Jan-Olof Sandgren: Profeten som kom in från kylan

Jan-Olof Sandgren

Det hände en gång på 80-talet, när jag var på väg ut från Göteborgs domkyrka, att någon stack en lapp i min hand. Jag fick en skymt av en man i ovårdat rött skägg som hastigt avlägsnade sig. På lappen stod det ”Rex King” och ett telefonnummer.

Alla som är bekanta med serietidningen Fantomen vet att Rex King är Fantomens fosterson, så naturligtvis ringde jag upp.

En kvinnoröst svarade att jag kommit till ”Hemliga säkerhetstjänsten”, och när jag bad att få tala med Rex King verkade hon först lite förbryllad, så jag tillade jag att han antagligen hade rött skägg. Efter ett tag hördes en manlig röst som presenterade sig som Björn.

Björn erkände utan omsvep att det var han som gett mig lappen, och förklarade att han ville träffa mig omgående. Utan att ödsla tid på att förklara varför han valt just mig, antydde han att det kunde ha betydelse för världsfreden. Det var allt han kunde säga på telefon.

Vi möttes på en enslig parkbänk i Botaniska Trädgården. Björn hälsade hjärtligt och förklarade att han bodde i Tynnered tillsammans med sin hustru, som precis som han själv led av sjukdomen schizofreni. Det var dock inte allvarligare än att de klarade av eget boende. Dagarna brukade de tillbringa med att röka ganska mycket och titta på bio, mest komedier.

Problemen började för något år sen, när han av en slump upptäckte att han fått telepatisk kontakt med USA:s president Ronald Reagan. Eftersom risken för kärnvapenkrig bekymrade honom, passade han på att vädja till Reagan att inleda fredssamtal med sovjetledaren Michail Gorbatjov. Kort därefter läste han i tidningen hur Reagan och Gorbatjov bestämt sig för att träffas, just för att diskutera nedrustning.

Han var lite chockad över hur lätt det hade gått att övertala Reagan, och när han en tid senare fick telepatisk kontakt även med Gorbatjov, insåg han att han blivit en länk mellan dom båda. Det var ett tungt ansvar och han lade ner stor möda på de här samtalen, men de gav resultat. Ibland kunde han redan dagen efter läsa i tidningen hur de till punkt och pricka följde hans rekommendationer.

Hans förmåga började dock tära på hans hälsa, och han tyckte han aldrig kunde slappna av ordentligt. Det här var ingenting han brukade berätta för andra, men när han såg mig i kyrkan tänkte han att jag kanske skulle förstå.

Jag lät hans berättelse sjunka in en stund, innan jag svarade att han kanske fallit offer för ett missförstånd. Inte så att jag tvivlade på att han stod i telepatisk kontakt med Reagan och Gorbatjov, det framgick ju tydligt av de tidningsartiklar han läst. Men man kunde inte utesluta att det fanns andra med samma förmåga. Jag hade till exempel hört om tusentals, kanske miljontals människor runt om i Östeuropa som försökte göra samma sak som han själv. Så om han tog en paus och vilade upp sig, skulle det nog inte få några allvarliga konsekvenser.

Björn såg märkbart lättad ut, ett leende sprack upp i det skäggiga ansiktet. Å fan, tror du det funkar så? Jag nickade. Sedan övergick vi till att tala om profeten Elias, som han också träffat vid några tillfällen och som för övrigt bodde i Biskopsgården. Vi skildes som vänner.

Jag har alltid betraktat det här som en lustig historia, utan annan sensmoral än att det finns en rikedom av sympatiska knäppskallar mitt ibland oss, i varje fall i Göteborg. Men på senare tid har jag funderat över om inte Björn trots allt var en profet. Som förebådade den humanitära stormakten.

