GÄSTSKRIBENT HANS JENSEVIK: OM STUDENTREVOLTEN 1968 PÅ NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN, GÖTEBORGS UNIVERSITET

Det började våren 1968 med de intellektuella i Frankrike, varav många var marxister. Influerade av dessa återvände frälsta lärarkollegor efter sommaren och hade läst Marx storverk, Kapitalet. En av marxismens förutsägelser var att kapitalismens inneboende motsättningar mellan arbetare och kapitalister skulle leda fram till ett revolutionärt läge och införandet av proletariatets diktatur, varefter utopin om arbetarparadiset var förverkligat. Det ansågs förestående. Det gällde att förbereda sig för en post i den kommande politbyrån. Den styrande enheten efter revolutionen. Det var på allvar. Sådan var samhällsandan.

Institutionen var ny i ett ungt Göteborgs universitet med många äldre professorer, som i bildning var mer förtrogna med klassikerna, inklusive Marx, än med nydanare som Keynes med sin nya sysselsättningslära, som vi yngre lärare fick undervisa på. Den hösten planerades kurser i marxism och imperialism av de nyfrälsta lärarna och det bildades partier. Fraktionsbildningen var stor och varje liten vänstersekt såg sig som kommande politbyrå efter revolutionen.

Jag höll en kritisk distans i diskussionerna som jag deltog i som lärare på institutionen och det placerade mig i kategorin eklektiker. Redan då, 1968, när argumenten tog slut så spelades ”kort”, som nu men man var ännu inte rasist, islamofob, etc. Då vek ingen ner sig utan debatten fortsatte. Alltid efter kortet ”eklektiker” var mitt svar: ”Och där tog dina argument slut! Jag vann!”. Det är med förundran jag ser idag hur man viker ner sig och skäms så snart ett ”kort” har spelats.

Alltså! Identitetspolitiken utvecklades redan då. Man var kategoriserad. Jag var ”eklektikern”, en som läste all teori jag hittade och använde som inspel i diskussionerna. Inte precis renlärigt, och klassförrädare var det värsta man kunde vara. Det var värre än så. Jag hade läst Arthur Koestlers Natt klockan tolv på dagen om Stalins utrensningar under Moskva-processerna och George Orwells 1984 men kanske framför allt hans självupplevda berättelser om vänsterns splittring under spanska inbördeskriget, som banade väg för Franco. Jag såg samma sak, det dreglades maktbegär inom sekterna. Jag skulle ta det lugnt, ty det skulle byggas ”läger” när tiden kom, ett inte ovanligt hot från personer med affischer på rummen som hyllade Mao Zedong och Che Guevara.

Man skulle känna sin ”klass”, vara klassmedveten, blint lojal. Men kritik var samtidigt mycket viktigt, det var återkommande att de flesta debatter började med kritik av den ”borgerliga ekonomin”. Den ekonomin var rönen efter J M Keynes publicering av The General Theory of Employment, Interest and Money 1936 som fungerade nydanande och hade öppnat för en stor teoribildning, som i många delar redan fanns i läroböckerna, med en inte helt lätt matematik.
Alltså, först betonades vikten av kritik och sedan levererades kritiken och det var marxismen.

Eklektikern, det vill säga jag, kritiserade både marxismen och den borgerliga ekonomin, men då fick jag med besked veta att marxismen var kritiken och någon annan kritik behövdes inte. Och kritiken, marxismen, kunde ju inte kritiseras för den var ju kritiken. Denna metod används systematiskt av vänstern även idag. Man betonar vikten av kritik tills folk är öppna för kritiken och så erbjuder man kritiken och folk köper den okritiskt.

Kritiken av den nya ekonomin från 1930-talet kom alltså från Marx Kapitalet från 1860-talet, 70 år tidigare. Hur kunde det vara så bakvänt? En japansk professor framförde att hans studenter som kunde derivera en funktion sällan blev marxister medan de som bara kunde de fyra räknesätten stannade i utvecklingen som marxister. Karl Marx var inte bekant med matematikens differentialkalkyl, som när han levde ännu inte nått skolböckerna. I brist på kurvor som kunde beskriva individuella egenskaper fick Marx nöja sig med mängdlära. De som var så rika att de kunde spara kallade han kapitalister och de som var fattiga och bara hade råd att konsumera placerades i klassen (mängden) arbetare. Det räckte långt. Han skrev flera band om detta.

Alltså! Kollektivismen föddes ur brist på kunskap och underhålls av lättjan att inte ta in kunskap. Varför lära sig onödig matematik? Känns argumentet igen idag i skoldebatten? Marxisterna insåg tidigt att det var lättare att hantera kollektiv än enskilda fria individer i politiken och därmed blev klasskampsretoriken också en härskarteknik. Socialdemokratin utvecklade en egen i Robin Hood-politiken, rika och fattiga. Vilka partier idag använder inte identitetspolitisk härskarteknik? Med ”kort” skäms Svensson in i olika identitetsgrupper och blir manipulerbar. Det blir lättare ju okunnigare folket är, alltså skulle betydelsen av utbildning tonas ned.

Debatterna om behovet av politiska utopier blev hårda. Den kristna utopin, paradiset, fick sin motsvarighet i marxismens credo ”till var och en efter behov, från var och en efter förmåga”. Hur skulle det samhället se ut? Liberalerna hävdade att det skulle leda till diktatur och Poppers två band, Det öppna samhället och dess fiender anbefalldes för läsning. Mot detta ställde marxisterna att det skulle räcka med att människan slutade se sig som en fri individ och speciellt en ”economic man” och utvecklade ett kollektivt beteende som en moraliskt socialistiskt handlande människa. Marknaden skulle bort!

Den tidens höga ekonomiska tillväxt ansågs given för all framtid. Nu skulle välfärden fördelas. De borgerliga ekonomernas bekymmer om försvagade tillväxtincitament som på sikt skulle underminera välfärdskontraktets finansiering avfärdades. ”Var finns pengarna?”, blev vänsterns slagord. De skötsamma ansågs nu rika och skulle beskattas. De slösaktiga, som tidigare stått under uppfostran till mer skötsamhet blev de kroniskt fattiga för enligt materialismens tes var deras läge opåverkbart. De kunde inte ha ansvar. Ansvar kunde inte utkrävas av någon. Därmed kunde straffskalorna sänkas. Polis finns inte i den marxistiska utopin. Inte heller politiker hade ansvar. Regeringsformen från 70-talet kom att sakna författningsdomstol för politiken och så är det även nu.

