Narrativ

Patrik Engellau

Ett narrativ är en sammanhängande berättelse om hur saker och ting ligger till och som förklarar hur det ena och det andra passar in och kan förklaras och värderas. Bara för att illustrera med ett larvigt exempel är ett narrativ att naturen är god (som det står på Bregottpaketen) och att djuren är snälla varför man gärna kan gosa med vargar och isbjörnar. I följd av det narrativet är det naturligt att bestraffa fårfarmare som skjuter vargar för att rädda sina kreatur.

I alla narrativ finns det något som skaver ty livet är alltför komplicerat för att till hundra procent passa in i berättelser som människor hittar på. Till exempel känns Bregottnarrativet en smula vilseledande när vargar i Kolmården äter upp sina djurskötare, vilket har hänt.

När narrativet skaver för mycket börjar människan jobba med nya narrativ som känns bättre. Gissa vad som händer på lite sikt? Då börjar även det nya narrativet skava. Mänskligheten står vilsen och kliar sig i huvudet och vet inte om det gamla narrativet kanske var bättre eller om det finns någon annan lösning enligt det övergripande hegelianska narrativet ”tes, antites och syntes”. Där är vi nu.

Västerlandets narrativ sedan upplysningstiden har varit att vi hittar på ett stabilt regelverk och sedan får alla följa sin grundläggande instinkt att bli så rik som möjligt. Om det blir konflikt mellan alla dessa vinstmaximerare så säger regelverket att fri konkurrens ska råda. Så! Konkurrera nu! Skyll dig själv om du hamnar i rännstenen.

Detta har länge varit världshistoriens mest lyckade narrativ i bemärkelsen att det har skapat oerhörda materiella framgångar för de västerländska samhällena. Allt underordnades vinstmaximeringen. (Karl Marx skulle ha sagt att allt underordnades den härskande kapitalistklassen.) Företagen anställde de personer som förväntades bidra bäst till vinsten. Skolorna sållade fram de individer som mest lämpade sig för den utveckling som följde vinstmaximeringsnarrativet. Staten ägnade sig åt att efter förmåga bereda vägen för denna framgångsmaskin.

Men med en sådan framgång alstras en ny mentalitet. Skuldkänslan och det dåliga samvetet tar överhanden. Den överväldigande majoritet som gynnats kan inte leva med åsynen av de få som faktiskt hamnar i rännstenen.

Då utvecklas ett annat narrativ som går ut på att vinstmaximeringen inte längre ska få gälla som dominerande princip. I stället ska människans mer nyanserade förnuft, vilket såklart ger bättre resultat än följsamhet inför en endimensionell princip som vinstmaximeringen, få råda. Detta tänkande började utvecklas för kanske femtio år sedan och har gradvis tagit över kommandot över västvärldens självförståelse. Det handlar om att åstadkomma en välavvägd moralisk korrigering av det utfall som den tidigare dominerande men ganska trubbiga vinstmaximeringsprincipen orsakade.

I stället för vinstmaximeringsprincipen tar nu rättvisemaximeringsprincipen över kommandot över skeendena i samhället. Det här är mycket märkvärdigt och skulle egentligen kräva, som Nietzsche sa, en omvärdering av alla värden, ty när vi funderar över människans fundamentala drifter så brukar vi bara tala om egoistiska saker som längtan efter rikedom, makt och ära, men aldrig om något altruistiskt som till exempel längtan efter rättvisa. Jag tror att vi måste erkänna förekomsten av en drift till rättvisa som kan vara fullt lika samhällsfarlig som girigheten och ärelystnaden.

I vilket fall som helst har rättvisedriften nu tagit överhanden i västerlandet vilket med tiden visar sig vara skadligt inte för att det är något fel på rättvisa – vad det nu betyder, det är långt ifrån självklart – men för att det denna strävan gör allt så oerhört komplicerat att man knappt kan röra sig för alla rättvisemaximerande regler som finns i omgivningen.

Jag har själv upplevt förändringen inpå bara kroppen. Jag startade en aktiebörs på 1990-talet medan vinstmaximeringsprincipen gällde. Då var det lätt att få Finansinspektionens tillstånd att starta ett sådant företag. Sedan inträffade olika finansiella debacle i hela världen. EU etablerade ett drakoniskt regelverk för att säkerställa rättvisa och maximal riskfrihet. Efter det blev regelverket så komplicerat att jag aldrig hade kunnat starta motsvarande företag. Var det bra eller dåligt? Det går att diskutera. Rättviseprincipen hade tagit kommandot över den vinstmaximeringsprincip som tidigare hade regerat sedan kapitalismens genombrott och allt blev oerhört mycket mer komplicerat.

Ett annat exempel är intagningen till amerikanska universitet. Tidigare bestämde exempelvis Harvard på eget bevåg vem som skulle gå där. Harvard maximerade sin egen nytta vilket betydde att de mest kompetenta eleverna, vilket betydde de elever som vore nyttigast för vinstmaximerande arbetsgivare, i första hand skulle beredas inträde. Men det går inte längre för påstått eftersatta grupper ska ges företräde av rättviseskäl. ”Affirmative action”, vilket betyder kvotering efter någon rättviseprincip, klipper till. Komplexiteten ökar. För närvarande är Harvard utsatt för en rättsprocess eftersom elever med asiatiskt ursprung förfördelas av kvoteringen. Om amerikanska elever av asiatiskt ursprung släppts in på akademiska meriter hade de utgjort 43 procent av de antagna, medan de i själva verket, efter rättvisekorrigering, bara utgör 23 procent. Hur mycket man än funderar går det inte att hitta utarbeta någon rimligt enkel regel för vem som ska få gå på Harvard om rättviseperspektivet ska få gälla. Det finns alltid någon som det är mer synd om. Bråk är oundvikligt.

Hur mycket tröghet och komplexitet har vi inte det moderna samhället utsatt sig för när vi sätter rättvisenarrativet framför vinstmaximeringsnarrativet? I början kändes narrativbytet självklart rätt, men när konsekvenserna uppenbarar sig blir man mer tveksam. Finns det någon hegeliansk syntes i sikte?

