Den brittiske fysikern Stephen Hawking har gått till historien. Hans aska placeras bredvid Isaac Newton och Charles Darwin vid Westminster Abbey i London. Hawking tyckte att Gud var onödig då vetenskapen finns. En av herrarna bredvid honom (Newton) hade en annan syn på saken och såg vetenskapen som ett sätt att upptäcka Guds skapelse.
Den andra bredvid (Darwin) kom på kant med Gud och skrev boken On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or The Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life. Även om början av bokens undertitel (”Favoured Races …” ) är kontroversiell idag lever de obevisade grundidéerna kring storskalig evolution kvar och får ses som vetenskapligt korrekta (här av mig menat i negativ bemärkelse – liknande hur PK-begreppet brukar användas). Jag tror att det delvis är från Darwins idéer som ledtrådar till dagens samhällsproblem kan nystas upp.
Darwins evolutionslära är en oreflekterad självklarhet för många i Sverige idag. Staten propagerar för den och Skolverket har en tydlig agenda att skolan ska påverka elever att oreserverat tro på Darwin. Men hur många kan redogöra för sin tro på evolutionen? Testa och se. (Svaret brukar vara att det är något som man fått lära sig i skolan.) Hawkings ord om människan i Der Spiegel 1988 är i linje med skolans undervisning: ”Vi är bara ett högt utvecklat släkte av apor på en mindre planet i en medelmåttig stjärna. Men vi kan förstå universum. Det gör oss väldigt speciella.”
Vilka exempel på grundläggande svagheter finns det i evolutionsläran?
Läran är snarare ett filosofiskt grundantagande och historisk vetenskap än naturvetenskaplig vetenskap. Kravet inom naturvetenskapen är ju att experiment ska kunna upprepas flera gånger av flera olika personer med samma resultat. Evolutionsläran däremot baseras på antaganden som inte går att upprepa. Tidsrymden är också stor och inga trovärdiga vittnen fanns på plats. Det går alltså inte att testa, verifiera eller falsifiera evolutionen. Historisk källkritik som Skolverket betonar vikten av känns såklart fjärran i sammanhanget.
Vi kan inte heller observera evolutionen i vår vardag. Det vi erfar är en mångfald arter som inte kan ses vara i en evolutionsprocess. Att det finns variation inom djurgrupper står klart, men det bevisar inte någon evolution, utan bara just variation. Jag vill ta i och påstå att makroevolution (storskalig evolution med exempelvis bildandet av nya arter) helt enkelt inte ens är kompatibel med vare sig nutida empiri eller historisk vetenskap.
Dagens samhällsproblem som DGS dagligen belyser menar jag kan kopplas till evolutionsläran och tillhörande sekularisering. Först implikationer av Hawkings och Darwins ”evolutionsgud” och sedan implikationer av Bibelns Gud.
Evolutionsguden är deterministisk (ingen fri vilja) irrationell och relativistisk, är utan moral, intellekt, medvetande, ansvar, syfte, mening och så vidare. (Känner vi igen oss i dagens sekulariserade samhälle? Är det konstigt att många människor mår dåligt?) Ett citat av evolutionsbiologen Richard Dawkins gör inte läget direkt bättre: ”DNA just is. And we dance to its music”.
Bibelns Gud som skapare av allt pekar å andra sidan på fri vilja, förstånd, sanning, ansvar, moral, särställning för människan och mycket annat positivt för både individen och samhället.
Kan samhällets problem förstås genom de här resonemangen? I Bröderna Karamazov utropar Ivan Karamazov varningsorden att om Gud inte finns är allt tillåtet. Evolutionsläran kan, menar jag, vara kontraproduktiv för samhället då den ges tolkningsföreträde. Människor avhumaniseras och slås av meningslöshet. Hawkings så att säga tog aporna från Darwin och förståndet från Gud – en kombination som inte har varit lyckad. Tron på Bibelns Gud finns bakom Sveriges uppsving och samhällets goda utveckling.
Johan Löfgren är gymnasielärare och intresserad av samhällsfrågor, apologetik samt att sprida kunskap för ökad medvetenhet

