En ovanligt ovanlig människa

Patrik Engellau

Min vän Ian Wachtmeister är död. Jag besökte honom i september i hans hem på Upplandsgatan. ”Vi får se vem som håller längst”, sa han, ”julgrisen eller jag”.

Att jag kallar honom ”vän” är kanske förmätet av mig. Det var aldrig så att vi utbytte förtroenden med varandra, ej heller så att vi umgicks titt och tätt. Men jag träffade honom tillräckligt ofta under de senaste decennierna i någon sorts halvprofessionella sammanhang för att utveckla en ofta häpen men framför allt road och djup respekt.

I honom förenades två egenskaper som man kunde tro vara oförenliga. Å ena sidan var han totalt självsäker och totalt orädd, liksom bepansrad mot omvärldens giftigheter och motvilja (varav han fick mer än sin beskärda del). Man hade kunnat tro att det berodde på att han genom sitt grevliga ursprung kände sig så överlägsen andra människor att han inte behövde bry sig om deras uppfattningar. Men så var det inte, för han var, å andra sidan, öppen och tolerant. Han var, hur underligt det än kan låta, den kanske minst högfärdiga, minst snobbiga, minst självgoda, minst nedlåtande, minst skrytsamma och minst självömkande människa jag mött.

I början av 90-talet åkte vi runt i landet och höll föredrag om ett nytt slags politik med sänkta skatter och sådant. Det var oerhört populärt och det var då Ian kom på att det behövdes ett nytt parti. Han tyckte att han och jag skulle lansera partiet, men jag hade ingen lust. Om det var av feghet eller av ädlare motiv vet jag inte säkert. Men det bekom inte Ian, han hittade en annan partiledarkompis och ”körde så det rykte” med ”fullt drag under galoscherna”. Det funkade. Ny Demokrati kom in i riksdagen.

Ibland har folk frågat mig hur det där egentligen gick till. Då säger jag att Ian ställde sig på Norrmalmstorg med en stor skylt med texten ”Ni som vill bli valda till riksdagen, ställ er bakom mig”. Det är förstås inte sant, men det säger något om Ian eller i varje fall om min uppfattning om Ian. Så tolerant och osnobbig var han. Kanske hade det gått bättre för partiet om han varit mer sparsmakad.

Han var förstås egensinnig i bemärkelsen att han gick sin egen väg. Då menar jag inte framför allt de gula eller röda byxorna, de storblommiga slipsarna och cowboy-bältet från Texas med en sheriffstjärna som spänne. Jag menar hans avsikter med Sverige. Inför valet 1991 drabbades borgerliga politiker av panik när Ian bildade sitt parti. Borgerligheten vädrade nämligen morgonluft. De liberala stämningarna i landet var starka. Nu oroade sig framstående borgerliga politiker att Ny Demokrati skulle sabba ett nästan säkert maktskifte. Flera ringde till mig och sa ”Du måste stoppa Ian!” De tilltrodde mig magiska förmågor. Jag minns inte ens om jag försökte.

I ett avseende var Ian präglad av sitt adliga påbrå, nämligen i sin likgiltighet för småborgerlig konvenans. Det stod en air av nonchalant adlig uppsluppenhet och småfräcka infall omkring honom som till exempel när han klädde ut sig till flygvärdinna och började servera kaffe på ett SAS-plan fullt med näringslivstoppar. I själva verket var Ny Demokrati bara en i raden av kreativa improvisationer. Ett annat exempel var när hans svenska bolag The Empire skulle bilda ett engelskt dotterbolag under namnet The British Empire. Ett ytterligare exempel är när Ian på sin vän Johntes – som var min kusin – 40-årskalas omtalade Johntes far, Volvochefen Gunnar, min farbror, som ”den gamle galten”, något som Gunnar aldrig förlät.

Bakom detta fyrverkeri av glada upptåg och påhitt var han seriös och klarsynt. Han älskade Sverige och han ville rädda landet undan de problem som ett lite mer vässat förnuft redan för trettio år sedan kunde ana och som numera erkänns av nästan alla. ”Sunt förnuft” blev Ny Demokratis devis och slogan. Det fick han på skallen för ty det ansågs oseriöst och slagordsmässigt. Den anklagelsen tyckte Ian var larvig. ”Se på Jesus”, sa han, ”han körde med slagordet ’Älska din nästa som dig själv’ och det har hållit i tvåtusen år”.

