Bedrägeri och väljarsvek i vår tids ödesfråga

Gunnar Sandelin

Två tredjedelar av valmanskåren (om detta genusbestämda uttryck tillåts) röstade på partier som sade att de ville ha en mer restriktiv invandring: s+m+sd. Men vad betyder väljarnas åsikter när vi nu får precis motsatt politik? Det vi ser nu är ett resultat av den vuxenlek som går ut på att SD inte finns, men där övriga politiska partier formerar sig efter detta osynliga spöke.

Så här löd socialdemokraternas vallöften vad gäller invandring:

Den hårdare asyllagen som infördes efter flyktingkrisen 2015 ska ligga fast tills EU enats om en gemensam politik. Det ska införas en språkplikt för nyanlända. ”Synnerligen ömmande” och ”särskilt ömmande” omständigheter ska inte vara skäl till uppehållstillstånd. Sverige ska inte ha arbetskraftsinvandring som inte rör bristyrken.” (sammanfattat av tidningen Metro)

Så fort regeringen fick möjlighet gjorde de istället tvärtom: nu öppnar Sverige upp för en ökad anhöriginvandring. Men inte nog med det. Regeringen vill också skapa nya tillägg till det som tidigare kallats för humanitära skäl/synnerligen ömmande omständigheter. Nu ska det handla om ”utsatthet, sjukdom och skörhet” och den nya kategorin ”klimatflyktingar”. Begrepp som i princip kan tillämpas på nästan alla asylsökande, om man bara vill.

Morgan Johansson hänvisar till att ”det måste finnas utrymme för medmänsklighet” och att detta nu är genomförbart eftersom asylansökningarna har minskat. Men ministern tiger om att vi beviljar fler uppehållstillstånd till asylsökande än vad själva antalet ansökningar utgör. 2018 beviljades 25 000 asylansökningar i samtliga instanser. Detta att jämföra med de 21 000 asylansökningar som inkom under samma tid. Många ärenden ligger i pipeline och Migrationsverket har skrivit att allt fler ärenden avgörs i överinstanserna (migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen).

Vi har alltså fullt med ärenden som inkommit för överklagan och prövning i dessa instanser. I sin senaste huvudprognos från november förra året kalkylerade Migrationsverket med att det kommer att röra sig om drygt 94 000 sådana fall under tidsspannet 2018-2021. Och beaktar vi att totalt 133 000 personer beviljades uppehållstillstånd i samtliga instanser under förra året, så förstår alla att det handlar om ett mycket stort inflöde som pågår och som nu kommer att öka ännu mer.

I samma prognos kalkylerar verket med att bevilja asyl till drygt 67 000 personer från och med i år och fram till och med 2021. Med nuvarande beviljandegrad för anknytning så kommer cirka 80 000 anhöriga att få uppehållstillstånd de kommande tre åren. Dessa siffror nämner jag bara som en utgångspunkt. De kommer givetvis att skjuta i höjden med den nya regeringens ansvarslösa politik. Frågan är bara hur stora volymer det kommer att handla om? Under den tiden är det meningen att polisen ska avvisa drygt 33 000 nytillkomna personer. Hur det nu ska gå till när majoriteten går under jorden? Se Tabellbilaga 1 (P15-18).

De som till stor del kommer hit sedan länge är från områden/länder som enligt BRÅ:s kartläggningar (1996 och 2005) är högt brottsbelastade, i synnerhet vad gäller våld. Det finns en stor oro i samhället över var detta kan komma att sluta. Med att ytterligare öppna gränserna (de öppnaste i hela västvärlden i förhållande till sin folkmängd) visar våra ledande politiker att de fortsätter att sätta det egna folket på undantag. De lever kvar i sina kuvöser, och har tydligen inte tagit in att varningslamporna blinkar illrött i hela samhället när det gäller våldsbrott, sjukvård, skola, utanförskapsområden etc. Självbilden som frontfigurer för Den Humanitära Stormakten tycks viktigare, eller kanske snarare handlar det om att behålla Makten till varje pris? Hur som helst så är det som nu sker i mina ögon förment godhet i destruktionens tjänst. Signalerna till flyktingsmugglarna från ett redan överbelastat land går fram direkt: ”Kom hit!”

Upprepade gånger säger Morgan Johansson att det bara rör sig om små grupper, men det kan inte vara sant. Om 20 000 personer skulle ta hit 8 000 anhöriga under tre år, som ministern förespråkat, så är det drygt en tredjedels anhörig per anknytningsperson. Det kan väl ingen tro på? En till två anhöriga i snitt är säkert inte i överkant. Det är det besked som jag för flera år sedan fick av en anhörigexpert på Migrationsverket, och det finns ingen anledning att tro att siffran skulle vara lägre idag.

Den hittills fogliga allmänheten ska tydligen inte besväras av att få en realistisk helhetsbild av den demografiska omstöpning av landet, som nu kommer att tillta. Totalt har 1,8 miljoner uppehållstillstånd beviljats sedan millennieskiftet. Sverige beviljade fyra gånger så många uppehållstillstånd till asylsökande som övriga Norden gjorde tillsammans 2018! Därpå fördubblas (minst) skillnaden i antal med den påföljande anhöriginvandringen.

Så har det sett ut under många år, men istället har vi fått höra att Sverige anpassar sina regelverk till EU:s miniminivå. Men alla dessa fakta rapporterar inte media om. Bara om att asylsökande har minskat i första instans. Nu kan man använda ”åtstramningsmyten”, som jag tidigare skrivit om här, till att öppna gränserna ännu mer. I vår tids ödesfråga ser vi nu den tredje regeringen i följd som anpassar sig till ”fyraprocents-extremisterna” i miljöpartiet. Plus nu också de nya mp=c.