Varför bry sig?

Anders Leion

Landets krisberedskap har gång på gång utretts. Slutsatserna i dessa utredningar har under hela 2000-talet varit enahanda: det finns systematiska brister i beredskapen. Ingen av de tre berörda regeringarna har brytt sig om att ta utredningarnas förslag på allvar, än mindre fatta något beslut. Hur skall detta ointresse kunna förklaras? Kriser som skadat förtroendet för sittande regering har återkommit regelbundet. Borde inte berörda regeringar i eget intresse, för att skydda sig, göra något?

Det gör man. Man skyddar sig genom att smita från ansvaret.

En liten utvikning för att klargöra läget: Den franske presidenten Macron har varit utsatt för något som kallas för affären Benalla. Denne var ansvarig för Macrons säkerhet, vid sidan av ordinarie säkerhetspolis. Han hade ingen officiell ställning, men redan närheten till makten gav honom tillräcklig auktoritet. Häromveckan publicerades bilder från övervakningskameror som avslöjade hur han, som inte har polismans befogenheter, attackerade två demonstranter under 1: a maj. Varken regeringen eller någon annan ansvarig instans polisanmälde detta. Istället fick Benalla några dagars löneavdrag.

Den mycket tilltufsade politiska oppositionen såg en chans att komma åt regeringen och Macron och fick saken att svälla under någon veckas tid – till exempel behandlade TV-programmet C’ est dans l´air saken fyra dagar i rad.

Macron punkterade saken elegant genom att först skämta om olika rykten:

-Benalla har inte haft tillgång till kärnvapnens koder.
-Han har inte haft en 300 kvadratmeters bostad.
-Han har inte tjänat 10 000 euro i månaden.
-Han har aldrig varit min älskare.

Den effektiva slutklämmen löd: “Vill man ha en ansvarig är han här, framför er: Må de komma efter honom! Den ende ansvarige i denna affär är jag – och bara jag!”

Försök föreställa er en liknande scen i svensk politik! Det är omöjligt. Estonia, Tsunamin, branden i Bergslagen, massinvandringen, som fortsätter också efter 2015, Transportstyrelsen och bränderna nu. Alla dessa kriser har avslöjat svåra administrativa och politiska felslut och brister. Ingen har någonsin tagit på sig ansvaret.

Det är fullständigt logiskt. Vet man inte vilken politik man vill föra, har man ingen föreställning om ett önskvärt, framtida samhälle – vad blir då viktigt? Ingenting. Allt kommer att handla om små justeringar, om någon miljard hit eller dit. Denna liknöjdhet präglar allt. Också frågor som man vet är viktiga för väljarna blir för politiken och politikerna inte något annat än små saker som man försiktigt skruvar lite på. Sjukvården dras med permanenta problem, men blir bara föremål för ständiga småreparationer. Skolan fortsätter att underprestera men det mesta som görs fortsätter att binda rektorer och lärare med nya regler – vilket samtidigt gör ansvaret alltmer diffust. Idealet inom undervisningen är att eleverna skall söka svaren själva – vilket alltså befriar läraren från ansvar. Kriminalpolitiken levererar nya rekord i bristande uppklarning och i minskande bemanning. Samma där. Man satsar på mer av det som redan visat sig vara otillräckligt.

Ibland blir det skrattretande tydligt.

Ställd inför frågor om orsakerna till det uppkomna läget säger statsministern:

”Jag vill inte hålla på med det nu. Jag har fokus på att bränderna ska slockna. De som vill hålla på med det där käbblet, de får ägna sig åt det. Jag har faktiskt viktigare saker för mig. Vi kan ta en diskussion och en utvärdering efteråt och den ser jag fram emot”, säger han till TV4.

Han har haft viktigare saker för sig i fyra år – och kommer alltid att ha det.

Och Dan Eliasson säger att MSB både har tillräckliga resurser – och för lite. Och som svar på mer detaljerade frågor säger han gång på gång att han inte vet exakt…

Ett återkommande förslag från krisutredningarna har varit att beslutsfattandet måste bli effektivare på högsta nivå. Det bästa vore att låta till exempel MSB – eller ett departement – ha befälsrätt över andra aktörer. Det har varje regering undvikit – just för att man inte vill ta ansvar. Om varje krisinsats, som nu, skall bygga på samordning och samarbete mellan alla berörda, blir ansvarsutkrävande i efterhand omöjligt. Alla kan peka på alla andra.

Endast i detta avseende har våra regeringar varit proaktiva: De har med förutseende och stor energi i förväg ordnat sakerna så, att de skall kunna undvika ansvar.