Jag tror att Ian dog med ett förvånat leende på läpparna och sa sig ”jaså, liv, det var så du skulle bli”.

Tack, Ian, för att du livade upp oss.

PS Efter att ha skrivit ovanstående försökte jag förklara för min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro. Det gick knappt och det berodde inte på bristande språkkunskaper från min sida. Flygvärdinna och partiskapare och framstående företagsledare och författare av ett antal humoristiska böcker, allt på en gång. Om någonsin det engelska uttrycket ”larger than life” känts befogat så är det väl här. I Ankdammen, som Ian uttryckte det.

36 thoughts on “En ovanligt ovanlig människa

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Vi kan nog med största fog säga,
      att saknaden är gigantiskt stor!
      Vilken skillnad mot vissa tongivande politiker…

      Man önskar att han får le i sin himmel på valdagen 2018…
      Att hans Mentorskap gjorde skillnad)

      Att Sverige slår in på en ny kurs, inspirerad av Ian!

      Liked by 8 people

  1. Moab skriver:

    Mycket intressant och tråkigt att Ian är borta, jag var för ung för att fatta något då det begav sig. Snart försvinner väl Clint Eastwood också, vi behöver en High Plains Drifter i Sverige, eller en Preacher, eller William Munny, eller Josey Wales, för tiden för glam och skämt är över. För mig som var ung, dum och politiskt okunnig och utan kontakter så är det fortfarande en gåta hur mycket den grupp som styr förstod och förstår, Stockholms ekonomiska överklass, de fina moderaterna och företagsledarna och entreprenörerna? Hur kunde Reinfeldt få ta taktpinnen? Vad hände? Jag har intresserat mig för svensk politik i cirka 11 år och efter att ha bott utomlands så stod det vid hemkomsten klart att Sverige och svenskarna var gravt sjuka mer eller mindre omedelbart. Men hur kan man ha intresserat sig för detta utan att ha satt klackarna i golvet? Nu menar jag inte Patrik, utan andra? Jag förstår det fortfarande inte. Den grupp jag därför, tills annat har bevisats, känner störst förakt för det är Stockholms ekonomiska överklass, var är de i samhällsdebatten? Vad gör de för att rädda skutan vars stadiga medelklassgång de utnyttjat där de sitter i däcksstolarna i första klass? De gamla sanningarna verkar gälla, deras främsta egenskap, den som burit fram dem till VD-posten, är egoism, deras livbåtar står klara.

    Liked by 11 people

    • Sven Larsson skriver:

      Tror att vi Svenskar som är lite äldre har trott på att andra svenskar bejakar sitt folk och sitt land. Lite som för folket i tiden. Men när nu svenskarna vaknar – kanhända som FR säger det sovande folket, så vaknar de och förstår att det blivit lurade på pengarna(skatten) den så kallade makten och mot mp. Då detta parit har varit det värsta på att infiltrera nya rön, Kaplan, till nya mönster, från miljö till massinvandring. Även jag röstade en gång på mp. först efteråt förstod jag att det var inte så street smarta i partiet som de ville förebåda sig själva att vara

      Liked by 1 person

    • Östanskog skriver:

      MOAB skriver: ”…Stockholms ekonomiska överklass, var är de i samhällsdebatten?” – När jag bodde i Mälardalen, lekte jag överklassmänniska en dag i veckan på Östermalm. Jag parkerade (gratis!) min rostiga franska bil mittemot Franka Ambassaden. Bilen ville också känna av en touche av flärd. Sen gick jag runt Djurgården. Safarin rundades av vid roséhyllorna på Fältöversten. Joviala herrar, skarpa fruar, söta barn, ännu sötare hundar. De deltar inte i debatten därför att de ÄR debatten själva.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Fram till 1985 var moderaterna ett parti som hade sådana åsikter som sprids här. Det var systemskiftesvalet, och på våren pendlade de över 30%. Sedan kom Bengt Westerberg och hämtade åt sig en tredjedel av detta genom att utlova ekonomisk tillväxt under fortsatt kommunistiskt styre. Då var det var något som gick sönder i borgerligheten. Mygelvalet 1988 var ytterligare pisk för de hederliga och arbetssamma. Hur kunde sossarna vinna detta trots alla affärer, allt mygel, all ohederlighet? Ebbe Carlsson, Sigvard Marjasin, Ingvar Carlsson… När sedan Ian kom med Ny demokrati 1991 vände den sig ännu mera inåt, för sådana proletärfasoner och frifräseri och omrörning i ankdammen kunde de i sin konsensuskultur inte acceptera. Den reagerade som vanligt med passiv aggression, en svensk paradgren. Drygheten. Skall minsann visa dem…! Bildt hämtade 100’000 juggar på pin kiv. Drygheten. Ett outhärdligt land. Varför kom du tillbaka? Vad tänkte du på?

      Gilla

  2. Thomas Ek skriver:

    Det var en fin och berättelse om Ian Wachtmeister. Jag gillade honom, skarpt. Kraftfulla politiker som Ian ges ingen sportlig chans hos vårt Public Service. Så är det.

    Liked by 8 people

    • Politruken skriver:

      – Den gemensamma nämnaren för de som begår de här brotten är att de är män, säger Morgan Johansson till TT och påpekar att det inte spelar någon roll om en förövare eller svart eller vit.

      Minsta gemensamma nämnaren är att brottslingarna är kolbaserade livsformer. Här finns ingenting att se! Cirkulera!

      Liked by 7 people

      • Moab skriver:

        I så fall så borde det ju vara ett problem med den stora könsobalansen bland de vi tar emot. Vi lever i de osagda självklarheternas diktatur.

        Liked by 3 people

      • Hortensia skriver:

        Ja, Politruken, och ”den gemensamma nämnaren för de som” blir svampförgiftade är att de har ätit giftig svamp…

        … men bara en idiot skulle hävda, att det inte ”spelar någon roll” om giftsvampen var röd, vit, gul, svart eller brun…

        … när färgen och andra specifika kännetecken är viktig information, för att undvika att fler faller offer för samma sort.

        Liked by 2 people

  3. larslindblog skriver:

    När NyD startade gick jag genast med. Trots en hel del folk på torgmöten , där alla verkade positiva kom NyD inte upp i mer än 7,7 % . Jag hade väntat mig att den missnöjda borgerligheten och invandringströtta sossar skulle kunna rösta på ett nytt parti , åtminstone en gång . Ja..jag hade i min inbilskhet väntat mig ca 30 % .
    Men väljarna var/ är trögare än jag trott.

    Liked by 5 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Lars!
      Men nu satsar vi allt på version 2.0,
      som det heter på nyspråk!

      En långt kraftfullare version,
      DJUPT FOLKLIGT FÖRANKRAD!

      På valnatten lär det gråtas floder av tårar i Publish Svervice…

      Gilla

      • Gunnar Karlén skriver:

        Således: Medborgerlig Samling(MED)! På programmet där står bl a åtminstone en kraftig reducering av Public Service, så det kan stämma bra att det kommer att gråtas floder hos de onödiga som blir överflödiga!

        Liked by 1 person

  4. Loffe skriver:

    Minns ett besök på Skultuna Messingsbruk för många år sedan, där jag kom i ett längre samspråk med en av de anställda. ”Vi alla älskar Ian” sa hon till mig ”han är den bästa chef du någonsin kan tänka dig”, fortsatte hon. Något att tänka på i dessa hatiska tider.

    Liked by 13 people

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    När personer som Ian Wachtmeister går bort blir landet liksom gråare, glädjelösare och humorbefriat. Det är inte bara ett tecken på andlig utarmning utan också ett mer farligt tecken på ett samhälle som alltmer förlorar sin öppenhet och sin mentala fräschhet. PK-ismens intolerans, glädjelöshet, enfald och bleka likformighet breder ut sig mer och mer på väg mot sin Orwellska undergång.

