The Death of Stalin och den svenska praktiken

Anders Leion

Nyligen såg jag filmen The Death of Stalin. Jag ville se den därför att det i den recension jag läst stod att den skulle vara så rolig. Det var den, men det var bara jag som skrattade. Hur kunde det komma sig? Det tog ett tag innan jag förstod. Filmen gick på Zita. Jag var förstås omgiven av sörjande socialister. Hade jag förstått i tid skulle jag ha kunnat utropa: ”Sådan var den, socialismen, i sin glans dagar!”

Men det var inte det jag tänkte berätta om, fast det har med saken att göra, vilket kommer att framgå lite längre fram.

På sextiotalet hade jag fyra kvinnliga chefer. Jag arbetade i den statliga administrationen, samtidigt som jag hade varit aktiv i det Socialdemokratiska studentförbundet. Därför var jag också sekreterare i olika kommittéer. Damerna var ordförande i dessa.

Alva Myrdal var sval och oåtkomlig som månen, men skärpt och insiktsfull. Ulla Lindström var vänlig och lite moderlig.

Cecilia Nettelbrandt och Camilla Odhnoff var sura, snarstuckna och uppenbart plågade av att inte känna sig tillräckligt kompetenta. En av dem, jag minns inte vilken, fick jag nog av mitt under ett sammanträde och jag gick därför därifrån utan att någonsin återkomma. Ingen påtalade saken. Man förstod mig tydligen.

Dessa fyra kvinnor var framburna av den feministiska våg som krävde fler kvinnor på alla nivåer, också den högsta, i politiken. De var utsatta för ett stort tryck att svara mot förväntningarna. Inte alla klarade av att leva upp till dessa utan att det uppstod vissa biverkningar på humör och uppträdande.

Dessa förväntningar har sedan dess bara ökat på kvinnor i politiken och i karriäryrken. Samtidigt har konkurrensen mellan dessa kvinnor och mellan dem och männen ökat. Helt följdriktigt har också biverkningarna på det sociala livet ökat. #Metoo-kampanjen har brutalt avslöjat dessa biverkningar för alla.

Vissa kvinnor, av sig själva i kampanjen heligförklarade, har använt sig av samma teknik som Beria, Stalins högste polischef. De överfaller sina offer med anklagelser om förbrytelser – sexuella sådana – som skett för länge sedan och därför både är omöjliga att bevisa och att rentvå sig från. Beria hade listor över alla sina konkurrenters förehavande under många år, färdiga att tas fram vid behov, till exempel för att rättfärdiga en arrestering med åtföljande tortyr och avrättning. Dessa konkurrenter visste om det och tillverkade samma slags listor åt sig själva, i vilka Beria förekom, men också andra personer som de kunde vänta sig ett överfall ifrån.

Många har blivit utsatta för sådana överfall under den senaste tiden i Sverige. Dem väntar visserligen inte samma öden som Berias offer, men de hängs ut offentligt och avrättas socialt och yrkesmässigt, samtidigt som gärningskvinnorna bemöts med livligt bifall.

Hela denna verksamhet skulle vara omöjlig om inte de etablerade massmedierna mer än gärna medverkade. De, som med statligt bistånd säger sig motverka lögner och överdrifter, har lyckats skapa en atmosfär där minsta manliga dumhet blir något värt att straffa med offentligt skamstraff. Ofta är de gärningar som motiverar straffet rent löjliga. En klapp på rumpan har flera gånger framförts som en verklig ogärning.

Verksamheten skulle också vara omöjlig om det inte i grunden handlar om samma slags indelning av människor i sådana olika etniska och andra grupper, som man inte kan ställa vanliga sociala krav på. Den ensamkommande som säger sig vara ett barn får lägre straff, bättre vård och generösare förmåner än en vanlig svensk ungdom. En svensk kvinna kan använda sig av Berias metoder och få applåder för sin verksamhet.