Man kan sucka och beskärma sig över deras brist på ansvarstagande. Gör inte det!

Grundorsaken är en annan. När etablerade partier inte vet varför de är till, när de inte vet – och inte törs skaffa sig vetskap om – vilket framtida samhälle de önskar, då blir allt futtigt och inte särskilt viktigt. Dagens frågor fyller alltid dagordningen och intresset. Hur skall man kunna diskutera – ja, ens tänka – långsiktigt om man inte har någon föreställning om vart man ska? Och vem vill ta ansvar för ett felaktigt beslut om något som ändå bara är en del av den politiska vardagen, och därmed inte särskilt viktigt?

Nu invänder kanske någon att Estonia och de andra exemplen väl måste vara viktiga? Jo, för de av olyckorna berörda, förstås. För de berörda politikerna var de bara en sten i skon, som man så snabbt som möjligt ville ha avlägsnad.

Om någon högre tjänsteman vore hågad att ta på sig ansvaret– så var så god. (Men tjänstefel finns inte längre.) Någon politiker kommer aldrig att träda fram.

De måste med hängande hakor lyssna till Macron:

”Den ende ansvarige i denna affär är jag – och bara jag!”

39 reaktioner på ”Varför bry sig?

  1. MartinA skriver:

    Om jag ger dig en bil helt gratis, men du får bara ha den i fyra år.
    Eller om jag ger dig en bil, men det är den enda bil du någonsin kommer få ha i hela livet.
    I vilket scenario kommer du behandla bilen bäst?

    Problemet förvärras i ett proportionellt valsystem. Eftersom i enmansvalkretsar så vet varje parlamentsledamot vilka medborgare vederbörande representerar. Men i ett proportionellt valsystem representerar ledamoten främst partiet eftersom det är partiet som kan sätta upp den på valbar plats.

    Liked by 5 people

  2. svenne skriver:

    ”Hur skall man kunna diskutera – ja, ens tänka – långsiktigt om man inte har någon föreställning om vart man ska?”

    Detta kan liknas vid att navigera på sjön. Innan man tar ut en kurs så måste man veta precis var man befinner sig och därefter går det att bestämma färdriktningen.

    Oviljan att ta reda på var Sverige nu befinner sig nu – beroende på följden av de olika ”utmaningar” som 7-klövern har skapat – är mycket stor och detta bottnar i en rädsla att anklagas för diverse människofientliga insatser.

    Politikerna hamnar på de anklagades bänk om de skulle börja rota i, och redovisa, statistik som är adekvat för fastställande av den nuvarande situationen angående t.ex. olika typer av brott. Journalister och diverse tyckare skulle agera både som åklagare och domare som lägger en våt filt över alla initiativ till klarställande av läget. Detta gör att det blir omöjligt att kunna fastställa ”en långsiktig föreställning om vart man ska” trots att detta är nödvändigt.

    Gilla

  3. Lilla fröken P skriver:

    ”Allas lika värde”- doktrinen lägger grunden för att ingen är överordnad den andre, och därmed kan inte ansvaret vara någons, inte ens regeringschefens. Tansportstyrelseskandalen visar också detta. Det ansvar som trots allt utkrävs, stannar på lägre nivåer. Från ansvariga politiker hörs skruvade förklaringar: Ygeman kunde inte hitta någon lokal att briefa statsministern i…
    Ett annat beprövat sätt att slippa ta politiskt ansvar är att inrätta ”nationella samordnare” för det ena eller det andra, eller ”Centrum för”…alternativt ”till skjuta medel” utan konsekvensanalys eller uppföljning och utvärdering.
    Vi har utan tvivel ett osannolikt inkompetent ledargarnityr, tyvärr!

    Liked by 6 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Allt handlar om att upprätta vattentäta skott,
      så att Statsministern ALDRIG tvingas ta verkligt ansvar!

      Bara säga sig vilja göra det, när man själv ställt till det…

      Skolan och vården är typexempel på detta,
      hur kan väljarna köpa det, gång på gång?

      Eller att S och M som i hög är ansvariga för dagens situation,
      skall kratsa kastanjerna ur elden, innan valet?

      Väljarförakt!
      Finns inget mildare omdöme…

      Liked by 2 people

  4. Fredrik Östman skriver:

    Men det hr Macaroon säger är ju bara en billig bluff. Rättssystemet måste ju ha en annan uppfattning. Misshandel är såvitt jag kan bedöma ännu ett brott, t.o.m. i Frankrike. Och denne hr Ben Bella eller vad han hette har ju uppenbart agerat som privatperson, utan varje formellt ämbete. Han kan inte samtidigt vara privatperson utan ämbete och ämbetsman under hr Macaroons ansvar.