Sovjet, det befintliga socialistiska paradiset, hade invaderat Ungern 1956 och samma år som studentrevolten 1968 invaderades Tjeckoslovakien. En antisemitisk kommunism i Sovjets öststater startade en flyktingvåg. Min institution tog emot polska akademiker. Det diskuterades med ekonomer som fått sovjetisk utbildning i marxistisk ekonomi. Det var för flyktingarna då som nu, de trodde de skulle komma till friheten i Sverige. De kom till kommunistiskt kannstöperi, så som muslimerna från MENA idag kommer till Sverige och i många fall en verklighet som hemma med hedersförtryck, religiös övervakning och klanstyre.

68-revolten var en manlig företeelse. Männen, som var uppfostrade före 1968, var samhällsbyggare, krigare och gentlemän. Det var deras arena, som överallt där marxismen födde revolutionära rörelser. Kvinnorna fanns, de var få och deltog i debatterna, mest som männens framskickade ”kort”-spelare, speciellt när männen var pressade och behövde tid att tänka. Retorikens stege, att känsla slår logik och moral i sin tur känsla användes flitigt. ”Korten” som väckte känslor blockerade det mesta, speciellt när kvinnor med stora hjärtan spelade dem utan förnuft och moral. Så är det än idag.

Hans Jensevik är pensionär. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i Nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH.

66 reaktioner på ”GÄSTSKRIBENT HANS JENSEVIK: OM STUDENTREVOLTEN 1968 PÅ NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN, GÖTEBORGS UNIVERSITET

  1. svenne skriver:

    ”En japansk professor framförde att hans studenter som kunde derivera en funktion sällan blev marxister medan de som bara kunde de fyra räknesätten stannade i utvecklingen som marxister. Karl Marx var inte bekant med matematikens differentialkalkyl, som när han levde ännu inte nått skolböckerna.”

    Detta har en del paralleller inom konstvärlden. Picasso var en skicklig tecknare som behärskade teckningskonsten fullt ut innan han tillsammans med Georges Braque gav upphov till kubismen. Han gick ingen genväg till ”svårtolkad konst” som en del konstnärer kan göra utan att tidigare ha lärt sig hantverkets grundläggande kunskaper.

    Sannolikt hade ”de studenter som inte kunde derivera en funktion” inte heller det tålamod eller den energi som krävs för att tillgodogöra sig andra skolämnen som inte är omedelbart lättuggade utan kräver en mer medveten arbetsinsats. De går den enklaste vägen direkt från en mer eller mindre total okunskap – utanför den som den valda ideologin innehåller – till en överskattning av sig själva där de anser sig vara skickade att vända världen på rätt köl. Det skulle vara intressant att få läsa ”Stasilistan” där säkerligen många av dessa finns angivna.

    Gillad av 11 personer

      • A skriver:

        Jag tror vi/jag ganska kraftigt misstagit oss på hur kraftlösa många vänstermänniskor faktiskt är Fredrik. Vi söker inte organisering för vi rår utmärkt ändå. Problemet är att nu har detta gått för långt, de löper ju för fan amok.

        Mvh A

        Gillad av 3 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Hej Svenne , gällande Picasso , så håller jag inte riktigt med, han såg sina begränsningar som konstnär, därför ”Uppfann” han Kubismen.
      Indicier på det är det lite dryga möte mellan Picasso och Salvador Dali.
      ”Förstår du” var tydligen det enda som yttrades, just detta indikerar på att man slutat utvecklas inom konsten och istället profiterar på den.
      Jag är på sin höjd skaplig inom olja, och behärskar absolut inte hantverket mer än skapligt , har testat att måla i några kända stilar det är rätt enkelt, grovjobbet är typ redan gjort.
      Picasso var unik, han gjorde något nytt i precis rätt tid, Många menar att olja är helt dött och att allt är redan gjort. Om det stämmer får tiden utvisa.
      Åter till tolkare av konst, misstänker att samma mekanismer ligger bakom dom som livnär sig på att tolka konst som dom som blir PK eller miljökufar.
      Dom har inte förmågan att skapa själva, utan vill sola sig lite i glansen.
      Och där tror jag general felet ligger , man kultförklarar någon, oavsett om det är konst eller miljötänk, sedan hakar svanssen på för att få sola sig i glansen av den ”smarta”.
      Konst är kul och mycket intressant, tyvärr målar jag bäst när jag mår sämst,
      Så dom sista åren har det målats väldigt lite.
      Mvh göran.

      Gillad av 1 person

      • svenne skriver:

        Hej Göran!
        Ur Wikipedia:
        ”Av sin far, som var bildlärare, lärde sig Picasso bildkonstens grunder, som figurteckning och målning med olja. Han visade från tidig ungdom prov på en brådmogen konstnärlig skicklighet. Hans första kända oljemålning Picador målades 1889.Vid tio års ålder började Pablo signera sina målningar med sin mors flicknamn: Picasso”.

        Det jag menar med ”att han inte gick någon genväg” var att han hade lärt sig att behärska grunderna i yrket, men han såg kanske sina begränsningar inom det mera konventionella måleriet då han jämförde sig med andra konstnärer inom detta gebit.