Staffan Heimersson är en av de mycket få som sett och påtalat vad som försiggår. Kvinnorna har alltså, liksom muslimerna, tillkämpat sig ett sådant herravälde över opinionen att nästan ingen törs säga emot. En teckning av Muhammed kan medföra dödsstraff. Alltså publiceras inga teckningar av honom. Den som ifrågasätter det kvinnliga övervåldet i #Metoo-kampanjen avrättas socialt. Alltså fortsätter häxprocesserna mot enskilda män.

Det finns bara en radikal lösning för män. Ge upp! Låt kvinnorna få allt det de vill ha. Sedan kan de helt och fullt slåss med sig själva utan att distraheras av männen.

48 thoughts on “The Death of Stalin och den svenska praktiken

    • Björn skriver:

      Dagens aggressiva ”feminism” är ett uttryck för att pendeln nått sitt yttre läge åt andra hållet! Förhoppningsvis vänder den tillbaka, stannar och hänger rakt ner, när de mest rabiata och ”förtryckta” feministerna har fått lätta på sitt inre tryck och sansat sig!

      Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Kanske det mest intressant att analysera är passiviteten i detta uttalande? Vad är det som gör att vi ser som det rätta att sitta och rulla tummarna medan dessa extremister skall få avreagera sig? Är det inte oss själva det handlar om, att vi inget gör?

        Liked by 5 people

      • Björn skriver:

        Ta det lugnt MOAB, och fortsätt rulla tummarna! Den s.k ”feminismen” är självdestruktiv och planar snart ut! Njut av cirkusen så länge den varar i stället!

        Gilla

    • Per-Anders skriver:

      Feminism är en totalt ologisk rörelse. Den vill ha jämlikhet mellan könen, men hävdar samtidigt att det inte är någon skillnad mellan kön – en konstruktion – och således finns det inget att bråka om.

      Liked by 8 people

  1. Pelle skriver:

    Det tycks som att Sverige med jämna mellanrum drabbas av utbrott av masshysteri. Feminismen, som den bland annat manifesteras genom #Metoo, är bara det senaste exemplet. Häxprocesserna, överdriven frikyrklighet, 68-vänster och 80-talets gråtattacker mot kärnvapen hör hemma i samma fack. Tvärtemot vad många påstår är Sverige ett mycket religiöst samhälle. I vissa lägen kan det t.o.m. få Saudiarabien att framstå som sekulariserat. Det speciella med Sverige är att religionerna frekvent skiftar, även om översteprästinnorna och de olika kulternas uttryckssätt tenderar att alltid vara desamma.

    Liked by 11 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Pelle: Just det, Sverige är masshysterins förlovade land!

      Hela PK-sekten är inget annat än ett massivt utslag av masshysteri, närmast jämförbar med kulturrevolutionen under Mao i Kina.

      Mao satte igång den för att komma tillbaka till makten, sedan han efter svältkatastrofen under ”det stora språnget” hamnat i den politiska kylan — men processen fick snart ett eget liv, ungefär som i sagan om Trollkarlens lärling.

      Här i Sverige har PK-sekten åstadkommit irreparabel skada genom att den drivit på massinvandringen från främmande kulturer, och i övrigt gör allt för att förstöra vårt samhälles grundläggande funktioner.

      I praktiken verkar man styras av en rent destruktiv agenda, under ideliga försäkringar om motsatsen.

      Liked by 5 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Ja, socialismen är och förblir en destruktiv agenda, en dödskult. Att förstöra det som finns är busenkelt. Att identifiera något att förstöra kräver bara en första ordningens analys. Att identifiera något att förbättra eller nyskapa är mycket, mycket svårare och kräver en högre ordningens analys. Socialismen lever på denna asymmetri.

        Liked by 5 people

      • Lars skriver:

        Så du är Freudian också Fredrik, tror på att det finns en dödsdrift vid sidan av libido. Där ser man. Tyckte Nietche det också?

        Gilla

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Den sista meningen är ett bra förslag tills vidare. Konkurrerande kvinnor om det gäller attraktiva män, makt, karriär eller något annat är ingen trevlig syn. De behärskar bättre än männen konsten att så att säga ”hacka ögonen ur varandra”. Under mina år som chef har konflikter mellan kvinnor alltid varit det bittraste, hätskaste och svåraste att lösa och i små organisationer mestadels omöjliga. Samtidigt har de på egen hand varit de trevligaste, kompetenta, angenäma och behagliga varelser.Är det inte märkligt?
    För männen gäller den enkla regeln att uppföra sig väl, att vara trevlig samt att hålla sig utanför minerad mark.