    Inte med mindre än att Frankrikes president har formell rätt att utnämna ämbetsmän av hr Ben Bellas typ, i vilket fall det hela förstås faller samman och hr Macaroon har rätt och kritikerna fel. Man måste i så fall från oppositionens sida inrikta sig på att hr Macaroon har använt sina formella befogenheter på ett klanderligt sätt.

    Varför tröttar du ut oss med utländska juridiska spörsmål som krydda i din text? Borde vi inte hålla oss till politiken?

    Liked by 3 people

    • Ulrika skriver:

      Fredrik

      Ben Bella var en helt annan person och handlade om ett politiskt mord!
      Jag försvarar inte Benallas ”attack” men paret slängde en vattenkaraff + annat mot polisen som inte reagerade, vilket fick Benalla att se ‘rött’. Han har dock varit ‘gendarme’ i det förflutna, numera reservist. Motståndarna till Macron vill se hans huvud falla, liksom förlorarna i USA vill se Trumps. En storm i ett vattenglas.

      Gilla

  5. Eva Danielsson skriver:

    Bristen på visioner och vilja och skärpa är tydlig inom svensk politik. Sedan makten framför allt, blev det enda sossar bryr sig om. Och då samtidigt den borgerliga s k oppositionen inte har haft någon energi eller någon egen vision än sosse-light.

    Möjligen finns några s k liberaler som har en utopisk dröm om en gränslös värld med global politisk styrning. Ett skrämmande perspektiv. Verklighetsfrämmande rakt igenom.

    Fast det mest skrämmande är den styrande falangen inom S som ivrigt jobbar för ett ”nytt” (nedbrunnet) Sverige som ingår i en socialistislamistisk global världsordning. För deras kompisar, islamisterna, saknar inte energi och starka visioner. Av ett islamskt världskalifat.
    Och när den dagen kommer, om vi inte förmår hejda islamiseringen, kan våra nuvarande makthavare verkligen känna sig befriade från ansvaret. De kommer då att vara ”befriade” från makten och även möjligen från vitala kroppsdelar.

    Liked by 9 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      HUVUDLÖS politik är nog en rimlig benämning!
      KORTtänkt skulle man tom kunna säga…

      Vi vet hur det gick för vänstern i Iran,
      när Mullorna fick makten!

      Vilka rensades ut först?

      Liked by 4 people

    • olle reimers skriver:

      Problemet uppstod på allvar när socialdemokraterna prioriterade makten framför folkets väl och ve. (Givetvis under föreställningen att detta på lång sikt skulle gagna folket; deras folk i vart fall).

      Den felprioriteringen har därefter präglat hela den svenska samhällsutvecklingen. Alla de andra partierna har tagit efter. Alliansen var samma andas barn.

      Det stora avslöjandet kom med DÖ. Då visade man skamlöst att makten var viktigare än folket.

      Prioterar man makten före folket rekryterar man enbart maktspelare/maktslavar till alla befattningar. Kompetens blir underordnad. Man prioriterar fäldaktligen åtgärder för politiska poäng i stället för effekt på marken. Besluten blir alltmer kortsiktiga och desperata allteftersom det politska manöverutrymmet minskar.

      Liked by 2 people

  6. Aha skriver:

    ”..beslutsfattandet måste bli effektivare på högsta nivå”.

    Det finns en yrkeskår som till hela sin profession är övade att hantera kriser; militären. Högre officerare borde därför rekryteras till en organisation som hanterar nationella kriser.
    Denna krisorganisation borde sedan ha mandat att allokera resurser efter eget gottfinnande.
    (Ulf Kristersson föreslog något liknande när det gäller organisation.)

    Militärer är vana att peka med hela handen, de är också vana att öva.

    Liked by 2 people

  7. Frigolit skriver:

    Tja frågan är hur intressant det är att jämföra Sverige med Frankrike. Jag tycker inte frågan är utagerad i och med att Macron tar på sig ansvaret. Uppenbarligen har allvarliga fel begåtts och Macron tar på sig ansvaret, dock utan påföljder. Han har faktiskt ett embryo till en privat polis helt utanför det rättsliga systemet. Svensk politik verkar nerlusad med livvakter, det kanske är lika illa här.