        Gillad av 2 personer

  2. Danske mand, efter två dagar vid ö av granit lägger an, prickig minsann, mot väst han glidit fram, rorkult i hand, vad nu? Stim av fisk hoppande många ibland, ön sätter fart, i stort gap fisken försvann skriver:

    Inlägget kan ses som en illustration över hur vänstern, och därmed nu pk-ismen, säljer in sig. Man uppmuntrar folks svaghet och känslor. Man går dock längre, när kommunismen visade sin ekonomiska underlägsenhet så blev det ändå så att de politiska och psykologiska delarna överlevde. De politiska har en uråldrig kraft, nämligen den starkes rätt och diktatur och folkets absoluta underkastelse. Så har länder styrts från gamla Egypten till Tenochtitlan, Sovjet och Kina och ser vi inte allt fler som nu BER om ett totalitärt styre. Detta är i sanning skrämmande, att folk självmant ber om diktatur, ser man kloka ledare med insikt i Löfven, Lööf och Björklund och Fridolin som man vill lägga sitt öde i händerna på? Ofattbart, men så är det. Så den totalitära tendensen verkar mycket stark, många verkar helt enkelt inte VILJA tänka själv. Detta slog mig då jag såg en ”debatt” från Oxford Union där Nir Shaviv deltog (hittas på hans hemsida), dessa mycket intelligenta studenter, världens elit på många sätt, verkar ha fullständigt dogmatiska sinnen, de lyssnar inte på argumenten, utan bygger sitt intellektuella hus som den första grisen, av halmstrån. Alla studenterna bor i halmhus så ingen ser någon konstigt i det. Det är upplagt för en varg att utnyttja situationen.

    Det leder mig till den tredje komponenten som förfinades i socialdemokrati, kanske det är socialdemokratins bidrag? Den praktiska tillämpningen av socialism visade sig vara ett ekonomiskt och samhälleligt fiasko, men den totalitära underkastelsen är uråldrig och utövar sin lockelse både på våra ledare och de som vill låta sig underkastas men man behövde en psykologisk bas, den fick man genom att uppmuntra svaghet, dvs ondska, så socialdemokratin talade till folks värsta sidor, och har från första början varit ute efter att bryta ner alla bra egenskaper, jävlar anamma, ansvar för familjen, religionens goda sidor skulle ersättas av staten, estetiken inte minst skulle underläggas staten och själva folks innersta värderingar skulle formas av staten, ”allas lika värde”, och mångkultur. Socialdemokratin skapade det mjuka skalet runt kommunismen som gjorde att den gamla skåpmaten kunde säljas igen. Så det vi kämpar mot det är denna psykologiska mekanism som uppmuntrar det värsta i oss, det är ok att skolka, att våldta och att vara med i IS, det är någon annans fel att palestiniern sätter kniven i ett oskyldigt barn, man är bara offer för omständigheterna (vilka är vitas och judars fel, alltid).

    Så för mig pågår en polarisering, där bra människor graviterar bort från pk-ismen och dåliga blir allt mer övertygade om dess förträfflighet, och deras slutliga utopi är ju klar, vi skall helt enkelt inte finnas, för de har rätt. De står hand i hand med muslimerna, men det skulle lika gärna kunnat vara vilken gammal totalitär kultur som helst. När de börjar bygga pyramider så är det dags att se upp, kompetens i halshuggning är numera inhemsk.

    Gillad av 17 personer

      • Prickig granit skriver:

        Ja som sagt så har jag mitt mögliga exemplar som kom begagnat från Indien, jag läste precis Solzhenitzyns förord, men kanske jag skall vänta med en läsning och göra upptäckterna själv, annars så kommer man bara att använda Sharafevichs ord, men boken verkar mycket bra, han tar visst upp Inkan.

        Gillad av 1 person

    • Palle9 skriver:

      Danske mand: Tack för en mycket tänkvärd kommentar till Hans intressanta krönika. Själv studerade jag på teknisk högskola vid slutet av 60-talet och såg med fasa framväxten av radikalvänstern i den universitetsstad där jag vistades – Vietnam-demonstrationer var en viktig komponent i detta.
      När det blev allt svårare att dölja bristerna i de sovjetiska och öst-europeiska ekonomierna, blev Maos Kina allt mer lockande för många av dessa vänstermänniskor – landet låg ju längre bort och det var därmed lättare att skönmåla situationen där utan att bli avslöjad. I och med det successiva övertagandet av public service media fick dessa totalitära idéer möjlighet att breda ut sig utan någon effektiv granskning.
      På den vägen är vi – personligen tror jag att en nyckelkomponent för att normalisera situationen i vårt land vore en TV-kanal med kvalitetsprogram som motvikt. Axess TV är en bra kanal, men den borde byggas ut med mer debattprogram och nyhetssändningar. Som jag ser det nödvändigt men dock alls inte tillräckligt som normaliseringsåtgärd.

      Gillad av 7 personer

      • Anders L. skriver:

        Axess TV på Youtube är bra. Men den på deras hemsida är ju helt kass, ser ut att vara hemsidesnickrad av en12-åring. Det går inte att se utbudet på play t.ex.

        Gilla

    • olle reimers skriver:

      En alldeles strålande sammanfattning av den verklighet som ligger bakom tidens utveckling. Det grymma ligger i den indoktrinering av de unga som pågår i skolorna i det man inbillar dem att de inte behöver någon kunskap.

      Bakom allting ligger individens, och framför allt den unga individens, rädsla för livet. Att det innebär mer prövning än vad man orkar med.

      Men den som en gång har lärt sig att stå på egna ben har fått smak för att leva och pröva en gång till. Den vill inte ha någonting av detta.

      Det är av den anledningen som Jordan Peterson har gjort sådan succé på sin världsvida turné. Det handlar om framför allt unga män som vill ha hopp, uppmuntran och inspiration.

      De som tvingas in i vänsterfållan får aldrig chansen att upptäcka livet. Hans Werhens minnesvärda metafor gör sig genast påmind.

      Det är tragiskt, men vi som har fått smaka liivets frukter har ett ansvar för att inte låta de unga ge efter för den onda frestelsen

      Gillad av 3 personer

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Den något äldre generationen slapp vänstereländet på universitetet. Det stora flertalet på den tiden var motiverade och studiebegåvade. I matematiken var läroboken på franska nämligen De La Vallée – Poussins utmärkta bok Cours d´Analyse Infinetésimale vilket innebar att man både fick lära sig matematikfranska samt sätta fart på de grå cellerna och tampas med de kniviga integralerna. De har en tendens att skärpa tanken och kreativiteten och avhålla studenterna från omotiverade dumheter. Universitetsprofessorerna menade att det inte var nödvändigt att springa på föreläsning eftersom allt som behövdes för tentorna fanns tillgängligt i bokform. På LundeQ fanns allt nödvändigt.
    När 68-vansinnet senare tog fart i Sverige flyttade jag till Storbritannien. Nu visar det sig efter en bortovaro på 40+ år att landet åter är drabbat av galenskap som det grasserande klimat- och genusvansinnet. Orsaken är så vitt jag förstår att majoriteten av dagens studenter borde syssla med något annat, som att utbilda sig i nyttiga yrken som att bli läkare, sjuksystrar , snickare eller rörmokare. En annan är förstås att galenskapen är ärftlig och det vi nu drabbas av är 68-ornas ättlingar. Men om jag säger så kommer jag väl att stämplas som rasist.

