New Public Management

Patrik Engellau

Eftersom jag hade tänkt att mina texter gradvis ska inlemmas i Sveriges litterära kanon och med tillfredsställelse kunna läsas även om trettio och rentav hundra år vill jag inte fördjupa mig i dagsaktuella struntfrågor som avhandlas exempelvis på Svenska Dagbladets debattsida. Men även på den debattsidan kan det finnas texter med lite bredare räckvidd såsom ministrarna Strandhälls och Shekarabis inlägg om New Public Management den 18 augusti.

Ett stort problem, säger ministrarna ungefär, är att personalen i offentlig sektor inte trivs på jobbet vilket märks på sjukfrånvaron:

Jämfört med arbetsmarknaden i stort har kommuner hela 85 procent och landstingen nära 60 procent högre sjukfrånvaro. Bara äldreomsorgen har dubbelt så hög sjukfrånvaro som arbetsmarknaden i övrigt. Det är oacceptabelt.

Folk blir sjuka av sina jobb, fastslår ministrarna och skyller allt på New Public Management:

Vi måste erkänna att den stora kontrollapparat som byggdes upp till följd av att styrmodellerna New Public Management infördes i offentlig sektor på 1990-talet har skapat en stor administrativ börda för medarbetarna, men inte nödvändigtvis högre kvalitet i verksamheterna.

Ministrarna säger att regeringen nu ska greja det här. Den har ”lagt fram ett brett åtgärdsprogram med 25 olika åtgärder. Alla är nu igångsatta och kan ses ge effekt” och på ”statlig nivå har Statskontoret presenterat över 30 åtgärdsförslag som nu bereds av regeringen. Därtill har regeringen tillsatt Tillitsdelegationen som har över 10 pilotprojekt i kommuner och landsting ”.

Jag har i hela mitt liv trott på New Public Management även om jag inte visste att det hade ett så fint namn. Som organisationskonsult kallade jag det för decentralisering. Det gick ut på att högre nivåer i organisationshierarkierna skulle sluta regeldjävlas med lägre nivåer för att i stället mäta vad de lägre nivåerna faktiskt åstadkom när de sluppit sina egna byråkraters byråkrati, till exempel att Skolöverstyrelsen slutade tala om för lärarna hur de skulle undervisa och i stället testade eleverna för att se om de kunde något.

Men gissa vad som händer om man ger ett uppdrag om decentralisering eller New Public Management till ett organisationssystem som skolans. De högre nivåerna tycker om att styra de lägre. Om man säger åt de högre nivåerna att styra mindre så slår de ihop klackarna och gör honnör och börjar genast styra ännu mer, för det är deras natur. Att be dem styra mindre är som att be en varg att bli vegetarian.

När den gamla Skolöverstyrelsen fick order om att införa New Public Management så delade den sig i två – Skolverket och Skolinspektionen – som var och en skriver sina egna regelverk om skolan. Det slutade alltså med dubbelt så mycket styrning. Det är effekterna av detta som de två ministrarna registrerat. Det där med att mäta resultat orkade dubbelmyndigheterna inte med eftersom det kan kännas förnedrande för en hög nivå att sänka sig till en lägre nivå, om än bara tillfälligt, för att granska den. Det är som om chefen för SKF fick ställa sig vid produktionslinans slut för att kvalitetstesta kullagren.

Att det skulle bli så här borde jag ha fattat från början.

Vad tror du det kommer att bli av ministrarnas ”25 olika åtgärder” och ”30 åtgärdsförslag” och ”10 pilotprojekt”? Det blir bara ursäkter för helt nya regelsjok från de högre nivåer som kommer att sättas att implementera nyheterna, jag lovar. De som läser den här texten om trettio år kommer suckande att konstatera att det faktiskt blev så. Men vid det laget är det säkert några pigga härskare som hittar på någon ny fiffig anledning att styra de lägre nivåerna ännu lite mer.

Hur ska man göra då om man på allvar vill sluta djävlas med de lägre nivåerna? undrar du. Man ska sparka hälften av personalen på de högre nivåerna. Kanske händer det ingenting. Då sparkar man hälften av dem som är kvar. Sådär håller man på tills det får effekt.

41 thoughts on “New Public Management

  1. Bo Svensson skriver:

    Just den skattefinansierade undervisningens problem hade jag den perfekta lösningen på: Att pengarna betalades ut i takt med att man kunde dokumentera införskaffat kunnande och att man för pengarna köpte sin undervisning på en fri marknad.

    Min lösning för att ge klienterna samma makt över sjukvård och äldreomsorg är att den andel av lönekostnaden som nu kallas arbetsgivaravgift, istället skall placeras på individuella trygghetskonton som får användas till ens sjukvård och ens ledighetsförsörjning – och åldingsvård, – då det står en fritt att få pengarna omräknade till en pensions- och sjukvårds-försäkring.

