Stefan Hedlund: Sinistert värdegrundsbabbel

Stefan Hedlund

När Sovjetunionen kollapsade var det lätt att förledas att tro att detta även skulle leda till en kollaps för kommunismen, och för det sovjetiska samhällssystemet. Under några berusande år såg det också ut att faktiskt kunna bli så. Kommunistiska regimer föll som käglor. En del började tro att liberalismen hade triumferat och att vi hade nått historiens slut. Tre decennier senare tvingas vi konstatera att detta var en from men föga realistisk förhoppning.

För dem som fram till 1991 hade hyllat och sympatiserat med det kommunistiska systemet blev den första halvan av 1990-talet förvisso en besvärlig tid. Debatten om vänsterns moraliska skuld upplevdes säkert av många vänsterintellektuella som ganska jobbig. Men det skulle bara bli en tillfällig plåga.

Likt kameleonten skulle de gamla kommunisterna mycket snart och med mycket stor framgång lyckas byta sina skepnader. Idag finns knappt längre någon som någonsin varit kommunist. Eventuellt överlevande skriftliga vittnesbörd om tidigare ställningstaganden viftas och skrattas bort. Idag kallar sig de gamla kommunisterna för vänster, feminister, antirasister, och diverse annat. Men hur mycket man än tvättar, så går ränderna inte ur.

Den dystra slutsatsen av främst det senaste decenniets svenska politiska utveckling är att det i varje fritt, öppet och demokratiskt samhälle tycks finns en bestående och betydande andel medborgare som utmärks – och närs – av en stark dragning till det totalitära drag som var kommunismens själva livsluft.

Den starka driften att bestämma över andra människors handlingar får som osviklig konsekvens en drift att också upprätta kontrollsystem som begränsar det fria ordet. Då det frihetsideal som alltid har burit upp liberalismen utgör ett direkt existentiellt hot mot den egna visionen om hur samhället bör organiseras, är det inte förvånande att man också utvecklar en stark dragning åt den extremt hatiska retorik som var så utmärkande för marxism-leninismen.

Det fanns en tid då Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) var ett parti som hade arbetarklassens bästa i fokus, som bakom parollen om folkhemmet bedrev ett inkluderande samhällsbygge genomsyrat av ett starkt bildningsideal. Samtidigt som man värnade arbetarklassens intressen, var man noga med att söka samverkan med näringslivet och med att ”hålla lössen borta ur den röda fanans veck”. Det känns idag mycket avlägset.

Under Stefan Löfvens ledarskap har SAP utvecklats till en ren maktapparat, som är redo till snart sagt vilka eftergifter som helst bara man får behålla makten. I denna utveckling
framträder allt tydligare hur socialdemokratins arv ifrån leninismen vinner allt större utbredning, på arbetarklassens bekostnad. Vänsterkrafternas seger visas inte bara av att man inte längre har några problem att samverka med ”lössen”. Maktapparatens triumf visas också i en allt längre driven sovjetisering av regeringsmakten.

En av de centrala mekanismerna i förverkligandet av det identitetspolitiska samhällsbygget är föreställningen om en särskild ”värdegrund”, som förenar alla ”goda” människor. Man kan förvisso välja att raljera över hur politiskt korrekta medier klamrar sig fast vid detta babbel, och över hur direkt enfaldigt det kan bli när aktivister försöker förklara innebörden av innehållslösa floskler som den om ”alla människors lika värde”.

Tyvärr är det här fråga om något vi snarare bör förfäras över än skratta åt. Principen om en ”värdegrund” är den härskarteknik som håller samman de ”goda” människorna, och garanterar att varje form av opposition kommer att få gruvliga konsekvenser. De som raljerar över det enfaldiga i denna retorik inser inte att det är just detta som är själva poängen.

Om individer tvingas att offentligen bekänna sig till politik och principer som grundas i logiska och rationella ställningstaganden är deras lojalitetsförklaring inte mycket värd – för Makten. Det är först när de tvingas att bekänna sig till politik och principer de anser vara irrationella, illa underbyggda och även skadliga som verklig effekt uppnås. Det är först när människor tvingas att förnedra sig – inför sig själva och inför andra – som Makten vinner.

Det som gör att just ”värdegrunden” är ett så effektivt instrument i Maktens händer är att det är ett medvetet luddigt begrepp, där tolkningen alltid blir en fråga om moraliska överväganden. Och då Makten är den enda uttolkaren av moralen, kommer Makten alltid att vinna. Man kränker här i grunden en av rättsstatens grundläggande principer – den som säger att moralen aldrig får gå före lagen.

I den identitetspolitiska utopi som nu håller på att förverkligas i Sverige går moralen alltid för rätten – så som den uttolkas av de aktivister som tillhör de ”goda” människorna. Det fria order är fritt endast så länge det uttalar stöd för Maktens agenda. I sant leninistisk anda har Makten tagit kontrollen över det Lenin kallade ”kommandohöjderna” inom medierna. Statsradion och Statstelevisionen bekänner sig slaviskt till ”värdegrunden” och även inom privat ägda medier är uppslutningen stor.

I S-märkta Aftonbladet kunde en krönikör nyligen lämna följande uppgivna kommentar till hur identitetspolitiken alienerar traditionella arbetarväljare: ”Be en arbetare på Volvo förklara identitetspolitik. Be en städerska på valfritt kontor förklara vad rasifiering är. Be en busschaufför med delad skiftgång bena ut kulturell appropriering.” Skribenten har missat hela poängen – för SAP är arbetarna historia. Nu är det vänsteraktivisterna som styr.

80 reaktioner på ”Stefan Hedlund: Sinistert värdegrundsbabbel

  1. Tomas skriver:

    Det tragiska med Sveriges utveckling är att majoriteten av väljarkåren nöjer sig med uppenbart imbecilla makthavare och att mainstreammedia hejar på dessa. Hur kan Löfven klara sig undan med att tillsammans med Lööf rädda en katastrof som Strandhäll idag? Tidigare kommunister verkade ju ha en ideologisk tanke om störta samhällsbygget medan nuvarande politiker nöjer sig med att berika sig själva medan allt raseras.

    Gillad av 12 personer

      • Tomas skriver:

        Det var nog en och annan borgerlig centerpartist som blev överraskad efter valdagen men vi får väl se hur djupt rotad dumheten är vid nästa val. Varningssignalerna ringer högre och högre gällande brottslighet, sjukvård, ekonomi och skola bl.a. Det ironiska är ju att det är de mest inbitna stödtrupperna till globalisterna som kommer få lida för sina val när jobben försvinner och välfärdskostnaderna skenar. Företagare och förutseende övervakar nog tragedin från annat land.

        Gillad av 4 personer

      • Kalle skriver:

        Värdegrunden har blivit synnerligen grund.
        Vänsterstrategerna föreslår, attack är bästa vapen. Allt annat än vår politik är.
        Nazism, rasism , främlingsfientlighet
        Dom tror säkert på tomtar och troll också.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Hur kan han klara sig undan med det? Genom att det är en taktiskt stark manöver. Vänstern, socialisterna, är utmärkta taktiker. De har läst sin Sun Tzu. De har studerat Napoleon, mästaren på Defeat in Detail, det som senare kom att kallas Salamitaktiken. Högern tror att den kan hugga av den svagaste delen av den socialistiska hydran, eftersom den själv alltid utan strid offrar sin egen svagaste del när vänstern angriper den. Och vänstern angriper alltid i full styrka samfällt högerns svagaste del. Men till skillnad från högern står vänstern alltid samlad när dess svagaste del angrips, och angreppen är ju också svaga och okoordinerade. Strandhäll kommer aldrig att offras publikt. Kanske kommer hon i framtiden inte att skickas fram till fronten på samma sätt som hittills, men det är en intern fråga. Utåt är fronten enad.