    Liked by 9 people

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Det har historiskt sett varit mäns (och hankön bland djuren) uppgifter att försvara reviret och för att upprätthålla den inre säkerheten. Att dessa uppgifter försummas nu och ersätts med vård och omsorg är naturligt i ett samhälle med en feministisk regering.

    Om ett sådant samhälle är hållbart kommer att visas redan inom en till två generationer. Det feministerna synes förbise – i sin eufori där allt nu är möjligt – är att kvinnors lika rättigheter bygger på de maktförhållanden som har varit rådande på senare tid och att rättigheterna kommer att anpassas till vad en ändrad befolkningssammansättning föredrar. Rätten är alltid underställd makten.

    Liked by 6 people

  4. Aha skriver:

    Jag kanske missar ironin men att männen motiverat av #metoo skulle ge upp allt till kvinnorna är en konstig slutsats.

    Kladdandet har fått sig en käftsmäll och så kommer det att vara framöver, ser faktiskt inget ont i det. Många män, även på borgerliga sidan, hukar nu i buskarna, väl medvetna att eventuella publika kommentarer i ämnet kan riskera att kladdoffer blir förbannade och går till storms i media. En och annan tänkt och uppburen karriärklättring har väl redan nu inte skett då det skulle medföra en ej önskad tid i rampljuset med påföljande risk för grava #metoo anklagelser.

    #metoo må vara en process med inslag av häxprocesser, men #metoo är ett vänsterfenomen och äter i första hand vänstermän och PK-ister vilket är ett mindre bekymmer för mig. Ungefär som med männen kring Stalin. Till slut hade de värsta bastarderna ätit upp sig själva.

    Liked by 7 people

  5. oppti skriver:

    Låt kvinnorna rasa ut i ”Me to”
    Det kan minska deras frustrationer över allt och alla.
    Kvinnor vill både vara uppskattade och uppvaktade , vilket ger oss män tillfälle att visa vår briljanta förmåga att umgås med det motsatta könet.
    Vad vore livet utan dem?
    Vilset utan förmåga till förnyelse!

    Liked by 1 person

  6. Eva Danielsson skriver:

    Felet är att ge efter för själva kravet på fler kvinnor t ex. Politiska beslut och allmänna attityder ska bara ta bort onödiga och irrationella hinder för individers talanger och ambitioner. Inte mana fram ett resultat.
    Du, Anders, beskriver några av avarterna som uppstår vid kvotering. Och några varianter på det skulle säkert också uppstå om det var män som pushades fram bara för att de var män.
    Den klassiska kvinnokampen handlade om lika rättigheter och möjligheter, men den kapades av vänsterfeminismen och förvrängdes till att kvinnor skulle bli lika som män eller t o m ses som bättre än män. Ett könskrig med grova generaliseringar åt båda håll.
    Som metoo-rörelsen har hakat på, eftersom den rörelsen också snabbt kapades av feministaktivister. Ännu ett tillfälle att hata vita västerländska män, trots att männen ifråga har tillhört den egna kulturvänstern. Men man måste knäcka några ägg när man lagar en omelett.
    Det ironiska är att genusfeminister har trasslat in sig i hörnet och gnäller om diskriminering av kvinnor, samtidigt som de hävdar att det inte finns några givna kön.
    Så grabbar, inte är ni väl riktiga karlar när det kommer till kritan. Ni klarar er undan från den minerade markens fällor om ni förstår att hävda att såsom varande engelska höns, kan inte frågan om patriarkalisk diskriminering väckas.