    Täckandet av kostnaderna för hjälp åt handikappade bör normalt ordnas via försäkringar man köper med ett engångsbelopp tidigt under graviditeten varigenom aborterna kan styras över till foster med dåliga framtidsutsikter.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      ”Att pengarna betalas ut i takt med att man kan dokumentera införskaffat kunnande och att man för pengarna köper sin undervisning på en fri marknad.”

      På två rader beskriver jag här stommen till en redig ordning för den skattefinansierade undervisningen. – Med en sådan behövs ingen skolöverstyrelse, ingen skolplikt, ingen kommunal undervisning och inga regler för hur undervisning skall bedrivas.

      Det betalas ut runt en miljon per unge under dess uppväxt i daghem, förskola, undervisning, barnbidrag, föräldraledighet och underhållsbidrag till ensamstående när partnern struntar i sina förpliktelser och merparten av pengarna kunde ju istället kanaliseras som ersättning för tillgodogjort kunnande av värde för att kunna fungera väl i ett avancerat samhälle.

      Det är ju inte folkökning generellt vi vill gynna, – tvärt om. – Dem vi vill se fler av, är de som platsar i ett avancerat samhälle och verkar lova bli en tillgång för sina medmänniskor.

      Liked by 1 person

  2. Ekonom skriver:

    Engellaus referat:

    “Ett stort problem, säger ministrarna ungefär, är att personalen i offentlig sektor inte trivs på jobbet vilket märks på sjukfrånvaron:

    ‘Jämfört med arbetsmarknaden i stort har kommuner hela 85 procent och landstingen nära 60 procent högre sjukfrånvaro. Bara äldreomsorgen har dubbelt så hög sjukfrånvaro som arbetsmarknaden i övrigt. Det är oacceptabelt.’”

    Svar:

    Jag tror att den höga frånvaron främst beror på att personaltätheten minskats de senaste årtiondena. Det är känns också mindre motigt att sjukskriva sig om arbetsgivaren är den offentliga sektorn än en småföretagare som man har en bra relation till. Men jag lutar väl ändå åt att den minskade personaltätheten är huvudorsaken till dagens sjukskrivningsproblem och personalflykt:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/VVLW6/barnmorskor-slar-larm-radd-att-nagon-ska-do

    ”I fredags publicerade barnmorskan Petra Vinberg Linder en bild på sina blodiga byxor – ett resultat av en natts arbete på Södersjukhusets förlossningsavdelning där hon varken hunnit äta, gå på toa eller byta sanitetsprodukter.”

    Problemet är att det är svårt att få pengarna att räcka till både vanlig vård och omsorg och att t ex plocka in 35 000 ensamkommande ”flyktingbarn” per år och spendera upp till 5000 kr/dygn på dessa människor. Hittills har man löst finansieringen av invandringsfesten genom att kapa ner personaltätheten i offentlig sektor, kapa ner pensionerna rejält för nya pensionärer, plundra pensionsfonder, sälja ut statliga företag samt dopa ekonomin med nollräntor som håller uppe konsumtion, sysselsättning och skatteintäkter tills vidare. Hittills har man lyckats med att finansiera invandringsfesten utan att statens skuldsättning exploderat. På sätt och vis har detta varit imponerande. Men det har fått vissa konsekvenser som t ex Aftonbladet-artikeln ovan visar. Dopningen av ekonomin och möjliga konsekvenser längre fram är kanske mer svårgripbara för gemene man. Det är alltför lätt att lugna dem genom att låta auktoriteter förklara att det finns inga potentiella tråkigheter i pipeline, tyvärr.

    Åter till ämnet.

    Inom äldreomsorgen har man de senaste årtiondena skruvat upp arbetstakten rejält. Med ett mer pressat schema så är det inte konstigt om fler tar igen sig genom en sjukskrivning då och då. Hinner folk inte byta sanitetsprodukter eller gå på toa så utgör detta ett incitament för att sjukskriva sig. Så enkelt är det. Kanske blir också problemet värre om det är fråga om folk som far runt mellan olika bostäder i bil och inte har några ”stationer” där de kan gå på toa. Och det är inte bara i sjukvården vi har detta problem. Har sett detta problem ventileras även när det gäller busschaufförer i Stockholms lokaltrafik efter omläggning av arbetspassen för några år sedan.

    Egentligen tror jag att det jag hittills skrivit i denna läsarkommentar är litet malplacerad för denna sajt. De flesta läsare på denna sajt verkar vara moderater som har fokus på andra problem. För dessa läsare är det kanske vettigare att diskutera andra infallsvinklar på vårdproblematiken, som t ex att attraktiv utländsk (och svensk) arbetskraft kan skrämmas bort p g a brist på god vårdkvalitet och p g a att privata sjukförsäkringar för fysiska personer inte är avdragsgilla, inte ens till viss del. Sådana infallsvinklar på problemet är också relevanta. Jag tror att många människor värjer sig för tanken att ett och samma problemområde kan ses ur olika perspektiv av olika socioekonomiska grupper. Och att det finns inneboende intressemotsättningar i samhället som på ett naturligt sätt kommer till uttryck i olika partier längs höger-/vänsterskalan. Det problem jag pekat på ovan med folk som inte hinner gå på toaletten eller byta sanitetsprodukter kan kombineras med ett högerperspektiv på samhället och politiken. Men det är lättare att göra detta med ett mitten- eller vänsterperspektiv. Man bör erkänna detta problem och denna intressemotsättning. Jag har själv hört en moderat kommentera toalettbesöksproblemet med ”de kan ju dricka mindre och försöka hålla sig längre”. Men genom att enbart erbjuda detta perspektiv på problemet når man max 15-20 % av väljarna. Man bör inse detta.

