Utfallet av handelsförhandlingarna mellan USA och Kina blev – inte oväntat – att parterna inte kom överens. Kina vägrade till slut att ge USA de garantier, det vill säga mekanismer för att beivra brott mot överenskommelser, som USA begärt. Istället bad Kina USA att lita på att överenskomna regler skulle hållas.

Mot bakgrund av Kinas tidigare ständiga och stora brott mot reglerna för internationell handel (stöld av intellektuell egendom; tvång att överlämna tekniska hemligheter om företag startar verksamhet i Kina; otillåten subventionering av industrier och så vidare) såg USA det som omöjligt att lita på Kina och komma överens. För Trump och hans förhandlare var detta nog ett sannolikt förhandlingsresultat.

De amerikanska kraven syftade till att nå: A) ömsesidiga och lika handelsvillkor i alla avseenden, vilka som förväntat resultat skulle medföra en stor nedskärning av Kinas handelsöverskott gentemot USA, samt B) USAs osynliga begäran om en nordkoreansk kärnvapennedrustning. De amerikanska förhandlarna visste nog, att den upplevda smärtnivån (tullarna) troligen inte var tillräckligt hög för att Kina skulle acceptera villkoren.

Av flera skäl såg sannolikt den amerikanska sidan det utfallet, alltså att förhandlingarna misslyckades, som lika förmånligt som om ett avtal faktiskt ingåtts.

Trump har funderat på handelspolitik i över trettio år. Hans passion – och troligen det som drev honom att försöka bli president – var inte alls ekonomisk politik eller invandringsfrågan utan just att förändra USAs handelspolitik i grunden. Han visste från och med starten av NAFTA 1994 och Kinas medlemsskap i WTO 2001 att USA valt en politik som onödigtvis berövade landet stora industrier, miljontals arbetstillfällen och ledde till kraftiga underskott i handelsbalansen.

USA har historiskt sett egentligen utvecklats och vuxit snabbt inom ramen för en ofta protektionistisk politik. För ett så stort land som USA som inom sig, alltså även utan export, kan nå tillräckliga skalekonomier på de allra flesta områden, är fördelen med frihandel klart mindre än för små länder som Sverige. Dessutom har USA sedan världskriget oftast tillämpat låga och betydligt lägre tullar än vad dess handelspartners använt mot motsvarande amerikanska produkter. Ömsesidigheten har alltså brustit, så resultatet har inte alls blivit rättvis handel (fair trade). Beroende i första hand på Clintons godtagande av NAFTA blev nu priset för detta högt för USA. Delar av industristaterna i Mellanvästern samt Pennsylvania raserades, många industrier flyttade till Mexiko, Kanada eller Kina, folk förlorade sina jobb och ett tidigare välstånd undergrävdes.

Sammanbrottet i förhandlingarna var nog rätt likgiltigt för Trump. Om man ser på hans tidigare resor som president och hans utrikespolitik är det just de stater där han etablerat nära relationer med regeringarna som nu blir handelspolitiskt viktiga. Det gäller ASEAN-länderna men också det JAI-laterala samarbetet, det vill säga det särskilda kompanjonskap mellan Japan, Amerika och Indien, som formellt inleddes vid ett möte mellan dessa länders ledare 2018. Trump talar numera om en ”Indo-Pacific policy”. Nästa steg blir fördelaktiga bilaterala handelsavtal med dessa indo-asiatiska länder, vilka kommer att kraftigt påverka Kina.

Många länder i Asien erbjuder fördelaktiga möjligheter för amerikanska företag att bygga upp kostnadseffektiva underleverantörssystem. Det blir initialt dyrare och sämre än med inkörda kinesiska leverantörer, men snart kommer man troligen ikapp. De tullar som nu införts mot Kina samt de tullar om vilka USA ännu bara hotar – gäller tullar på 325 miljarder dollar av ännu ej drabbad kinesisk export – är, förutom effekten på den allmänna importen från Kina, ett utmärkt incitament för att få amerikanska och utländska bolag att försöka bygga upp underleverantörssystem i andra länder än Kina. Osäkerheten om villkoren för den framtida handeln med Kina kommer att minska de amerikanska investeringarna i Kina och även att leda till att amerikanska företag börjar dra sig ur landet.

Ju längre ett handelsavtal dröjer, desto större skada åsamkas Kina. Indien har redan noterat ett intresse från flera hundra amerikanska företag som undersöker möjligheterna att omlokalisera tillverkningen av komponenter. Ett uteblivet avtal bidrar också så småningom till att Kinas export faller vilket kommer att minska landets stora årliga handelsöverskott gentemot USA på över tre tusen miljarder kronor (svensk BNP uppgick 2018 till fyra tusen åtta hundra miljarder kronor.

En fördel med denna omlokalisering är, att de nya länderna är mer benägna än Kina att respektera ingångna handelsavtal och fastställda regler och att USA lättare kan genom export till dem hålla sina handelsunderskott låga.

Men handelspolitiken är långtifrån bara en ekonomisk fråga. Kina utmanar nu USAs ställning i världen. Den kinesiska regeringen har signalerat, att man ekonomiskt vill bli världens ledande nation och i det ligger självfallet stora planer även beträffande landets politiska och militära ställning. Med tanke på att Kina de sista åren utrikespolitiskt ibland visat aggressivitet och internt syns lämna en auktoritär politik för att glida mot en totalitär, kan sägas, att landet utvecklas i en helt felaktig riktning. Det var ju tron på att ökad handel skulle leda till intern liberalisering, ökad personlig frihet för kineserna och början till demokrati, som gjorde att västländerna accepterade Kina som medlem i World Trade Organization (WTO) och stöttade landet på många sätt.

I stället upplever nu USA och Kina på flera områden växande motsättningar (Sydkinesiska havet är bara ett exempel). Denna förändrade utrikespolitiska situation gör att Trump önskar att viktiga amerikanska företag inte baserar sin produktion på komponenter från Kina. Presidenten vill tydligen påbörja en gigantisk omorientering av amerikanska företags leverantörssystem till länder vänskapligt inställda till USA. Ett annat mål är att hindra att amerikanska handelsunderskott finansierar den största konkurrentens, nämligen Kinas, ambitioner.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.