    Gillad av 20 personer

    • Prickig granit skriver:

      Jag utbildade mig då efter detta 68-vansinne, också i de hårda vetenskaperna så ingen politik diskuterades vad jag kan minnas på Fysikum i Lund. Jag undvek också nationerna men kommer ihåg att jag var förvånad över att det fanns nationer som Smålands där alla tydligen var vänster. Det som slår mig är att jag helt missade vad som pågick, jag har inget minne av att vänstern lade under sig hela akademin och hela samhällsdebatten men det var väl för att man levde mitt i det, ”hidden in plain sight”. Ingen skrev om det som ett problem, inte så det nådde mig, att vänstern principer spred sig i samhället, alla verkar ha varit med på båten redan då. Det är kanske det som är speciellt för vår tid, vänstern har nu fått sprida sig så mycket att den styr överallt, dess principer härskar överallt, och konsekvenserna börjar bli tydliga, från ekonomisk idioti, fusk och slöseri (kamelfarmer över äldreboende) till hedersvåld och våldtäkter, allt mer av samhället än en konsekvens av de delar av vänsterns politik som vänstern blundar för. Det som är speciellt med vår tid det är att vänstern nu kontrollerar allt men allt fler ser detta och internet ger oss möjlighet att debattera det, men detta kan inte vara. Antingen så vinner vi eller så kommer vi att tystas. Det finns nog inget mellanläge.

      Gillad av 11 personer

  4. Dandersan skriver:

    Det finns övervintrare.
    Gårdagens Agenda visade upp en från VP utan K
    ”Om vi fördelade alla kapitalvinster till alla så hade det räckt till ett extra barnbidrag.”
    Hon har inte hört historien om det återkommande restaurangbesöket.
    5 pers brukade gå på lokal-du som är så rik kan väl ta notan-nästa gång så var de bra fyra osv.

    Jag hukade också 1968. Det blev komiskt när bokstavsfighter förtärde dessa vilsna grupper.

    Gillad av 2 personer

  5. Aha skriver:

    Det var nog så att man tog inte 68-ornas framväxt på allvar. En i sammanhanget liten skränig och utopisk slashasgrupp som tyvärr hade förmågan att yngla av sig i kulturkretsar för att sedan sprida sig till journalister, till akademi och slutligen myndigheter.

    Pöblar, i det här fallet en mental pöbel, ska bekämpas hårt. Man skulle ha kastat ut dem från universiteten.

    Gillad av 4 personer

  6. olle holmqvist skriver:

    ”Kortet” att spela ut antar jag hette så här: Dina argument bevisar bara mer än tydligt att du sitter fast i genuint borgerligt klasstänkande” såg kortet ut så ?
    De finns i olika skepnader. En alkoholist utmärks av att – förneka – sitt alkoholberoende. Fråga har du ett alkoholbeoende ?

    Mera sofistikerat i kretensaren som ljuger: ”Alla från Kreta ljuger”. Är du från Kreta.?
    Ännu spetsigare: Jag ljuger alltid. Alltså ljuger jag då ?
    Med det märkliga att paradoxen om den återberättas som ett exempel på paradox inte längre är paradox.Forts med Russels baraberar-paradox.

    En variant är ”guilt by association” . Hitler var djurvän. Hon hette tror jag Blondie.

    Jag ser tiotals Hitlerkopior på stan varenda dag.

    Mot-kortet från den borgerligt indoktrinerade bör vara: Ursprunget till mina argument är sak, en annan om de håller vid lugn sansad kritisk granskning.

    Gillad av 1 person

  7. Bo Adolfsson skriver:

    Jag minns också våren och sommaren 1968.
    På våren tänkte jag inte så mycket på Pariskravallerna. Jag hade fullt upp med tentor och att bygga och delta i Chalmerskortegen. Det revolutionära sysslade en del studenter på universitetet med. De hade gott om tid. På Chalmers var studierna dubbelt så krävande,
    Det största minnet från sommaren 1968 är dock från bygget i Masthugget morgonen den 21 augusti. Jag praktiserade där och byggnadsarbetarna var fly förbannade på den sovjetledda invasionen i Tjeckoslavakien som tog död på Pragvåren.
    Där upplevde jag verklig arbetarsolidaritet.

    Gillad av 3 personer

  8. Underdog skriver:

    Nostalgi. Minns skolgården på gymnasiet när 68-idiotin stelnat i dogmer. (R)-arna som alltid förklarade: ”sådana som dig är de första vi tar hand om”. Alltid samma svar: ”Då är det ju tur för mig att ni aldrig kommer att få något att säga till om.”

    Med sorg i hjärtat inser jag att jag hade fel. De styr landet nu, efter marschen genom institutionerna. Men vad kan vi göra åt det?

    Gillad av 6 personer

    • Prickig granit skriver:

      Ja Rockström kan debattera med sig själv och media följer som en svans. DÅ sitter man säkert, när man peka på några av sina egna uppenbara fel och alla ändå lojalt sitter med tungan ute. De dreglar än hit, än dit, DET är makt. Eller när man nu alá Teodorescu och Heberlein tar upp några av massinvandringens konsekvenser, alla bockar och bugar, ingen säger ”men du är ju skyldig till detta, det är ditt fel”, och ej heller frågar, ”varför tror du att du har rätt nu”?

      Gillad av 4 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Salamitaktiken är alltså att ständigt kräva att högern fjärmar och skiljer sig från sin egen högraste del. När den är borta skär man av nästa tills hela salamin är uppskivad. Det är detta som Sverigedemokraterna sorgligt nog låter ske, det är mycket förunderligt. Moderaterna angriper nu Heberlein, den forna kommunisten. Ständigt nya skivor tills ingenting är kvar. AfS och MED är ytterst tunna skivor.

