Mohamed Omar: Gamla gravar, datorspel och sociala medier

 

Mohamed Omar

På våren 1907 fick Verner von Heidenstam uppdraget att skriva en läsebok för folkskolan om Sveriges historia. Första delen av Svenskarna och deras hövdingar sändes ut till jul 1908 och kritiken var i stort sett enig om att han skrivit ett stort och nyttigt verk. En recensent, Vera von Kraemer, skrev så här: ”Man blir varm över den stolta, fina svenskhet, som speglas i dessa blad.”

Två år senare kom den andra delen ut. Boken fick stor spridning. Skolupplagan trycktes sista gången om 1953; då var man uppe i 235 000 ex för första delen och 210 000 för andra.

Astrid Lindgren berättade en gång så här om sin barndoms böcker: ”Snön som föll och föll över Ura-Kaipa i stenåldersnatten, jag kände den på min egen hud, och det är en snö som jag ska minnas när jag har glömt all annan snö.”

Ura-Kaipa är den första figuren man möter i Heidenstams historia. Han representerar de primitiva stenåldersmänniskorna som sedan trängs undan av ett annat folk med bättre teknik och högre intelligens.

Ett av syftena med Heidenstams historiska noveller var att stärka barnens nationella känsla. Man skulle känna att det var ganska coolt att vara svensk. Vänstern vet hur viktigt historia är för en kulturs självkänsla. Det är därför de puffar för sådant som ”Black History Month”. Det är därför, när vänstern talar om mångkultur, som de talar om hur viktigt det är för olika kulturer att studera sin egen historia för att bevara och stärka sin identitet. Men vänstern unnar inte oss svenskar dessa fina saker.

Litteraturhistorikern Henrik Schück redigerade Svenska Folkets Historia, ett verk som kom ut i två band 1914-1915. Han förklarar varför studiet av den egna historien är viktigt – det ökar folkets nationella medvetande:

Utpräglad nationalitetskänsla finnes därför blott hos det folk, som äger en verklig historia, och den finnes i högre grad hos den bildade mannen än den obildade, som icke känner landets och folkets öden och därför även saknar det samband med gångna släkten, som blott den historiska kunskapen kan knyta.

När vi är obildade, när vi inte kan vår historia, kan pk-isterna lura i oss sådant som att ett svenskt medvetande är ny uppfinning eller att vi inte har någon kultur. Det är humbug – att svenskar kände sig som svenskar och var medvetna att de hörde till en grupp som skilde sig från andra grupper – kan man se i litteratur ändå tillbaka i medeltiden.

Barn och ungdomar idag behöver onekligen både kunskap och nationell känsla. Kan de bli hjälpa av Heidenstam? Jag tror inte det. Språket är för otillgängligt. Jag tror att andra medier skulle fungera bättre, särskilt datorspel. Filmer vore förstås bäst, men de är dyra att göra. Ett exempel på ett populärt historiskt datorspel är Assassin’s Creed där man spelar i olika epoker, som under korstågen under medeltiden, i renässansens Italien och i Amerika under självständighetskriget. Samma koncept, men där man spelar en svensk figur under till exempel stora nordiska kriget, skulle kunna få ett visst genomslag.

I det sista kapitlet av Svenskarna och deras hövdingar, ”Ura-Kaipas gravdös”, finns en illustration av Edward Berg som jag tycker mycket om. Den visar en grupp barn som upptäcker en gravdöse i skogen. Bilden påminner om omslagen till Enid Blytons fem-böcker om ett kompisgäng – och en hund – som löser mysterier. Där finns samma spänning och mystik, barnsliga nyfikenhet och förundran.

Den äldste pojken på bilden lägger sin hand på stenen:

Det var en skara ungdom. som var ute på strövtåg och nyss hade sökt en stunds skydd under de höga träden. Och se, bredvid en bräckt och splittrad fura stod på den soliga gläntan en gravdös av hopvältrade block och med en stor häll till tak.

”Det här måste vara Ura-Kaipas grav!” utropade en halvvuxen yngling och lade stadigt och fast sin hand på kanten av hällen.

I mötet med gravdösen blir historien så levande för ynglingen att han tycker sig höra Ura-Kaipa viska ”som ett prassel i den stillnande vinden”. Han skulle kunna vara du, skriver Heidenstam, och uppmanar sina läsare att gå ut på upptäcktsfärd:

Jag är inte ens fullt säker, att det inte var du själv, just du, som nu sitter och läser den här raden. Och var det inte du, så gå ut i skogen eller upp på höjderna med dina vänner, eller gå ensam, ty där finner du Ura-Kaipas gravdös!

