Gästskribent Torsten Sandström: Forskarnas liv som hund

Vi var många som under 1960-talet reste till Lund för att plugga. Månghövdade kullar av studenter upplevde några omvälvande studieår. Själv mötte jag en åldrig juridisk fakultet med nästan inga lektorer, bara ett par administratörer och en hel flock med ofta vördnadsvärda professorer (alla utom en var män). Resultatet blev att horden av studenter i huvudsak erbjöds självstudier. Ett fåtal ganska träaktiga lektionstimmar per vecka lyste trots allt upp tillvaron. Tröga ord levererades av lärare som verkade irriterade över att störas i sin forskning. Det blev alltså många timmar med läroböckerna framför läslampan. Det centrala pedagogiska instrumentet var en tryckt universitetskatalog, som prydligt talade om när olika kurser startade och när det var dags för tentamen. Vägen till framgång blev därför hård självdisciplin med kursboken i knät.

Jag som blivit kvar vid den akademiska ankdammen i femtio år vill därför inte idyllisera studieåren. Framför allt bristen på daglig undervisning via lektorer, det vill säga yngre ämneskunniga föreläsare, motverkade förståelsen för de svåra delar av rättsordningen som metodiskt avverkades termin efter termin. På denna punkt ser landets juristutbildningar idag annorlunda ut. Många unga manliga och kvinnliga lärare. Och spännande övningar där problemlösning tränas. Detta är något mycket positivt.

Men jämfört med 60-talets universitetsliv har dagens även förlorat viktiga värden. En stor del av statens omfattande pengasatsningar på universiteten har gått till administration. Många är de ledningstjänstemän, kursadministratörer och studievägledare som tagit plats. Här syns det offentligas stegrade intresse av kontroll. Och behovet att sysselsätta sociala experter av olika slag (det vill säga folk som strömmat ut från universiteten efter 60-talets boom). Här framträder också en helt ny syn på studenten, som en person som måste kontrolleras, styras och ges rätt att göra om, så att examen närapå garanteras. Studenterna blir närapå ting på ett löpande band – man talar också om dom i ord som ”genomströmning”. En del av detta var säkert nyttigt och bra. Men en viktig aspekt av akademiska studier har tunnats ut, nämligen träning i förmågan att själv planera och ta ansvar för inlärningen. Å andra sidan kan man kanske säga att utvecklingen harmonierar med nutidens syn på uppfostran och skolutbildning. Curling gäller numera.

Så över till forskningen. Synen på verksamheten som en fabrik har kommit att prägla moderna svenska universitet och högskolor. Rektorerna är idag mer verkställande direktörer i karriären än forskare. Administratörens syn på vetenskap har därför blivit följden: forskningen ska planläggas, kontrolleras och ge ”output” som snabbt kan tillämpas i samhället. Med en svärm av pärmbärare i toppen försöker högskolornas ledningar anpassa verksamheten till statens krav. Här finns en mycket stor skillnad mot det tidiga 60-talets lärda värld. Visst fanns det även då politiska makthavare i Stockholm. Men de var få och deras ambitioner och resurser var mycket begränsade. En och annan professur kunde säkert skakas fram via mygel med huvudstaden, som i andra riktningen lämnade forskarna ifred. Idag har departement, ämbetsverk och en bred krets av specialmyndigheter byggt upp en tung överbyggnad till den forskning (och utbildning) som bedrivs lokalt. Att detta tynger skattebetalarna är givet. Viktigare är kanske att det belastar den akademiska frihet som det ofta ordas vitt och brett om.

Den akademiska forskaren, som under 60-talet själv i frihet valde sina studier, har idag förvandlats till en dresserad hund. Genom lagar, direktiv och planer – och med intensiv uppvaktning från politikens många hussar och den administrativa brukshundsklubben i Stockholm (och lokalt) – styrs forskarnas vardag alltmer i detalj. Mycket administration tar lärarens tid. Överbyggnaden gör sig ständigt hörd med remisser, utvärderingar och formulär av alla de slag (sådana är byråkratins lagar). Den tid som forskaren får kvar fylls med ökad undervisning. De som vill få rimlig tid till vetenskap tvingas därför söka medel externt.