      Vi har mycket, mycket att lära av socialisterna.

      Gillad av 8 personer

      • Per Hamnström skriver:

        Jag tycker inte vi skall förolämpa de gamla kommunisterna som trots allt ville skapa ekonomisk rättvisa,, med den nuvarande pk nomenklaturan.

        Bland de sistnämnda finns bara en moral och det är sko sig så mycket som möjligt.

        Gillad av 2 personer

    • Igor skriver:

      Problemet är att dagens makthavare värnar den egna lönen mer än att de tar hand om det svenska samhället. Sänk lönerna till en snittlön av vad en svensk arbetare tjänar för regeringsmedlemmar och oansvariga tjänstemän så kommer vi att få en annan ledning.

      Gillad av 3 personer

      • Linden skriver:

        På tal om att värna …detta tar väl priset.
        https://samnytt.se/terrorister-och-kriminella-slipper-undan-skatteverkets-kontroller-far-behalla-svarta-pengar/

        För tre år sedan lämnade Säpo över en lista med 400 namn på sådana personer. En av dessa hade kopplingar till Gävleimamen Abo Raad som nyligen togs i förvar av Säpo. Han hade fått 200 000 kronor insatta fördelade på mindre belopp. Då han inte kunde redovisa hur han fått pengarna betraktades de som svarta varpå han fick skatta för dem plus ett skattetillägg på 10 000 kronor.
        Verkningslösa kontroller
        Efter att de nya reglerna trätt i kraft kan de granskade bara tiga och därmed händer ingenting och de får behålla pengarna.

        Kritiken internt på Skatteverket är svidande. Man konstaterar bland annat att pengarna kommer ”återinvesteras i narkotika, vapen m.m. med stora kostnader för samhället som följd” och att situationen är ”absurd”.
        Arbetet tidigare var framgångsrikt.
        – Domstolarna gick på vår linje i 90-95 procent av fallen, säger Stig Svensson som tidigare ledde kontrollinsatsen i Skatteverkets södra region mot kriminella.”

        Jökarna muslimerna och och de kriminellas skyddshelgon.
        Den trälande skattebetalande pursvensken hålls i strama tyglar.

        Gillad av 9 personer

    • olle reimers skriver:

      Nej, dåtidens kommunister var väl medvetna om att det handlade om en sak: makt! Orwell beskriver detta perfekt i Animal Farm. Den boken avgjorde saken for mig när jag läste den som tonåring.

      Gilla

    • Stig Palm skriver:

      Bara att gå in på Expressen och se på distrikt, adress, vilka som väljer vad?
      I alla Göteborgs s k utsatta områden är S störst. Varför bita den hand som föder dem?

      Gillad av 8 personer

  2. messkalle skriver:

    Det finns så mycket rätt i Det Goda Samhället. Varför förstår inte den goda samhällsmedborgaren att revolutionen blir deras egen död? Tror de, att om jag bara konverterar räddar jag mitt liv och min egendom?

    Gillad av 5 personer

  3. Erik2 skriver:

    Javisst är det så. Varför den s k borgerligheten i detta läge då väljer att samarbeta med denna maktapparat blir då en intressant fråga. Liksom frågan om varför man hukar rygg inför så uppenbara härskartekniker. Man har annars all logik och moral på sin sida.

    Gillad av 4 personer

  4. Jari Norvanto skriver:

    ”Det är först när de tvingas att bekänna sig till politik och principer de anser vara irrationella, illa underbyggda och även skadliga som verklig effekt uppnås. Det är först när människor tvingas att förnedra sig – inför sig själva och inför andra – som Makten vinner.”

    Ja, det är PK-trosbekännelsen. Underkastelsen.

    ”Nu är det vänsteraktivisterna som styr.”

    I samarbete med muslimerna. Finns det någon partipolitisk opposition? Inte inom Åttaklövern, som samsas och kolluderar på samma förljugna planhalva.

    Gillad av 4 personer

  5. Fredrik Östman skriver:

    ”Kommunistiska regimer föll som käglor. En del började tro att liberalismen hade triumferat och att vi hade nått historiens slut.” — Precis här är felet vi begick 1989. Vi trodde att kommunism och liberalism var väsensskilda. Men redan i citatet ovan ser vi att så inte är fallet. Slutet på historien är även kommunismens mål. Kommunismen är premilleniaristisk, liberalismen postmilleniaristisk, men båda tager sin början i eskatologien. I praktiken är skillnaden mellan pre och post snarast moralisk: Lenin införde NEP, vilken följdes av Gulag, båda tecken på att det tusenåra riket låter vänta på sig. Liberalerna å sin sida kännetecknas alltmer av premilleniaristisk otålighet, hybris och intolerans. Vi ser en konvergens på den ideologiska, eskatologiska sidan, på dödskultens, universalismens och milleniarismens sida.

    Vi vet nu att det måste vara den kristna, konservativa, rationella civilisationen som måste återinföras när ideologierna fallerar. Och detta tycks på sätt och vis vara på väg i Ryssland, medan Västvärlden importerar mekanismer för tyranni från kommunismens Kina, till exempel det sociala poängsystemet och avpersonaliseringen av meningsmotståndare.

    Liberalismen är bara kommunismen sedd ur en annan synvinkel.

    Gillad av 16 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Hur menar du? Visst var NEP en övergående lösning i väntan på det socialistiska lyckoriket och därmed postmilleniaristiskt snarare än premilleniaristiskt? Eller har jag förväxlat post och pre?

        Gilla

      • M skriver:

        NEP var en återgång till marknadsekonomi då man inte fick kollektivisering att fungera och fick ont om livsmedel, men sedan införde man femårsplaner och Stalin fortsatte med kollektivisering och förstatliganden.

        Det finns onekligen en koppling mellan totalitära stater och planekonomi Jag tror det går via bristen på pluralism och priser som inte sätts av utbud och efterfrågan på olika marknader.

        Jag tycker inte man ska blanda samman planekonomi med totalitära stater (och även sätta frågetecken kring möjlighet att kombinera marknadsekonomi med offentligt ägande), men ingen kommunistisk stat har egentligen försökt införa marknadsorientering (teorier utvecklades av Polska ekonomer i USA) utom möjligen Jugoslavien. Man ser ju nu i Kina hur de statsägda företagen tycks ineffektiva och användas för att lindra problem. Priserna sätts på marknaden, men företagen subventioneras, framförallt exporten och sparande har inga alternativ utan sparräntor har hållits nere.. I Sverige arbetar ju offentlig sektor med marknadsprissatt input (men inget utpris satt på en marknad) och även här måste man ju lyfta frågetecken kring organisationernas effektivitet, som troligen hänger samman med styrningen snarare än principiella marknadsekonomiska principer.

