, med tungt SD-inslag.

Det är detta de gamla partierna och statsmedia fruktar.

Vore detta rimligt? Kanske inte, men det är ofrånkomligt i en statsägd och statsstyrd organisation. Hur skulle det annars ske? Skulle gud, ärkebiskopen och ecklesiastikministern, uppväckta från de döda, göra det?

Men det är inte bara förändringar på detta sakområde man fruktar. Man fruktar alla förändringar som kan bli följden när inte längre någon från det gamla gänget – som man sedan länge känner och haft affärer med – är motpart i varje fråga av betydelse: Utredningsuppdrag, landshövdingetjänster, ambassadörsposter, internationella uppdrag och mycket annat av betydelse för den personliga ekonomin.

Kanske fruktar man framförallt hemlösheten i det nya politiska landskapet. Se på Ullenhags slingrande när han skall bemöta och försvara de lögner han en gång lät sitt departement publicera. Då var det sant, nu är det inte sant: invandringen kostar – ”naturligtvis”.

Tänk alla skämt om bonnläpparna, skämt som inte längre är rumsrena, alla kärleksförklaringar till den invandrade muslimska kulturen som skuggas av Säpo, alla ömhetsbetygelser mot ensamkommande som blivit till tafsande…

Och tänk på förvirringen inför det nya intresset för historia, också för svensk historia, fascinationen för alla filmer och serier som skildrar andra tider och (o)verkligheter …

Och, framförallt, omöjligheten att hålla undan invandringens storlek och dess följder för befolkningens vardag och landets ekonomi. Det har gått så långt att det inte längre räcker med rena avfärdanden och förlöjliganden, när Danmarks sätt att hantera invandringen dryftas. Nu senast har Kd:s öde belyst hur omöjligt det är att smita undan.

Ägna en tyst minut åt den hädangångna, då, ännu för några år sedan samstämmiga, förljugenheten om invandringen och dess följder! Gläd er sedan åt alla som försöker vända kappan i den friska, nya vinden!

Betrakta med ömhet alla stackare som försöker hitta i det nya landskapet. Rätta till anletsdragen, skratta inte åt dem! Rätt som det är trampar de fel och slår sig.

24 reaktioner på ”Anders Leion: Mordet – det enda säkra, om inga regler finns

  1. Fredrik Östman skriver:

    Parallellen mellan utlänningarnas och politikerväldets respektive barbari är bestickande, men förklarar inte varför politikerväldet försvor sig detta barbari och inte heller förklarar det vad Julius Gaius Caesar har i historien att göra.

    Gillad av 1 person

  2. Göran Holmström skriver:

    Anders glad att du ser ljuset i tunneln, för det gör inte jag!
    Jag ser en massa människor som hellre låter landet förstöras än att erkänna att dom hade fel.
    Dom har för mycket att förlora på att, backa och be om ursäkt, sedan brukar den typ av individer aldrig be om ursäkt heller. För att kunna det så behövs det både ryggrad och förmåga att se den andra sidan med, det saknas.
    Det är ädelt av dig och fint att be oss alla vara bra kristna och vända andra kinden till, nobelt rent av.
    Men jag ska säga dig jag kan inte, letat igenom min själ det finns inte en gnutta förlåtelse där. Nej jag hatar inte, tror inte heller på dödstraff för dom.
    Men dom ska fan lida som jag gjort, ta alla tillgångar av dom sätt dom på farliga smutsiga jobb, och ge exakt så mycket pengar att det nästan räcker, men det ska gå lite back varje månad! Så att ledig tid kan gå åt till att samla ihop till resten, tiggandes framför ICA eller rotandes i soporna efter tomburkar, jag bryr mig inte!
    Låt dom lida!
    När dom provat det några år så kanske, kanske förstår dom både vad det är att vara mänsklig, och pengars värde.

    Gillad av 11 personer

  3. Richard skriver:

    Det finns intressanta tankespår i detta och jag ska fundera vidare. Några tankar så här långt:

    Många av PKiterna tror nog på sin egen propaganda och tror alltså t.ex att SD är nazister osv. Det gör att de kommer att fortsätta att frukta och hata oss hur civiliserat vi än beter oss. Det finns antagligen också mycket projektion i detta eftersom de själva är beredda att vara hur ohederliga som helst i sina metoder. De tror att vi ljuger lika ohämmat som de själva.