Också valet av forskningsämnen och utförande styrs ovanifrån på flera vis. Den som vill ansöka om pengar för ett projekt måste lägga ned avsevärd tid på att fylla i blanketter och skriva plandokument. Alla inser att försiktighet och kritisk realism då inte lönar sig. Det gäller att breda på och ta för sig som en hungrig vovve. Själva valet av ord i en ansökan måste noga läras in såsom kommandon till en hund under träning. Här finns en rad av koder som makthavarna noga gjort kända, i stil med att bidrag främst ges till studier som är gränsöverskridande, bedrivs av forskarkollektiv, tar sikte på kön, diskriminering, mänskliga rättigheter, klimatkris, EU, integration och andra ämnen som det politiska Sverige favoriserar. Storskaliga och mångåriga ambitioner – alltså mångmiljonbelopp – blir i sig tecken på excellent vetenskap. Endast de som fyller i formulären rätt får pengar att forska för. Något förenklat tvingas de andra pressa in tid för forskning mellan lektioner, tentarättning och administrativa uppgifter.

Den populära bilden av forskaren som en något disträ idéspruta, med håret på ända, gäller alltså inte längre i Sverige. Här framträder alltmer bilden av forskaren som släthårig brukshund. Ett bra luktsinne för det som är PK och för de koder och kommandon som hörs från huvudstaden är grundläggande förutsättningar för framgång. En affärsmässig smidighet i umgänget med de styrande i Stockholm, med massmedier och med högre ledare av den lokala verksamheten är också viktiga egenskaper för en jakthund som söker byte. Den som kan uttala sig på teve, i frågor som knyter an till prioriterade politiska kommandoord, har snart gjort sin lycka och blir best in show vid kennelklubbens årliga tävlingar.

Jamen, säger kanske läsaren, vid universiteten finns väl gräddan av Sveriges intellektuella. Mitt svar blir att det visst finns många kloka jyckar där. Några är superintellektuella. Men ännu fler är rashundar som driver djuplodande forskning, utan att för den skull vara särskilt kritiskt lagda eller samhällsintresserade. De agerar tekniskt-instrumentellt skicklig, helt enkelt. Och åstadkommer ofta goda forskningsresultat.

Ganska få av de många anslagssökande brukshundar som nämnts ovan, det vill säga de som forskar på PK-kommandon, kan sägas vara intellektuella, om med ordet menas självständighet, kritisk distans och samhällsanalys. I stället tar de samhällets forskningskoder för givna, som tecken på vetenskaplig vikt eller tyngd. Ty de är upptagna med att jaga pengar.

Därför finns slutligen en ganska stor grupp av gårdvarar, som troget vaktar det egna reviret och ser till att personer som vistas där – kollegor och studenter – får ett bra liv mellan lektioner, böcker och pärmar. De gör en del av det jobb som prisvinnande hundar skjuter ifrån sig. I bästa fall får vakthundarna tid över till egen forskning. Men de får anledning att fundera över samhället och vetenskapen. Det borde många fler göra.

Torsten Sandström är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet, med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. Han driver http://www.anti-pk-bloggen.se.

43 reaktioner på ”Gästskribent Torsten Sandström: Forskarnas liv som hund

  1. brrr skriver:

    1. Tyngdpunkten skulle ligga på teknik, särskilt de för framtiden avgörande områdena energi och resurseffektivitet. Som det är nu kommer sverige inom kort att bli ett utfattigt skräpland.

    2. Mitt intryck är att de ”innovativa” och de ”pedagogiska” är två väldigt olika personligheter, och om jag har gjort korrekt bedömning där, så borde de ”pedagogiska” ägna sig åt undervisning och de ”innovativa” åt forskning.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Nej, du tager miste. Visst måste man ha teknik, men är ju just betoningen på tekniker och teknokrati och praktiska lösningar som har fört till den illa fungerande situationen. Det är ju det som beskrivs i artikeln, hur en ensidig betoning på kortsiktiga vinster har förstört akademin, forskningen, humaniora, juridiken, samhällstyckandet, filosofin.