        Jag tror inte drömmen om den slutgiltiga lösningen! eller tusenårsriket i grunden driver utvecklingen av olika revolutionära rörelser i det förflutna utan i upplevelsen av ofattbara orättvisor och sökande efter ett alternativt ekonomiskt system. Sedan 1989 är det ju uppenbart för alla att socialismen i mening kommunism misslyckats och likaså en del Latin Amerikanska vänsterinriktade omfördelningsprogram som i Venezuela, Peru, Ecuador, Nicaragua, Kuba. Tillväxten uppstår inte den vägen, med de åtgärderna. Samtidigt har vi sett och ser totalitära stater i nord ost Asien och i Sydost Asien.

        Marknadsekonomin och kapitalismen är trots allt hittills det näst sämsta av de system man prövat! Totalitära stater tror jag inte i längden kan hantera marknadsekonomi utan pluralism och därmed blir demokrati nödvändigt, men det kan ta väldigt lång tid! Se på Saudi Arabien, Iran, Ryssland, Kina, Nord Korea och tidigare Syd Korea, Singapore osv.

        Gilla

      • ERROL skriver:

        Dina observationer är i minst sagt aparta. Att Ryssland skulle befinna sig på en utvecklingslinje baserat på kristna, konservativa och rationalisitiska civilisatoriska dygder är en observation på tvärs med i princip alla seriösa Rysslandskännares bedömningar.
        Förutsägbart nog är det bara avgrundsvänstern;(exempelvis Åsa Lindeborg) och tokhögern som ser Ryssland som ett korrektiv mot en liberalism som påstås ha löpt amok p.g.a de odefinerade men ack så perfida ”globalisaterna”; ett nytt pejorativt slaskbegrepp som ofta används i rena konspirationsfantasier.

        De politiska extrempolerna har alltid hatat den liberaldemokratiska rättsstaten, det borde dock även för den mest inbilskt stockkonservative ”observatören” vara uppenbart att den nutida utvecklingen i Ryssland inte är kompatibel med konservatismen. Om man inte med konservatism menar rättsröta, partistat och presidentmakt helt utan lagbundenhet, fängslande av oppositionspolitike, obefintlig yttrandefrihet och reaktionär (kristen?) klappjakt på homosexuella.

        Gilla

    • Popper skriver:

      Klassisk liberalism värnar den liberaldemokratiska rättsstaten och individens okränkbara frihet inom ramen för en politisk makt vars maktmedel och befogenheter visavi medborgaren begränsas av i konstitutionen stadfästa mänskliga rättigheter (negativa rättighet).

      Att liberalismen skulle vara kommunismen sedd ur en annan synvinkel är bara vulgärdemagogi. Svensk strutsliberalism av Liberalerna och Björklunds typ är en form av dagisliberalism som gått vilse, jämförelsen med kommunismen är dock faktiskt / ideologiskt och historiskt/ empiriskt bara motbjudande.

      Att överingenjör och Patentrådet Östman fäster sitt hopp till en cynisk envåldshärskare och före detta KGB -operatör, helt skolad i det ofelbara Sovjetiska kommunistpartiets hantlangarorganisation och spjutspets förklarar varför den ideologiska kompasssnålen snurrar helt okontrollerat för Östman och varför den Orwellska argumentationen faller sig naturligt för
      herr Patentrådet.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Visst, men klassisk liberalism är inte stabil. Dess egendynamik gör att den fräter bort den konservativa och civiliserade omgivning som den är predikerad på. Därmed går liberalismen obönhörligen kommunimens väg och den klassiska liberalismen bli liggande längs med vägen.

        Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Liberalismen är till sin natur utopisk och attrahera därmed utopister; typ kommunister.

        Problemet med utopister är att de blir ett lätt byte för den cyniska makteliten vars nyttiga idioter de villigt blir.

        Konservatismen är pragmatisk och svår att kidnappa.

        Gilla

  6. Göran Holmström skriver:

    Det är inte Gud som är död. Det är demokratin som har dött!
    Gud kommer tillbaka i stor stil, tyvärr så är det inte vår Gud.
    Jag vill se vad Hbtq och PK kommer göra, då dom står på listan över saker som inte Gud och dess tolkare står ut med.
    Kanske be en bön till värdegrunden eller klimatet om nåd.

    Gillad av 10 personer

  7. ERROL skriver:

    Det räckte för inpiskaren Löfvén att kalla misstroendeförklaringen av Strandhäll för ”oseriös”,
    samt det förutsägbra retoriska greppet om en hatsvans som skulle dricka champagne vid en
    fällning av statsrådet och twitterminister Strandhäll – för att Åsa-Nisse marxisterna skulle rädda kvar Strandhäll och ta ”ansvar”. Centerpartiet, med Lööf i spetsen, har inga principer och är som darrande asplöv inför inpiskaren överstevärdegrundsprofossen Löfvén. Centerpartiet har nu befäst den socialdemokratiska partistaten och som tack för hjälpen kan socialdemokraterna missbruka utnämningsmakten yterligare och belöna de principlösa Centertopparna med sinekurer och utnämningar – det skall löna sig att kröka rygg inför partistatens ”värdegrund” och flexibla moral.

    Strandhäll har själv ständigt och åter angripit Ungern och Polens regeringar för odemokratiskt maktmissbruk. När minister Strandhäll själv utövar uppenbart maktmissbruk i strid med svensk Förvaltningsrätt så är det helt okej.
    Juristen Lööf har i tolkningsläran om tillämpning av Svensk rätt helt uppenbart infogat ”värdegrundsprincipen” som överordnad allt annat. Denna princip kodifierar precis vad Hedlund beskriver; Rätt eller orätt är inte längre ett normativt begrepp i en liberaldemokratisk rättsstatstradition, Rätt eller orätt avgörs av vem som har rätt värdegrund – och den juridiska prövningen underställs således Makten. Makt är rätt, då Makten bestämmer vad som är rätt värdegrund.

    Gillad av 14 personer

    • Palle9 skriver:

      Errol: Du skriver med all rätt: ” Rätt eller orätt avgörs av vem som har rätt värdegrund – och den juridiska prövningen underställs således Makten. Makt är rätt, då Makten bestämmer vad som är rätt värdegrund.”
      I gamla DDR fanns en bekant kampsång där refrängen bestod i att ”Partiet, partiet har alltid rätt. Den som kämpar för det rätta har alltid rätt.”
      Maktspråket är till förvillelse likt det vi bevittnar i vårt land idag. För S består problemet dels i att den fackliga anslutningsgraden sakta men säkert sjunker, samtidigt som en allt större andel av LO-medlemmarna röstar på SD. Kanske kan man ändå bibehålla beteckningen SAP, men nu med betydelsen Svenska Arab Partiet?

      Gillad av 7 personer

    • Andersson skriver:

      Det verkar som att Lööf tänker på refrängen, partiledare sedan år 2011. Det är dumt att bita den hand som föder en – särskilt om man har tänkt sig en fortsatt lönsam skattefinansierad karriär…

      Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Socialdemokratin i Sverige tillsammans med sina stödpartier har framtiden bekom sig. Det bekymmersamma är att vi inte ännu vet vad som kommer efter. Inte bara Sverige, utan hela västvärlden, befinner sig i en brytpunkt där framtiden blir allt mer oförutsägbar.

    Det är som det gamla Europa i början av 1900-talet eller Sverige vid stormaktstidens slut. Tyvärr förstår allt för få att det är vänsterfundamentalismen som är huvudproblemet. Den är i färd med att bryta sönder det rationella tänkandet och det förnuftiga handlandet med postmodernismens flum som sitt huvudvapen.