Tjugo år senare skulle nämligen gräddan av Sveriges politiker ha anammat en självbild, lika verklighetsfrånvänd, lika storvulen och faktiskt lika schizofren. Med blott 0,15 procent av jordens befolkning bakom sig, välkomnar man alla som inte är nöjda med sina hemländer att komma och bo i våra förorter, på vår bekostnad. Skäl för asyl kan vara att man känner sig utsatt för krig och förföljelse, men också fattigdom, dålig hälsa, klimatförhållanden eller ibland rent personliga saker. I praktiken ställs inga krav på identitetshandlingar eller annan dokumentation. Givetvis är det önskvärt att man arbetar och anpassar sig till vår kultur, men väljer man att inte göra det är man ändå välkommen. Uppehälle, bostad, utbildning och hälsovård garanteras av skattemedel.

Det mest absurda är kanske att detta kallas ”hållbar utveckling”. Är man av annan åsikt stämplas man som extremist, populist eller till och med nazist. Vår statsminister brukar vara speciellt snabb på bollen när det gäller att klistra dessa epitet på sina politiska motståndare.

Min vän Björn på parkbänken var på sätt och vis mer verklighetsförankrad. I likhet med många PK-svenskar var han en genuint god människa, men han erkände att han tagit sig vatten över huvudet. Han lyssnade på råd. Och någonstans i bakhuvudet fanns en medvetenhet om att han led av en mental åkomma, som (vilket han säkert också kände till) kunde ge vanföreställningar. Det är svårt att upptäcka något liknande frö till självinsikt hos dem som just nu styr Sverige.

32 reaktioner på ”Jan-Olof Sandgren: Profeten som kom in från kylan

  1. Bengt skriver:

    En mycket trevlig berättelse. Första delen står för sig själv och visar mötet mellan två för varandra okända människor. Du gjorde dessutom en god gärning. Efter det rara minnet känns det nästan lite smutsigt att blanda in Sveriges regeringar. För de är verkligen bara smuts.

    Gillad av 12 personer

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Det är förvisso sant. Dagens svenska självbild har vissa likheter med schizofreni eller kanske bara en allvarlig form av inbillningssjuka. Beteendet har vissa likheter med Tors stordåd vid besöket hos Utgårdaloke. Att Tor inte kunde springa fortare än tanken (Huge) och inte kunde tömma världshavet ur ett dryckeshorn var självklart för våra realistiska förfäder men inte för dagens vimsiga stollar som tror sig styra världens öde med hjälp av det ”svenska systemet”.
    I bästa fall gör man sig bara till åtlöje.

    Gillad av 11 personer

    • olle reimers skriver:

      Skillnaden är flockbeteendet. I Björns fall handlade det om en godhjärtad individ. Det tror jag inte att man kan säga om hela flocken.

      Gilla

  3. Ulla skriver:

    Ja, det är något ”ofriskt” över de politiska besluten, vilka lett till att ett land helt lagligt skulle kunna invaderas av miljoner människor som inte vill vara kvar i hemlandet, om bara transportsystemen fungerade bättre och billigare. Och tyvärr finns det fortfarande många politiker och andra ”goda” i Sverige som tycker att det är helt i sin ordning att staten har makten medan kommunerna och skattebetalarna påtvingas ansvaret att ta konsekvenserna av dessa ogenomtänkta beslut. Och som inte har en aning om vilket land Sverige ska vara.

    Jag är så trött på politiker som inte förstår att makt och ansvar hänger ihop. Det är inte bra för någon, när den ena har makten och den andre måste ta ansvar för makthavarens dåliga och kostsamma beslut. Och inte heller är den samhällsförändring jag har sett under flera decennier bra för någon, varken för ursprungsbefolkningen eller inflyttarna. Hur kommer man fram till så många dåliga beslut?

    Antingen ville man ha det så här eller så har man ingen styrning alls.

