När medborgargardisten gör besök hos media

Mohamed Omar

Marvel Comics grundare Stan Lee dog 95 år gammal den 12 november i år. Han skapade några av våra mest älskade superhjältar som Fantastiska fyran, Hulken, Iron Man och Captain America. En av mina favoriter är Peter Parker, alias Spindelmannen. Det var lätt att identifiera sig med honom. Han var en vanlig kille med vanliga problem som bodde hos sin faster i en vanlig lägenhet. Lees superhjältar var mänskliga. Dessutom gillade Peter Parker att läsa böcker. Första gången vi möter honom, alltså på den absolut första sidan i serietidningen Amazing Fantasy nummer 15 i augusti 1962, står han och håller i två böcker. De tuffa och sportiga grabbarna vill inte vara med honom – han är ju en ”bokmal”.

Samtliga medier har uppmärksammat Stan Lees död med stora artiklar om hans betydelse för populärkulturen. Kändisar har fått berätta om hur hans superhjältar glatt, tröstat och underhållit dem. Men Lee skapade inte bara hjältar, han skapade skurkar också. Och vissa figurer som befinner sig i gråzonen någonstans däremellan – som tidningsmannen J. Jonah Jameson som gjorde entré i The Amazing Spider-Man i mars 1963. Hans tidning The Daily Bugle var en symbol för fake news långt innan Donald Trump gjorde uttrycket inne.

Den koleriske, lättstötte och egenkäre J. Jonah Jameson skulle kunna ses som en personifikation av mediemakten. Den makt som granskar, men själv avskyr att bli granskad. I Sverige har det förekommit att journalister gjort oanmälda hembesök hos ”hatare” och tryckt upp kameror i deras ansikten. Syftet förefaller att vara att skrämma människor till tystnad. Många upplever att mediernas agerande har en politisk agenda.

Spindelmannen är ständigt utsatt för mediernas drev. Allt han gör förvrängs, så att han, hjälten framstår som skurk. När han räddat en hel stad från undergång skriver The Daily Bugle dagen efter om Spindelmannen ”The Menace”. Svart blir vitt, vitt blir svart.

I ett Spindelmannen-äventyr som jag har hemma, första gången publicerat i Web of Spider-Man i april 1986*, gör superhjälten i stället besök hos J. Jonah Jameson. Makten får smaka sin egen medicin. Men den är mildare, för han besöker honom på kontoret, inte i hemmet.

Superhjältarna är ju vigilantes, på svenska kanske man säger medborgargardister. Det är vanliga medborgare (men med ovanliga krafter) som tar lagen i egna händer för att skipa rättvisa när staten sviker. Och det är väl något sådant som Spindelmannen gör här.

Superhjälte-berättelserna handlar till stor del om de maktlösas dröm om att kunna slå tillbaka. När polisen inte förmår bura in buset, då kommer Spindelmannen och spöar upp dem. När media behandlar vanliga svenssons illa, finns inte mycket de kan göra. De får sina rykten förstörda. De förlorar sina jobb. Familjer splittras. Peter Parker kan inget göra när The Daily Bugle drevar, men hans alter-ego Spindelmannen kan.

I sin skräckinjagande svarta dräkt krossar Spindelmannen fönstret och svingar sig in på redaktionen hos fake news-chefen J. Jonah Jameson. Jag kan tänka mig att människor som utsatts för journalistiska hembesök i sina mörkaste stunder drömt om att göra något liknande.

Jameson: ”Jag har aldrig hittat på någonting! Jag bedömer fakta som alla journalister.”

Spindelmannen: ”Skitsnack! Du har övertygat dom om att jag är farlig!”

I slutet av den första Spindelmannen-storyn från 1962 säger berättarrösten att ”av stor makt följer stort ansvar”. Orden har blivit ett Spindelmannen-motto. När Peter Parker först upptäcker sina krafter vet han inte vad han ska göra av dem. Han prövar att använda dem för egen vinning. Men sedan inser han att hans krafter gör honom ansvarig. Om han underlåter att stoppa ondska, fastän han har kraften att göra det, är han medskyldig.

Orden är numera förknippade med Spindelmannen, men är snarast att räkna till allmänmänsklig visdom. Man kan till exempel titta i Bibeln. I Lukasevangeliet 12:48 står det så här:

”Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt, och den som blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.”

År 1906 höll Winston Churchill ett tal i det brittiska parlamentet och sa så här:

”Där det finns stor makt, finns det stort ansvar. Där det finns mindre makt, finns det mindre ansvar, och där det inte finns någon makt alls, där, tror jag, finns inget ansvar.”

Mediemakten är stor. Hur väl har de förvaltat sitt ansvar? #Metoo-uthängningarna var ett exempel på hur media kan missbruka sin makt. Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson begick självmord efter att Aftonbladet hängt ut honom som en sextrakasserande manlig ”tyrann” som tillät andra män att ”begå övergrepp”.

Det tar dock emot att driva likheten mellan J. Jonah Jameson och våra svenska mediechefer alltför långt. Jameson klär sig väl i tredelad kostym och har smak för kubanska cigarrer.

* På svenska i Marvelklubben 154, nr 8/1989.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

11 reaktioner på ”När medborgargardisten gör besök hos media

  1. Fredrik Östman skriver:

    Bibeln!? Vet du inte att du genom att citera Bibeln gör dig skyldig för alla muselmanska terrordåd inklusive 9/11, eftersom det är religion som orskakar stridigheter och osämja, medan varje enskild muselman är oskyldig på grund av några gränser som en gång drogs i öknen!? Antje har övergett bibeln och håller sig strikt till Koranen. Där har du en förebild!