      Gillad av 1 person

  9. Monica Eliasson skriver:

    Känner igen beskrivningen från universitetsmiljön, tidigt 70-tal. Oförsonligheten, aggressiviteten från bortskämda medel- och överklasstudenter. Själv genomskådade jag tidigt dessa uppblåsta ”brats” (ett öknamn som inte existerade på 70-talet), eftersom jag upplevt det som de predikade om, arbetarklassens förhärligande, inpå bara skinnet under min barndom. De kallad mig även ”klassförrädare” när vi kom i luven på varandra. Debatten då var inte friare än nu. Framför allt inte i skolans värld, där jag senare hamnade. Där var ”den rätta åsikten” påbjuden. Annars kunde man råka illa ut …

    Gillad av 3 personer

  10. Laggar skriver:

    Jag observerade radikalismen på den tiden. Om man säger att alla var radikaler så fanns det i alla fall stora chatteringar, jag var kanske gammaldagsradikal, kallas högersocialdemokrati. Jag tog inte allt så allvarligt, men det fanns en hel del som tog det mycket allvarligt. Om teknologer blev radikala, så nog kunde de derivera, men det var som om de såg alltför teknologiskt på samhällsproblemen, som om det var ett tekniskt problem som man kunde genom samhället som teknisk apparat rätta till. Kybernetiken, samhället som ingengörskonst stod högt i rang. Dessa människor var ganska så oresonliga, det skulle inte syndas på nåden. Kanske de mest dogmatiska hade denna maskinföreställning om samhället, men hur de sen kom att bli så dogmatiska är en oklarhet, alltid kunde de slå till med hur den sanna maskinen skulle konstrueras.

    Gillad av 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Nonsens. – Ingenjörskonst är vad som behövs och fattas i statskonsten och incitament är vad man har att leka med. – Allt griper in i vartannat och allt måste stämma.

      Marxister är inte mera ingenjörer än vad bocken är trädgårdsmästare.

      Gillad av 1 person

    • m skriver:

      Teknologer förefaller fångade i en rationalitet där komponenterna kan fogas samman och kausalförhållandena är givna och lagbundna. Det stämmer ju dåligt med människor och samhälle och historiens utveckling.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Det stämer rätt bra. – Vill man få ordning på ett land är det godtycklig maktutövning, rättsordning eller magi man har att välja på.

        Rättsordning får ju utformas med beaktande även av de irrationella och helgalna.

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”..

        Naturvetenskapens värld tvingar till tänkande, logik, analys och argumentation. Det är inga dåliga egenskaper att ha när man ska prata politik.

        Gillad av 1 person

      • m skriver:

        Samhällen fungerar inte lika rätlinjigt som naturvetenskap, lagar kan inte på det sättet definieras (vilket bl.a. Marx försökte över historiens utveckling). Framtiden går ej att förutse, kanske i vissa begränsade delar under viss tid, men inte i de större sammanhangen. Se på EMU 1.0 och 2.0. De stora tänkarna lyckade inte tänka ut någon ”rättsordning”. Men visst är logik och intelligens viktiga egenskaper hos politiker vid sidan av kunskap och kompetens, men det förefaller brista, åtminstone i vårt land. Framtiden kännetecknas av genuin osäkerhet, inte av sannolikhet (Poppers kritik av Marx i ”Historicismens elände”. Vi kan inte veta vilken kunskap man har i framtiden,

        https://www.adlibris.com/se/bok/historicismens-elande-9789171731685

        Gilla

  11. cmmk10 skriver:

    Ack ja, den långa korridoren, i det ombyggda parkeringshuset, som benämndes ”Ho Chi Minhleden” i folkmun.

    Det stora tvisteämnet lär ha varit, om det var Mao eller Stalin som satt inne med lösningen. Vill minnas att Maoisterna var i majoritet, r-arna fanns på annat håll – statsvetarna kanske (Ulf Bjereld & Co).

    Gillad av 3 personer

  12. per eriksson skriver:

    Stämmer nog det där med matematiken och kan läggas till, den som har läst sin historia – med detta i bagaget blir man ganska immun mot trender, ideologier och känslomässig hets.

    Många marxister har dock varit högt begåvade så det är svårt att svepa undan dem med förklaringen att de är dumma och inte förstår bättre – kanske är tron på socialismens förträfflighet inte bara ett intellektuellt misslyckande utan än mer en moralisk bankrutt.

    Gillad av 1 person

  13. Det får vara nog nu skriver:

    Sverige var ett bättre land…
    när det inte var olagligt att köpa sex.
    när man kunde köpa mellanöl på Konsum.
    innan amatörerna inom Miljöpartiet satt i riksdagen.
    när vi hade tjänstemannaansvar.
    när det hette borgmästare istället för kommunalråd.
    när vi hade en fungerande psykvård.
    innan vi hade den pinsamma dialogpolisen.
    innan massinvandringen.

    Gillad av 5 personer

  14. Steven Jörsäter skriver:

    Mycket väl fångat! Särskilt stycket som börjar med : ”Den tidens höga ekonomiska tillväxt ansågs given för all framtid”. Det borde ramas in och sättas på väggen. För andemeningen i det stycket är precis det som har drabbat oss nu 50 år senare. Den obegripliga utvecklingen blir plötsligt begriplig. Välståndet tas för givet. Därför anser man att vi på nolltid kan kasta alla fossila bränslen överbord. Vi kan sluta köra bil och flyga imorgon. För välståndet består ju ändå, eller hur? Åldringarna kan säkert genom medicinska framsteg cykla bland snödrivorna på vintern (snöplogarna var fossildrivna och är avstängda…). Bryter folk benet fixar vi det. Semestrarna till Kanarieöarna per båt kommer att behöva ta en månad istället för en vecka men det klarar säkert ekonomin, eller hur? Vietnam blir dock kanske väl långt.

    Vi kan också ta in hur många våldsverkare och analfabeter som helst, det klarar samhället. Och vi kan bjuda på gratis utbildning till vem som vill. Polis och fängelser behövs inte, vi kan ersätta skadorna och läka (de flesta) skjutna.

    Välståndet har kommit att bli samhällets värsta fiende. Det lämnar oss vidöppna för allehanda galenskaper. Relationen mellan orsak och verkan har glömts bort. Och risken finns att vi försent upptäcker att vi trots allt har lyckats slösa bort välståndet.Tillnyktringen blir tung men då blir det helt andra tag!