62 reaktioner på ”Narrativ

  1. Jan Andersson skriver:

    Jag tror inte att det finns någon framgångsrik företagare som känner skuld för att ha lyckats i livet. Företaget har direkt och indirekt skapat många arbetstillfällen både i Sverige och utomlands vid export och import. Dessutom direkt och indirekt nettobetalat in riktiga pengar i skatt hela tiden, de pengar vi alla får tillbaka i välfärd (och som också har skapat många arbetstillfällen).

    De som känner skuld är nog de som INTE har lyckats skapa så mycket i livet, eller kanske inget alls. Det är dessa losers som fått en chans att motivera sin trista existens med att de i alla fall är mer godhjärtade är de ondskefulla företagarna, och välkomnar därför till exempel invandringen oavsett vad den kostar eftersom det inte drabbar dem själva, utan bara sådana personer som de ändå inte gillar. Det är enkel matematik för hönshjärnor. De behöver inte vara offer längre, utan bara annorlunda, och egentligen bättre människor.

    Tyvärr bor vi alla i denna hönsgård nu, och ingen tupp finns i sikte som kan återställa ordningen.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Problemet med framgångsrika företagare och andra är inte att de känner skuld för sin framgång, utan att de inbillar sig att alla andra hade kunnat vara lika framgångsrika som de samtidigt med varandra, vilket förstås är omöjligt, eftersom vi mäter framgång relativt. Detta är survivorship bias och leder typiskt till liberalismen. Men alla kan inte vara lika framgångsrika samtidigt, och det är inte egen förmåga allena som leder till framgång. Man måste tillåtas att vara framgångsrik, men man kan inte tillåtas att nedvärdera dem som inte är det. Alla individer måste tillerkännas samma värdighet. Det innebär att ingen är övermänniska och ingen är offer. Alla är människor. Vi brukade säga: alla är kristna människor, för detta är kristendomens kärna. Ur detta synsätt kommer t.ex. uttrycket ”kretin”, som betyder just ”kristen”. Även samhällets olycksbarn är människor. De kan inte kollektivt klassas som offer eller slöfockar. Varje fall är unikt.

      Liked by 5 people

      • Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

        Jo, och detta är svårt säger jag av egen erfarenhet, folk som det gått väldigt bra för, låt säga att de har över 100 miljoner på banken, har ofta svårt att inte se sin egen storhet som varande proportionell mot antalet kronor.

        Liked by 3 people

      • uppstigersolen skriver:

        Jag har träffat företagare som varit framgångsrika. Just när de var framgångsrika. Några satsade dock på fel verksamhet och framgångssagan i form av lyxvillor vid rätt kust, slöseri av olika slag samt annat som stack i ögonen på oss andra fick ett abrupt slut. Några lever nu ungefär som vi andra medelklassare. Vissa av deras hustrur, gemenligen kallade golddiggers, har dock lämnat dem. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen sägs det. Fan trot.

        Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Men vad menar du? Jag sade inget ont om losers, annat än att de inte är offer, och det är väl knappast ont, utan egentligen väldigt snällt?

        Min poäng var att folk som har haft mycket tur brukar bli liberaler och se ner på dem som inte har haft tur och påstå att det beror på deras personliga tillkortakommanden, ha-ha. Liberaler är vidriga människor.

        Liked by 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Nej det gjorde du inte, jag menade att du har kloka tankar om just att det inte bara är den som ses som loser, utan slump tur och otur kan spela in.
        Ber om ursäkt om jag skrev på ett sätt som kunde feltolkas.

        Gilla

    • G.B. skriver:

      Tobbe Svensson har idag publicerat en söndagskrönika med en träffande analys av ”de goda”.
      Här följer några välformulerade meningar från hans penna: ” De vet varken hur försörjningsstöd eller marknaden för hyreslägenheter ser ut, och kan inte föreställa sig att det i världen finns både rikare länder och ett enormt antal fattiga människor. Eller att det välstånd som faktiskt finns i Sverige har skapats av tidigare generationer och inte är givet för all framtid. Då blir tanken på en humanitär stormakt som tar hand om världens utsatta begriplig, men knappast sannare.”

      Liked by 6 people

    • Lars skriver:

      Jag minns en vänster partist som byggt upp ett företag och drev kampanj mot SD. Han hade minsann gjort mer än 99.6 % av befolkningen och han var inte svensk (nordbo).

      Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Det gamla narrativet fungerade ju bra och de som var missnöjda med utfallet, kunde avhjälpa det med egna resurser. – Men ett bra regelverk hade inte omfattat rätt att utrota rovdjur.

    Liksom det inte är den som inte önskar bli våldtagen som måste betala för att slippa, är det inte vännerna av ekosystemens överlevnad som skall betala för deras bevarande. – De skall skyddas av rättsordningen.

    https://www.dagbladet.no/nyheter/vi-kan-bli-den-forste-arten-som-dokumenterer-var-egen-utryddelse/70456453

    36% av den samlade massan av däggdjur är människor och 60% är våra husdjur. – Den vilda faunan är 4%.

    Liked by 3 people

    • Bo Svensson skriver:

      Grundskatter löser en massa problem och en osökt ordning för naturskydd består i markskatt relaterad till graden av exploatering. – Man fick då utrota och bära sig åt som man ville men nivån på avgifterna skulle ändå svara för att de flesta skulle vilja bete sig miljövänligt.

      Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Hur kom jag på det? – Det var kanske för länge sedan begrundande min morbrors upprördhet, när de ville göra naturreservat av hans betesmarker. – De hade en väldigt rik flora som hade urvecklats under årtusenden. – Grannen i söder hade planterat skog och styckat av stugtomter, i väster hade man gödslat för att det skulle växa bättre och floran var utarmad och samma för fälten i öster som användes för kvittblivning av svinskit, fast de redan skulle föreställa vara skyddade.

        Den rätta,ordningen är en där det lönar sig att vara rädd om det som är värt att värna.