    Gillad av 16 personer

  9. larslindblog skriver:

    Kommunisterna byter skepnad hela tiden….nu är det ” antirasism” och ” feminism ” som gäller , förr var det otaliga föreningar som hette något med FRED ….Kvinnor för fred , osv. dom åkte på fredsläger i DDR och hos Ceausescu i Rumänien . Dessa människor som då var unga sitter nu på poster inom media , kyrkor, föreningsliv och myndigheter. SÄPO vet naturligtvis vilka dom är men sysselsätter sig enbart med den lilla gruppen nationalsocialister . Har vi någonsin hört talas om att en kommunist stoppats från arbete på SR/SVT, tidningar , eller annat ??

    Däremot läste jag i Kristianstadsbladet om en ung man med sympatier för ” föreningen med pilflaggan ” som avskedades som kioskbiträde på det lokala fängelset. Fångarna påstods känna sig otrygga och rädda för biträdet sedan lolkalbladet KB avslöjat att mannen varit med på en demonstration med denna grupp.

    Gillad av 7 personer

    • Kulturisten skriver:

      Ja dessa ”freds”föreningar har man vuxit upp med. Det bästa med klimathysterin – det blir tystare om fred, feminism och antirasism då lämmeltåget nu söker sig till nästa kamp.

      Gillad av 3 personer

  10. Inte kommunist men skriver:

    ”Det fanns en tid då Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) var ett parti som hade arbetarklassens bästa i fokus (…)”

    Enligt SAP:s egen propaganda, ja. Vilken du uppenbarligen glufsat i dig med hull och hår.

    Gillad av 4 personer

  11. Jan Andersson skriver:

    Liberalismen, liksom kommunismen är också en ideologi och som skrivs folk på näsan. Ingen kommer att kunna påverka mig med en ideologi. Mina livsbeslut kommer av en inre övertygelse om vad som är rätt eller fel som jag inte behöver hjälp med att utforma. Därför anser jag mig närmast konservativ, eftersom att klåfingrigt ändra på något som fungerar på grund av en flummig ogenomtänkt och oprövad teori är bland det värsta jag vet.

    Gillad av 6 personer

  12. Östrahult skriver:

    Miljörörelsen börjar som bekant vifta med diktaturvapnet, det lär vara enda sättet att få ordning på klimatet. Med andra ord extremismen breder ut sig. Jag bidrar gärna till detta genom att förmedla min personliga slutsats att alla inte bör ha rösträtt. Man bör uppfylla någon form av ekonomiskt krav för att ha rätt att rösta, t ex att man betalat minst en viss summa i skatt. Då skulle man få bort de värsta tokstollarna.

    Gillad av 7 personer

    • Lars Wa skriver:

      Tack Östrahult! För att den västerländska civilisationen (Huntington) skall kunna överleva måste vi begränsa den rösträtt den demokratiska utvecklingen skapat. Rösträtten i västerlandet som den ser ut idag har bara existerat i runt 100 år. Schweiz införde rösträtt för kvinnor så sent som 1972. Vi måste tillbaka till den demokrati som rådde i det klassiska Aten. I den atenska demokratin (Kleisthenes) hade alla medborgare som var fria män, minst 21 år, landägare och bosatt inom stadstatens gränser rösträtt. Kvinnor, slavar och ”utlänningar” hade inte rösträtt.

      Överfört till vår tid kan det se ut så här:

      Alla som har inkomst från det allmänna, skall skattebefrias, de får sin nettolön men betalar ingen skatt. Gäller alla, anställda i stat, kommun, personer i företag, föreningar, kulturliv, politiska partier mm mm, alla som har sin inkomst från det allmänna. Denna allmänna regel kan möjligtvis anpassas för personer som är anställda i organisationer el dyl som endast delvis finansieras med skattemedel.

      Alla andra betalar inkomstskatt!

      Bara personer som betalar inkomstskatt har rösträtt!

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Inkomstskatt säger inget om politisk insyn, historisk kunskap, förmåga till abstrakt tänkande eller metakognition, ej heller medborgerlig mognad eller plikt & ansvarskänsla – de sistnämnda torde dessutom vara de viktigaste för en politiker, enligt medborgarna.

        De olika atenska demokratierna fungerade varken bättre eller sämre som stater jämfört med övriga grekiska stadsstater, eller makedonska kungar, eller trakiska hövdingar. Inte heller fungerade de bättre eller sämre än det persiska imperiet eller de skytiska stammarna.

        Vad sägs om det här:
        ”För att erhålla rösträtt måste envar person fullgöra minst två men ej längre än fem års sammanhängande samhällstjänst under vilken tid lön ej utgår (men sparas tills dess tjänsten avslutas, oavsett hur), aspiranten bor med andra sådana på den plats där tjänsten sker och utfodras i tjänsten. Tjänsten anpassas efter förmåga, så att aspiranten placeras där dess potential kommer till sin rätt utan att uppgiften blir för enkel. Även militärtjänst, aktiv såväl som i fredstid ingår.

        Aspiranten måste ha uppnått myndighetsålder, men i övrigt görs inga hänsyn till ålder, kön, härkomst eller andra individuella faktorer såvida dessa inte direkt påverkar själva tjänsten; om sådant föreligger åligger det aspiranten att övervinna sina förhinder efter bästa förmåga.

        Aspiranten kan när som helst välja att avsluta sin tjänst, men går då för alltid miste om rösträtt och att kunna bli vald, eller hålla offentligt ämbete. Aspirantens fysiska eller mentala status är egal, med enda undantag att aspiranten måste kunna förstå tjänste-eden när denne svärs in. Undantag i tjänsten baserade på personlig tro eller annan övertygelse medges ej.”

        Vet du vad jag tror? Jag tror det blir väldigt få från de intellektuella, mediala eller akademiska och kulturella grupperna som väljer detta. Inte heller kommer de ägande grupperna vara särskilt intresserade av tjänstgöring som är smutsig, tung och farlig.

        Däremot tror jag att det är ett sätt att se till att de som röstar, och de som kan väljas eller hålla ämbete, är av lämplig moralisk karaktär: de har betalat med år av sitt enda liv för rätten att rösta och att bli vald, och det vi erhåller genom möda värdesätter vi

        Det ovan nämnda fungerar dessutom troligen som ett riktigt bra instrument för assimilation och integration, om det är en prioritet. Inte heller bygger det på tvång: det är frivilligt, och den som inte tjänstgör har samma rättsliga status, med rösträtt/valbarhet som enda undantag.

        +1 internetpoäng för den som känner igen var idén är plockad ifrån, för inte är den min egen från början – jag vill ju inte göra en Pascalidou av det hela.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

      • M skriver:

        Ditt resonemang haltar i tron att privat näringsliv försörjer offentliga sektorn – beskattningen drar in köpkraft här och fördelar om det till antingen offentliga tjänster eller inkomstomfördelning. Det är inte privat näringsliv som ”betalar”. Alla producerar, även sjuksköterskor, läkare, militär och polis. Vad som utförs borde dock diskuteras liksom hur.

        Gilla

  13. Min strand skriver:

    Det Hedlund inte ser det är att SAP byggde på exakt samma principer som kommunismen, det är bara en nivå över i sofistikeringsgrad, nästa steg på den totalitära evolutionen, man lärde sig applicera hyckleri och lögn mera sofistikerat, det enda man tog bort var det explicita våldet, likt muslimska brödraskapet så var man mera tålmodig, en 100-års plan. Allt behövde heller inte vara statligt, bättra att förslava via ett massivt skattetryck, då jobbar slavarna bättre, men under alltsammans så är de djupaste filosofiska och psykologiska drivkrafterna exakt samma, anti-frihet, anti-individ, anti-kristet, anti-väst, anti-rationalitet.

