Jesus var en av alla tiders främsta lärare, det behöver man inte tro på Gud för att inse, det räcker med att läsa Bibeln. Men trots hans oändliga pedagogiska arbete med lärjungarna, konstaterade han vid deras sista gemensamma måltid, hade de inte fattat vad han sa. Han hade gett dem allt och lik förbannat begrep de inte.

”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren”, säger Jesus i Johannesevangeliet. ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.”

Men trots alla Jesu ansträngningar har eleverna svårt att fatta: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu”.

Betyder det att Jesus hade gett upp? Det här är ändå just före korsfästelsen. Hur skulle detta predikament kunna greja sig? Jo, det skulle komma andra tider: ”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta.”

Jag tycker att detta borde diskuteras på lärarhögskolorna. Budskapet är nämligen på en gång bekymmersamt och tröstande för lärarkåren: det spelar ingen roll hur skicklig du än är som lärare, ty om systemet inte är uppfyllt av sanningens ande så går det inte att lära eleverna något i alla fall. Inlärning handlar både om något yttre och något inre.

Innan man fördjupar sig i vad sanningens ande skulle betyda så kan man konstatera att Jesus är en vassare pedagogisk teoretiker än de flesta svenska akademiska motsvarigheterna. I Sverige finns en grupp tänkare som hävdar att det är läraren som gör jobbet och att hon ska stå i katedern och undervisa med makt och myndighet för att inlärning ska flyta så smidigt som möjligt. En annan grupp tänkare menar att eleverna redan av sig själva är besatta av sanningens ande och att de därför på egen hand kan skaffa sig kunskaper på internet. Jesus säger att båda behövs.

Men vad är då den sanningens ande utan vilken elever inte lyckas förstå hur skicklig läraren än är? Jag vet inte riktigt, men det är väl sådant som begåvning, läggning, motivation och flit. I varje fall är det saker som man inte kommer åt med de redskap politikerna vanligen brukar – typ nya lärarmiljarder – när de gör sina tafatta försök att lösa den svenska skolans kris.

Även för dem som tror att det räcker med bättre lärarhögskolor har Bibeln ett memento i berättelsen om profeten Jona som svaldes av en valfisk. Gud hade sagt åt Jona att resa till den stora staden Nineve för att predika mot stadens ondska. Aldrig, sa Jona, och tog en båt åt ett annat håll. Då skickade Gud en orkan över havet. Sjömännen förstod att Gud var arg för något och beslöt att dra lott om vems felet var. Lotten föll på Jona och han kastades i havet varpå havet lade sig och Jona svaldes av en valfisk. Efter tre dagar i valfiskens buk kräkte djuret upp Jona på stranden utanför Nineve. Jona var en svag och ynklig profet och sa bara till nineveborna att staden skulle utraderas om fyrtio dagar. Sedan tyckte han att jobbet var gjort och drog sig tillbaka.

I normalfallet tar folk aldrig varningar på allvar – se bara på svenska politiker – och framför allt inte varningar som framförs av svaga profeter. Men i Nineve var det annorlunda. Folket trodde plötsligt på Gud och ”lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små”. Gud förbarmade sig och beslöt att inte förstöra staden vilket förtretade Jona som hade bespetsat sig på att sittandes på ett berg utanför staden få beskåda ragnarök.

Nineveborna bar tydligen sanningens ande i sina bröst. Sådana människor lär sig även om lärarna, som Jona, har klen pedagogisk kompetens.

Allt detta tål att tänka på i den svenska skoldebatten. Det måste in en sanningens ande i hela systemet som inte finns i dagens enfaldiga, postmoderna, PK-istiska pedagogik.