    Gillad av 5 personer

  15. m skriver:

    Kanske Lunds Universitet och dess ekonomiska institutioner var mer framstående jämfört med Göteborg och Stockholm ungefär som idag?

    Gilla

  16. Lars skriver:

    https://www.adlibris.com/se/bok/theory-of-capital-development-9780853450795

    Jag har inte läst Kapitalet utan ovanstående analys och beskrivning av Marx ekonomiska teori och jag tror den ger en vederhäftig bild. Länge sedan nu!

    Den japanska professorns kommentar om matematikkunskaper kan ha fog för sig, tyvärr så har ju nationalekonomin i gengäld excellerat i till synes ”vetenskaplig” matematik (normalt derivering av andragradsekvationer) för att beskriva verkligheten.

    Mina funderingar kring Marx ekonomiska teori hamnade i hans värdelära, där jag tror misstagen begicks. Utan en pristeori, enbart byggande på ”abstrakt nedlagt arbete” så kan den sektor analys han skapar visa på dynamiken eller på hur priser på kapital (framtida inkomstflöde) eller arbete uppstår eller varför investeringar tillkommer (framtida vinst). Efterfrågesidan saknas ju också dvs han såg det från produktionssidan. Därmed faller också teser som ”profitkvotens fallande tendens” och ändå ligger mycket i de observationer som han gör t.ex. sektorsindelningen som sådan eller att en ”en reserv arme av arbetslösa” bildas eller att det finns en tendens i kapitalismen att öka de relativa inkomstskillnaderna mellan egendomslösa och kapitalägare. Likaså tesen om kapital som ackumulerat realkapital med värde utifrån nedlagt arbete är vad jag ser det som felaktig exempelvis finns inte avskrivningar och inkurans med och jag är tveksam till att vi ser en sådan ackumulation sett till priser och avkastning.

    Jag tror inte det är tillräckligt att som Sweezy peka på motverkande krafter som att teknologin blir billigare för att rädda modellen. Men som Sweezy påpekade, det finns bättre teorier och metoder för att förklara kapitalismens verkningssätt.

    En stilla fundering jag haft är hur mycket Keynes påverkades i sitt tänkande av Marxismen. Troligen en del. Man kan ju se en struktur i hans verk där han skiljer på konsumtionsprocessen och investeringsprocessen och han arbetade naturligtvis med priser.

    Men det vanliga felslutet personer som hatar allt som stavas ”socialism” gör är att tro att Marx förespråkade planekonomi. Han skrev mycket lite om framtidens ekonomiska system. Man ska också komma ihåg att han byggde på Ricardos värdelära i sitt teoribygge.

    Det var en person med stort inflytande under 1800-talets framväxande socialdemokrati, som bröt med Marx och med kommunisterna 1917-20.

    Gillad av 1 person

    • olle reimers skriver:

      Lars, vad pratar du om?

      Vi andra pratar om vad som händer på grund av att visst tänkande. Kan inte du göra det också? Snälla?

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jag pratar om det artikeln handlar om, Marx och teorierna och hur många köpte det, och ger min syn på att teorin inte stämde och om du är så inkörd i ditt politiska allmängods från borgerlig media som DN och SvD under årtionden så du inte kan nå längre så är det ditt problem.

        Problemet är inte endast vänstern i Sverige och definitivt inte en grupp svenska marxister eller vad som diskuterades på en nybildad institution i den akademiska periferin eller en lite grupp som gjorde sig hörda i media, förfallet och PK finns lika mycket till höger som vänster, samma okunniga babblare.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Marxistiskt tänkande har inte omfamnats av de stora svenska partierna efter 1920-talet. Vi hade en uppsättning skickliga nationalekonomer som dominerade debatten. Knut Wicksell i början av 1900-talet. Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal i den sk Stockholmsskolan på 30-talet som föregick Keynes (likt Kalecki) eller Heckcher. Ernst Wigfors.

        Gilla

    • Hans Jensevik skriver:

      Lars, det är hur tydligt som helst att Keynes läst Kapitalet och andra klassiker. Han syntetiserade mycket med en metodkunskap som då var upp to date. Läs hans ”Theory of …” och förvånas över avsaknaden av matematik. Men den finns där och operatinaliserades av efterföljarna.

      Gilla

  17. Lasse Forss skriver:

    1967 på sommaren feriejobbade jag på Dalabagarn i Uppsala. Både med att packa bröd och köra ut med lastbil. En morgon uppenbarade det sig en märklig person som skulle börja jobba. Han berättade att han var docent i statskunskap, marxist och han solidariserade sig med den arbetande befolkningen. Härtill kommer att han hade Ho Chi Min-skägg, hur han kunde få fram det.

    Vi skulle båda packa wienerbröd. 5 i varje påse, 25 påsar i varje låda oh 12 lådor i en stapel. När jag var klar med en stapel, höll docenten som solidariserade sig med den arbetande befolkningen, på med första lådan. Till saken hör att vi ingick i ett gruppackord. Det vi gjorde, eller inte gjorde, påverkade alltså de ordinaries, i huvudsak kvinnor, löner.

    Nästa dag kom han inte. Troligen hade man klagat på teoretikern och bett honom flyga och fara.
    Det mest fantastiska med sådana här teoretiker är att dom inte fattar vad arbete går ut på.

    Nu hade vi väl lite tur vid Uppsala universitet. När jag skrev min trebetygsuppsats i företagsekonomi, så handlade den om en produktionsstyrningsmodell mellan riktiga företag. Jag hörde att i Umeå så skulle alla uppsatser ha en marxistisk utgångspunkt. Någon sådan belastning upplevde jag inte fanns. Åtminstone inte på Företagsekonomen.

    Gillad av 2 personer

    • Aha skriver:

      Min uppfattning om 68-orna var lik teoretikern; (teoretiska) gaphalsar som jag som feriearbetare inte skulle vilja dela gruppackord med.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Hej Lasse, vi träffades väl där på institutionen? Vad hette han, docenten Dick och sedan var det Hans Johansson som var ekonomichef på Pharmacia.

      Det var mest vettiga människor där, såvitt jag minns!