      Vi skall fokusera på sunda vetenskapliga metoder och inte alls styra resultaten, ty politiskt styrda resultat är per definition inte vetenskapliga. Endast metoder skall beskrivas i ansökningar och bedömas vid utdelandet av medel. Inte mål, inte resultat.

      Vi skall inte fegt draga oss tillbaka till de fält där hittills sunda metoder har varit förhärskande, t.ex. teknik och naturvetenskap, utan kräva att dessa sunda metoder sträcks ut till samtliga vetenskapliga fält. Vi skall stå upp för våra övertygelser. Vi skall aldrig ge upp!

      Liked by 3 people

      • brrr skriver:

        Menar du att social-, genusforskningen o.dyl. ska fortsätta att dominera, fast utan att ange målen?
        Att den slags forskning ska kunna bära sin egen kostnad och även ge överskott?
        Kommer den att sätta mat på borden åt kommande generationer svenskar, ge dem värme i stugan och ett gott liv?

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Hur skall sådant trams kunna fortsätta om rigorös metod krävs och upprätthålls!?

        Varför skulle någon intressera sig för sådant trams om inga politiska eller idealistiska mål sätts upp för vilka resultat som forskningen skall leda till?

        Dessa två principer tar kål på idiotin.

        Gilla

  2. svenne skriver:

    ”Framför allt bristen på daglig undervisning via lektorer, det vill säga yngre ämneskunniga föreläsare motverkade förståelsen för de svåra delar av rättsordningen som metodiskt avverkades termin efter termin. På denna punkt ser landets juristutbildningar idag annorlunda ut. Många unga manliga och kvinnliga lärare. Och spännande övningar där problemlösning tränas. Detta är något mycket positivt”.

    Utdrag ur Samhällsnytt 3/12 år 2018 angående organisationen Hizb ut-Tahrir som är en sunnimuslimsk politisk rörelse som arbetar internationellt och som förespråkar en statskupp:

    ”Inte heller i Sverige är det möjligt att förbjuda organisationen. Det är inte brottsligt att tillhöra en organisation som vill avskaffa demokratin, såvida organisationen inte försöker göra det med våld. Därför har Säkerhetspolisen inga möjligheter att stoppa Hizb ut-Tahrir”.

    Vi kan nu konstatera att en extrem islamistisk organisation inte kan förbjudas i Sverige så därför vore det intressant att få veta vad en ”spännande övning där problemlösning tränas” angående detta problem skulle resultera i på ett universitet. Bevisligen så har det hittills inte bidragit till ”något mycket positivt” angående en lagstiftning för att motverka fenomenet. Däremot flödar fantasin då det gäller att kväsa några hundra NMR-anhängare som ju i verkligheten kan betraktas som korgossar vid jämförelse med Hizb ut-Tahrir.

    Kanske är en samverkan möjlig mellan Hizb ut-Tahrir och de som förespråkar en diktatur grundad på risken för ett klimathaveri. Slutesultatet blir ju under alla omständigheter det att ”pursvensken” hamnar i bakvatten och helt negligeras.

    Utdrag ur Fria tider 2/12 år 1018 angående en artikel i DN författad av filosofen Torbjörn Tännsjö angående ”klimathotet”:

    ”Han konstaterar dock att det är för sent att lösa det påstådda problemet på demokratisk väg – och argumenterar istället för en global diktatur”.

    Det horribla i allt detta är att vi i Sverige inte kan förbjuda våldsbejakande islamistisk propaganda, och de muslimska stater som UD vill att vi skall acceptera utdömer drakoniska straff för något så oskyldigt som innehav av en bibel. Detta samtidigt som en rumsren och etablerad filosof föreslår diktatur på grund av ett ”klimathot” som inte är helt entydigt.

    Liked by 4 people

  3. M.D. skriver:

    Man skulle sorglustigt kunna skämta om att problemet snart löser sig självt. Kina, Indien och andra PK-befriade länder på uppgång formligen sprutar ur sig högutbildade och extremt motiverade ingenjörer, ekonomer och spirande forskare som alla klamrat sig upp i konkurrens med hundratals andra för varje studieplats.