På Twitter kallar jag mig ”Gravdyrkare”, vilka vissa har tyckt låter ”hårdrockigt”. Jag är ateist och dyrkar inga väsen av något slag, vare sig döda eller levande, mänskliga eller icke-mänskliga. Det jag gör är att jag försöker lära mig historia genom att besöka gravar och lära mig om människorna som ligger där – och tiden som de levde i. Heidenstam gjorde likadant, så här skriver han i en anteckning i en annan bok:

Var och en har sina egenheter. Några samla frimärken, andra köpa ihop trasiga antika stolar och bord. Jag blev specialist på mer och mindre kända personers gravställen, och som alla fackmän blev jag het som en examinand om jag någon gång kände mig svarslös. Det kunde medföra särskilda resor och åtskilligt huvudbry. Caesar Borgia, för att nämna ett fall, hade inte bara flera år under sitt liv gått med en svart mask för sitt vanställda ansikte utan hade också gömt sig i en grav som jag hade svårt att få reda på. Falskeligen påstods han jordad i Pampelunas katedral, men till väl för min frid letade jag mig slutligen fram till upplysningen att en morsk biskop helt enkelt kastat ut hans lämningar ur kyrkan i den lilla staden Viana och att en av hans historiografer sedan lyckades finna dem. Därmed fick jag ro i den frågan.

Man minns historia bättre om man kan länka den till en plats där man varit. Jag vill dessutom uppmana alla som går på upptäcktsfärd att ta bilder och sprida dem på sociala medier, så att fler blir uppmuntrade att göra som barnen vid Ura-Kaipas gravdös.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

17 reaktioner på ”Mohamed Omar: Gamla gravar, datorspel och sociala medier

  1. malinkim skriver:

    I dagens Sverige är det inte bara barn och ungdomar som behöver kunskap om sin historia. Många vuxna vet tyvärr väldigt lite om sitt historiska och kulturella sammanhang. Tyvärr verkar denna kunskapsbrist vara medvetet framdriven från politiskt håll, dels genom att skolutbildningen gjorts bristfällig och dels genom kontinuerlig demagogi. Det är en skrämmande utveckling – det man inte vet något om förstår man inte värdet av att förvalta.

    Gillad av 7 personer

  2. Aha skriver:

    Att Sverige ingen svenskhet har, ingen kultur har, är ett arrogant påstående som väl bara mångkulturvurmare omsluter på så sätt att tycker att dagens mångkulturella Sverige saknar koppling till gårdagens purSverige.
    I den svenska kulturen ingår förvisso idag mångkulturen, en omgörning som etablissemanget i stort sett utan folklig majoritet tvingat fram.

    Ett av världens främsta kulturer har ersatts av mångkultur som ingenstans är en framgångsfaktor om mångkulturen som i Sverige består av väsensskilda kulturer såsom Islam.

    Sverige tappar också i prestation jämfört med andra länder. Svårt att se att det kommer att ske någon förbättring de närmaste tio åren.

    Gillad av 3 personer

  3. Minnets flyktighet skriver:

    Dagligen ser vi kondensationsstrimmor efter jetplan dra vita streck över himlen. De ligger kvar en stund för att sedan lösas upp. Så ser även spåren efter vår egen levnad ut. I bästa fall lever minnet efter oss kvar ett vibrerande ögonblick, hos de som vi lämnat bakom oss. Men snart dör även dessa minnesspår bort, som vita strimmor mot en klarblå himmel. Snart vet ingen om att just du trampat terra firmas jord. Vilka spår lämnar de utströdda stoftet i en minneslund efter sig? En lätt förhöjning av kalciumhalten i det översta jordskiktet? Men snart är även minneslunden borta. Få individer fäster kvar över en längre tidsperiod. Inte ens anonymiteten blir kvar. Bara vetskapen om att tillvaron inte började med just dig.

    Bortom skriftspråket finns enbart spridda tecken att tolka. Ett av dem är dösar. Bronsålderns familjegravar. Runt 5000 år bort. Senare utvecklade till gånggrifter. Där familjegraven gjordes mer lättillgänglig. Så senare döda lättare kunde placeras ut hos tidigare anförvanter, som redan gått före.

    Ett annat spår från dessa tider är våra hällristningar. Som i norra Bohuslän.
    Där möter vi en bildvärld. Huggen i släta klippor. Rik i sina uttryck och full av mänskligt liv. Troligen en värld fylld av övervåld. Där ännu inget samhällskontrakt upprättats. Massvis av människofigurer har yxor, spjut och svärd i sina händer. Vi ser också mycket båtar i ristningarna. Många kan räknas till stora skepp.

