Gästskribent Benjamin Dhover: Draksådd

Det är lätt att skaka på huvudet och göra sig lustig över ”genusvetenskapen”. En annan, mer avvägd reaktion är att tillstå att det som benämndes kvinnokampen var en viktig del av förra århundradets utveckling, men att de orättvisor som fanns nu i allt väsentligt är avskaffat. Vilket styrks av internationella undersökningar där Skandinavien konsekvent hamnar i topp.

Ändå har genus blivit ett starkt växande ämne inom högre utbildning under senare år. Redan 2015 överträffade antalet genusstudenter (2270) antalet polisstudenter (1450). Genustramset sträcker även in sina tentakler i övrig utbildning, men än så länge har det inte lyckats nullifiera allt vad riktiga kunskaper heter.

Så vad händer när alla dessa tusentals nybakade och rosenkindade genusvetare kommer ut på arbetsmarknaden? Enligt Lunds universitet är det rena smörgåsbordet av jobb att välja på:

* Jämställdhetsarbete inom förvaltningar, organisationer och företag
* Arbete med utvärderingar och samhällsplanering ur ett genusperspektiv
* Biståndsarbete
* Informationsarbete
* Samhälls- och kulturjournalistik
* CSR – Corporate Social Responsibility

Spännande och trendriktigt så det förslår. Samtliga jobb har även den gemensamma nämnaren att de producerar noll och intet av värde för den absoluta majoriteten privata arbetsgivare. De kan inte slå i spik, de kan inte dra ut tänder, och de kan inte laga mat. Deras enda egentliga färdighet är att hitta nya ”orättvisor” och indignerat säga åt andra vad de ska göra, vilket sällan efterfrågas på Nisses Rörmokeri eller Lisas Konditori.

De allra flesta genusvetare är och kommer alltså att förbli helt beroende av skattepengar i direkt eller indirekt form. Detta var inga större problem i början när varenda småkommun hoppade på den nya trenden. De med riktigt flyt kunde glida in på lika ansvarsbefriade som lönsamma nisch-poster i storföretag, varandes symbolisk tribut och alibi för eventuella framtida feministdrev. De första kullarna genusvetare var alltså lite som de första guldgrävarna i Kalifornien i mitten på 1800-talet; det var nästan svårt att undgå att nå åtminstone halvhyfsad framgång.

Men idag då, när all den lågt hängande frukten är plockad? Det är här genusvetenskap slutar vara ett udda men i huvudsak harmlöst slöseri. Som en krigiskt expansiv nation kontinuerligt måste hitta nya stammar och byar att erövra för att undvika kollaps, så måste genusvetare hela tiden hitta nya orättvisor. Skulle genusvetarna lyckas i sitt värv att helt eliminera alla verkliga eller inbillade skillnader mellan könen bleve de ju alla arbetslösa.

Redan nu ser vi hur horden måste sträcka sig efter allt tunnare halmstrån. I takt med att fler och fler årskullar går ut kommer konkurrensen att hårdna, vilket lär skruva upp tonläget ytterligare. Vi kommer alltså snart att ha tiotusentals sysslolösa människor vars enda yrkeskunskap, vars enda funktion överhuvud taget, är att piska fram motsättningar där de egentligen inte finns.

Förhoppningsvis kommer ett antal av de övertaliga genusvetarna att hitta på något annat när de inser att marknaden är mer än mättad. Jag har en bekant med doktorshatt i marinbiologi som säljer värmepumpar, så steget mellan genusvetare och slakteriarbetare eller servitris är inte större än att det går att överbrygga. Men om så bara hälften står fast vid genustramset har vi ändå en stor grupp som alla försöker hitta försörjning genom att skrika högst och bli mest indignerade under de kommande 40 åren.

Ingen vet hur Sverige kommer att se ut om 40 år. Det vi kan vara överens om är att landet står inför många och svåra prövningar. Om det svenska samhället ska överleva i något som påminner om nuvarande form så krävs sammanhållning, tillit och viss uppoffring. Genusvetarna är att betrakta som PK-sektens prästerskap med diametralt motsatt målsättning: Söndra och härska, slå i kilar av misstanke mellan olika samhällsgrupper, och kräv allt utan någon som helst personlig uppoffring.

Själv betraktar jag därför varje nyutexaminerad genusvetare som en torped mot det sunda samhällets fundament. Delar du min uppfattning, ta näven ur fickan och ifrågasätt högljutt varför i h-e vi bränner skattepengar på något som endast förgiftar samhällsklimatet i årtionden framöver. Men du måste tala högt, annars överröstas du bara av desperata genusvetare.

Benjamin Dhover jobbar inom finans och vill gärna fortsätta med det, så han heter egentligen något annat. Han oroas dock av utvecklingen i västvärlden och får allt svårare att hålla truten, inte bara för egen skull utan mest för barn och framtida barnbarn.