        Liked by 1 person

    • Biblio skriver:

      Naturligtvis måste ett bra regelverk omfatta rätt att utrota skadedjur. Om skadedjur är till men för den enskilde så måste den enskilde naturligtvis få ta bort dem.
      Regeringsformen:
      ”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.”
      Vad du är ute efter, är alltså att med hjälp av markskatter tränga ut naturbrukarna från sina marker så att du och dina likasinnade med fina medelklassvärderingar med ”vida perspektiv” och ”omsorgscirklar” ska kunna känna er goda och värna ”alla varelsers lika rätt till naturen”. Ni som inte lever av naturen. Er ”godhet” är ju inget annat än ren ondska riktad mot naturbrukare.
      Jag tror faktiskt att rättsordningen var avsedd att skydda den enskilde markägaren just från sådana som dig och dina likasinnade. Det är ju ni som vill ta din morbrors mark och göra reservat av den.

      Gilla

  3. M.D. skriver:

    Nej, någon syntes mellan sunt förnuft och trams finns inte. Trams-förespråkarna har fått yra på om sin ”rättvisa” ganska länge nu, men det är bara för att den förstnämnda gruppen är artig och lite allmänt förvirrad över tramsets avgrundsdjupa dumhet.

    Förr eller senare tryter dock tålamodet hos den första gruppen, och när de sätter ner foten upptäcker Trams-grupperingen något mycket obehagligt; det är medlemmarna i DEN ANDRA gruppen som utför allt som är av faktisk nytta i samhället, medan de egna på något märkligt vis är ett par tre steg bort från produktionen.

    Liked by 1 person

    • Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

      Jag har svårt att se denna mekanism, är det inte otestat, för mig har det varit en vidrig stöld hela livet som gjort alla fattigare på alla sätt,,jag vet inte vad som skall få folk att vakna, stölden har blivit som himlen över våra huvuden, det enda folk ser.

      Liked by 6 people

  4. Lars skriver:

    Förslag på syntes.

    Sociala system strävar att överleva och moral och värderingar bestäms i dessa system, men systemen påverkas av andra system och av individer dvs det råder konflikt och utbyte mellan systemen.

    Gilla

      • Hans Högqvist skriver:

        Tack Lars!
        ”Professor Outis Philalithopoulos” finns inte, men det är ett allvarligt och väl genomfört Aprilskämt som innehåller sanningar om forskare ( och politiker ) som mot hög betalning gör som ”husse” säger – typ Reinfeldt, Lööf, Al Gore och många andra.
        Läsvärt!

        Gilla

      • Sav skriver:

        H@
        Här exempel på kyrkfolk och byråkrater som gör som husse vill. En video som kan omvändandes mest Indiana PKisten. Skrämmande.

        https://www.swebbtv.se/
        Ta er tid att förfasas över hur ruttet vårt samhällssystem är.
        Från våra statsministrar och neråt.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Såg på videon fem minuter och det är ju en dissekering av hur svensk och internationell media fungerar och det är något jag försökt påpeka länge här, det politiskt-mediala systemet fungerar inte som det borde! Klimatfrågan är ju en fråga i sig, men man riskerar förväxla ”klimat skepticism” med ”media skepsis” och egentligen ta ställning för att man inte tror på media (jag gör det inte) och förväxla det med ”klimat skepticism”. Falsk och propagandistisk information gör det inte möjligt bygga förståelse. Det här tycks gälla i nästan alla sammanhang idag och det går inte att finna syften i form av annat än spekulationer utan djupare belägg, vare sig det avser konspirationer, politik från vänster eller höger eller något geostrategiskt. Massan behandlas som boskap! och troligen även merparten av ”knapptryckarkompaniet” i riksdagen.

        Gilla

  5. Eva skriver:

    Människan är känslomässigt utvecklad i en socialt mycket intim miljö. Innehållande en relativt liten grupp. Motsvarande gäller även för andra primater.

    Länk SVT, primater och rättvisa;

    https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/rattvisa-viktigt-aven-for-apor

    Hos högre sociala djur, där man utgör en individ med en helt egen identitet, uppstår en målkonflikt mellan ens egna fördelar och omsorgen om hela gruppen. Där den verkliga styrkan ligger. Ett helt igenom egoistiskt förhållningssätt kan lätt utvecklas till ett allas krig mot alla. Och det förlorar hela gruppen på. Även den enskilde individen. Det lönar sig bättre att investera i andra. I en slags ömsesidighet. Men utan att förlora omsorgen om sig själv. Att hitta den rätta balansen

    Men detta förhållande kan bara fungera inom den begränsade gruppen. Inte generellt långt bortom den egna gruppen, i anonymiteten bland främlingar.
    Hur skall man långsiktigt kunna investera i individer som bara försvinner? Som rentav lurar en och sedan aldrig återkommer?

    Vad som nu skett är att ett narrativ som fungerar i den intima och slutna gruppen, skall fås att fungera även i en värld bestående av totala främlingar.
    Det liknar hur kvinnlig kärlek riktad in mot intimitet och barnet, omriktas utåt till att även gälla för hela världen. Även mot ens fiender.

    Problemets kärna ligger i att det som är avsett för att fungera i den intima gruppen, blåses upp till något värdsligt och mera generellt. Att det småskaligt utvecklade ges globala ambitioner. Att det intima narrativet påförs en hel värld, bestående av 7 miljarder individer. Som du, i princip, aldrig någonsin kommer att träffa.

    Liked by 7 people

    • A skriver:

      Just det Eva, man använder denna känsloproducerande mekanism för att skapa makt. Och måste hålla sig med ett odugligt trasproletariat som man i praktiken ser ned på och därför ursäktar allt, som vore de baaarn. Man talar om lika värde men skapar i praktiken motsatsen.
      Ett evigt beroende och blir därigenom krossade. Trevlig värld..