    Liked by 8 people

  7. uppstigersolen skriver:

    Inte sjutton kommer jag att lämna över något till vare sig kvinnor eller andra ”svagare” grupper. Jag minns Agneta Dreber, 40-talist, aktiv i Stockholm, som sa till nån yngre man som ville att alla äldre skulle flytta på sig. Gör det själv, som vi gjorde, var bättre än de som du vill flytta på. Jag flyttar mig inte frivilligt. Så ska det gå till. Ingen kvotering

    Liked by 3 people

  8. Makt med ombytta tecken skriver:

    Ingen människa är perfekt. Varken kvinnor eller män. Inbillar jag mig. Alla har någon typ av skelett i garderoben. Eller kan indirekt associeras till sådana.

    J. Edgar Hoover arbetade som chef över FBI under åtta olika presidenter. Han hade komprometterande akter på ett otal högt uppsatta människor – politiker, folk inom förvaltning, försvaret och storföretagen. Hoover visste både, hur, när och på vad sätt olika människor snubblat i livet. Och deras olika böjelser. Därför vågade ingen göra sig av med honom. Han fick sitta kvar livet ut. Alla var rädda för honom – att bli utpekade. Hans makt satt i ett litet pekfinger.

    Att bli utpekad som nationens fiende blev även till en specialitet för Joseph McCarthy. En senator från Wisconsin i 50-talets USA. I sin jakt på subversiva elelement gick han mycket långt.

    Vid Manhattanprojektet – atombombens eget utvecklingsprojekt- hade spioneri avslöjats. Sovjetunionen kunde nästan i realtid följa med i utvecklingsarbetet. Jakten på kommunistiska sympatier drogs därför igång efter kriget. Låg solidariteten hos nationen USA – eller till en röd ideologi? Kampanjen blev aggressiv mot alla misstänkta. Begreppet ”McCarthyism” föddes.

    Nu genomsyras vår egen tid av MeToo-kampanjens intensitet. Snart lär nog någon mynta begreppet ”MeToo-ism”, som beteckning på intensiv förföljelse – på män. Matriarkala strukturer vill flytta fram sina positioner och helst ersätta de Patriarkala. Men lämna makten orubbad. Bara göra den mera feminin. Rentav finare.

    Det påstås att världen blir bättre då. Att världen måste rensas. Det som J. Edgar Hoover, Joseph McCarthy och Beria sysslade med. På mänskligt vaga grunder.

    Visst bär #Metoo-kampanjen på sekteristiska inslag och en obruten kampvilja. Arvsynden tycks rentav ha fått en renässans. Gossebarn föds som skyldiga med sitt Y gömt i det 23:e kromosomparet. Nu är det XX som gäller. För hela slanten. Matriarkatet vill ta över. Och då gäller det att peka finger. Och många fingrar blir det…

    Liked by 2 people

  9. Moab skriver:

    Jo, jag tänkte på din lösning igår, låt dem bara få precis som de vill. Detta är inte långt från sanningen ändå, det lilla motstånd som finns har kanske bara påskyndat utvecklingen, det verkar ändå ha varit en faktor med SD i Reinfeldts beseglande av Sverige öde med Mp. Vad annat har uppnåtts? Lite politiska uppdrag för SD-folk och ganska mycket vansinne att klaga på för oss och andra alternativmedier, men påverkar det alls? Det verkar som den största effekten är att det vänsterliberala etablissemanget tar ytterligare steg för att förstöra Sverige, begränsar yttrandefriheten, kvoterar in än fler, ännu mer stöd till islamisering, äldre pekas ut som ett problem osv. De andra har makten och alla tecken tyder på att det inte finns någon mekanism i vårt nuvarande system gör att de kommer att ge upp den, utan det troligaste är att de kommer att fortsätta på inslagen väg tills det inte går mer. När man låtit antalet anmälda våldtäkter stiga från ett par hundra till över 7000, varför inte fortsätta? Vad kan vara för mycket? Vi är inte ett anglosaxiskt land, vi skall nog inte hoppas på ett Brexit eller Trump-scenario, vår förståelse av demokrati är uppenbarligen mera som en bekvämlighet för att få systemet att fungera, mer än som ett sätt för folket att göra sin röst hörd. Vi har mer gemensamt med länder i Afrika än de anglosaxiska.

