Med ord formar vi våra tankar. Ordet ”reformutrymme” är ett av politikens nyord – avsett att dölja vad det egentligen handlar om.

Årets politiska budskap i statsbudgeten är att ”reformutrymmet” är fyrtio miljarder kronor – det vill säga ungefär en procent av BNP motsvarande ungefär två procent av den offentliga sektorns budget – vilket innebär ungefär fyra procent av statsbudgeten.

Vad det handlar om är att nuvarande skatteregler medför att staten tar in fyrtio miljarder som inte behövs för att finansiera nuvarande statliga verksamheter i nuvarande omfattning. Det naturliga vore självfallet att sänka skatterna med fyrtio miljarder, men det är säkert roligare att kunna sätta sprätt på pengarna genom att döpa om överskottet till ”reformutrymme”.

Pensionärerna får sänkt skatt, cirka 10 procent av de fyrtio miljarderna. Bra tycker jag, med hänsyn till den kader av fattigpensionärer som bara ökar för varje undersökning som görs. Men att inte behöva betala den skatt som inte behövs för statens verksamhet, kan man kalla det för en reform? Är det statens pengar redan innan de betalats in? För övrigt: varför inte höja grundavdraget så att fler kan leva på sin inkomst? Om nu pengarna brinner i fickan på staten. Men då kommer kanske ett antal socialsekreterare att bli arbetslösa till men för statistik och BNP.

Reformutrymme? Har den nuvarande högkonjunkturen inget slut? Om jag vinner en miljon på lotto ger det en möjlighet för mig att ändra mina livsvanor. Om staten får in ”nya” fyrtio miljarder i skatteintäkter ger det möjlighet för staten att ta på sig nya kostnader. En förfärande erfarenhet är dock entydig. Det blir inte bättre, och när pengarna tagit slut väntar svångremstider.

Hans Kindstrand är advokat med stort intresse för samhällsfrågor.