Det är ganska många år sedan jag upptäckte och började läsa DGS. Nya spännande artiklar om det som den officiella media undvek eller var informellt strängt förbjuden att tala om genom åsiktskorridoren.

Jag har naturligtvis ryckts med i kommentarerna och blommat ut i den nyvunna yttrandefrihetens möjligheter. Det var en skön känsla att inte vara ensam. Det fanns fler som man kunde läsa om och byta tankar med.

Det blev så upprymmande att jag själv skrev några egna tankar om samhällsutvecklingen utifrån mitt enkla invandrarperspektiv.

DGS har blivit som ett måste, som morgonkaffet. Något man bara måste ha. Inte kan en enda dag gå utan att man läser Patriks tankar eller Jan-Olof Sandgrens analys av det som händer omkring oss.

Man blev bara uppslukad av textens korrekthet och saklighet när man läste en krönika av Krister Thelin, för att bara i nästa artikel bli djupt berörd av mänskliga möten och tvetydiga influenser i Helena Eklunds artiklar.

När inget annat hjälpte var alltid Omar där med en påminnelse om hur obildad jag är. Tack!
Tack ni alla andra med, som jag inte hinner nämna på några få rader.

Jag tror faktiskt inte att jag har fått läsa ett enda inlägg som inte var läs- och tänkvärt. Fantastiskt resultat.

Tyvärr så har jag dock under en tid känt att DGS är det som jag omedvetet har prioriterat ner. Läser jag bara titeln kan jag oftast räkna ut vad innehållet kommer att vara (gäller inte alla återkommande skribenter, men många).

Det blev också fler artiklar och man orkar inte med allt utan man börjar selektera och prioritera. Det sägs att titeln och den första raden får cirka 10 -15 sekunder (på sin höjd) på sig att få läsarens uppmärksamhet.

Återigen, tyvärr kommer hos mig de flesta av DGS dagliga inlägg att sorteras under knappen ”delete”.

Under flera år har vi beskrivit vad orsaken till Sveriges förfall är. Det råder inte längre någon tvekan om vad den extrema ”snällheten” i asylinvandringen har lett till.

Hela samhället är oåterkalleligt förändrat. Det kan vi beklaga men inte ändra.

Gjort är gjort!

Vad gör vi nu?

Här behöver vi hjälpa till våra demokratiskt valda partier med goda och visa råd.
Inte ett enda inlägg behövs om vad som har gått fel utan hur vi minimerar skadorna och bygger vidare så gott det går, utifrån given verklighet.

Skall DGS ha ett existensberättigande då bör man ta kommandot i formuleringen av hur samhället bör se ut och vad man konkret skall göra för att uppnå de mål som man har.

Sorry – annars blir DGS en sida där man kan läsa kloka funderingar som inte leder någonvart.
Elöd Szántó, ungersk veterinär från nuvarande Rumänien och acklimatiserad västgöte som stortrivs med de svenska bönderna mer än med många doktorer.