    Vad gäller liberalism så vet jag inte vad det betyder i Sverige, där de två partier som säger sig företräda liberalism, L och C, är bland de mest hatiska och totalitära, ej dånt egri, får ersätta rationell argumentation: kryp under din sten. Liberalt?

    Gillad av 7 personer

    • M skriver:

      I Sverige härskar nyliberalism bland de borgerliga partierna och delar av S. Slå upp det. Utan att förneka att S och arbetarrörelsen var en kraft fram till 80-talet, så är de inte dominerande idag, men borgerligheten, som stått för invandring, har sedan Bildts regeringstid haft dåligt förtroendekapital och med Rheinfeldt så blev det väl ännu sämre. Vart centern är på väg kan man undra över, liksom Folkpartiet, som kallar sig Liberaler.

      Gilla

    • M skriver:

      SAP bröt med kommunismen 1917, med Marx på 1920-talet. Det är något i samhällsutvecklingen du inte ser. Undrar vad-?Är det så enkelt att du kopplar allt till tidigare socialdemokratisk dominans? eller skattetryck dvs offentlig sektors storlek och välfärdssystemen?

      Gilla

    • M skriver:

      Ska tillägga att jag inte begriper hus S kunnat utvecklas till dagens politruker. Min röst får de inte. Men denna totala förvirring som råder i Sverige tycks vara ett systemfenomen, inte kausalt möjligt knyta till enstaka faktorer.

      Gilla

  14. Björn skriver:

    Många verkar tyvärr se den som politiska världen som ett ”spel”, och tror att det bara är att starta om och få en ny chans, när deras partival gjort att det ”gått åt h-e”! Men i den krassa, icke reversibla, verkligheten funkar det inte riktigt så….

    Gillad av 1 person

  15. Patria Amissa skriver:

    Håller helt med dig Stefan. Jag tror inte att vi någonsin kommer att förskonas från vissa människors önskemål om ett totalitärt styre. Trots att vi sitter med ett horribelt facit i hand från sådana experiment, något som rimligen borde ha släckt denna brinnande önskan flera gånger om, tycks det finnas en ständigt pyrande eldhärd som man inte tycks kunna släcka, ungefär som när det brinner i en torvmosse. Under de senaste åren har elden börjat ta sig, och det känns som att vi ännu en gång kan närma oss en storbrand.

    Efter 68-rörelsen var det under rätt lång tid högsta mode i Västeuropa, och inte minst i Sverige, att propagera för kommunistisk diktatur (läs gärna Jenseviks inlägg här i DGS från 190318). Speciellt inom vida akademiska kretsar (även de naturvetenskapliga) ville man vara stalinist, leninist, trotskist, maoist eller något annat ännu mer exklusivt som man kunde komma på. Eftersom man tillhörde ”de intellektuella kretsarna” förstod man ju så mycket bättre än andra hur världen fungerar och på vilket sätt den bör förändras. Men arbetarklassen var till akademikernas besvikelse buttert skeptisk.

    Så småningom följde en viss tillnyktring, men ytterst få av de gamla diktaturkramarna tog öppet avstånd från sina stolleidéer. Däremot låtsades många, som Stefan skriver, att man aldrig någonsin hyst sådana. Under 80- och 90-talen var det dock lite svårare att propagera för totalitära griller. Politiker med sådana sympatier fick hjälpligt kamouflera sina åsikter, t.ex. ”Ja, partiet heter visserligen VPK, men vi är ju inte kommunister på riktigt”. Men under de decennier då öppen diktaturpropaganda varit mer sällsynt (Jan Myrdal och en del andra särlingar har dock varit ihärdiga), har fokus mot att introducera Orwellska idéer i stället legat (lite mer under radarn) på enskilda sakfrågor, alltifrån genus- och värdegrundstjat, mångfaldspropaganda och klimathysteri till skattestöd till ondskefulla ideologier och föreningar, sjukhusvård av skadade IS-terrorister så att de kan återvända i god form till sina fasansfulla gärningar, nitiskt favoriserande av terroristers och andra brottslingars krav på ”rättssäker” behandling utan hänsyn till brottsoffrens lidanden osv, och nu senast förslag på feticid på fullt livsdugliga foster (dvs små barn, de mest skyddslösa) samt unisexstrategi för spädbarn, dvs barnen ska själva få välja kön under uppväxten! Galenskapers galenskap!

    I Nordkorea och Kina ”omskolar” man människor med, vad ska vi säga, ”hårda nypor”. I Sverige kör vi utnötningstaktiken. Genom att systematiskt, år ut och år in, nöta in ondskefulla stolleidéer i svenska folket hoppas man nå ett liknande resultat som där. Och till stor del har man ju lyckats.
    Sveriges politiska ledarskap har tappat all trovärdighet, och vi saknar numera helt en seriös debatt om de otroligt allvarliga strukturella problem Sverige nu drabbats av och som kommer att förvärras. Stefan Löfvens uttalanden om Sveriges tillstånd framstår mer och mer som Bagdad Bobs poesi under Irakkriget. De politiska partierna, som i många fall uppstod som folkrörelser med ideal som plikt, ansvar och moral, har kapsejsat. Idag är partierna främst nätverk för politiska karriärister, och de ideologier som de demokratiska partierna en gång representerade har lösts upp som Treo i ett glas vatten.

    Det är alltså som att demokratin i Sverige håller på att avskaffa sig själv inifrån genom inkompetens och moraliskt förfall. Det är en farlig utveckling där totalitära tankegångar kan få ordentligt fäste. Mot detta måste vi rusta oss, för totalitarismen får aldrig framstå som ett lockande alternativ till demokratin. Dock lättare sagt än gjort när demokratin så grovt sviker sig själv. Här står vi inför något nytt och svårbemästrat. Existerar det över huvud taget någon verkstad för demokratireparation i Sverige?

    Gillad av 9 personer

  16. Ola Byfält skriver:

    I Finland pågår nu regeringsförhandlingar där det ”borgerliga” Svenska Folkpartiet säljer sig pga ”svenska intressen” för S och kommunisten Andersson (V) samt Avgrundssekten (vars ideologiska bas är nationalsocialismen, jfr. Die Grüne) med stöd av centern (som är något helt annat än motsvarande identitetspolitiska C i Sverige). SFP:s MEP är den tidigare stenhårda stalinisten Torvalds. Jag byter ut SAP mot SFP i Hedlunds artikel och inser att SFP är Avgrundssektens svenska filial med dess ”värdegrundssvammel”. Avgrundssekten blev näst största part i Eu-valet i Finland och man kan tacka den blivande dr. honoris causa Klimat-Greta för det. Den grön-röda ekosocialistiska kulturmarxismen har infiltrerat hela det finländska politiska tänkandet, förutom Sannfinnländarna (SD). Rudi Dutsches vandring genom institutionerna fortsätter obehindrat så länge vi inte tar Immanuel Kants uppmaning i Vad är upplysning (1784) ad notam: ”träd ur din självförvållande omyndighet. Våga vara vis! Fatta mod att använda ditt eget förstånd”.

    Gilla

    • Patria Amissa skriver:

      Har skrivit det förr, försök att rädda Finland (och Baltikum). Goda DGS- skribenter, försök att skriva i Hufvudstadsbladet och i andra finska media! Finlands sak är vår!