      Mvh A

      Liked by 4 people

    • Lars skriver:

      Tror du är på rätt spår, men jag tänker att människors värderingar och uppfattning om hur världen fungerar, om moral och rättvisa, är beroende av människans relationer med många system, där en del upprätthåller värderingar och förklaring och likaså att individen som relaterar till familj, skola, arbetsplatser, teologiska eller politiska system tenderar forma sin uppfattning i samklang med de ”samtal”, den diskurs som pågår inom dessa system, som centreras kring funktioner som stödjer systemens uppgift, som den definierats utifrån, parallellt med målet att systemet ska överleva dvs inte disintegrera System kan funktionellt beskrivas inom kategorierna uppgift, teknik, organisation, människa, men naturligtvis kan man finna andra kategorier, men det är en fungerande indelning. Individen är ett eget system, från födsel till död, och är aktiv i olika system. Naturligtvis uppstår konflikt mellan individ och de aktuella systemen, individens frihetsgrad beror antagligen på denna åtskillnad och relation till många system, individen är informationsbärare mellan system. Andra system har naturligtvis inget medvetande och känslor utan det är individen som har det, men känslor och tankar kommuniceras.

      I grunden bygger mitt resonemang på att individen är agerande, formulerar mål och planer och agerar språkligt och handlingsmässigt och att kunskapsmässigt är beroende av agerande dvs avläser responsen av agerandet, är en cybernetisk mekanism med feedback slingor från avläsning av omvärlden till interna feedback slingor mellan kognitiv förståelse, emotionell balans, social motivation och identitet, för att upprätthålla psykisk förmåga/handlingsberedskap. Likaså är individen lärande genom repetition, strategier för att förhålla sig till omvärlden, för att förstå den bildas hela tiden och ombildas, minnet är inte exakt utan omformulering sker utifrån situationen i nuet. Individen lever i ett nu

      Utifrån det perspektivet är det inte möjligt definiera universella principer utanför de system människan relaterar till och jag tror det är fel betrakta sociala system som hierarkiska, även om system kan beskrivas funktionellt hierarkiskt.

      Utifrån det sagda blir det felaktigt att utgå från individen, man måste se på dualismen mellan sociala system och individen samtidigt. Descartes hade fel, liksom Kant och flertalet västerländska filosofer. Människan är en agerande varelse i en biotop. Måste agera. Måste agera för att förstå. Kan inte enbart observera.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars (04:51), din systembeskrivning och mycket annat som du skriver stämmer mycket bra med vad jag tämligen intuitivt och famlande försöker uttrycka (Descartes och Kant vet jag för lite om). Men i all vänlighet föreslår jag att du skriver en bok om din systemteori och här i stället bjuder oss på mer av dina egna bedömningar utifrån din samlade erfarenhet och bearbetning av allt som du har läst.

        Ett forum som det här kan inte bli särskilt teoretiskt, formellt och refererande till akademiskt stoff och tänkande, ett där texten rinner förbi som en älv, medan skribenten står osynlig på stranden. Mest givande i ett kollektivt forum blir texter som har ett tydligt origo i skribentens bearbetande jag. Jag syftar inte på subjektivitet, självbespegling eller självutlämnande detaljer, utan att läsaren omedvetet hela tiden uppfattar att textens element liksom har passerat, viktats och vinklats i ett origo, där skribenten vilar. Då kan hela kommentarsfältet närma sig en sorts kollektiv intelligens och bilda ett erfarenhets- och bedömningsspektrum.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Sixten: modellen jag skissade här är en syntes av vad jag läst, det är origo för vad jag skriver och avseende denna artikel av Patrik exempel på hur man skulle kunna komma runt de ”principer” han diskuterar Vinstmaximering (homo economicus) respektive Rättvisa. Vad jag kan se finns ingen teoretisk modell med koppling mellan psykologi (som ofta ställer vagnen framför hästen) och samhällsekonomi/sociologi. Någon bok tänker jag inte skriva för det fordras mer formell auktoritet och skolning bakom det för att det ska bli bra och slå igenom

        Bloggen här skulle bli betydligt mer intressant om en del känslomässiga personer ryktade sig och blev stringenta och kortade sina inlägg radikalt, för en del maximerat till en om dagen.

        Sett som en pågående diskurs eller samtal så är det kul, men den blåmoderata prägeln får mig inte vilja ta till mig och låta mig formas!

        Patriks artiklar får mig att tänka och fundera och allt som oftast börjar jag skriva för att reda ut min syn för mig själ och i det här fallet blev jag intresserad av Evas inlägg om små grupper och utvecklade till hur vi tycks fungera på samma sätt i större grupper i alltmer komplexa samhällen.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars (10:48), din modell är mycket bra, men allmänt blir teori kring skeenden och samhällsföreteelser alltför abstrakt för ett forum av den här typen, som vi ju skulle önska blir läst av många. Din bild av media-, okunnighets- och medvetandesidan mm överensstämmer med min och bortsett från att jag inte vet något om ekonomisidan kan jag instämma i de flesta av dina kritiska analyser.

        Men du tenderar att med stöd av en massa material vilja överbevisa andra om att du har rätt och så kan inte ett litet kommentarsfält fungera, det är inget seminarium. Världen är full av fakta och teorier. Det är dina personliga bedömningar och korta motiveringar till dem, som är av värde för de flesta här, när du just utifrån dessa visar dig vara kunnig och trovärdig.

        Jag ser ju att du ofta blir missuppfattad, men det är inte bara andras fel. Jag föreslår att du slappnar av och litar på att du kan mer än tillräckligt. Skriv från ditt origo, där din livserfarenhet och dina läskunskaper strålar samman och utkristalliseras. Det är ditt personliga omdöme, som jag och andra är mest intresserade av.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Men Sixten, det är ju knappast någon här som har annat att säga än att skatten är för hög liksom migrationen. Varför skriver de då? Förstår de inte bättre? Är det exempel på det intellektuella förfallet i Sverige?