    Liked by 13 people

  6. Jan Ahlström skriver:

    Skrevs en del skitkommentater i samband med Ian Wachtmeisters död, tack för detta inlägg. Vi får nog tyvärr aldrig mer se en så färgstark person i det offentliga Sverige.

    Liked by 6 people

  7. malmobon skriver:

    Ian lär även vara saknad i Båstad där han ofta kunde ses, stående på balkongen.
    Nu förs arvet vidare av Sverigedemokraterna. Saknad men inte glömd.

    Liked by 2 people

  8. Anders skriver:

    Ny demokrati fick min röst 1991. Tyvärr hade man inte den partiorganisation som hade behövts. Därför tappade oppositionen mot den vansinniga invandringspolitiken många avgörande år.

    Liked by 2 people

  9. olle holmqvist skriver:

    Ian kommer att sitta i folksjälens några årtionden framåt. Därstädes kvalar man in om
    vi som observerat honom medelst en personlig iakttagelse (fr TV eler torg) har något att berätta. Jag har två. Första när han varit uppe i Piteå tror jag och på eget bevåg köpt industrimark. Hemkommen och Uppkallad till Werthén fick han höra: och ni ska nu tänka er Ian som kompetent imitatör låta W. säga detta enda- på utspätt dalmål:
    ”För de första ska du enbart hålla käften, och för det andra kan du fara åt helvete”

    Den andra är i en intervju där han säger.”Jag vet inte..”. Det egendomliga är att PolitikerAdeln
    inte av sina rådgivare får rådet att säga just så, någon gång. Att visa sig lika mänskliga som vi andra, ibland är det just på det viset – vi vet inte. Gör tankeexperimentet att låta baronen Bildt uttala de orden – enkelt och reservationslöst – inför beundrande medelålders kvinnlig journalist.

    Liked by 4 people

  10. oppti skriver:

    Galten var väl en av försvarets fordon. Kanske inte den lättaste att köra men stor och trygg.
    Söker och ser att den ersatts med en mer modern namne.
    Ian syntes och hördes , vilket är svårt för somliga att tolerera. RIP

    Liked by 1 person

  11. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för denna finstämda berättelse om din vän, den oförliknelige greve Ian Wachtmeister, som verkar ha varit såväl ovanligt ovanlig som ovanligt vänlig…

    … med ett oerhört rörligt intellekt, stora kunskaper, enastående mod och en genuin vilja att rädda Sverige undan den hotande förstörelsen. Precis som du, Patrik.

    Så oändligt synd, att du inte hörsammade Ians rebelliska appell när det begav sig, men än är det inte för sent, att bjuda PK-isterna i riksdagen magnifikt motstånd.

    Liked by 2 people

  12. Margareta skriver:

    Tack för denna hyllning till Ian Wachtmeister! Jag saknar honom uppriktigt! Inte för att jag kände honom men han var en mycket välbehövlig frisk fläkt i Sverige! Det perfekta landet som alltid vill göra rätt i alla sammanhang och i sig samla alla mänskliga dygder. Men alltför många dygder tillhopa på en och samma plats blir en gegga. Ian svepte runt och fick in luft i geggan.
    Fler som Ian skulle behövas!

    Liked by 5 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Men sådana mentala giganter producerar inte svenska skolan längre!
      Det kan vi utan vidare tryggt konstatera!

      En tacksamhetens tanke på valnatten är han innerligt värd!

      Gilla

  13. Hovs_hällar skriver:

    Det är en sak jag funderar på … det glada humör som omvittnas i Patriks text minns jag även från den tid då NyD var aktivt på 90-talet, med slagord som ”drag under galoscherna”.

    Detta tror jag tyvärr även stötte bort många människor, då det kunde få NyD att framstå som ett oseriöst pajasparti.

    Åtminstone var det så jag personligen såg saken, på den tiden. Ett lättröstat parti, och lika lätt att glömma. Ungefär som den klassiska marängen… ”vart tog tuggan vägen?”

    Gilla

  14. Petrus skriver:

    Engellau touchar vid några av problemen med NyD.