      Gillad av 1 person

  17. drakmakerskan skriver:

    Problemet, som jag ser det, är att lagen inte följer den allmänna moralen eller rättskänslan hos befolkningen. Men de följer förstås Maktens heliga värdegrund. På då sätt kan våldtäktsmän gå fria och även om de döms, till löjligt låga straff, kan de inte utvisas. Jag, och jag tror många med mig, känner att svenska lagar är tandlösa, brottslingar frias, straffen är löjligt låga. Eller är det egentligen fel på lagens uttolkare? Frågan om lag och rätt bör debatteras grundligare!

    Gillad av 2 personer

  18. M skriver:

    Totalitära stater och samhällsförhållanden var inte Sovjetunionen det första exemplet på, tvärtom var det en fortsättning på en lång, rysk historia med auktoritärt styre och säkerhetstjänst.

    Totalitära stater eller organisationer har vi genom historien, där inte minst kyrkan varit auktoritär, Preussen en militärmakt, i Sverige var prästerskapet under den lutheranska statskyrkan statens förlängda arm.

    Att bygga teori om att dagens feminism och allsköns otyg står på Leninismens grund är ett bottennapp.

    Gilla

    • Patria Amissa skriver:

      Aha, bottennapp? En tydligare koppling mellan leninism (obs skrivs alltigenom med gemener, även om denne bolsjevikernas ledare betraktades som en gud av sina anhängare) och feminism än Gudrun Schyman finns väl inte! För den som till äventyrs inte känner till det var hon partiledare för såväl Sveriges leninistiska part V som Sveriges feministiska part Fi.

      Bottennapp att försöka jämföra och likställa samhälleliga förhållanden från fördemokratisk tid, t.ex. medeltiden, med motsvarande nutida företeelser.

      Gilla

      • M skriver:

        Intressant att du anser Gudrun Schyman vara den främsta representanten för feminism. De åkte ju ur EU-parlamentet nu som tur var. Och vari ligger likheten mellan leninism och feminism? Skulle det ligga i metoden? eller målet? eller analysen? eller praktiken?

        Gilla

      • Patria Amissa skriver:

        Till M:
        Första kommentaren: OK, du menar alltså att Schyman är en fejkleninist och likaså en fejkfeminist? Det har jag svårt att tro. Så svaren på samtliga dina frågor är ”ja”. Det som ännu inte har brutit ut i full kraft är väl våldet, dvs metoden och praktiken, med andra ord det oundvikliga resultatet (eftersom de än så länge saknar resurserna, AFA är väl för veka), men det kan säkert de allierade islamisterna fixa.

        Andra kommentaren:
        Eller snarare alla länder före ww1.

        Gilla

      • M skriver:

        Feminismen startade i början av 1900-talet, den första som påtalade behovet av jämlikhet dök upp redan under upplysningen! Liberaler har vanligen varit feminister. Du är inte rätt på det. Gudrun Schyman är en svensk före detting, VPK; och kan inte anses representera feminismen i sin helhet. Det finns feminister i alla partier.

        Demokrati fanns i olika omfattning och inkluderande olika grupper under 1800-talet dvs före ww1. USA och Storbritannien är exempel liksom Sverige.

        Jag antar du inte har en aning om vad Lenin skrev, det är bara ett försök av dig att hitta den stora konspirationen.

        Gilla

      • Patria Amissa skriver:

        M, tack för svar! Alltid kul med respons, även om man kan ha lite olika meningar.

        Jag kan ju inte veta, men antar att du ser dig som någon sorts liberal feminist. Inte heller jag har förstås något emot jämställdhet mellan könen. Likaså är jag fullt medveten om att frågan om kvinnors rättigheter diskuterades långt före leninismen. Är också hyfsat beläst på Lenins testuggande, ingår i moderna kurser i filosofi. Men vi kan väl inte komma ifrån att Lenin i vänsterkretsar har ett starkt rykte om sig som en feminismens föregångare. På nätet kan man i flera marxistiska dokument läsa t.ex. följande: ”1920 gav Lenin kvinnan rösträtt och rätt till skilsmässa, legaliserade abort och homosexualitet”, påståenden som dock innehåller flera halvlögner. Men att Lenin själv skulle ha känt sig som feminist kan man betvivla. Enligt Diane Ducret tjatade Lenin ofta om att han ”aldrig i sitt liv lärt känna en kvinna som varit kapabel att läsa Das Kapital, tyda en tågtidtabell eller spela schack”. Så vi kan kanske enas om att spola Lenin som feminismens ädle upphovsman.

        Men det är inte riktigt det som diskussionen handlar om här. Jag vill nämligen hävda att dagens svenska feminism är en vänsterfeminism med tydliga rötter till leninismen, dvs ett obehagligt mischmasch och vänsterdravel. Vi har ju alltsedan 1989 inte gjort något annat än med egna ögon följt diktaturkramarnas förvandling från kommunister till feminister, PK-ister, islamistsympatisörer och klimatalarmister, något man inte kan glömma så lätt. I detta sammanhang är Marx´ och Lenins obsoleta teser rätt betydelselösa. Det är inte de vackra orden utan resultatet som betyder något. Jag har intresserat mig rätt mycket för kommunismens ”hårda” och ”mjuka” metoder, t.ex. vid genomförandet av tvångskollektiviseringen av jordbruket i Sovjetunionen. Tycker mig känna igen en hel del av de ”mjuka” metoderna i dagens Sverige, något som vi kanske kan återkomma till någon gång.

        Men om du tar avstånd från Schymans och Posts ideologi och fyller din feminism med vettigare innehåll vill jag gärna gratulera.

        Gilla

      • M skriver:

        Jodå, jag känner igen mig i din beskrivning av de som i Sverige kallar sig feminister och jag har inget till övers för dem och jag kallar mig följaktligen inte för feminist och inte heller för vänster, men jag har lite kontakt med andra länder där vänster och feminism inte fungerar riktigt som i Sverige och konstaterar också att jag inte vet hur det står till med vänstern där. Vad hör är att man ser de nordiska länderna som föredöme, de nordiska välfärdsstaterna, men samtidigt har de jag känner tappat kunskap och förståelse av den svenska utvecklingen sedan 1980-tal.

        Jag hade en intressant och beklämmande ordväxling med en svensk feminist i FI, satt i någon styrelse och kan väl säga att alla fördomar befanns giltiga. De var också rabiata ”stoppa SD” människor när de inte röstade på V…(trots ett liv diametralt motsatt arbetarklassen).

        Jag tänker som du att vänster i Sverige är en enda röra (om jag förstår dig rätt) med sporadisk läsning och förståelse av Marx, Lenin, ekonomisk historia, samhällsekonomi mm som är av intresse för någon grad av politisk medvetenhet

        När jag sett mig omkring i den mån jag haft tid och inte blivit indoktrinerad av svensk media eller jobbat arslet av mig inom mitt område så tror jag ändå att den nordiska modellen varit framgångsrik, men den svenska utvecklingen sedan 80-talet (och kanske start i slutet på 60-talet på olika sätt t.ex. ekonomisk politik) både vad gäller politik och näringsliv är inte lyckad utan ett stort misslyckande och jag ser det som en konflikt där nyliberal höger (Bidlt, Rheinfedlt, Westerberg, Borg, Hägglund, Maud Olofsson, Timbro, Svenskt Näringsliv etc stått på barrikaderna och troligen drivits av viljan krossa S och Facket och öka inkomstskillnaderna delvis som svar S och LO under 80-tal och den konflikten har skapat låsningar och brist på samarbete. I det mesta tänker jag att vänstern misslyckats, högern har och är inget alternativ med sin Fridmans/Thatcher/Reagan etc politik och med Euron, som kväver Europa.