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars (13:43, 14:17); ja, fler skulle behöva begränsa sig och i synnerhet alla livserfarna skulle kunna fundera på rådet att skriva från sitt origo i stället för att låta texten rinna förbi, med skribenten liksom osynlig. Jag har snart 50 års yrkeserfarenhet av att läsa mellan raderna, gissa hur folk tänker och se brister i kommunikationskedjor. Medvetenheten blir ibland lite plågsam.

        Men jag kan försäkra att både artikelskrivarna och kommentatorerna på DGS har utvecklats hela tiden. Särskilt de sista veckorna har jag nästan blivit euforisk över att kunna konstatera nivåhöjningen. Jag har sett att många tagit intryck av dig, Lars, inte minst jag själv, och det är just spridningen av erfarenheter, vinklar och bedömningar som ger DGS dess höga kvalitet.

        Bry dig inte om att försöka övertyga eller överbevisa någon med stöd av tung materia, därför att det inte spelar någon roll. Den här fina allmänningen kan ändå bara ge glimtar av verklighetsspektret. Men jag ser att den fortsätter att informera, höja och stärka medvetandet och stimulera många, inte minst nykomlingar, att vilja kommunicera allt bättre.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Intressant och tänkvärt. Jag tror på ett ungefär jag vet vad du avser. Samtidigt har min praktik varit av karaktären att dra ut linjer och logik för att få fram en pålitlig bekräftelse eller avvisande dvs komma igenom vad som låter bra, men inte håller när man gräver i det. Att få något att utkristalliseras så att berörda kan bedöma. Det blir lite hårt och kantigt. Alla dessa mail…en del provocerande formuleringar just för att berörda ska studsa och börja tänka. Rakt på sak…Det ska finnas i texten, inte i avsikten eller den konforma gruppen som har så trevligt och tycker ungefär likadant. Plöja kravspecifikationer, en del nästan bara Power Point presentationer och man tror det räcker. Men populärt när man kan hjälpa till få struktur och beskrivning att hålla samman.

        Inte skönlitteratur direkt. Men jag tackar för dina synpunkter. Hoppas du har rätt i din observation att nivån höjts.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är ett tokigt fokus även att fokusera på denna chimära distinktion. Det finns bara en rättvisa, och det är rättvisan. Den säger att samma regler gäller för alla och att det som inte är förbjudet är tillåtet och att den som skapar något också äger det. Den försöker inte ordna lika möjligheter och helt säkert inte lika utfall.

      Liked by 4 people

  6. A skriver:

    Fast det handlar inte om rättvisa P.E. det handlar om makt. Rättvisa är bara kroken man använder för att få kontoll över omedvetna aningslösa människor. Socialismen bygger på att ställa upp orimliga krav på ”rättvisa”, och att sedan exploatera motståndarna som arbetskraft slavar eller som avskräckande exempel. Det är motorn. Att offra dessa är en nödvändig del av processen, en råvara. Vi är den råvaran. Det är samma princip i all socialism. Detta är vad pk-rättvisan handlar om P.E. Det är fruktansvärt.

    Mvh A

    Liked by 5 people

  7. Åke i Sörmland skriver:

    svaret på slutfrågan är nej om det gäller att höja överlevnadspotentialen och ja om det gäller att sänka den. En grupp fungerar lika som en individ men med längre tidsutdräkt. För in mer förvirring hos en individ, vad händer? Gruppen är summan av individers sinnesfrekvens och för in mer förvirring i gruppen och överlevnadspotentialen blir därefter.
    Härtill kommer också ett begrepp om etik in i bilden såtillvida att om ens handlande är anpassat till biosfärens överlevnadsdynamik, som finns på denna planet. Helt plötsligt ser man att kropp och ande är två enheter, där kroppen är bunden till rådande biosfär, medan anden har hur stora potentialer som helst.

    Liked by 1 person

  8. Eva Danielsson skriver:

    Om människan bara drevs av att skapa ett välmående liv för sig själv och sina närmaste, så skulle det väl inte bli så stora problem med vinstmaximeringsnarrativet, Kanske rättvisetänk eller i varje fall ett intresse för att skillnaderna inte blir föör stora skulle kunna finnas med i bilden parallellt då.
    Men några människor, kanske ganska många, drivs mer av makt över andra och alla tillgångarna än av att ”bara” uppnå egen bekvämlig materiell standard och social status.
    Framgång i egna och andras ögon, fåfänga, kompensation för brister i självkänsla, hämnd av olika slag, känslan av styrka och odödlighet…det finns många motiv till att vilja ha makt. Mer och mer makt. Då kan rättvisenarrativet användas som täckmantel för ren maktlystnad och ibland ren ondska. Som i socialism/kommunism/globalism. Andra människor blir då statister i de mäktigas liv.

    Statisterna tror säkert, de flesta, på att det som sker handlar om rättvisa. Men de som styr vet vad de gör. För den egna maktens skull.
    Någon syntes från vinstmaximeringsnarrativ och detta falska rättvisenarrativ går nog inte snickra ihop. Vargen släpptes in genom bakdörren av maktmänniskorna, så nu handlar det om överlevnad. Som självständig och civiliserad nation, som fredlig och demokratisk kultur och som någorlunda fria människor.

    Liked by 8 people

    • Gnosjöandan skriver:

      Ingen kan hjälpa vilka tankar som dyker upp i en hjärna vid läsning av någon annans text.
      I min hjärna dök helt frankt Annie Lööf upp. Vet någon varför?