    Gillad av 18 personer

    • Jan Molin skriver:

      Ulla, man vill och önskar ha det så här! De politiker som styr i det DE kallar demokrati, har sedan länge aldrig befunnit sig i samma samhälle som vi. Genom att gå med i partiernas ungdomsförbund, ofta troligen på föräldrarnas inrådan, hamnar dom i en särskild ”korridor” där allt lärs in för en framtida politisk karriär. Där är naturligtvis trångt, så de lär sig använda alla fula sätt för att komma framåt mot toppen. De har aldrig levt på våra sätt i samhället, så deras verkligheter är ju väsensskild från våra.
      Det är de VÄRSTA av dessa vi ser gotta sig i statstevens och statsradions intervjuer och utfrågas av journalister som också redan från början ”slagit” sig fram genom att ständigt vara så nära makten som möjligt och gynna makten på sina bästa sätt. De beslut vi tycker är dåliga är från deras synvinkel bra beslut, de gynnar dem!
      Ta tex det sk mångkulturella samhället, varför utropade de det och varför ansåg samtliga partier att Sverige skulle göras om, utlänningar skulle tas hit, de skulle inte behöva arbeta för att försörja sig, ty uppehället mm betalar Sveriges skattebetalare. De skulle också företrädesvis behålla sina kulturer och tom utveckla dessa här på vår bekostnad. Läs SOU 1975:26! Allt står där, svart på vitt! Nu har vi mångkultur.
      Början på detta vansinne var på 60-talet då de kristna assyrierna var krigshotade mm. En del av dessa togs hit av S och med den deras maffia. Senare jugoslaverna med sin maffia, det var ju ett mångkulturellt land som föll sönder! Togs hit av Bildt-regeringen. Inte lärde man sig något av det heller!
      Senare 2003 högg en av dem ihjäl Anna Lind! Nu har vi dagligdags skjutningar, knivdåd, mord och likaså stor övrig brottslighet. Men svensken fortsätter att rösta för allt detta!

      Gillad av 8 personer

      • Ulla skriver:

        Jag läser mycket, även de förarbeten du nämner. Men en ”skräckupplevelse” är att läsa prop. 1985/86:98 med det lovvärda syftet att motverka diskriminering genom att uppfostra och straffa dem som inte gillar allt. Man (Olof Palme) var väl medveten om problemen med många olika folkgrupper inom samma land. Men trodde i sin infald att tusenåriga konflikter kunde lösas med att uppfostra den egna homogena befolkningen och med att straffa den som inte gillade importerade konflikter. Alla skulle behandlas lika men vissa skulle få betalt av skattemedel för att kunna fortsätta vara olika.

        Den stora diskrimineringen anser jag vara att politikerna tryckt på folket mångkulturen.

        Gillad av 2 personer

  4. Ett kramptillstånd skriver:

    Under många år tänkte jag att vi sena generationer fötts under en lycklig stjärna. Av slumpen utvald. Två världskrig strök tätt förbi oss, men missade landets folk och dess geografi. Vi kom ut oförstörda.

    Så följde den materiella uppgången. Allt pekade uppåt. Och en större kunskap om världen tog sig in i var och ens huvud. Välden öppnade sig. Utvecklingen såg ljus ut, trots en mörk kärnvapenskugga.

    Att samhället längre fram skulle hamna i ett intellektuellt förlamande kramptillstånd hade jag inte förväntat mig. Kanske på grund av egna mentala tillkortakommanden. Att jag läste samtiden fel. Det låg i varje fall inte i mina kort. Trodde länge på en långsamt bättre framtid. Men tji fick jag. Där högg jag i sten.

    Nu läser jag all historia på ett helt annat sätt än förr. Tycker inte alls det är något konstigt med rikens uppgång och fall. Och en samtids intellektuella förödelse. Att människan, som kollektiv, ofta följer en mental utveckling, som enbart kan leda utför. För nu andas jag dagligen in tokerier. Ser och hör dem i media. Lyssnar till dem från våra valda politiker.

    Att människan inom sig bär på stora brister, visste jag redan förut. Men att dessa brister och svagheter, även hade förmåga att växa sig helt dominerande, hade jag inte förväntat mig. Att de kunde ta sig så orimliga proportioner.