        Men visst, jag känner mig som socialliberal, men med respekt för den konkreta maktsamling och maktanalys S stod för med enorm samling och stora projekt och samförstånd med näringslivet, som man i stort lämnade ifred.

        Vilsen i pannkakan kanske, men jag blir så ruskigt trött och uppgiven av kommentarer på dessa sidor som av bitterhet och hat ser socialdemokrati i allt som gått snett. Det är inte en rimlig problemanalys och utan sådan kan man inte skapa mål för förändring.

        Jag vill nog se på Sverige som ett samhälle byggt av olika system som fungerar reglerande och det politiska och mediala systemet har stort ansvar och resultatet av alla dessa delsystem, noder, organisationer, akademier mm är beklämmande och skapat inte av ett parti utan i den utveckling som genererats av olika intressen och olika förståelse av samhället och av människor och den har varit bristfällig på alla sidor, även om man inte kan förutse framtiden.

        Gilla

      • M skriver:

        Jag kom att tänka på ett möte, en kort promenad, för en tio år sedan med en fd vänsterpartistisk riksdagskvinna. Jag sa väl var jag bodde och hon kände till det och jag tog upp invandringens effekter. Ja, sa hon, det var något man inte alls kunde ta upp hos vänsterpartiet, det var inte tillåtet. Hur det såg ut i min tvättstuga eller mitt område var det ingen som var intresserad av! sa hon.

        Gilla

      • Patria Amissa skriver:

        Tack igen för intressanta inlägg. Kan hålla med om att mängden bittra kommentarer på detta forum kan gå för långt, vem som helst kan storkna till sist. Jag har säkert i viss mån bidragit till detta själv. Samtidigt finns det ju en förklaring till det hela så till vida att de, trots allt, legitima åsikter (riktade mot de flesta nuvarande svenska politiska partier) som framförs på DGS så sällan får komma till uttryck i mainstream-media eller i övrigt i samhällsdebatten. Det blir därför som en tryckkokare där säkerhetsventilen till sist tjuter vasst och obehagligt.

        Lika lite som du (som dock rätt många andra på denna site gör) vill jag döma ut allt som socialdemokratin åstadkommit under gångna decennier. Jag känner t.ex. till många hedervärda, ansvarstagande och skickliga S-politiker, inte minst på kommunal nivå, som med hårt arbete strävat efter sin kommuns och Sveriges bästa.

        Med det sagt vill jag ändå påstå att det som sossarna så länge hävdat i sin propaganda, nämligen att det var SAP:s och endast SAP:s förtjänst att det svenska välfärdssamhället kunde skapas, inte kan stå oemotsagt. I själva verket var det väl så att SAP åkte snålskjuts på den tidiga industrialiseringen med skickliga entreprenörer och uppfinnare och inte minst den arbetsamma befolkningen, fostrad i Herrans tukt och förmaning i jordbrukssamhället. Med sådana förutsättningar är det ju svårt att misslyckas.

        Med min bakgrund (med släkt som levt under flera år under såväl nazistisk som kommunistisk diktatur) har socialismen eller någon annan totalitär ideologi aldrig varit ett alternativ. Kan inte heller hålla med om att borgerligheten och det kapitalistiska näringslivet stått för så mycket destruktivitet som du tycks anse. Tycker i stället att de, förutom att skapa de ekonomiska resurser som samhället behöver, utgjort prohibitiva politiska krafter som förhindrat en del av sossarnas sämsta påhitt, såsom löntagarfonderna.

        Något som jag har svårt att acceptera, när jag blickar tillbaka, är socialdemokraternas nästan totala dominans alltsedan 30-talet inom politiken och inte minst myndighetsstyrningen i Sverige. I det avseendet kom vi väldigt nära en enpartistat, och här har vi förklaringen till den, ursäkta uttrycket, subtila hjärntvätt som svenska folket så länge utsatts för, och som kanske är den viktigaste premissen för det samhällsförfall vi så tydligt ser idag.

        Till sist, det kanske inte hör till denna diskussion, men ändå. Den socialdemokratiska utrikespolitiken ser jag till stor del som en bedrövelse (jag använder här avsiktligt ett milt ord). Det Pierre Schori, Sten Andersson, Olof Palme, Karin Jämtin, Margot Wallström, Annika Söder m.fl. stått för genom åren borde genomlysas i grunden.

        Gilla

      • M skriver:

        Inte har jag väl fört fram att kapitalismen i Sverige stått för så mycket destruktivitet om vi ser på de framgångsrika åren 1870-1970? Menar du min bild av konflikterna från 80-talet och framåt och den mobilisering av borgerliga partier och media och svenskt näringsliv så har jag inte enbart sett det destruktivt utan som en intressekonflikt som gått för långt med propaganda från båda håll. När jag talar om nyliberala vägval så skiljer sig den framgångsrika efterkrigstiden avsevärt från borgerlig politik under senare delen av 80-talet och framåt och den ideologiska mobiliseringen hos näringslivets organisationer t.ex. Timbro tog fart då och detta parallellt med en förflackning av S och LO. Det var nytt ledargarnityr som kom fram efter 70-talet och vi hade ”rosornas krig” inom ”rörelsen”.

        Propagandan om att S byggt välfärden är naturligtvis ensidig. Den politiska situationen från 20-tal och framåt innebar en starkt jordbruksrörelse (dagens center är ju något helt annat) och ett starkt folkparti. Högern fick några procent på sin höjd. Först med Gösta Boman och sedan Bildt fick man vind i seglen och gick den nyliberala vägen och det tar fart på 80-talet, en vattendelare i svenskt politisk liv och även ekonomiskt med de strukturkriser näringslivet drabbades av (till viss del pga den ekonomiska politiken som drev lönekostnader och inflation och inte ställde om efter den strukturomvandling som med snabb urbanisering
        kännetecknade tiden fram tom 60-talet.

        Naturligtvis är det stat och näringsliv som stått för tillväxten 1870-1970. Saltsjöbadsavtalet på 30-talet gav borgfred och utvecklingen av Sverige skedde i mycket i samförstånd, ett samförstånd som bröts på 80-talet.

        Propagandan om att näringslivet och kapitalismen är naturligtvis ensidig! Det är stat och kapital som samverkat och med en struktur av organiserade arbetare och näringslivsidkare.

        Kapitalismen som sådan skapar problem om den ska reda sig utan stat och regleringar. Det insåg man redan på 1800-talet och laissez fair fick vika och olika sociala skyddsnät byggdes upp och stat och kapital gick hand i hand i väst världen, inklusive USA och tillväxten var hög och inkomstspridningen betydligt mindre än idag som den utvecklats med Reagans och Thatcher i spetsen – nyliberalism.

        Jag tar inte avstånd från kapitalismen, jag tycker den bör diskuteras, och utvecklingen går ju även mot ett ägande som i väldigt hög grad är institutionellt och där större delen avser pensionskapital eller privat sparande bland de många. Samtidigt ökar kapitalets andel av vinsterna i förhållande till löntagarnas och finansindustrin har lagt beslag på allt större del av vinsterna och fria kapitalflöden och globalisering flyttar industri till låglöneländer (här hänger ju inkomstfördelning/sparbenägenhet/låg efterfrågan/billig arbetskraft samman med den låga produktivitetsutvecklingen sedan 1970-tal).

