Politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex förnekar sig aldrig. De är omsättningsmaximerande och vill alltid växa. De älskar nya angelägna uppgifter som ger dem skäl att skriva fler lagar, inrätta nya myndigheter och höja skatterna. Ju mer de kan bevisa att medborgarna anser deras insatser betydelsefulla, desto bättre är det.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har i dagarna presenterat en uppmärksammad ”attityd- och värderingsstudie” som redovisar resultatet av en stor enkätundersökning om vad ungdomar tycker och oroar sig över.

Bakgrunden är att Sverige har en ungdomspolitik vars mål är att ”alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen”. MUCF har regeringens uppdrag att ”följa upp det ungdomspolitiska målet” vilket troligen innebär att försöka utvärdera om målet nås eller inte.

Ungdomar betyder i det här fallet personer i åldern 16 – 29 år. 6 000 slumpmässigt utvalda sådana har av MUCF förevisats en lista över de sexton ”viktigaste samhällsfrågorna”. Respondenterna har fått markera upp till tre områden som de ansett vara de viktigaste av de viktigaste. Här kommer resultatet. Siffrorna betyder procent.

Studera illustrationen en liten stund och se om du kommer på något som verkar skumt. Jag har kommit på två skumma saker, den ena lite mindre skum än den andra så jag börjar med den.

Om nu staten vill att ungdomar ska ha goda levnadsvillkor och makt att forma sina liv, vilket kan vara en nog så legitim ambition, så undrar man varför ungdomarna bara får välja bland dessa sexton områden. Vad med sådana för många ungdomar angelägna ämnesområden som ”ungdomsfinnar” och ”svårt att få tjejer”? Förklaringen är nog att det inte finns en myndighet för ungdomsfinnar medan det finns specialistmyndigheter på de sexton förinställda områdena som kan vara intresserade av att veta vad ungdomarna tycker om just dem.

Men det som i mitt tycke är riktigt skumt är att summan av procentsatserna inte som normalt blir 100. I stället blir det 322. Såklart, säger du som är van statistiker, varje ungdom fick ju välja upp till tre områden att oroa sig över. Visst, men då hade det blivit max 300 procent ifall alla ungdomarna lagt tre röster. Att det kan bli 322 i stället för max 300 gör mig misstänksam även om det må vara en småsak.

Det som är ännu skummare är en annan sak. Enligt min uppfattning är den statiska metoden tendentiös och jag vet varför den är det. Staten vill ha höga tal som svar på frågan om vilka som är ”de viktigaste samhällsfrågorna” eftersom höga tal antyder högre vikt och staten vill ha sin vikt bekräftad.

Tänk dig att väljarna i val fick tre röster som de kunde lägga på olika partier. Då skulle exempelvis socialdemokraterna enligt MUCFs logik kunna brösta upp sig och peka på att det fått över sextio procent av rösterna och därmed vänt världstrenden för socialdemokratiska partier. Sverigedemokraterna skulle kanske få femtiotvå procent och miljöpartiet passera fyraprocentsgränsen med råge.

Enligt min mening bör man korrigera talen i termometern genom att dela dem med tre för att få en korrekt bild av vad ungdomarna bekymrar sig över. I så fall blir det 17 procent för sjukvården, 16 för skolan, 12 för klimatet, 7 för jämställdheten och 4 för skatter. Det är inte mycket. Bara en av åtta ungdomar oroar sig för klimatet. Det är nog hederligare att anta att ungdomarna inte bryr sig så mycket om statens ungdomspolitik än att låtsas att 52 procent av dem bekymrar sig över sjukvården.

Den stora frågan är varför MUCF nöjde sig med att dela ut bara tre röster var till ungdomarna. Om de i stället fått tio röster var hade MUCF kunnat bevisa att alla ungdomar oroar sig för nästan allting (varför de berörda myndigheterna skulle få goda skäl att flytta fram positionerna).

Under rubriken Hos oss växer kunskap fram skriver MUCF följande på skriftens baksida vilket åtminstone delvis bekräftar mina misstankar:

På Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor är ungas villkor och civilsamhällets förutsättningar i fokus. Här växer kunskap fram som beslutsfattare använder när de prioriterar insatser för unga och för civilsamhället… Vi fördelar också statsbidrag som ger små och stora organisationer möjlighet att genomföra sin verksamhet.