    Samtidigt är vi många som anser att de måste få hårda straff androm till varnagel så att vi minskar risken för denna slags galenskap i framtiden. Så visst fog finns för deras fruktan även om vi inte är de demoner en del av dem tror vi är.

    En annan sak är att vi antagligen faktiskt måste ta till en del av deras metoder för att vinna den här kampen. Det går inte i längden att slåss mot någon som inte håller sig till reglerna utan du måste anpassa dig och använda liknande metoder. Se upp så du inte blir ett monster bara, när du slåss mot monster.

    Det krävs mer funderande men en sak är dock säker; vi måste få bort dem från maktpositionerna!

    Gillad av 11 personer

  4. Eva Danielsson skriver:

    Jag ska gärna glömma alla förljugna förvrängningar som pk-istetablissemanget har ägnat sig åt – om de bara vänder på kappan. Jag har inget behov av direkt hämnd mot svansar och följare förutsatt att de inte också har förföljt eller skadat andra personligen. De som eevetet har drivit på den här förstörelsen i maktens korridorer ska stå till svars däremot. Och om inget juridiskt går att tillämpa, så måste det  åtminstone bli ett offentligt fördömande av dessa svikare (vet inte om jag törs skriva ordet förrädare fast det är det jag menar). Läs om Morgans oförtrutna kamp för att göra Sverige även formellt till en diktatur i gårdagens ledarsidorna.se

    Gillad av 2 personer

  5. Hovs_klipphällar skriver:

    Jodå — jag såg just ett tv-program om en chimpansflock, de är närmast pinsamt lika oss människor. Ledarhannen hotas ständigt av att andra hannar kan sätta sig upp mot honom.

    En natt hade ett gäng utmanare anfallit ledaren, och nästan dödat honom. Han överlevde dock, och hans mer långsiktiga strategi blev nu att skaffa sig bundsförvanter. Chimpanser uttrycker vänskap genom pälsvård — att de plockar varandras pälsar rena från ohyra.
    Sedan ledaren på så sätt skaffat några vänner vågade de övriga inte anfalla honom.

    Vi människor är egentligen bara oerhört mycket mer sofistikerade versioner av chimpanser.

    Gillad av 1 person

  6. Louise de Chevreuse skriver:

    ”Informationsövervåld” beskriver väl vad pressfriheten förvandlats till, Anders.
    Tredje statsmakten har så kompakt och totalt lierat sig med den politiska makten att den utgör ett dödligt hot mot demokratin i nationen.
    Svea rike skulle aldrig ha kunnat vanstyras så till den milda grad, om det inte vore för sveket från MSM.

    Riksklanten skulle i ett land med en normal och sund press aldrig ha kunnat komma undan ansvar för de otaliga förödande och katastrofala missgrepp, vilka under mandatperioden staplats på varandra.

    SVT och SR är och förblir ett gigantiskt demokratiskt problem.
    Så länge, som dessa obehindrat kan dåna ut PK-evangeliet, så är kommande valresultat, liksom det föregående, i praktiken manipulerade, för att inte säga riggade.

    Den inkapable yttrade i valrörelsen att ”falska nyheter kan skaka demokratin i grundvalarna”.
    Det är ett signifikativt påstående från den veritabla sopa till statsminister vars regering reflexmässigt undertrycker allt, som inte passar in i dess verklighetsbild.

    Gillad av 3 personer

  7. Göran Holmström skriver:

    Citerar Tin-tin här från filmen The Crow ,” Murder is fun i gonna learn you all about it”
    Brandon lee, Bruce lee, son dog under filminspelningen.
    Hjältar dör ovärdig död. Skurkar lever längre.
    Fundera lite på det är ni snälla.

    Gilla

  8. solbergaord skriver:

    Intressant och komplicerat. Mord på en motståndare garanterar visserligen att den mördarde inte kommer igen för att hämnas. Dennes vänner och anhöriga kan dock göra det. Resultat: vendetta. Och det är just vendettor vi ser.

    Gilla

  9. Magnus Rosensparr skriver:

    När väl det riktigt stora omslaget har fått genomslag i Sverige, kommer vi att få se det i sammanhanget särskilt svenska kynnet yttra sig. ”Hämnden är ljuv” kommer att vara lika aktuellt här och nu som för tusen år sedan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.