    Den dästa och självgoda attityden som präglar västvärldens akademia är milt uttryckt inte ett vinnande koncept. Tyvärr kommer inte poletten att trilla ner förrän verkligheten tryckt till och förnedrat väst på grundlgaste vis om några årtionden. Frågan är då om det finns någon grund att skaka fram intellektuell och vetenskaplig motkraft, eller om rötan ätit sig så djup att väst lägger sig platt och accepterar sin nya roll som tredje-världen massproducent för Indiska ingenjörers uppfinningar.

    Liked by 12 people

      • cmmk10 skriver:

        http://www.gp.se/ledare/pihl-universitetet-%C3%A4r-ingen-genusmaskin-1.11357516

        Pihl: Universitetet är ingen genusmaskin
        LEDARE Universiteten ska inte vara instrument för olika samhällsprojekt. De bör återupprättas som institution med fokus på kvalitet och oberoende.

        …..

        ”Högskolan ska, enligt den socialdemokratiska visionen, inte enbart vara en “tillväxtmotor”. Den högre utbildningen är också en utmärkt plats för politiken att påverka hur unga människor tänker. I en socialdemokratisk värld ska den högre utbildningen helt enkelt bidra till ett stort mervärde för samhället. Men det breda uppdraget har ett pris.

        Sedan några år tillbaka ska universiteten “genusintegreras”. Det innebär att en särskild typ av feministisk ideologi ska genomsyra utformningen av undervisning och kurslitteratur. Men det uppskattas knappast av alla inom akademin.”

        Liked by 1 person

      • Karl Oskar skriver:

        Precis Björn,
        Sverige bör bums deklarera sig som världens centrum för genusforskning.

        Därmed står landet stadigt på 3 ben:
        -Världens centrum för genusforskning
        -Feministisk regering
        -Humanitär stormakt

        What can possibly go wrong?

        Liked by 1 person

  4. Bo Svensson skriver:

    Behovet av kontroll för att säkra att skattemedlen används resurseffektivt, stjäler allt större andel av resurserna i alla sektorer.

    Att det alls satsas skattemedel på undervisning måste handla om att vi som skattebetalare anser det angeläget att värdefull kunskap och kompetens förmedlas till det uppväxande släktet.

    Om man får del av dessa skattemedel i takt med att man kan visa att man tillgodogjort sig kunnandet, får man därmed makt och resurser att skaffa sig det på en undervisningsmarknad helt befriad från myndig kontroll som istället riktas enbart mot eleverna som klättrar på kompetensstegen.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      En resurseffektiv och fuskfri metod för tentor kan vara att den som känner sig mogen för ett prov, lottas två kontrollanter och under deras uppsikt utfrågas på distans av expertis i ämnet.

      Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Incitamenten blir då de rätta för alla inblandade.

      Elevernas enda chans att få del av skattemedlen ägnade ändamålet undervisning är att lära sig det skattebetalarna anser viktigt.

      Deras föräldrars chans att få eleverna att dra hem pengar till sin undervisning, är att vara kritiska i sitt val av skola till sina barn och se till att de brukar allvar med sina studier.

      Deras chans att få del av pengarna som är engagerade i undervisning, är att inför eleverna och deras föräldrar framstå som effektiva undervisare.

      Gilla

  5. Göran Holmström skriver:

    Lustigt egentligen, att kunskap som en mossig professor rabblat fram väger så tungt. När nästan alla stora upptäckter och uppfinningar gjorts av enkla människor utan vare sig allt för stor utbildning eller ståendes vid ett bord på ett universitet.
    Elsvetsen en enkel sjöman som tröttnat på trasiga pannor.
    Tesla började som dikesgrävare.
    Listan är lång, men den röda tråden är lugn miljö vettiga människor som LYSSNAR, till det lite ekonomi. Där skapas framtiden och mer arbeten.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Du skall inte tro att enkla människor inte bygger sina liv på vetenskapliga och systematiska resultat. Sjöman? Vem skapade de oceangående fartygen, var det enkla människor? Trasiga pannor, vad är en panna? Ångmaskinens utveckling skedde i en skön kombination av akademi och ingenjörskonst och inte av enkla människor. Dikesgrävare? Hade enkla människor ens haft en spade? Kan de göra järn av malm? Hämtar de hickory från världens ände? Nikola Tesla, en så utpräglat intellektuell person, som står bakom mängder av vetenskapliga resultat.