    Vi minns nog alla Jim Jones självmordssekt, hur han byggde upp Folkets Tempel, utan att dess medlemmar anade någon fara. Och vi minns också den tragiska upplösning i Jonestown.

    Länge såg jag på detta som en udda företeelse. Trots att historien är full av andra exempel på mänsklig dårskap, förklädd till något, för stunden, förnuftigt.

    Numera läser jag dagens samhällsutveckling, som ett entydigt exempel på människans tillkortakommanden. Som även kastar ett förklarande ljus över tidigare historiska epoker och galenskaper.

    Jag läser numera historia, och min egen samtid, på samma sätt. För nu har det – jag tidigare trodde var omöjligt – smugit upp som en tjuv om natten – bakom min rygg. Jag är numera omgiven av galenskap. Den vill aldrig ta slut. Annat än som en mänsklig kollaps. Den som historien är överfylld av. Sent skall syndaren vakna. I detta fall jag själv.

    Gillad av 17 personer

    • Argus skriver:

      Väl formulerat. En reflektion till dina inledande meningar:
      Vi hade alla förutsättningar att i dag vara ett än bättre land att leva i, genom att försiktigt bygga vidare på det vi hade, väl medvetna om, naturligtvis, att vi över tid skulle mötas av lågkonjunkturer, paradigmskiften, eller ”tekniksprång” som kortsiktigt kan ställa till det.

      I stället har vi, detta framgångsland, över tid fått ett egentillverkat problem. Som alltid, som med försvaret eller skolan, är det farligt och dyrt med drastiska förändringar. Nu har politikerna verkligen lyckats i negativ bemärkelse vad avser omfattning. Ingen del av samhället är opåverkad.

      När man sedan inte trodde att det kunde bli värre, får vi identitetspolitik och genusteorier, som nästlar sig in i myndigheter och universitet.

      Det är svårt att tro att man befinner sig i samma land; man får påminna sig själv om att, jo, flera av de ledande politikerna var faktiskt med i den ”gamla tiden”, du är inte äldst i landet, det är andra som har ändrat sig.

      Gillad av 1 person

    • cmmk10 skriver:

      Det är fler som haft den insikten. 😉

      An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur. – Axel Oxenstierna
      (Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs.)

      Gillad av 1 person

  5. styggestig skriver:

    Ja, det här manar till eftertanke. Ett tillstånd av schizofreni är både allvarligt och djupt oroande för omgivningen. Nu förstår jag varför politiker som Stefan Löfvén har lappar med uppskrivna ”talepunkter”. Tänk om de började tala utanför manuskriptet och avslöjade sig som de inbilska och världsfrånvarande individerna de egentligen är. Vilket avslöjande det skulle bli – fullt i klass med ”Kejsaren är naken”.

    Gilla

  6. lenam skriver:

    En udda berättelse och känns sann. En ovanlig person bryr sig om att kontakta denna Kung Rex och orkar dessutom lyssna på honom och får en människas lyssnande tillbaka. Kung Rex verkar vara en schitzofren person som både fått en bra behandling och har en förmåga att ta emot hjälp och stöd från sin omgivning. Så långt en solskenshistoria. Resten är tyvärr också sant men beklämmande. Det känns overkligt och osannolikt.

    Gilla

  7. Göran Holmström skriver:

    Underbar historia, som skänker minnen av liknande karaktär.
    Minns mannen som ringde PTS och berättade om mikrofonerna i sina tänder som både sände hans tankar och tog emot främmande tankar, han tyckte det var både jobbigt och störande, jag föreslog att han borde registreras enligt radiolagen,
    det uppskattades inte att skämta om.

    Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        En personlighet massor av jobb ;),
        Nej jag var servicetekniker som lärde känna denna organisation väl, under några års som jag hade förmånen att hjälpa till lite.
        Men i detta fall så överhörde jag konversationen mellan växelflickan och mannen med radioplomber, fick lite skäll uppifrån över att skoja om trasiga människor, men inte värre än att den som skällde log lite samtidigt.
        Ps ja jag saknarPTS, runt 700 anställda då och i princip alla var mycket trevliga.

        Gilla

  8. Dnam eksnad skriver:

    Ja, jag kan inte minnas att vi i Sverige när jag växte upp och var ung så ofta använde oss av ord som ”god”, eller ”naiv”. Det är som om vi oundvikligen driver mot de mest basala upptäckterna mänskligheten gjort, under årtusenden så har mänskligheten mejslat på sina kulturer och kunna leva tillsammans, min personliga favorit i detta mejslande är statyn David och den västliga kulturen. På andra håll föredrar man islam, eller en form av asiatisk diktatur förvaltad av kommunistpartier. Hur som helst, människan har lärt sig mycket om vad som krävs för att kunna leva sida vid sida, men ingenstans tror jag vi finner en motsvarighet till det skepp som det svenska nu är, vår hybris och dumhet är helt enkelt monumental. Sandgren skriver ”god” men om man inte ens förstår vad detta ord betyder hur kan man då navigera? Jag upplever att vi försöker styra vårt skepp fast våra kaptener slängde sjökortet i sjön och låste kompassen på söder och har glömt hur man läser stjärnorna, och alla styrmän fås att hålla tyst annars kölhalas de. Kikaren har våra kaptener behållt men kommit fram till att man skall hålla den med den största linsen mot ögat. Förutsägbart kommer klipporna närmare dag för dag, och folk trillar i havet och drunknar titt som tätt.

    Vad betyder ”god”? Detta ord kan ju inte stå för sig själv fokuserat på en liten företeelse, ett mål för kompassen, ett mytisk Skattkammarö, utan att man tar hänsyn till klipporna, stormarna, och skörbjuggen. Det är inte ”gott” att söka mytologiska mål. Vi är en kultur som gjort oss av med nästan alla nedärvd kunskap och nu driver vi i bästa fall redlöst, i värsta fall fall styrs vi rakt mot klipporna, som med IS. Så vi famlar efter dessa ord som kommer direkt ur den mytologiska ordboken just för att vi gjort oss av med sjökortet, vår kultur, tradition och religion och allt vi visste skall ifrågasättas av våra nya besatta vänster-kaptener och den diskussion vi ofta för rör sig allt mer med arketyper som vi inte är skickade att ens tala om, vi har ingen träning i det, och tror att det är ”gott” att hjälpa IS barn, utan att inse att kaptenen ALLTID har som första ansvar att skeppet är säkert. Det börjar bli tydligt att när sjökortet är borta så börjar man med en gång att rita ett nytt, och man börjar med det mest basala ”ont” och ”gott”, utan att ens förstå vad dessa ord betyder, man sitter och skissar på mytologiska monster och sjörormar vid världens slut återigen.

    Gillad av 6 personer

  9. Gunnar Sandelin skriver:

    En parallell dök upp: När jag jobbade som socialarbetare i en stockholmsförort på sjuttiotalet hade jag en klient som var schizofren och som jag ombads ta det varligt med under de perioder som han var utskriven. Det var en prydlig och lågmäld man som behövde ekonomiskt bistånd. Han var så pass välorienterad i det inledande samtalet att jag minns att jag tänkte att här måste det ha skett en feldiagnos. Det var ju också under en tid då vanligt förekommande tankegods var att det var samhället/familjen som var schizofren och inte individen, vilka bara var ett symptom. Hur som helst, så efter ett tag i vårt samtal så påpekande min klient lungt att det vore bra om jag kunde fälla ner persiennerna på mitt tjänsterum utan några åthävor, eftersom det stod en marsian på torget utanför med en strålkanon riktat mot honom. Om man ska transformera detta till dagens semitotalitära PK-samhälle, kan man tänka sig att min klient är etablissemanget som, isina vanföreställningar, försöker skydda sig mot all förnuftig kritik mot hur massinvandringen sänker välfärdsamhället. PK-isterna använder ständigt sina projektioner (kanske inte så grova som min klient hade om att bli bestrålad av utomjordingar) med sin regelmäsiga brunkletning (nazist-fascist-rasist-olika sorters epitet på fobiker) och dehumanisering av oss kritiker/dissidenter.