    Bert var mer vänsterinriktad än Ian. Det var också många av riksdagsledamöterna. När Ian sedan inte fick som han ville blev han sur. Ian ville inte se problemet att det finns olika egenintressen i samhället, både upplevda och verkliga. Bert hade mer fingertoppskänsla för vad som drog röster från vanligt folk.

    Undrar också om Ian någonsin insåg att anledningen till att Siewert Öholm och övriga media lanserade honom 1991 var att sätta krokben för Sven-Olle Olsson och Sjöbopartiet som fått Carl Lundström på kroken som finansiär. Och att anledningen till att man teg ihjäl Ian i valet 1998 var att han då inte längre behövdes.

    Även om Ian var hederlig och väldigt intelligent så var hans politiska förståelse grundare än man kan tro. Han verkade på allvar tro att syftet med EU var att skapa ekonomisk tillväxt. Inte att förverkliga något typ Coudenhove-Kalergis vision. Det bidrog kanske till hans oförmåga att förstå att han skulle utnyttja kronförsvaret med 500 % ränta till att plocka röster från etablerade partier som moderaterna. Han tyckte visserligen tidigt att man borde släppa kronkursen fri, men han utnyttjade aldrig denna katastrof politiskt. Denna oförmåga att slå bollen in i öppet mål påminner om när Åkesson skänker bort röster till moderaterna genom att säga att de anammat SD:s politik, typ, vilket de inte har. Åkessons styrka är hans sympatiska framtoning. I fråga om politisk strategi och taktik är han dock en katastrof.

    Liked by 2 people

  15. Elisabeth skriver:

    Ja, det blir tomt när sådana människor försvinner. De är sällsynta. Han skrev ju här på DGS för ett tag sedan och verkade då inställd på att fortsätta komma till tals i debatten. Tyvärr, tyvärr blev det inte så. Men han kan vara nöjd med sina insatser , han var länge en välbehövlig väckarklocka i det slumrande Sverige. Och som han gjorde det, med spirituell humor. Tack för det.

    Liked by 2 people

  16. ramonafransson skriver:

    Jag gick med i NYD året efter att de kommit in i riksdagen och det var för att jag gillade Ian och det han stod för och sa. Vi träffades några gånger och en gång när Ian och hans dåvarande fru Lena var på middag skrattade jag så att jag grät. Det enda jag tyckte var synd var hans oförmåga att se genom människor. Han var naivt godtrogen och trodde alla om gott. Men det kanske skulle ses som en god egenskap av vissa. Och aldrig hade jag roligare än när jag tittade på riksdagsdebatter när Ian var en av talarna. Alla, oavsett parti, drog på mungiporna, samtidigt som de visste att det han sa var sant. Ian kommer alltid finnas i mitt minne som en härlig människa som inte bara var sann mot sig själv utan även mot andra.

    Liked by 5 people

  17. 77711n skriver:

    Jag önskar lägga till till Patriks minne av Ian W att denne var inte bara självsäker, modig och rolig utan också en mycket intelligent människa med god analytisk förmåga.

    Jag saknar de intelligenta människorna i dagens politik och inte minst också alla roliga och underhållande personer som gått bort och som hade den fantastiska förmågan att skoja med de tokigheter politiker beslutar om och uttalar. En känd minister har i dagarna konstaterat faktumet att det är män som våldtar, vilket jag menar är talande för våra styrandes ”förmåga” att förstå de problem landet har att hantera.

    Liked by 2 people

  18. Benny skriver:

    Riktigt ledsamt att Ian är borta. Jag har ett personligt minne av Ian. När jag för 30 år sedan praktiserade på en resebyrå i Stockholm fick jag i uppgift att leverera flygbiljetter till en adress. När jag ringer på dörren öppnar en mycket karismatisk man med en enorm utstrålning och ett lättsamt, trevligt sätt. Jag visste då inte vem Ian Wachtmeister var, men hans starka utstrålning gjorde så stort intryck på mig att jag några år senare omedelbart kände igen honom när Ny Demokrati var på tapeten, detta trots att mötet bara varade någon minut. Som sagt, riktigt sorgligt att Ian har gått ur tiden. Hederliga människor med glimten i ögat som inte räds att säga vad dom tycker är tyvärr på väg att försvinna.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s