    Nyligen har man utvunnit DNA från mänskliga kvarlevor i ett antal dösar från bronsåldern. Som alla ligger utefterefter kusten, från Portugal, över Frankrike, Danmark och upp mot södra Sverige. Det visade sig då att de boende tillhör samma genetiska grupp. En kulturellt mer sammanhängande befolkningsgrupp som levde utefter kuster. Man anar en febril kontakt längs kustnära sjövägar.
    En kontinuitet som kan räknas i årtusenden. Och som senare gled in i vår egen järnåldern. Och tämligen steglöst senare in i våra egna liv. Men då uppblandad med folk som kom dragande med oxkärror och kritter, som en nomadiskt folk. Med pesten i bagaget. De kom ifrån öster.

    Idag ser vi tre huvudspår i pur-svenskens DNA. En dos från de som följde inlandsisens tillbakadragande. Så en jordbrukande befolkning nere från Levanten som långsamt förvandlade skog till betesmark och mindre åkrar. Och som långsamt avverkade sig fram mot väster och norr. Ett par tusen år senare drog nomadfolk in från öster.

    Men som enskilda människor känner vi inte någon av dem. Annat än att deras DNA utgör grunden för dig själv. Om räknas till gammelsvensken. Nu, i dessa dagar har Sverige tillförts mer nytt DNA. Vågorna kommer slag i slag. Från i stort sett hela världen. Vi lever i en virvel av DNA. Allt mixas till en ny kompott av mänskligt DNA. Vars ryggrad inte längre uppbärs av innehållet i dösar och gånggrifter. Utan numera graviterar runt senaste modellen av iPhones. Svärden och yxorna i händerna har ersatts av mer moderna ting. Men utan att människorna själva kommit särskilt långt i sin egen mentala resa. Samma psykologi då som nu. Samma primitivitet vid konflikter. Samma aggression. Samma smek och smälek mellan könen. Samma spring i små barnsben. Samma strimmor på himlen. Samma upplösning. Ut i glömskans töcken. Det är här och nu som gäller. Om livet skall levas fullödigt. Men gärna med en tacksamhetens tanke för de som gått före oss. Och som nu möjliggör ditt eget liv. Den tanken borde få oss att stoppa upp i steget. Åtminstone sakta ned. Hur moderna vi än må vara. Migrationens virvlande höstlöv utgör något av en kulturrevolution. I megaskala. En samtidens aktiva experiment. Tänk på det när du nästa gång besöker Kivikgraven i fagra Skåne. Eller står bland hällristningarna i norra Bohuslän.

    Gillad av 6 personer

    • W skriver:

      https://samnytt.se/extrainsatt-forelasning-pa-lycksele-skola-nationalismens-framfart-ett-hot-mot-demokratin/
      Imorgon kommer en föreläsning med titel ”Nationalismens framfart – ett hot mot demokratin” med obligatorisk närvaro att hållas i Tannbergsskolan i Lycksele. Bakom den extrainsatta föreläsningen som bryter schemat för flera klasser ligger en EU-finansierad organisation. Elever på skolan kontaktade Samhällsnytt och uttryckte sin bestörtning över upplägget. De menar att skolan ska vara politiskt obunden och ge utrymme till alla åsikter. Skolans rektor Eva Lundström hävdar dock att föreläsningens titel inte innebär ett politiskt ställningstagande.

      Alexandra Holmgren är 18 år gammal och studerar på skolan. Hon är upprörd över föreläsningen och menar att om skolan vill problematisera nationalism då bör båda parter komma till tals.

      – Jag kände på en gång att budskapet är väldigt vinklat – att nationalism är ett hot mot demokratin. Man tillåts inte att analysera själv och ta ställning – som om det vore ett faktum, punkt slut. Man får inte chans att höra den andra sidan av myntet. Det finns ju också fördelar med nationalism självklart men det vill de inte berätta, säger hon till Samhällsnytt.

      Gilla

  4. uppstigersolen skriver:

    När jag gick i skolan på 50 och 60 talen så tragglade vi historia. Hopplöst tråkigt. Men vi fick ju lära oss en massa saker som fastnade. När jag blev äldre så blev jag mer intresserad av både svenskars och européers historia. Samt givetvis kulturfolk från andra länder. Jag är stolt över att vara svensk. Jag gillar inte de som vill förstöra allt svenskt. Varje gång jag hör en Folkpartist yttra sig så ryser jag av obehag.

    Gillad av 2 personer

  5. annikanestius skriver:

    ”En gång, i de korta, milda
    de fattiga stundernas vilda Sverige
    där var mitt land! Det var överallt!
    Här, i de långa, välfödda stundernas
    trånga ombonade Sverige
    där allting är stängt för drag … är det mig kallt.”

    Gillad av 1 person

  6. Dm skriver:

    Socialdemokrater som säger att vi ingen kultur har är som barnet som bygger det fulaste legohuset eller inte orkar bygga alls och därför sparkar sönder de andra barnens legohus och sedan säger: Ni har inget legohus!