    Jag tror många, även här, innerst inne när en tro om att etablissemanget skall vakna och göra om och göra rätt och att svenskarna på samma sätt vänder från pk till något mera nyktert, men är det verkligen det historien lär oss? Inte kom Stalin och Mao på att de kanske skulle mörda lite färre och så var allt frid och fröjd? Eller när vikingarna styrde England, inte var det danska vikingar som plötsligt tänkte att, hmm kanske de skall få sitt land tillbaks? Nej, när en grupp styr och utför handlingar som skadar andra så är det inte diskussion i samförstånd som vänder utvecklingen, utan kollaps eller krig. Vi är som Sydstaterna med slaveriet, varför ge upp detta system, det fungerar fint för plantageägarna.

    Vi har nog bara att vänta. Frågan är om man vill göra det i Sverige?

    Liked by 9 people

      • uppstigersolen skriver:

        Var inte pessimist. Tänk positivt. Hur många har du omvänt till att rösta på SD?

        Gilla

      • Johan skriver:

        Återigen: jag tror inte SD+MED+Övriga räcker för att uppnå 51% och därmed välta sjuklöverpartiet. Frågor på det?

        Liked by 1 person

      • Johan skriver:

        Har inte ngn större tilltro till att valet ritar om kartan. Sjuklöverpartiet är överens om agendan och oppositionen (SD och MED och övriga) behöver 51%. Agendan liger fast och det krävs mycket för att välta den.

        Liked by 2 people

    • Palle skriver:

      MOAB: Angående ditt slutavsnitt – illa står det till, men frågan är om inte chansen till förändring ändå är något större än vad du befarar. Några stora förhoppningar om att något eller några av sjuklöverpartierna plötsligt skulle börja att på allvar intressera sig för nettoskattebetalarnas välfärd ska man nog inte hysa. Däremot är ett betydligt säkrare kort att satsa på partiernas egenintresse – de egna mandaten, förmånerna, platserna vid köttgrytorna.
      Om hotet om tapp av väljare växer, kommer alla högtidligt uttalade floskler om värdegrund och all annan snömos att väga lätt och retoriken kommer snabbt att anpassas i en riktning, som kan förväntas stoppa blödningen.
      Mer närliggande exempel än de av dig nämnda på detta saknas inte – se bara på valresultaten i ett antal EU-länder under 2017. Antietablissemangspartier gjorde framsteg i ett flertal länder, och även om de i de flesta fall inte kom att ingå i ett regeringsunderlag, tvingar ändå rörelsen i väljarkåren de etablerade partierna till förändringar, återigen av ren självbevarelsedrift.
      Marxister brukar uttrycka det så: ”egenintresset ljuger inte”, och för en gångs skull har de en poäng där.

      Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Jo, men det räcker inte med 25% för SD och 1.5% för MED, eller kanske det gör det om Mp och KD åker ut samtidigt. C kommer under Annie Lööf att välja ondskan, L kommer kommer att göra ett icke-val (inte S inte SD), kvarstår M, skall man ta på tagelskjortan?

        Liked by 1 person

  10. Johan skriver:

    Jag har skrivit det förr:
    – 90 % av alla författare på Wikipedia är män.
    – 95 % av alla patent söks av män.
    Fråga: Av världens 10 tusen rikaste människor som själva skapat sin förmögenhet…hur många procent är kvinnor?
    Svar: – Vet ej.
    Min gissning: – Under en procent.
    Din gissning ?

    P.S Undrar hur Ebba Witt-Brattström skulle förklara dessa förödande siffror om hon fick frågan i SVT. Det är en dröm jag har…Se hur hennes elaka mun än mer skulle vrida sig i ilska på min 50-tummare D.S

    Liked by 3 people

    • Moab skriver:

      Vi skall dock inte förväxla feminister med kvinnorna, vänstertankar har förvridit alla, vi skall inte låta dem slå ner en kil mellan alla goda kvinnor och män, det är som du skriver men män och kvinnor kompletterar varandra, så har Gud fader eller evolutionen inrättat det, vad än vänstern försöker slå i oss via feminismen. Jag hade också den otrevliga upplevelsen att göra muntlig examen i matematik, bredvid låg högen med skriftliga tentasvar och som av en slump låg en av de få tjejerna på kursens resultat överst, alla rätt. Låt oss bedöma alla utifrån deras egna kvaliteér, inte från deras grupptillhörighet, så vitt det är möjligt.