      Gilla

  18. Student 69 skriver:

    Horde att en person som forekom pa nationalekonomiska institutionen I Uppsala under det tidiga 70-talet och som tillhorde klmf(rr) senare blev Sveriges ambassador till ett centralt europeiskt land. Personen ifraga lar ocksa ha kritiserat kamrater for att vara ”borgerliga” . Eftersom jag studerade I Uppsala vid denna tid ar jag nyfiken att veta vem personnel ar/var. Kan nagon hjalpa mig?

    Student 69

    Gillad av 2 personer

  19. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Hans, för en dynamisk tidsskildring! Själv märkte jag knappt 68-revolten, läste bl a matematik i Uppsala. 1971-73 gick jag på Journalisthögskolan i Stockholm. Vi i 71B var ljumt vänster. 71A var gravallvarligare, så mötesritualerna var rätt komiska. Som examensarbete granskades den röda tidskriften Kommentar. En del blev stukade när de såg substanslösheten och schablonerna och att idolen Jan Guillou var en korkad och rigid buffel, som inte fattade vad textanalys var.

    Inte var det journalisthögskolan som rödfärgade journalister, utan detta låg i tiden. Allt som sker i dag är en lika oundviklig följd av otaliga samverkande mekanismer. Det blir enögt och halvblint om vi schablonartat skyller allt på marxism, socialism, liberalism, vänster eller globalism. Då betraktas en ism som ett levande, ondskefullt, målmedvetet väsen, fast den bara är ett idépaket, en tolknings- och vägningsmall.

    Hur skulle dagens socialism definieras? Ser sig borgerliga politiker dagligen i spegeln och tänker: ”Jag är socialist. Leve socialismens seger!” Eller deras väljare? Är SD icke-socialistiskt? Om nästan alla i Sverige nu ska kallas socialister (eller namnbytt till pk-ister), vad vinner vi på att sätta den etiketten på alla?

    Ismer kan bli samlande och riktande, men saknar egen drivkraft. Idéerna muterar och kopulerar ständigt med andra. Det är individernas och gruppernas psyken som driver utvecklingen. Och mekanismerna är allmänmänskliga, även när de alstrar kollektiv sjukdom och destruktivitet.

    Gillad av 1 person

    • A skriver:

      Vi kan väl ta en kopp kaffe Sixten, så kanske jag kan för klara vad jag menar och inte och annat. Jag är intresserad av ord, även om inte det märks av mina slarviga texter. Kanske mer av ord än texter… hmm, det kanske är därför jag är slavig och ostrukturerad…?

      Mvh A

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Det här är en stor elefant och det är svårt för oss blinda trevande att hitta samma beskrivningsnivå för fenomenet. Jag menar att livs- eller dödsångest är alltför diffust för att förklara hur tänkandet och handlandet har formats och lett fram till dagens situation.

      ”Socialismen” som universell förklaring faller sig naturligt för många och visst kan ganska mycket fångas in, om utvecklingen beskrivs t ex som socialdemokratins slutfas och ”historiens slut”. I socialistiskt tänkande finns dessutom en existentiellt destruktiv kärna, som Fredrik och Danske mand urskiljer. Men socialismen i alla sina mutationer och manifestationer är ändå bara ett föränderligt idépaket, inte själva drivkraften. De bakomliggande mekanismerna är psykologiska och sociologiska – och helt allmänmänskliga, inte bara ”vänster”. De utgår från själva livets villkor och frågan hur varje samhälle ska organiseras för att bli livskraftigt.

      Läs gärna speciellt kommentarsfältet i ”Samhällsklimatförnekarna” på fristad.eu 15 mars, där bl a Utlandssvensk, Rikard, Kristian och jag har dykt djupare ner i de här intressanta frågorna.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Om de psykologiska drivkrafter som förorsakar socialismen inte är vänster, vad är då vänster? Självklart är de vänster. Men vi har förstås alla lite vänster och lite höger i oss, precis som vi har ondska och godhet.

        Humanvetenskaperna måste lära sig att umgås korrekt med ideal och modeller. De skall beskriva, inte uppnås.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Jag instämmer absolut i att humanvetenskaperna (t ex sociobiologi, antropologi, psykologi, sociologi) ska vara den centrala grunden för beskrivning av individer och grupper (+ ekonomi i vid bemärkelse). Så fort man blandar in det politiska språket leder det till ökad enögdhet och förvrängning. Och eftersom då t ex vänster och höger måste tidfästas och definieras noga uppstår en massa onödiga problem att kommunicera vad man menar.

        Både individens ”ur-psyke” och ”ur-gruppen” och dessas växelverkan och konflikter alstrar psykologiska och sociologiska drivkrafter, som symboliskt väl skulle kunna kallas ”höger”. För i varje samhälle uppstår behovet av resursfördelning och hierarkier och därmed eviga motsättningar mellan massa och elit. Sedan drygt tiotusen år tillkom nya motsättningar och därmed ännu starkare drivkrafter pga ägande av fast egendom, arv, allt ojämnare fördelning av rikedom och makt, slaveri mm.

        Varför skulle allt maktmissbruk som eliterna genom historien har utövat bara fromt accepteras, så att säga ”konservativt” renlärigt, medan man fördömer allt som är ”vänster”? Varför skulle uppror mot ett faktiskt förtryck vara det enda eller mest fördömliga? Är inte t ex dagens djupt egoistiska och samhällsdestruerande ”höger” ännu värre parasiter och välklädda människovrak än vänstern, även med tanke på att den inte förvaltar sitt pund?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Vänstertänkande blir man aldrig av med och det är inte ondska. – Det är de med låg rang i primatflocken som försöker gadda sig samman för att detronisera flockledarna. – Det har alltså starkt genetiskt stöd och går inte att bli kvitt.

        Under en ordning där man vinner rang i kraft av sin kompetens, – i kraft av att framstå som en tillgång för sina medmänniskor, – bör missnöje med sin samhällsställning ta sig uttryck i att utveckla sådan kompetens.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Bo, du har rätt om vad som borde vara idealet, men den ordningen går inte att uppnå på annat sätt än att det får växa fram naturligt. I de små jägarstammarna fungerade det kanske så, men nu lever vi i oerhört splittrade, förvirrade och onaturliga superstammar.