    Gillad av 10 personer

  10. li br skriver:

    Tack finaste människa för att du delade med dig av denna historien.

    Det finns många vetenskapliga studier gällande om fjärrförbön för patienter som är på sjukhus eller patienter som ska opereras och sedan om fjärrförbönen ger positiva medicinska effekter på patienten har något samband.

    Ett flertal studier har visat att det finns en positiv påverkan av tillfrisknande av patienter pga fjärrförbön…….

    Finns även en studie där forskarna anser sig funnit bevis för att healers på avstånd kunde påverka MRI-mätbar hjärnaktivitet hos en försöksperson som var fysiskt och elektriskt isolerad.

    Så vem vet…….

    Gillad av 1 person

  11. Hovs_klipphällar skriver:

    Ja — ungefär sådär är det: vi styrs av galningar.

    Galningar som fått för sig att nu ska vi ha mångkultur, eftersom mångkultur är kuligare än den gamla vanliga svenska monokulturen.

    Och eftersom galningarna tagit makten, så får ingen säga emot.

    En gigantisk propagandamaskin (SVT) är igång dygnet runt för att uppfostra oss att tänka enligt galning-metoden — PK-sektens metod.

    Redan på medeltiden fanns begreppet ”Narrskeppet”, och där är vi nu:

    http://400-blogg.ub.uu.se/2018/12/31/narrskeppet/

    Gillad av 4 personer

  12. Claudia de Longueville skriver:

    Artikeln väcker farhågor.
    Det är inte utan att vän av ordning tvingas ställa sig frågan, om hur det ligger till med riksklantens tillstånd.
    Hur intelligensbefriad är egentligen regeringschefen?
    Finns det någon gräns för hur inkapabel en statsminister får vara?
    I Svea rike tycks i alla fall inga restriktioner eller förbehåll föreligga i det avseendet.
    Det är alldeles uppenbart, att det i konungadömet inte existerar någon som helst spärr, som kan förhindra att en veritabel klåpare placeras på rikets högsta post.

    Den svårartat sluddrande ledaren fortsätter att idissla den hjärndöda och till döds tröttande parollen : ”Nu måste alla anständiga partier ta sitt ansvar för att föra Sverige framåt.”
    För att rätt beskriva den stackars marodör, som så till den milda grad vanställt, vandaliserat och förött det stackars konungadömet är sorgligt nog svenska språkets förefintliga tillmälen otillräckliga.
    En brist, som den så gravt missgynnade kan vara tacksam för.

    Våren 2019 är det svårt, även för de mest bortkollrade och förvillade, att inte skåda den bistra verklighet och de djävulska ”utmaningar” för det hunsade folket, som enfalden och inskränktheten frambringat.

    För att urskulda de skyldiga och dölja verkligheten går MSM-agitationen för högtryck och sköljer över nationen från morgonsofforna till kvällsnyheterna.
    Riksöverhuvudet framhärdar med att gapa om nazism och rasism.
    Den stora massan kan inte värja sig mot den kompakta manipulationen och desinformationen, som dränker och överröstar allt.
    Den hjärntvättande demagogimaskinen maler ner praktiskt taget all opposition.

    Hur kommer det sig, att detta stackars land har blivit utlämnat till krafter, som vill bryta ned samhället till en nivå som närmar sig anarki?
    Varför vidmakthålls inte nationens lagar?
    Ett högdraget, korrupt och anfrätt juristkotteri bär ett stort ansvar för landets bedrövliga tillstånd.
    Varför är Svea rike så värnlöst mot de inre makter, som vill utplåna välfärden bara på grund av det faktum, att den inte omfattar hela jordens befolkning?