      Liked by 1 person

    • Göran Nilgard skriver:

      Det är som jag ser det huvudet på spiken Eva!
      Rättvisenarrativet är som forna tiders gudomliga svärd som svingades över människornas huvuden och som skulle hålla den lilla människan i ”herrans tukt och förmaning”. Ordet rättvisa i sig själv är en Generalklausul för politikerna/den härskande gruppen att från tid till annan omdefiniera vad som är rättvisa (jfr: skönheten finns i betraktarens ögon – precis som de flesta andra adjektiv, som t.ex. rättvisa), precis som religionen kunde/kan (om)definiera vad som var/är gudfruktigt.
      Och inte står PK’s propagandaapparat efter den medeltida (The Dark Ages är ett bättre namn på tidsperioden) religiösa propagandaapparaten. Med samma typ av bannbullor om än mera mentala än fysiska. Men ”Excommunication” räcker så väl i våra dagar, vilket är ett inte helt ovanligt straff som utdelas till dem som inte rättar in sig i leden eller på annat sätt anses misshagliga (SD!).
      I mitt liv har de två narrativen funnits parallellt. Från jag började skolan 1957 med idén: alla skall få tillgång till att utveckla sin fulla potential, också de obemedlades barn. Vacker tanke, eller hur? Men hela tiden mot en utjämning på temat: ”förr bekämpade socialismen fattigdom nu bekämpar den rikedom” eller ”först var det lika lön för lika arbete, sedan blev det lika lön för allt arbete och nu är det lika lön oavsett man arbetar eller inte”. Samtliga citat av den kloke Anders Isaksson i slutet av 1980-talet och samtliga speglar den tidens rättvisetankar, om än ironiskt formulerade.
      Sen blev det värre och då tänker jag på skolan…”om inte alla kan bli lika bra, kan alla bli lika dåliga” genom att sluta fokusera mot kunskaps inhämtning. I sann socialistisk anda var (är?) det endast tillåtet att vara ”duktig” i gymnastik & idrott, sång, slöjd och teckning. Det var rättvist!
      Så notera att rättviserörelsen varit på väg ett tag. Och som alla rörelser strävar den efter herravälde.
      Plocka upp de förmenta orättvisorna och basunera ut att de måste bekämpas.
      Och nu ser det ut som rättvisenarrativet definierat á la PK/MSM tagit över stort!

      Istället för att vi skall gå i kyrkan och bli itutade kyrkans budskap tvingas vi idag istället betala skatt för att titta på Svensk Statstelevision med flaggskeppsprogram som Rapport och Aktuellt (I DDR hette motsvarande program från 1952 – 1990 Aktuelle Kamera).
      I det gamla DDR myntades uttrycket ”rösta med fötterna”. Känns som vi är nära det tänkandet idag. Vi promenerar över bron till friheten.

      Liked by 1 person

  9. Hans Högqvist skriver:

    Funderingar lite kort.
    Folk har alltid levt i grupper. Till en början små grupper som vandrade omkring och jagade samt samlade föda. de fann kanske en bra omgivning för detta som kunde föda dem utan att vandra så långa sträckor, blev bofasta och gruppen blev allt eftersom större. Beslutsordningen varierade troligen mellan olika grupper men oftast fanns det troligen en ledare. Eftersom det fanns så få människor spridda över stora områden gissar jag att konflikterna var få både inom grupperna och mellan grupper, det fanns helt enkelt få anledningar till att träta (gott om byte) och livet var så hårt att samarbete var nödvändigt. Men vid någon tidpunkt, förmodligen kort efter att odlandet tagit fart och antalet människor blivit större, kom hövdingar / kungar att kräva allt mer makt och rikedom till sig själva och territorie- / makt våldet tog till – äpplet var bitet i och så börjar kampen mellan människor.
    Att komma åter till ”Edens lustgård” är givetvis omöjligt men vi har en stark ”hjälpavarandra” gen
    som tydligen måste tämjas om ”våran grupp” ska överleva i sitt område. För det Svenska landområdet torde gränsen för antalet människor gå vid 7 miljoner människor, människor som drar åt samma håll, för att vi ska klara oss i ett flerhundraårigt perspektiv.

    Liked by 3 people

    • Hovs_klipphällar skriver:

      EVA DANIELSSON — Jo jag kan nog hålla med om det mesta i din länkade text.
      Vad gäller Patriks text, så berör den det eviga problemet med hur man ska hantera det faktum att alla inte är lika framgångsrika.

      Personligen anser jag att de nordiska länderna har haft en rätt bra fungerande balans mellan att uppmuntra framgång och att samtidigt ta hand om de mindre duktiga så att de kan klara sig någorlunda.

      Men detta var före det allmänna vansinne som började märkas på 1980-talet, då plötsligt vi i väst skulle anses ansvariga för vad som hände i främmande länder långt bort.

      Ett koppel vänsterextremister lyckades ta befälet över den offentliga debatten, och svärta ner alla våra erkända framgångsfaktorer.

      Resultatet kan vi se idag. Samhällskontraktet är uppsagt. Vi tvingas betala höga skatter, som slösas bort på idiotprojekt. En politik som förstör vårt samhälle och hotar göra oss till en minoritet i vad som var VÅRT land.

      Att folk har röstat på detta anser jag beror på att de flesta vägrar tro att makthavarna faktiskt vill oss illa. Folk tror att politikerna ”bara” är korkade och korttänkta. Men det är värre än så.

      Dagens makthavare är som regel helt ointresserade av sina väljare. För dem är makten mera som en tjurfäktningsmatch, där politikerna spelar matadorens roll och väljarna är tjuren.
      Det görs massor av eleganta piruetter, men utgången är given — tjuren ska dö. De som hotar förstöra alltsammans är förstås SD, som därför hatas av de övriga deltagarna i spelet.

      Liked by 6 people

  10. Hans Högqvist skriver:

    Hegels ”tes, antites, syntes” är allt för enkel och är vilseledande som teoretisk modell ens anser jag, liksom liksom att använda Marx teoretiska analysförsök om förhållandet mellan kapitalet och lönearbetaren är för att bygga ett samhällssystem utifrån. Något som även C.H. Hermansson insåg och sa i en TV intervju i slutet på 60 talet (?).
    Som Riksrevisionen nyligen konstaterade är konsekvensanalys helt frånvarande i Svensk rikspolitik, senast manifesterat i beslutet om skatt för att finansiera SVT/SR och utbildnings radion.

