Oraklet i Delfi ska ha haft uppmaningen Gnothi seauton, Känn dig själv, inhuggen i gaveln. Det var en mycket klok anmodan av oraklet för självkännedom brister vi i lite till mans och det skapar onödiga konflikter. Men det räcker inte med att vi känner oss själva. Vi måste även känna vår nästa och då inte nöja oss med att vara förtrogna med våra vänner. Än viktigare kan det vara att ha kunskap om våra fiender. Det är mycket svårare eftersom fienderna i allmänhet inte uppvisar den förtrolighet som kan vara en förutsättning för inkännande förståelse.

Ibland vet man ju inte ens vilka som är ens fiender. Sann fiendskap kan ta lång tid att utveckla. Men ibland skapas fiendskap vid första ögonkastet. Om det kom någon till mig och säger att statsministern borde göra en kupp och upphäva den svenska demokratin som vi känner den i syfte att utfärda drakoniska dekret om att göra flygresor orimligt dyra och att förbjuda styckförpackade paprikor i plast så skulle jag omedelbart resa ragg och definiera vederbörande som en klar fiende – särskilt om vederbörande lägger till att jag inte begriper mitt eget bästa utan måste uppfostras av en sträng ledare som Stefan Löfven.

Är någon sådan idiot tänkbar? undrar du kanske. Ja, svarar jag, det finns inte bara en sådan idiot utan hela 87 stycken. Det kan finnas ytterligare sådana idioter, men 87 stycken finns bevisligen ty de har skrivit en artikel med ett sådant krav på diktatur och låtit publicera kravet med uppgivande av sina egna namn i Expressen.

87 stycken vitsordade fiender på ett bräde – de flesta med excentriska efternamn vilket gör dem särskilt lättgooglade – det är ett urval som nästan duger som underlag för ett vetenskapligt studium. Men eftersom jag inte hade tänkt doktorera på det här utan bara avser att lära känna mina fiender lite bättre så nöjer jag mig med att återge mina mest slående observationer.

Här är plats för en trigger warning. Om du inte är beredd att få dina värsta fördomar bekräftade så rekommenderar jag att du slutar läsa omedelbart. Du läser vidare på egen risk.

Av de 87 självangivna antidemokraterna uppger 84 stycken kvinnonamn och tre stycken mansnamn. (Noterade du formuleringen? Jag sa inte att de tre är män. Det vore alltför riskabelt att tillskriva någon en särskild könstillhörighet bara för att hen kallar sig exempelvis ”Gunnar”. För övrigt vet man ju inte om hen överhuvudtaget inordnar sig på den skalan. Hen kan ju enligt egen uppfattning vara en katt.)

De tre personerna med mansnamn har skägg, bor i Stockholms innerstad och är runt 35 år att döma av bilderna på deras hemsidor. De ägnar sig åt sådant som att paddla 50 mil på Dalälven, laga mat och spana efter trender inom inredning, design, mode, mat och ”annat som vi drömmer om”. De kan ha gett sig egna mellannamn som ”Awesome”. De uppvisar fina bilder av sig själva och är uppenbarligen framgångsrika. En får över tusen dollar i månaden i frivilliga bidrag från allmänheten.

De 84 kvinnorna håller på med mode, mat, design, interiör och jobbar mycket med att må bra. De har pittoreska hus i Ystad eller på Gotland. De är vackra och visar upp sig i sobra, tilltalande kläder och poser. De är medvetna om allt som man ska vara medveten om. De cyklar och är unga och framgångsrika. De tycker om trädgårdar och frön. De vill inspirera andra att bli som de själva. De publicerar bilder av sig själva med gravida magar.

Det är svårt, i varje fall för mig, att karaktärisera dessa kvinnor. De har ingenting gemensamt med gamla tiders strävsamma och utarbetade arbetarklasskvinnor som slet för att hålla hemmet i skick och ungarna i tukt och dessutom rena och avlusade. De påminner mer om det gamla borgerskapets kvinnor däri att det aldrig, verkar det, framhålls att de har några problem med städningen. Sådant verkar inte finnas. Kanske är det filippinskor som sköter den avdelningen.

Jag undrar vad dessa snygga, till synes lyckosamma, kvinnor gör på dagarna. Gamla tiders försörjda borgarhustrur ägnade nog en hel del ansträngning till frisyren och naglarna, men det fanns, och jag tror inte jag romantiserar, något slags Florence Nightingale-syndrom hos dem som förmådde dem att ägna sig åt Blå Stjärnan, Kvinnliga Bilkåren eller annat slags välgörenhet. Det enda ädla dessa 84 moderna motsvarigheter verkar syssla med är att be Stefan Löfven tvinga mig att inte åka flygplan och att inte äta plastinpackade paprikor.

Fienden är, för att göra en hejdundrande generalisering som jag tycker mig ha fått något slags bekräftelse på, miljöpartister i trakterna kring Mariatorget i Stockholm. Jag vill gärna slå vad om att de låter sig försörjas med offentliga medel om någon orkar forska i det.