    Churchill!? Han som bokstavligen är Hitler!? Det är väl ett fall för hets mot folkgrupp-bestämmelserna att ens nämna hans namn!?

    Liked by 1 person

  2. Äntligen, land, mellan himmel och hav en rand, en kust av skog och sand, skall jag finna skatten hos infödingar ibland, till midjan jag vadar, en manet, min fot sätts i brand skriver:

    Han skapade också DareDevil som också var cool, alla dessa blir ju nu film och TV-serier men pk har slagit sina klor rejält i dessa superhjältar, så för varje vit man så skall det finnas en svart och en kvinna, minst. Man skriver också om och i socialistisk anda så att de ibland är goda och ibland onda, man skall inte riktigt veta, och sedan kom Svarta Pantern där alla svarta är bäst och vita sämst (symbiliserade av en ärrig vit boer). Jag tror allt detta, all denna socialism, all denna pk-ism, som går emot själva vår natur och nedärvda kultur har som slutmål att helt enkelt göra så att vi slutat skratta, slutar känna vad som är rätt och fel, slutar gilla livet, vi skall vara robotar, svart som vit, som de värsta kan styra över, de som aldrig skrattar, de som inte förstår vad vi skrattar åt. Vilka skrattar minst? Kanske det är det som förenar?

    Liked by 7 people

    • Äntligen, land, mellan himmel och hav en rand, en kust av skog och sand, skall jag finna skatten hos infödingar ibland, till midjan jag vadar, en manet, min fot sätts i brand skriver:

      Själva de exempel ovan visar vad jag menar, Spindelmannen får en svart dräkt (trots att den gamla var ett rent mästerverk) och uppför sig hotande mot J Jonah på ett sätt som han aldrig hade gjort förr. Som i Bamse där vargen nu är snäll.

      Liked by 1 person

  3. Göran Holmström skriver:

    Gillar verkligen hur du njuter av seriernas värld och deras sätt att se på gott och ont.
    Känslan jag får är, att du önskar en superhjälte som rensar upp och ställer allt till rätta igen.
    Det trista med verkligheten är att det finns inga superhjältar eller magiska krafter vad jag i alla fall vet om.
    Utan trista upprepningar vars variation är mindre än man önskar.
    Jag som ung och allergisk mot tja i princip det mesta drömde om superkrafter med, som 15 åring uppenbarade sig kampsporternas värld med ninjorna. Insikten som följde var ta kontrollen över sinne och kropp så slipper du allergin och blir en superhjälte. Detta sökande tog slut 12 år senare,
    forfarande lika allergisk ( minus en period i livet då jag var värnpliktig på I22 fjälljägarskolan, vem fan hade tid med allergi när det var så roligt.
    Men åter till superhjältens död. Slutet på det kapitlet hette Taosim kombinerat med nybliven förälder. Taosim innebär att man lever extremt rättfärdigt gör rörelser som ska ge egenskaper och krafter från dom djur man imiterar, löftet är minst 150 års hälsa och överlägset läkande
    Baksidan är inga utlösningar alls i princip, aldrig höja pulsen pga känslor osv.
    Ett år pallade jag leva så, det förbaskat tristaste året i mitt liv kombinera det med småbarns förälder och ett skitjobb och deprimerad fru. Superkrafterna då? Ja märkte ingen större skillnad vig som få akrobatisk och ypperligt stark, men konstant förkyld (småbarn) lika allergisk.
    Nä Magi och superhjältar gör sig bäst i tidningarnas värld.
    Med ett litet facit på gamla dagar, vansköter mig fullständigt som plus 50 äter fet mat grillar dricker massor av öl och whiskey tränar minimalt hälsosamt överviktig. Njuter och gör mest roliga saker skjuter upp allt tråkigt till morgondagen med ursäkten män i min familj blir cirka 60 så varför ska jag inte njuta.
    Resultat allergin är vad jag tror bortblåst, förkylningar med åker enduro otränad och kör ifrån yngre exemplar som är i bra form tämligen enkelt. Fan vet men ohälsa var tydligen den sanna vägen.
    Kanske ska sy upp en spandex kostym med cape och stöd för ölmagen. Suparhjältens återkomst..

    Liked by 1 person

    • Äntligen, land, mellan himmel och hav en rand, en kust av skog och sand, skall jag finna skatten hos infödingar ibland, till midjan jag vadar, en manet, min fot sätts i brand skriver:

      Som superhjälte så skall man kunna sitta på huk på toppen av skyskraporna och bekymrat blicka ner, men öl och kulmage är inget problem för detta:

      Liked by 1 person

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    Garth Ennis version av Frank Castle. Scenen där Castle ger Matt Murdock valet:

    Castle: ”If you don’t shoot you’ve got a death on your conscience. A death you could have prevented. If you do shoot, you’re a killer.”

    Murdock: ”What kind of a choice is that?”

    Castle: ”The one I make every time I pull the trigger.”

    Om man nu vill använda seriefigurer för att exemplifiera moral och val, är få scener mer lämpliga. För förtydliga: Murdock har valet att döda Castle och därigenom rädda livet på en massmördande mafioso, eller att låta Castle döda mafioson.

    För den som vill läsa serien så är det ‘Punisher’, utgivningsår 2000, av Ennis, Dillon och Palmiotti. Just den sviten kallas ofta för ”Welcome home, Frank.”

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

  5. olle reimers skriver:

    Pippis regel: ”den som är väldigt stark måste vara väldigt snäll”.

    Jag glllar ditt älskvärda sätt att presentera dina case Eddie Råbock/Mohammed Omar! Alltid en lisa att läsa dina inlägg. Lyssnar man dig i podd bär du hör för sägen också!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.