    När skall folket besinna sig och ställa rikets ledare till svars?
    När skall domens dag infalla för de ogärningsmän, som tillåter människomassor från den kultur, som inte har skapat någonting annat än terror och skräckvälden med ständiga och evigt återkommande inbördeskrig, anarki och barbari, att invadera Sverige?

    Det är för sorgligt, men Sveriges belägenhet är absurd.
    En situation, som aldrig hade behövt uppstå om nationen hade varit välsignad med ledare, som vägletts av rationalitet och vanligt sunt förnuft.
    Så är sannerligen icke fallet.

    Det är sorgligt uppenbart, att kampen i det gamla konungadömet står mellan det sunda förnuftet och den oförtäckta galenskapen.
    Sådan är belägenheten i landet, där klokhet, sans och måtta satts i karantän och enfalden givits fritt spelrum.

    Har jag sagt det förut?
    Att för inte så längesedan var Svea rike välordnat, lugnt och stabilt.
    Ett av världens mest homogena länder.
    Ett enhetligt folk med, praktiskt taget, ett språk och en enda religion.
    Ett land, med en över 1000-årig historia och därtill en högtstående kultur.

    Hur kunde det gå så illa för det lilla väna landet?
    Nu, ett rike i upplösning, urartning och förfall.
    Varför var ödet så omilt mot det lilla ihärdiga, strävsamma och hårt kämpande folket i Norden?

    Allt är ett tragiskt haveri, vars djävulska följdverkningar totalt, till fullo och för överskådlig framtid kommer att påverka och behärska nationen.
    Hur stor kan sorgen bli?

    Gillad av 2 personer

  13. Jari Norvanto skriver:

    ”Allt är ett tragiskt haveri, vars djävulska följdverkningar totalt, till fullo och för överskådlig framtid kommer att påverka och behärska nationen.
    Hur stor kan sorgen bli?”

    Den svenska nationen eller staten Sverige, eller bådadera? Staten är moribund och etniciteten i en vardande inre exil utan något hemland i reserv.

    Gillad av 1 person

  14. Christer Brodén skriver:

    Hittade följande anonyma inlägg på nätet:

    ”… och deras familjer …”? Varför? I det här landet tog barnavårdsnämnder ”på den gamla goda tiden” ifrån olämpliga föräldrar deras barn. Några mer olämpliga föräldrar än IS-terrorister går väl inte att tänka sig. De lär barn att mörda!

    Kurderna vill inte ha bördan av små barn, föräldralösa vare sig föräldrarna är döda eller inte. De vill dock inte avliva dem. Mörda heter det. Svälta eller vanvårda till döds. De ber oss befria dem från ett ekonomiskt och moraliskt problem. Kurderna har gjort oss alla en tjänst. De har krigat ned IS.

    Den svenska statsapparaten accepterar dock inte, att det skall finnas något samhällskontrakt mellan den och svenska folket, medborgarna. De svenska barnen anses inte ha mer rätt att komma till Sverige än ca 100.000.000 andra barn, som också behöver omedelbar hjälp.

    Det är samma sak som med svenska åldringar och sjuka. Det finns ju 1.000.000.000 andra, som har lika stor rätt till de pengar, som blir över efter alla skattesänkningar.

    Men kan man inte älska sig själv och sina egna, kan man inte älska andra heller. Däremot kan man slå sig för bröstet, och prisa sin egen höga moral. ”Öppna era hjärtan!” Kan vi inte stänga dem någon gång? För IS-terroristerna! Om de tas omhand av irakisk domstol, så rör det inte oss.

    Tar vi hem barnen, markerar vi en tillnyktring och korrigering av ett felaktigt tänkesätt. Då gör vi det vi kan, tar hand om oss själva. Idén, att vi skall leda och rädda världen, är storhetsvansinne.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.