      Liked by 3 people

      • Göran Holmström skriver:

        Visst har du en liten poäng i att en del lärda människor åstadkommer lite nytänkande.
        Men när jag menade enkla människor så menar jag inte att dom på något sätt är dumma, tvärtom genier finns i alla skikt. Dock så finns det bra många puckon med dubbla titlar och en orubblig tilltro till sin egen kapacitet. Tesla började som dikesgrävare i Amerika samtidigt som han forskade, Fredrik min poäng är att världen ser ut som den gör beror på övertro av tolkare antingen så tolkar dom religion eller så tolkas verkligheten. När ska dom som faktist gör saker få sin sanna uppskattning? Hur många blivande Tesla eller Nobel, förstör Sverige, med alla sina regler, eller som slösas bort på skitjobb där lismare eller rena lögnare lyfts fram som mönsteranställda?
        Ingenjör är inte den som skapar han förfinar endast. Dom sanna skaparna är alltid dom som vågar tänka utanför boxen, kanske 20 år före sin tid ibland mer.
        Leonardo D räknade ut trycket på havsbotten tämligen bra med bara hjärnan till hjälp,
        han funderade även över solen, ordet fusion hade han inte men beskrev processen tämligen rätt.
        Mvh Göran.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Göran, idioter finns också i alla skikt. Att göra något på ett bättre sätt hjälper dig, att kapsla in denna kunskap i en produkt hjälper fler, men att beskriva den i allmängiltiga termer hjälper hela världen för evigt. Den potentiella vinsten är större, möjligheten att tramsa, ljuga och fuska likaså.

        Man måste inte nedvärdera teoretiskt kunnande bara för att man uppskattar praktiskt och vice versa. I stället skall vi värdera all kompetens och fördöma all dumhet och korruption.

        Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Nej. Förlitar vi oss på att bara veta det som ger bröd i morgon kommer vi snart att luras av både skjortan, brödet, frugan och vårt eget hemland och möjlighet att alls överleva. Det är ju precis detta fel vi så länge har begått.a

      Liked by 3 people

  6. olle reimers skriver:

    En av de bästa illustrationerna av din tes är vad som hänt inom klimatvetenskapen där alla etablerade begrepp om vad forskning är ställts på ända. I stället för att försöka utröna vilka faktorer och på vilket sätt dessa påverkar vårt klimat utgår man från det politika behovet att visa att det finns en global uppvärmning som beror på mänsklig aktivitet. Av den anledningen byggs alltmer fantasifulla Babelstorn av klimatmodeller som bara har ett enda syfte: att visa att klimatalarmismen är befogad!

    Liked by 5 people

  7. Anders skriver:

    Lägg ned universiteten! Det skulle Sverige (och många andra länder) må bra av. Universiteten är lekstugor och propagandacentraler för kulturmarxisterna, och omöjliga att reformera. Utbildningar av samhällsintresse (som civilingenjörer, läkare) skulle säkert komma att erbjudas i annan regi (industrin, landstingen, patientorganisationer). Och vad gäller forskningen får vi väl förlita oss på dåvarande universitetskanslern Hans Löwbeer, känd för uttalandet: ”Vad ska vi med forskning till, vi kan väl översätta utländska läroböcker”.

    Liked by 3 people

    • cmmk10 skriver:

      Löwbeer har trots allt en liten poäng.