    Gillad av 4 personer

  7. olle holmqvist skriver:

    ”Ingemar åker andra åket”…
    det finns svenskar som är tillräckligt gamla f a minnas. Det finns de som bara minns det som konstigt att lektionen ställdes in och lärarna måste samlas i kollegierummet f a titta..
    Tänk om Zlatan varit i individsport, utförsåkare, backhopp..bordtennis, kula. häcklöpning..

    När Bosse Larsson la straffen i Gelsenkirchen…

    På en badstrand i Bretagne. 70-tal, intill oss slår äkta skåningar upp solskydd och solstolar…
    Far kommenderar ungarna…Så pratar vi förstås med varandra…vi är ju svenskar

    Är något annorlunda nu ?

    Gillad av 1 person

  8. Göran Holmström skriver:

    Jag måste tacka dig, dina texter har skänkt mig läslusten tillbaka.
    Tack, sedan så delar vi inte smak i det vi söker efter, men det gör inget alls,
    jag får läsa om saker jag aldrig skulle brytt mig över annars.
    Du kallar dig ”gravdyrkare”, och försöker förstå tiden via deras levnadsgärning som jag tolkar det. Det är ett sätt att tolka vårt ursprung på, säkert lika gott som något annat. jag fastnade för historierna. Det kan vi tacka Frans G Bengtsson för
    Röde orm, den satte sig bra i sinnet. Numer så läser jag mestadels böcker i hur man arbetar i metall eller trä, eller hur man blir vapensmed. Till det så någon bok i vetenskap av något slag. Förr så berörde alla dessa berättelser om krigare och deras umbäranden, men med stigande ålder så inser man att slagfältet är inget för gamla gubbar att drömma om, utan odla och förfina saker är mer passande.
    Fast så gammal att jag börjar kolla in gravstenar, nej där är jag inte än :).
    Saknar min bok om isländska sagor, den försvann med många andra under skilsmässan, fick tydligen med mig någon Judith Krantz som kompensation.
    Önskar jag hade tålamod att tröska mig igenom Tolkiens verk igen.
    Böcker är ett av människans stora underverk, avundas alla som kan måla verkligheter och världar med ord och meningar.
    Den förmågan besitter jag inte alls, hur man svingar en Katana satte sig fort,
    det tog inte många månader innan jag kunde klyva en tom halvliters petflaska med svärdet, inte uppifrån ner utan dela den med ett hugg.
    Tänk om jag kunde byta bort min förmåga till något så meningslöst som att vara bra på kamp. Till att kunna skriva saker som trollbinder andra.
    Det skulle jag gilla mycket.

    Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      OT: På tal om svärdskamp, känner du till skrönan om när Saladin och Rikard Lejonhjärta träffades, och för varandra skulle demonstrera svärdsskicklighet?

      Fritt ur minnet:

      Saladin låter en lakej släppa en sidensjal i luften framför honom, varpå Saladin delar sjalen i två via ett smidigt snitt av sin scimitar. Precision, minimal åverkan på målet, och smidigt handlag.

      Lejonhjärtat låter två tvenne väpnare bära in ett städ i salen, varpå han med ett mäktigt hugg klyver såväl städ som stubbe med sitt normandiska bredsvärd. Brutal kraft, målet är totalförstört, och ett fast grepp.

      Själv har jag alltid föredragit yxor och knivar.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Den finns även i samuraj tappning, en utmanar en ansedd krigare, som skurkar en perfekt avhuggen pionstjälk tillbaka som svar, varav den utmanande inser sin otillräcklighet och avstår duellen.
        Yxor och knivar är ypperliga redskap för fritidsbruk 🙂
        Mvh Göran.

        Gilla

  9. Christer E skriver:

    All historia är viktig, men för att få perspektiv på historiska händelser runt om i världen krävs kunskap om ”egen” historia (kalla det lokal eller nationell historia).
    Kort sagt: Gräv där du står !

    Gilla

  10. Hortensia skriver:

    Härligt, Eddie, du är en hejare till gravdyrkare, som målmedvetet har påbörjat det mödosamma arbetet med att lirka upp det påkostade PK-låset, som fjättrar Moder Sveas av de okunnigaste pajaspolitikerna levande begravda, arma själ. Tack!

    Gilla

  11. acciaiosite skriver:

    Du har alldeles rätt. När man kan koppla ihop plats och historia, får tillvaron fler nyanser. I samband med en släktträff fick jag i uppdrag (eller rättare sagt, jag gav mig själv det uppdraget) att ordna en resa i förfädernas fotspår. Rutten blev lagd i kronologisk ordning. Mina kanske inte annars så historiemedvetna släktingar, kommenterade efteråt: ”Åh vad intressant, nu förstår vi verkligen hur det hängde ihop, hur de lyckades slita och faktiskt jobba upp sig litet”. Påtagliggjord historia gör sig oftast bra och väcker även måttligt historiemarinerade människors intresse.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.