        Om man ska härleda vänstertänkandet, så har nog din primatjämförelse fog för sig. Socialismens centrala idé var den revolutionära: att organisera en lämplig underklass (arbetare eller bönder), störta elitskiktet och lyfta underklassen till makten. Men agitatorerna (som oftast kom från elitnivåerna) tog makten själva, för underklassen hade inte den kompetensen.

        Dagens vänstertänkande (av socialdemokratisk typ) har gått några steg vidare genom att det har lierat sig med alla tänkbara rivaler även på högerkanten och i nivåerna strax under härskarskiktet. I dag låtsas vänstern ännu värna om underklasserna, men har inte en tanke på att lyfta upp dem till makten. Förljugenheten har alltid ingått i vänstertänkandet, men lika förljugna i dag är mittenfältet och högerfältet. Hela denna härskande politiska klass är i dag rent parasitisk och psykosocialt sjuk och degenererad, vilket betyder att gruppen / samhället oundvikligen faller sönder. Varje flockdjur måste ha ledare som är kompetenta och bär ett personligt ansvar.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Jag hittar ingen vänster i Sverige! Jag gillar SD’s retorik om vänsterliberaler, som någorlunda täcker MP, V och vänster inom S, men ekonomiskt, realt ser jag ingen egentlig vänster, men så definierar jag ju vänster som realpolitisk med ekonomiskt seende på de sociala grupperingarna och dess skiftande maktbas. Jag kan för liv inte inse att ”identitetspolitik” är vänster! eller att kulturfrågor är vänster eller att frigörelse av minoriteter som HBTQ eller Romer är vänster. Det är kanske humanistiskt, men inte specifikt vänster. Immigrationsfrågan är definitivt inte vänster! Ändå är det skrikvänstern som vägrar hantera det, med Tro och Solidaritet inom S som ledande. Det verkar som att vänster kapats av okunniga idealister utan kompass! Det är ju även så, internationellt sett, att vänstern blivit nyliberal!

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Ett bra koncentrat, Lars (01:49)! För att kunna se och diskutera det som har hänt behöver vi spalta upp komplexet ”vänster” i minst fyra delar och lägga de första tre åt sidan: realekonomin, historien och partipolitiken med dess frastuggande. Resten är då den mer renodlade medvetandesidan, idealismen.

        I vår tid sammanfaller denna vänster med vissa allmänhumanistiska idéer och har hybridiserats till det vi kallar PK-ism, som utifrån sett är ett antilogiskt, absurt, förljuget, psykosocialt sjukt och destruktivt idékomplex. Det fungerar som ett falskt kollektivt medvetande, som befäster den politiska klassens makt, men förstör hela samhället, bl a för att det sunda förnuftet och överlevnadsförmågan blockeras.

        Jag tycker mig kunna härleda det mesta av vansinnigheterna i vår tid till en logisk utveckling i det kollektiva medvetandet sedan andra världskriget. Den går att beskriva, men inte helt kort. Märkesåren blir då ungefär 1960, då diskrimineringsförbudet, (ett identitetsaxiom), började verka på alla områden, och 1990, då östblocket föll samman, vilket tycktes bekräfta Fukuyamas ”Historiens slut” och det rätta humana tänkandets oundvikliga segertåg mot en bättre människa och konfliktfri värld.

        2020 blir det tredje märkesåret i raden, om vi lyckas spräcka den förljugna medvetandebubblan.

        Gilla

  20. A skriver:

    En riktigt bra och intressant berättelse Hans Jensevik, stort tack. Jag växte upp under 70-talet och noterade en hel del av andan och mycket detaljer som jag minns tydligt. Men det som jag även såg var hur det bland allmänheten i princip helt bara dog ut ungefär samtidigt med att discon kom. Sen blev det en ny tid. Detta hoppades jag på även denna gång, men nu känns det som att de inte kommer att ge sig innan fan vet vad. De arbetande skulle kunna få slut på detta, de är oerhört starka om de skulle mobiliseras. Valresultaten saknar betydelse om de förstod sin egen styrka.

    Mvh A

    Gillad av 1 person

  21. olle reimers skriver:

    Jag vet att jag upprepar mig om det här med att vara rädd för livet men jag vill ändå hålla mig kvar vid ämnet lite till eftersom jag tror att det är vad det ytterst handlar om.

    Jag fyller 78 i år och borde kanske känna mig frestad att ta med mig vodkaflaskan och lägga mig i vattenbrynet och låte mig flyta ut med strömmen.

    Självklart har alla vuxna människor någon gång haft den typen av tankar. Frågan är vad som triggar en att välja livet framför döden?

    Marxistalternativet är för mig döden; men en långsam och plågsam sådan. En nedstigning i Hades elle Dantes inferno. Varför låter man sig frivilligt ledas in på det spåret i stället för att fightas för något bättre?

    Gillad av 1 person

  22. Lars Thylen skriver:

    ”En japansk professor framförde att hans studenter som kunde derivera en funktion sällan blev marxister medan de som bara kunde de fyra räknesätten stannade i utvecklingen som marxister. Karl Marx var inte bekant med matematikens differentialkalkyl, som när han levde ännu inte nått skolböckerna. I brist på kurvor som kunde beskriva individuella egenskaper fick Marx nöja sig med mängdlära. De som var så rika att de kunde spara kallade han kapitalister och de som var fattiga och bara hade råd att konsumera placerades i klassen (mängden) arbetare. Det räckte långt. Han skrev flera band om detta.”
    Underbart formulerat! Jag fick tyvärr uppleva 68 eländet som nybliven teknolog och var närvarande som åskådare när en del studenter ”ockuperade” sitt eget kårhus (som väl då blev dårhus i stället ?). Sedan slog några studenter sönder ngt på Kgl Operan, och revolutionen sågs väl då som ett faktum. Och Palme i egen hög person var ju var talare i det ockuperade kårhuset och han avläste tidens vindar till egen båtnad och till alla andras förfång, . Jag blev dock effektivt vaccinerad mot all extremism av 68orna

    Gilla

  23. Hans Jensevik skriver:

    Tack, för alla kommentarer, som jag med intresse tagit del av. Även om inte så många kanske läst mitt alster så har det uppenbart berört.

    Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till Lars Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.