      När forskningen utlyses i internationell konkurrens blir våra universitet befolkade av utlänningar som meriterar sig på svenska skattemedel. På många avdelningar finns det inte längre några svenska doktorander. Vem som skall undervisa svenska studenter i framtiden står skrivet i stjärnorna. Dessutom lär det inte bli möjligt att förmedla kunskap på svenska språket i en framtid, då vi idag använder icke översatt utländsk kurslitteratur vilken ev. skall förklaras av utländska lärare (som inte har engelska som modersmål).

      De excellenta svenska forskarämnena i sin tur söker sig till utländska toppuniversitet och tveksam till hur många av dessa som återvänder.

      Liked by 6 people

  8. Östrahult skriver:

    Högskolesystemet har sedan länge flippat ur totalt i Sverige, framförallt så kostar det betydligt mera än nödvändigt. Framförallt är det de mindre exakta vetenskaperna som manipuleras, typ pedagogik. Mitt i allt detta finns lysande forskning och utbildning här och var.

    De största bristerna i systemet är:

    • Hela systemet är politiserat
    • Hela systemet är fullt av lydiga, kappvindskänsliga personer
    • Inflation i antal professorer
    • Utglesning av högskoleresurser till snart sagt varenda buske, jag tror t ex inte man kan ta upp kampen med kineserna om AI via ett AI-center i Skövde
    • Politisk styrning av forskningsmedel, inga pengar till udda figurer, helst bara till offentligt kontrollerad verksamhet

    Liked by 5 people

    • inger1947 skriver:

      Här en rolig satir över den svenska universitetsvärlden:
      KALKONKRIGET E-bok
      av Rolf Bertil
      Den quixotiske hjälten Carl August Möllersvärd kämpar mot fördumningen av svenska universitet. Som rikskalkonjägmästare för han en brutal och hopplös strid mot de kalkoner som regering och riksdag i smyg planterar ut. Naivt tror Möllersvärd att ha…

      Liked by 2 people

  9. Rikard skriver:

    Hej.

    Varje organisation börjar sin bana med formen av ett häftstift med spetsen uppåt: bred bas med många som utför den uppgift för vilken organisationen skapats eller uppstått.

    Varje organisation slutar sina dagar med formen av ett häftstift stående på spetsen: enormt topptung toppstyrning som ständigt svajar och riskerar att falla, särskilt då uppgiften nu endast består i att hålla balansen.

    Detta gäller alltid, oavsett om vi talar om en kyrka, en civilisation, en stat eller om diverse långtidsutbildningar och vuxendagis med hostiriskt renommé – i synnerhet Lund och lundensare skall skämmas då man med glädje och lust tillämpar ett system med politiska kommissarier vid val av kurslitteratur: att föreläsare och professorer valde varandras böcker och på så vis kliade varandras ryggar kunde väl fördras så länge materialet var någorlunda faktabaserat, men dagens Lysenkoism?

    Ett universitet är det endast till namnet så länge en enda politiskt tillsatt tjänst existerar!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 7 people

  10. If you spell Chuck Norris in Scrabble, you win. Forever. skriver:

    Jag tror att det var självstudierna dom räddade Professor Sandström, för många av hans studiekamrater hade väl annat för sig, man läste Marx och, organiserade sig. Just detta att organisera sig har aldrig tilltalat mig, det är väl ett motsatsförhållande mellan att organisera sig och att tänka själv och detta börjar ju bli mycket tydligt, det jag kallar malokrati är en formalisering av denna önskan att organisera sig för att bestämma över andra och tillförskansa sig det de har, hur skall några som inte organiserar sig vinna över vänstern som ALLTID marscherar i räta led mentalt? Man kan fråga sig varför inte någon av alla de som skriver här, som Lennart med sina, nytt rekord, 35 gilla, varför hörs han inte dagligen som en sansad röst i den svenska debatten? Jo, malokratin skyddar de sina med koncentriska cirklar, man kan inte tränga igenom, det börjar med fotfolket, lärarna, socialsekreterare och så vidare inåt, och media är ju främst en formidabel barriär mot just, sansad och fokuserad ärlig debatt.

    Patrik söker ett nytt tänkande, men kan man uppbåda motstånd utan att organisera sig?