    🖋 SKRIV PÅ PROTESTLISTAN:
    https://goo.gl/r62rBF

    Liked by 2 people

  11. Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

    Skrev nog för långt, del1

    Jag tror du gör ett mycket allvarligt tankefel, som kanske kan härledas till din ungdoms marxism, nämligen att du försöker reducera en samhällsutveckling till ett ord, eller till ett knippe principer, som Marx. Rättvisemaximering är ett sådant ord, mellan detta ord och vinstmaximering så kan det tyckas att det endast är mätbara och styrbara kvantitativa skillnader, men som jag ser det så försöker dessa två ord beskriva två kvalitativt olika fenomen, inte kvantitativt. Rättvisemaximering är nämligen något som påförs ovanifrån, från politiker, från ett etablissemang, något som de kan prata om på socionomkursen, på journalisthögskolan och sedan gå ut och tro att de kan genomföra genom tvingande principer.
    Men vilken politiker eller journalist tror sig om att kunna skapa vinstmaximering? Varför har de inte också denna hybris? De tror sig om att kunna skapa rättvisemaximering, vilket nu lett till massinvandring och aggressiv polarisering av västvärlden och att asiater inte kommer in på Harvard, men aldrig att man hört någon socialist eller socialdemokrat hävda att de kan maximera vinsten, för alla vet att de inte vet hur det går till.

    Liked by 2 people

  12. Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

    Del2

    Så idag kan man säga att politiken AGERAR som om de kan maximera rättvisa (vilket förhoppningsvis får SD att växa 5% till vid nyval) så detta begrepp lånar sig till (missriktad) politik men samma kan inte sägas om vinstmaximering för det är inte alls denna princip som står emot rättvisa. Det är INTE ALLS denna princip som styrt, det är en efterkonstruktion, av vänstern, inte vet jag, utan principen är att folk, var för sig, vill göra nytta, alldeles av sig själv, visst kommer vinsten in, men det är så mycket mer än så. De uppfinningar jag jobbat med hade inte vinst för ögonen främst, utan istället är det som ett pussel där man ser en bit som saknas, där man kan applicera sin kreativitet och sin dådkraft, det viktigaste människan har, att reducera detta till ordet ”vinstmaximering” är att sätta ett redskap i händerna på socialister och dessutom fel, för hade det legat något i detta ord så hade man ju kunnat, åtminstone delvis, sätta det på formel, och det visar ju varenda socialistiska lands misslyckade att det inte går. Socialdemokraterna har lyckats som parasiter på individuella svenskars dådkraft, och deras FRIVILLIGA samarbete och först nu med massinvandring, våld och splittring, så ser vi den verkliga kärnan i vad svenska socialdemokrati innehåller, de applicerar sina falska principer, rättvisemaximering, och barn blir våldtagna. Vinstmaximering, som kapitalism, reducerar vad som verkligen sker till något som kan användas som slagträ för parasitklassen.

    Liked by 2 people

    • Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

      Sen kan man försöka måla vinstmaximering som det positiva svaret på allt, som Yaron Brook gör:

      Men om man bortser från att han framstår som en ideologi som, som alltid, försöker se svaret på allt i sin princip, så tror jag ändå att man i dagens läge skjuter sig i foten, för det är en falsk dikotomi, vinst mot rättvisa, som underbygger hela det vänsterbygge som vi nu lever med, alla har denna felaktiga dikotomi inplanterad så jag tror inte man skall överanvända detta begrepp, som ändå inte fångar väsentliga delar i den process som skapar välstånd. Det riskerar att motverka sitt syfte.

      Liked by 1 person

    • Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

      Kanske ”lösningsmaximering” är ett bättre ord än ”vinstmaximering”.

      Liked by 1 person

  13. Christer L skriver:

    ”Till exempel känns Bregottnarrativet en smula vilseledande när vargar i Kolmården äter upp sina djurskötare, vilket har hänt.” – Kul narrativ!

    Nej, vinstmaximeringen har inte upphävts, och den kan inte upphävas. Den globalistiska strategin handlar, som all strategi, om fortsatta segrar. Men makten degenererar och dynastier ersätter varandra. Det globalistiska försöket visar sig inte moget, det fungerar inte. Istället för att organisera världshandeln till en harmoni av deltagande nationer ska man upphäva nationerna och nivellera skillnader mellan folk. Varför? Det är väl insteget i FN det gäller. Men globalismen invaderas då av sina egna anhängare, då stat-företag-komplex, byråkrati, propagandamaskineri, islamism, korruption och politiska karriärism skapar kaos.

    Dynastin famlar och svamlar, och det bästa man gör är att skapa oklarhet överallt. Den teknologiska kulturen håller i båda ändar på att bli ett monster, i spåren en förstörd natur, och framåt en teknisk-ekonomisk diktatur, där internationella krafter satsar teknik och organisatorisk förmåga på att skapa en alltigenom artificiell och omänsklig tillvaro. Snart skjutsas de lyckligare lottade runt i självstyrande bilar förbi trottoarer som dräller av dagdrivare med mobiltelefoner. Och finns något tristare än att flyga? Det var inte Ikaros som trodde så. Och en fin gammal tradition: att individen har inflytande på staten som staten har inflytande på individen – den sjunger på sista versen. Det kan gå att bevara denna form och försvara den, om inte Västvärldens alla folk ger upp den för globalismen: – Ty vad ska vi med eget inflytande till, när bilarna kör oss vart vi vill?

    Gilla

  14. svenne skriver:

    ”Bara för att illustrera med ett larvigt exempel är ett narrativ att naturen är god (som det står på Bregottpaketen) och att djuren är snälla varför man gärna kan gosa med vargar och isbjörnar”.

    Ett annat narrativ är ju att de som sympatiserar med SD är onda och bortom all räddning eftersom de för ett antal decennier sedan hyste åsikter och uppträdde på ett sätt som inte var önskvärt, och detta ligger partiet till last även nutid. Detta trots att deras väg till normalisering kan liknas vid en Canossavandring, men detta är för vissa belackare inte tillräckligt. Men det är ju orimligt att partiet ännu idag skall stå vid skampålen för något som skedde långt tillbaka i tiden.

