”Flatskrattet från de andra eleverna när klassens primus svarar fel, där börjar fascismen”.

Upphovet till detta berömda citat lär vara Theodor Adorno, och vad som gör det så genialt är att alla som gått ut grundskolan förstår vad han menar. Den som är kompetent och gör bra ifrån sig står under bevakning, och hämnden från de mindre kompetenta kanske inte tar sig omedelbara uttryck, men lurar under ytan. Ett ringa felsteg kan vara tillräckligt för att utlösa en kedjereaktion av hån, eller till och med hat. Med duktigheten följer ett moraliskt ansvar, som av någon anledning inte gäller för de mindre duktiga.

Ett paradexempel är Israels relation till arabvärlden. Aldrig har väl så många kameler svalts och så många mygg silats som i bevakningen av Israel/Palestina-konflikten. De arabiska grannarna kan komma undan med i stort sett vad som helst, medan Israel – som tveklöst är en av världens mest avancerade kunskapsnationer och tillika demokrati – utmålas som angripare, även när de försvarar sig mot raketattacker. Judar har för övrigt varit ”bäst i klassen” även i västerlandet och följaktligen hållits ansvariga för de flesta plågor som drabbat Europa, inklusive sin egen förintelse.

Svenskarna har inte alltid varit ”bäst i klassen”, men från 60-talet och några decennier framåt var vi faktiskt världsledande inom områden som demokrati, välfärd, jämställdhet och personlig frihet. En betydande ansvarsbörda har därför lagts på våra axlar, men eftersom vi tycker om att vara bäst i klassen har vi burit den med stolthet.

De länder som lyckats sämst på just de områdena, lägger enligt samma logik gärna skulden på Sverige. I den här öppenhjärtiga intervjun berättar en afghansk man (som säger sig vara 17 år) att det är svenska polisens fel att gängen krigar i förorten. Han säger också att det är Sverige som förstört Afghanistan, eftersom det lär förekomma svenska vapen bland talibanerna. Han menar alltså att den som använder ett vapen har mindre ansvar än den som tillverkat det. Mannen säger vidare att han ständigt utsätts för rasism, vilket kanske kan stämma, men enligt flera undersökningar är vi ändå det minst rasistiska folket i världen. Samtidigt som det knappt förekommer en invandrardebatt, där inte svenskarnas rasism särskilt framhålls.

Troligen blir vi mobbade för att vi är så duktiga. Helt enligt Adornos princip. Men vad händer på områden där Sverige INTE är bäst, utan tvärtom riktigt dåliga? Kan vi i så fall byta fot och bli mobbare?

Till och med EU har slagit larm om att den svenska gränskontrollen är under all kritik. Våra grannländer hotar isolera oss, eftersom vi tillåter hundratusentals utomeuropéer utan identitetshandlingar att passera gränsen. Även när det gäller slarvigt beviljade uppehållstillstånd ligger vi i världstopp.

Ett enda parti har i 20 år varnat för den här utvecklingen och haft förbluffande rätt när det gäller konsekvenserna, men har knappast för den skull bemötts med tacksamhet. Istället har man hånat, hatat, mobbat och förföljt sverigedemokrater, avskedat dem från arbeten, uteslutit dem ur fackföreningar, samt tummat på viktiga demokratiska principer för att hålla dem borta från makten. Till och med idag, när många SD-förslag blivit allmängods, avfärdas de som nazister.

Ett annat exempel är Ungern. För några år sen stod landet på ruinens brant samtidigt som hundratusentals migranter lamslog Budapests gator. Sedan dess har man lagt om den ekonomiska politiken och kraftigt begränsat invandringen. På bara några år lyckades man vända utvecklingen och under Viktor Orbáns ledning har alla kurvor börjat peka uppåt, utom arbetslösheten som pekar neråt. Regeringspartiet Fidesz är nu det parti som har störst folkligt stöd av alla partier i EU. Man är alltså ”bäst i klassen” på att lösa de problem som dominerat Europa under hela 2000-talet.

Ändå behandlas Viktor Orbán som Europas ”Jimmie Åkesson”. Han anklagas för att vara ”diktator”, ”nazist” och hota demokratin, utan att jag själv riktigt förstår vari hotet består. Svenska politiker tog på sig en ledarroll i den mobbningskampanj som slutligen fick Ungern uteslutet ur EUs största partigrupp.

Det hela är mycket tragiskt. I min bottenlösa naivitet tycker jag att de duktiga borde inspirera de mindre duktiga. Israel borde inspirera arabvärlden att satsa på vetenskap och tolerans. Sverige borde inspirera Afghanistan att behandla kvinnor bättre. Sverigedemokraterna borde inspirera övriga partier till en mer realistisk syn på mångkultur. Och Ungern borde inspirera övriga EU att bevaka sina gränser och återupprätta förtroendet för politiken.