    Liked by 4 people

    • brrr skriver:

      Många uttrycker sig nu i positiva ordalag om att ”det kom så mycket som flera hundra personer” till demonstrationen mot FN-fördraget i Stockholm igår.

      Jag minns ”kärleksmanifestationen” mot bl.a. islamofobi som hölls på Sergels torg strax efter ”lastbilsolyckan” på Drottninggatan. Hur många var där?

      Liked by 1 person

    • Karl Oskar skriver:

      ”Tillhörarna” och ”fritänkarna”.
      Tillhörarna är många. Fritänkarna få.
      Vad göra när tillhörarna slutit sig till PK-skutan och godhetsprojektet?
      Är nog ”bara” att invänta sammanbrottet.

      Gilla

  11. cmmk10 skriver:

    Det mesta av den samhällsvetenskaplig forskningen syftar enbart till meritering. Något större vetenskapligt värde har den inte; utan allt handlar om att bli publicerad, citerad och därigenom kunna få forskningsmedel.

    Får du externa medel blir du populär bland universitetets byråkrater och karriären blir spikrak. Professorstiteln är fullständigt inflaterad och varenda kvinnlig dito antas vara inkvoterad snarare än kompetent.

    Liked by 2 people

  12. Göran N skriver:

    ” Många är de ledningstjänstemän, kursadministratörer och studievägledare som tagit plats.”

    ”Byråkratin försvarar status quo långt efter det att statusen har förlorat sitt quo.” Skrev och sa C. Northcote Parkinson. Jag tolkar här det sista quo som syfte.
    Jag har i många år fascinerats av Parkinsons tankar som bl.a. visade på många av de mekanismer som styr en organisation (bl.a. hur slutligen 7 personer gör det jobb som ursprungligen utfördes av 1 person) och sett många bevis för den IRL.

    Exempelvis vid den centrala administrationen på ditt ärevördiga universitet i Lund, grundat för att förhindra brain-drain i Skåne efter Skånska kriget, 1675 – 79.
    På detta universitet drev facket frågan om stämpelur för de anställda i mitten av 90-talet. För att avskaffa dem? Nej, för att införa dem!!! Skälet var att medarbetarna då hade bevis för att de varit på jobbet. Deras avtryck på jobbet helt enkelt.
    Var dom då lata? Nej och åter nej. De var överhopade av arbete och jobbade i sitt anletes svett. En avdelning, ca 25 medarbetare, hade t.ex. ett ackumulerat ”övertidskonto” på 7 000 timmar, som hela tiden växte.
    Men ingen hade gett medarbetarna vare sig ”status” eller ”quo”. Grabbade de då tag i det som man med en kvalificerad gissning bedömde som viktigast och jobbade med det? Nja, så fungerar inte den mänskliga hjärnan naturligen. Den mänskliga hjärnan arbetar primärt med det som minskar stressen mest (varför upplever vi t.ex. barnskrik som stressande?) här och nu och sekundärt med det man bedömer som det viktigaste (kan alltså ibland vara samma sak, men inte nödvändigtvis). Osäkert alltså om det var rätt saker man jobbade med mao.
    Så, om vi mätte output som en funktion av det antal kalorier som gick åt för att skapa outputen var kaloriförbrukningen stor. Men om vi mätte utifrån quo så var svaret: vi vet inte riktigt, för vi har bara ett oklart syfte (lika oklart, eller klart, som ”värdegrunden”) och kan därmed inte göra säkra prioriteringar.
    I det läget såg man bara ett botemedel för den allt större arbetsmängd som hopade sig: anställ flera medarbetare eftersom de som jobbar här går på knäna.

    Vilket C Northcote Parkinson försökte föra i bevis i sin lag. Att man reflexmässigt möter ”för stor” arbetsmängd med att anställa.
    I min värld lyckades han förutse utvecklingen av speciellt statliga organisationer, som också var de som låg till grunden för hans forskning.

    Gilla

  13. Karl Oskar skriver:

    Mkt intressant framställning.
    Mer sånt tack.
    Kan meddela att PK-agenda, tillpasslighet och horder av administratörer som ska sysselsättas gäller även näringslivet.
    Om än i mindre omfattning än i universitetsvärlden.