      Liked by 4 people

      • Johan skriver:

        Håller helt med. Vad jag ville bara visa med siffrorna är att biologin GENERELLT gör män och kvinnor olika. Bra så.
        Hade alla suttit med Wikipedia eller sina patent hade vi dött ut som art…

        Liked by 1 person

  11. Rikard skriver:

    Hej.

    Om där finns en beteendenorm för män respektive kvinnor, som säger hur man skall och bör uppföra sig gentemot varandra både formellt och informellt (alltså kontextuellt) och denna norm är utvecklad av och i ett kulturellt/etnisk homogent samhälle medför det att vi alla äger förförståelse om varandras beteenden.

    Vad man kan göra är att arbeta för att förändra denna beteendenorm, i riktning mot för de specifika individerna större frihet inom normen – gör man så vilket också länge skedde oavsett kön, så blir det enkelt uttryckt bättre för alla. De asociala personer som av patologiska skäl inte kan avhålla sig från kränkningar kan hanteras med lämpliga metoder, och de som av andra skäl har svårt att förstå normen, dess ‘varför’ och ‘hur’ kan tränas i detta till allas fromma.

    Men vad händer om man inom den idédrivande kommunikativa eliten uppbär ett ideal om att normer i säg är av ondo?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  12. Mikael Birk skriver:

    Det tredje könet och det totala sveket.

    Den intersektionella inomfeministiska imploderande divergensen avseende transsexuellas hemmahörighet och ställning som kvinnor utgör en ny vattendelare inom den feministiska rörelsen. De mest trosvissa hävdar att det inte ens finns något biologiskt kön – att jag som man skulle kunna välja av ren vilja att bli gravid torde dock vara svårt, men vad vet jag, ideologisk renlärighet har ju förmågan att försätta berg.
    Den svenska feministiska rörelsens totala svek mot de av hedersrelaterat våld utsatta kvinnor (medsystrar?) med muslimsk bakgrund, utgör slutligen en total demaskering av dess förljugna moraliska anspråk; ett mer förödande avslöjande av den svenska feministiska rörelsens politiska navelskåderi är svårt att tänka sig än det faktum att man motarbetar de som påtalar hedersvåld för att det stör den intersektionella diskursen – tala om svek!

    Liked by 2 people

  13. Palle skriver:

    Min poäng är att man inte ska stirra sig blind på enbart det politiska spelet: vilka partier som bildar allians med vem. Lika viktigt är konvulsioner internt inom partierna, som kan leda till politikförändringar framtvingade av det tryck, som förskjutningar i väljarsympatier kan orsaka. För mig är det viktigaste att en vettigare politik förs än vilken allians, som innehade regeringsmakten när politiken genomfördes. Åkesson har uttryckt sig på liknande sätt – däremot verkar ett sådant tänkande vara främmande för sjuklöverpartierna. Angående exempel på politikförändring: jämför bara tongångarna när det gäller kriminalpolitiken eller migrationspolitiken från S och M idag gentemot hur det lät för fyra år sedan.
    Men visst har man stunder när man funderar på en flytt till Norge eller Schweiz …

    Liked by 1 person

  14. olle reimers skriver:

    Jag tror att de allra flesta kvinnorna vill att män ska vara män och kunna uppträda inom den roll naturen givit dem. De män som hela tiden ger upp och sätter på sig rosa mössor får bara förakt av kvinnorna som svar.

    Vi är i första hand biologiska varelser som söker lämpliga partners för vår fortplantning. Hur många av er män i denna tråd är på allvar intresserad av Fi-packets företrädare?

    Gilla

    • Björn skriver:

      Sant! ”Riktiga” självständiga kvinnor och ”feministiska” män i ”rosa mössor”, är en biologiskt omöjlig kombination!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.