        Gilla

      • M skriver:

        Jag tror många tänker fel och har för lite fakta om de politiska majoriteterna i riksdagen sedan 1920. Socialdemokraterna har haft majoritet endast ett par mandatperioder och oftast regerat och bildat majoritet i riksdagen i olika frågor tillsammans med dåvarande centern/lantbruksmannapartiet och folkpartiet. Man kunde göra det genom att man i så många frågor låg i mittfåran av det politiska spektrumet). Sverige hade mycket starka folkrörelser fram till 60-talet.

        Enpartistat är definitivt propaganda, socialdemokratin dominerade inte så starkt, men med LO och kooperationen och rörelseägda tidningar så stod man mycket väl rustade främst gentemot arbetsgivare och den dåvarande högern. Men från 80-talet har vi en starkt tillbakagång för arbetarrörelsen som sammanfaller med den låga tillväxten och rekryteringsvägar och belöningssystem inom rörelsen och vi har samtidigt en intellektuellt och ekonomiskt ideologiskt mycket primitiv borgerlighet som hämtar inspiration från republikanerna i USA.

        Oavsett så minns jag väl 70-talet, brandtalen, fackeltågen, de röda fanorna, de absurda marginalskatterna, minusränta för villaboende, mjölkprisuppror i Skärholmen, ersättningen av familjeinkomstbeskattning med individuell (drabbade äldre generationer), Gunnar Sträng som år efter år höjde skatten! Till ungdomen hörde proggen, gröna vågen, SKP mm och dessa blev antagligen senare Mp i stor utsträckning (startat av Per Garton Fp). Så visst drevs väl många att ta avstånd från detta, men det var inte kärnan inom S, men den kärnan ersattes av broilers från SSU (Palme kunde inte ens hitta regeringsledamöter i riksdagen lär han ha konstaterat).

        Den här tiden är borta sedan länge! Nya generationer, en stor invandrad befolkning, mer beresta och välutbildade, men idealistiska och korta i rocken där de bemannar de politiska taburetterna! Byt ut dem!

        Gilla

      • Patria Amissa skriver:

        M, tack för djuplodande och tankeväckande inlägg! Men det är väl bara vi två kvar på denna sida nu, så vi kanske måste runda av, trots att det känns som att vi kunde ha fortsatt ett bra tag till. Det är väl inte omöjligt att vi ”ses” under någon annan DGS-krönika.

        Siste man (kvinna) släcker lyset och låser dörren!

        Gilla

  19. Ronnbar skriver:

    Vill paminna om att statsministern fick en loneforhojning med 4000 kr/man for ett par ar sedan. (Ovriga statsrad bara 3000 kr.). Denna loneOKNING ar ungefar samma som en kvinna som skurat golv at andra under hell sitt liv far TOTALT i pension.

    Ny definition av jamlikhet?

    Ronnbar

    Gilla

  20. Per G Eriksson skriver:

    Låginkomsttagare och pensionärer är helt övergivna av Socialdemokraterna (även av Alliansen) när hörde någon sist Sossarna ta ordet arbetarklass i sin mun?

    Även den Moderatröstande medelklassen är grundlurad av sitt parti – de har illusionen att om bara Moderaterna kommer till makten så kommer skatterna sänkas.

    Det som är säkert nu och i framtiden är att välfärden, social service och tryggheten krackelerar och blir ett minne blott, något att berätta om för storögda och tvivlande barn och barnbarn – gigantiska skattehöjningar väntar och som konsekvens ett nytt Fattigsverige.

    Gillad av 3 personer

    • Stig Palm skriver:

      Det alla Partier döljer är kostnaden för massinvandringen. Värre, de vet att 80% av enna aldrig kommer i produktivt arbete. Fegheten är monumental. Kanske SD nämner detta men inte särskilt högt eller tydligt.

      Gillad av 2 personer

    • Loke skriver:

      Moderaterna kommer inte att sänka skatterna eftersom de i ökande grad går till privata företag som utförare av sk välfärdstjänster. Ett högt skattetryck säkerställer också arbetsviljan i gruppen högavlönade och högbeskattade moderata tjänstemän.

      Gilla

  21. Ola Byfält skriver:

    Till Patria Amissa. Min far var 45 år journalist på HBL, deltog i vinter- såväl fortsättningskrigen, bl.a. Summafronten, och han vänder sig i sin grav som gammal SFP-väljare. Detta parti är helt i händerna på Avgrundssektens agenda. Det är fråga om en hardt när apokalyptisk psykos! Ungefär som stalinismen på 70-talet, men nu värre då Avgrundssektens metafysiska dödskult infiltrerat alla institutioner. Jag har försökt, men nås av tystnad! Allt är ett enda pia fraus – ett ondt bedrägeri.

    Gillad av 1 person

    • Patria Amissa skriver:

      En ära att få kommunicera med sonen till en som verkat som journalist i HBL i så många år!

      Pia fraus, eller kanske dolum malum? Har en tid anat att utvecklingen håller på att spåra ur även i Finland, ett land som många av oss äldre svenskar alltid sett, kanske romantiskt, som den yttersta utposten mot onda fiender och förtryck. Längre tillbaka skickade rikssvenskarna (ofta fegt) ut, och litade blint på, att de buttra och sega hakkapeliterna skulle klara skivan när man med egna resurser inte kunde eller ides. Efter vinterkriget förstärktes denna beundran för och tilltro till Finland som obeveklig försvarare av sin egen, och därmed i viss mån även den svenska, historiska identiteten och integriteten. Inte får detta gå förlorat, absolut inte!

      Om nu Finland ändå obevekligt skulle drabbas av detta öde, då blir nästa fråga hur vi ska kunna rädda Baltikum (där mina familjerötter finns). Finns det någon bot för den galopperande epidemi av politisk galenskap som vi just nu iakttar? Några av oss är definitivt vaccinerade mot idiotin, men hur många högljudda ”vaccinationsförnekare” finns det inte alltjämt?

      Gilla

    • Sigvard Vittfarne skriver:

      Den finske ekofascistiske ”miljöfilosofen” Pentti Linkola som inspirerade den yngling som utförde skolskjutningen i Jokele 2007, då nio elever och en lärare sköts ihjäl är en minst sagt säregen finsk produkt.

      Gilla

  22. olle reimers skriver:

    Liberalismen är till sin natur utopisk och attrahera därmed utopister; typ kommunister.

    Problemet med utopister är att de blir ett lätt byte för den cyniska makteliten vars nyttiga idioter de villigt blir.

    Konservatismen är pragmatisk och svår att kidnappa.

    Gilla

  23. olle reimers skriver:

    Den gemensamma nämnaren för utopisterna är att de vill finna en samhällsmodell som fungerar som ett perpeetum mobile och ingen behöver anstränga sig eller konfronteras med livets svårigheter.
    Det förefaller som om denna längtan tilltar med varje Melodifestival.
    Vi talar om en dödskult som inte förstår att liv inte existerar utan individuell kamp. Kollektiv betyder att det är någon annan sska göra jobbet.
    De som visar detta, som t.ex. Jordan Peterson hatas därför av utopisterna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.