    Men det som skiljer Frankrike från Sverige är att Frankrike har en ledare med muskler och som använder dessa. Vad som också skiljer är att fransk press granskar kritiskt, om det beror på att man går vänsterns ärenden eller inte låter jag vara osagt.

    Att ingen tar på sig ansvar för någonting verkar ha varit en framgångsrik strategi hittills i Sverige och är förmodligen ett resultat av en allestädes närvarande medieträning. Metoden fungerar så länge media inte granskar kritiskt. Exempelvis fick Beatrice Ask gnälla i SVT, samma Ask som sparkade en utredare av den stora skogsbranden eftersom vederbörande kom med obehagliga sanningar.

    Liked by 1 person

    • Jan Bengtsson skriver:

      Pandoras Ask var väl ingen lyckad utnämning?

      Under åtta år lyckades hon inte åtgärda problemet med bilmålvakter…
      Säger väl det mesta!

      En månad borde ha räckt om viljan fanns!
      Neka nyregistrering på personer med obetalda bilskatter/föörsäkringar/P-böter!

      Beslagta och bogsera bort, SKROTA!

      Sen vore problemet ur världen…

      Fast det hade väl varit rasistiskt kan man tänka?

      Liked by 1 person

  8. Conny Lundberg skriver:

    Tack för en bra artikel som leder en in i frågan varför man inom beslutsfattande positioner i politiken inte vill tala om visioner som kan delas av hela svenska folket.
    Anledningen är i själva verket mycket enkel; eftersom man utan att informera svenska folket just nu, genomföra enorma förändringar inom stat och kommun!
    Agenda 2030 och genomförandet av alla dess projekt och planer vilka aldrig har diskuterats med väljarna och de följder dessa kommer att innebära i praktiken; ledtråd – en väg in i det globala världssamhället inkluderande full kontroll över medborgarna genom teknologi och stadsplanering.
    Slutförandet av Barcelonaavtalet vilket kommer att innebära fullständig integration av muslimer inom EU, alltså integration enligt muslimernas synsätt.
    Det finns även en hel del annat osmakligt inklusive pedofili och trafficking som man aldrig vill prata om offentligt.
    Högteknologiska metoder att genomföra de förändringar man önskar finns fullt tillgänglig och används alltmer till förfång för allt biologiskt liv på vår planet.
    Till de som anser allt detta otroligt rekommenderar jag att själva undersöka vad jag sagt och komma fram till sin egen slutsats.

    Liked by 1 person

  9. Sixten Johansson skriver:

    Ansvar förutsätter hierarkier och tvång. Men dessa två – och därmed också ansvar – strider mot vår tids heliga kodex: jämlikhet (lika värde) och individuell frihet.

    Under de senaste årtiondena har de normala, förnuftiga eller idébaserade motkrafterna sopats ur vägen och otaliga strömmar har flutit samman till en hegemonisk flod, som få orkar simma emot. Jämlikhet och frihet klingar skönt, men jämlikhetstron skapar en sänkningsspiral ner till noll och full frihet innebär total egoism och existentiell galenskap för individen och anarkiskt kaos för samhället.

    Jag rekommenderar varmt K-O Arnstbergs artikel ”Den nya religionen” på morklaggning.wordpress.com (23 juli). Han beskriver synnerligen klart religionens funktioner, t ex att vidmakthålla ordning mot kaos. Hans hypotes är att PK-ismens fokus för tillbedjan är jämlikheten (inte t ex godheten). Men jämlikhetstron är onaturlig och samhällsdestruktiv!

    Jag tror att KOA har rätt. Ju mer tvångsmässig och ytlig jämlikhet som införs, ju lägre blir de yttre och inre kraven och ju mindre blir ansvaret. Ett typexempel är massmedia, ett likriktat och likriktande korporativ, vars verksamhet är schizofren, nivåsänkt och nivåsänkande, på sikt samhällsdestruktiv. Massmedia är en mäktig, samhällsfinansierad, förljugen, ansvarsbefriad institution, vars egna rundgång är fullständig: okunnigt mediafolk intervjuar okunnigt mediafolk och mediakändisar och uppbådar mobbar i snuttig likriktaranda. Vem av dem vet, vem av dem bryr sig? Tyckeriet är allt.

    Liked by 3 people

  10. Stig Fölhammar skriver:

    Anders! Det här var det här var det bästa som jag har läst på länge. Hur i hela fridens namn har vi hamnat i denna situation av kravlöshet och brist på både självreflextion och ansvarstagande? Och hur länge står vi ut med dessa pundhuvuden med sina glappande käftar? Tar det slut den 8:e september eller kävs det ett bondeuppror?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.