    Jimmie Åkesson försöker närma sig partier där det kan finnas en ömsesidig fungerande ”personkemi” men SD:s ”mörka förflutna” gör att hans ”frierier” hela tiden avvisas. Felsteg i det förflutna gör att en sannolikt potentiell fungerande relation förhindras.

    Man kan kanske – lite naivt – likna detta vid att ett förhållande mellan två personer, med fungerande personkemi, förgiftas av att den ena parten har hoppat över skaklarna för årtionden sedan och aldrig blir förlåten. Det är ju olyckligt om detta faktum lägger hinder i vägen för en fortsatt relation, som i övrigt kanske har mycket goda förutsättningar att utvecklas på ett mycket bra sätt.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Nazismen var en mildare form av extremism än den som kommer, när afrikaner och araber är i majoritet. – När de enda kvarvarande alternativen är mellan nazism och den rådande mordbrännarpolitiken, är valet lätt.

      Liked by 3 people

      • Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land skriver:

        Det torde gudarna veta.

        Gilla

  15. Göran Holmström skriver:

    Log lite åt Kolmårds liknelsen. Sedan läste jag igenom alla kommentarer, dom flesta väldigt kloka och en hel del skänker nya tankar. Fastnade för en som delade upp människor i lyckade och förlorare. Den berörde och ska erkänna även gjorde lite ont att läsa.Just tanken att dom som lyckas är bra, och dom det inte blir något av är kassa! Jag köper inte det resonemanget alls, kanske beror det på att jag känner mig förbaskat misslyckad själv. Och därför tar parti för alla misslyckade bröder och systrar?
    Är då min känsla sann? Fan vet, är en av 31500 som får tidningen Connoisseur
    Gratis i lådan. Men inte hjälper det, körde ifrån en fabriksåkare med A-kitad fjädring för 3 år sedan i endurospåret. Det hjälper inte heller.
    Just därför så känner jag sorg när vuxna människor delar in oss individer i grupper om lyckade respektive misslyckade. Har under mitt konstiga liv lärt känna en del riktigt rika människor som dragit ihop guldet med egen kraft, dom säger samma sak lite skicklighet och en hel del tur. Jobbade åt en av dom riktigt stora nöjesprofilerna i vår huvudstad frågade hur han lyckats? Ja vet du svarade han,” Jag såg bilden av hur det skulle bli och så vart det, jag frågade jävlades det något under resan? Nej svarade han det var enkelt och gick rätt fort.
    Just därför känner jag mig rejält misslyckad allt jag planerar blir skit och går åt helvete, sedan så får jag själv reda upp det med all energi och vilja för att ens komma på plus-sidan igen. NEJ tycker inte ett dugg synd om mig tvärtom levt ett underbart roligt varierat liv. Men att grovt förenkla vinnare och losers gör mig ledsen och förbannad, ingen får eller ska döma andras liv så lättvindigt.
    Vi är alla människor och unika det är viktigt att komma ihåg.

    Gilla

  16. Jari Norvanto skriver:

    En gyllene svensk medelväg får bli den efterfrågade hegelianska syntesen; ett narrativ mitt emellan två andra illusoriska men dogmatiska narrativ: emellan FI och Fredens religion, strax till höger om miljötalibanismen.

    Gilla

  17. Kent skriver:

    Ett typiskt exempel på rättviseperspektivet är Nilla Fischers tal på fotbollsgalan där hon kräver lika lön för professionella fotbollsspelare alltså damer och herrar.
    I grunden är fotboll ett fritidsnöje/sysselsättning som har utvecklat en proffisionell verksamhet som blivit big bissnis.
    Omsättningsmässigt är damfotboll en liten lanthandel jämfört med herrfotboll som är en gigantisk stormarknad. Lanthandelsägaren skulle aldrig komma på idén att han skulle ha samma utfall som stormarknadsägaren.
    Så ser inte Nilla Fischer på det. Vilka som skulle betala hennes gigantiska lönepåslag förklarade hon aldrig.
    Hon såsom andra proffisionella fotbollsspelare säljs på en marknad där attraktionskraft och marknadsvärde sätter priset.
    Att en enskild människa har otur när hon tänker är inget ovanligt men en i det närmast enig journalistkår hyllar talet som ett lysande brandtal för jämlikhet är däremot intressant. Eller vill man inte förstå att idrott och sport i dag är big bissnis och de som drar in mest pengar också betalas bäst.
    I opinon live debatterades ämnet med Christian Olsson en för övrigt värdelös sportreporter som kom ut som en fullfjädrad feminist vänsterextremist och totalt okunnig om de ekonomiska realiteter som gäller inom toppidrotten i dag. Eller var det bara en typisk medarbetare på SVT

    Gilla

    • B.L. skriver:

      Rättviseperspektivet som verktyg, inte som mål. Damfotbollen har redan helt oförtjänt vunnit enormt på att åka snålskjuts på herrfotbollen. Hur många skulle applådera rättivsepatoset hos en handbollsspelare som höll tal om hur handbollsspelare måste tjäna lika mycket som de bästa fotbollsspelarna?

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Nej, att dela ut lika möjligheter är inte rättvist. Rättvisa är när lagen gäller alla lika, när den stiftas rationellt och hederligt från enskilda fall uppåt, när den som skapar något får behålla det, när lagen omfattar alla verksamheter inklusive den politiska maktens alla pysselsättningar, när rättvisa skipas snabbt och effektivt och utan underlåtelse och korruption. Det är rättvisa.

      Om man garanterar lika möjligheter en gång och sedan avvaktar ett par månader, skall man då skapa lika möjligheter en gång till? Då blir ju lika möjligheter exakt detsamma som lika utfall. Och det är nog så det är. Vi skall inte låta oss luras, vi skall inte ge fan ens lillfingret. Socialismen har inget som helst berättigande, inget, inget.

      Gilla

  18. lookslikeanangel skriver:

    LET’S PLAY OTHER GAMES

    Narrativ, ”story-telling”?
    Ja, men……

    Läste alltid intressanta Malkolm K
    och solklart behöver vi en ”Plasma blast” NU.

    Eller….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.