    Gilla

  14. Axel T skriver:

    Den politiska adeln har nått enorma framgångar över tid. Inte dåligt att ha infiltrerat även våra högsta lärosäten. Belöningsmekanismerna hos dessa våra indoktrinärer är att de tycks tro att dom står oerhört mycket högre intellektuellt än oss normala medborgare. Det ger dem rätt att likrikta samhällett enligt deras drömmar och högburna huvuden.

    Gilla

  15. Werner Von Winkelbaum skriver:

    Till Fredrik Ostman. Du ar flitig med inlagg som kritiserar andra lasares kommentarer pga (pastadda) grammatiska eller sakliga brister. Skriv nagot sjalv. Du har ju kunskap om allt – fran Schumpeter’s syn pa skolastikerna till Teslas Glodlampor.

    I rattvisans namn — ibland ar Dina kommentarer riktigt festliga.

    Werner

    Gilla

    • If you spell Chuck Norris in Scrabble, you win. Forever. skriver:

      Ah, det gör han då ofta. Tålamod.

      Vi vet alla att många på Lunds universitet var nazister. Samma misstag begås igen, nya kläder, samma totalitarism.

      Gilla

  16. Laggar skriver:

    Såsom det beskrivs blir universiteten yrkeshögskolor som ger studenterna praktiska färdigheter, inte vetenskapliga insikter. Vetenskapliga rön kan man inte planera för de kommer om de kommer. Humanistiska och socialvetenskapliga studier kommer att bedrivas av pensionerade akademiker, verksamheten har inte rum inom universitet. Medicinsk forskning kommer att handhas av läkemedelsindustrin. Naturvetenskaplig forskning kommer delvis att bedrivas inom universiteten därför att den administrativa personalen kommer inte att begripa vad de håller på med. Naturvetarna klarar sig om de inte berättar vad de håller på med även om de måste hålla på med uppdragsforskning. Det är lika bra att inse denna situation. Det blir som om kunskapen förflyttas ut i det område som beskrevs av filmen Fahrenheit 451.

    Gilla

  17. Evert Gummesson skriver:

    Som emeritus professor i företagsekonomi håller jag helt med dig. Jag är fortfarande aktiv med att skriva och till för ett par år sedan när drabbades av utmattningssyndrom även med att gästföreläsa. Jag vill berätta om Lynn Shostack, en sällsynt begåvad kvinna som jag lärde känna väl. Hon skullle börja i målarskola efter high school men råddes att istället börja på Harvard Business School. ”Då kan du alltid försörja dig, det kan man inte som konstnär,”sa hennes lärare. Hon kom från enkla förhållanden i Dayton, Ohio, där hennes far var skogshuggare (jag har också träffat honom). Första året på Harvard begrep jag ingenting,” sa hon, ”men när jag började omvandla det som sas till målningar så begrep jag.” Sedan kom hon till Citybank, och började då undra vad banker egentligen erbjuder för service (något som många av oss fortfarande undrar) och skrev artiklar om vad service och tjänster borde vara. De blev mycket uppmärksammade. Tillsammans med sin man köpte hon högbelånade fastigheter och en möbelfabrik och blev rik. Henns man dog ung i en obotlig sjukdom och Lynn donerade pengar till medicinsk forskning, senast $10 milj till Princeton University och ”The Project X Innovation Fund”. Liksom i Sverige säger konventionen att din ansökan ska var planerad in i minsta detalj och ange vilka resultat den kan erbjuda, något som man ju inte kan säga förrän man genomfört forskningen. Därför blir det ”more of same” och ”me too”. Och dessutom ska ansökan uppfylla vissa PK-direktiv även om de inte har med saken att göra. Project X däremot ger pengarna till ”research that is speculative, open-ended and curiosity-driven”, baserat på erfarenheten att ”great minds need great freedom”. Tilliten till forskaren finns där vilket den inte gör i övrigt i den akademiska världen.

    ________________________________

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.