    Sverigedemokraterna verkar se vårdproblematiken ur ett svenskt mittenperspektiv (i USA skulle man antagligen hamna på samma position på höger-/vänsterskalan som Bernie Sanders):

    http://www.aftonbladet.se/debatt/a/dKElB/hela-varlden-kan-inte-fa-vard-av-oss

    Själv tror jag att SD skulle behöva kompletteras med ett alternativ aningen till vänster. De som retar sig på att privata vård- och omsorgsföretag kan tjäna pengar i vårdsektorn idag (till skillnad från för 30 år sedan) och på stubben vill återgå till arbetspass som påminner om de som erbjöds för 30 år sedan har inget klockrent partialternativ att rösta på. Därför behövs det ett kompletterande parti till SD som ligger aningen, aningen till vänster om SD. Även de som har högeråsikter borde tjäna på detta. Det är bättre om folk röstar på ett sådant parti om detta parti respekterar avskaffandet av arvs- och förmögenhetsskatterna och inser hur skadliga de var, än att de röstar på (s) eller (v). Notera att Erik Åsbrink och Kjell-Olof Feldt sagt att man kanske borde återinföra arvsskatten för bröstarvingar.

    Jag tror också att vi behöver ett högeralternativ till SD. SD röstade nej till de marginalskattesänkningar för ”höginkomsttagare” som Alliansregeringen föreslog. Ett högeralternativ skulle också kunna stödja avdragsrätt (helt eller partiellt) för privata sjukvårdsförsäkringar under förutsättning att den offentliga vården får debitera försäkringsbolagen när försäkringstagarna nyttjar den offentliga vården. Detta skulle vara en praktisk lösning för storstädernas övre medelklass på problemet att vården riskeras försämras än mer när man ökar på antalet människor som inte kan bidra med så värst många skattekronor men har samma vårdbehov.

    Behovet av kompletterande partier till SD är akut. Vi får inte så många mer chanser än valet 2018. Man fyller på med runt 100 000 importade sjuklöver-väljare varje år. Samtidigt börjar nu de generationer med nästan uteslutande ”svennar” i leden nu dö av. Väljardemografin kommer att vara radikalt försämrad redan 2022. Risken är överhängande att det här kommer att gå åt helvete. Jag tycker t o m att ledande SD:are borde puffa för kompletterande partier till SD. Det hade varit bra om några av deras riksdagsledamöter hade kunnat hoppa av till ett höger- resp vänsteralternativ som externa aktörer grundat. SD skulle bli mindre sårbart då. Man skulle inte sänka hela den invandringskritiska rörelsen genom att sänka SD. Det skulle inte ge så mycket att presentera en praktfull SD-skandal 1 vecka innan valet. Den lilla klick som nu styr SD skulle nog också konsolidera sin makt om de som har svårt för deras maktutövning hoppade av till några kompletterande partier till höger resp vänster. För de som faktiskt står litet till höger resp vänster om mitten i SD skulle detta kunna vara ett väldigt bra alternativ. Tycker att det var synd att Mattias Karlsson & Co såg till att döda Kasselstrand och Hahne politiskt genom att måla upp bilden att de uteslöts för att de var mer extrema än den styrande ”Trean”. I stället borde de ha gett dem en pengapåse och kommit överens om en fredlig skilsmässa. Hade man samtidigt kunnat åstadkomma något liknande på vänsterflanken hade detta varit perfekt.

    Jag vill bara skrika när jag ser hur korkade, inskränkta, trångsynta och opraktiska invandringsmotståndare är jämfört med invandringsförespråkarna. Problemet är inte bara avsevärt mindre ekonomiska resurser. Strategi och taktik brister också påtagligt. Att inte kunna erbjuda ett bredare urval längs höger-/vänsterskalan är ett otroligt handikapp.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Jag vill bara skrika när jag ser hur korkade, inskränkta, trångsynta och opraktiska invandringsmotståndare är jämfört med invandringsförespråkarna.” — Det här skulle jag gärna vilja se exempel på. Just det att vara korkad, inskränkt, trångsynt och opraktisk är ju precis det som vi hela tiden säger om dem som kanske kan kallas ”invandringsförespråkare”, även om det inte är det de är och inte heller det de föregiver sig att vara.

      Liked by 2 people

      • Göran skriver:

        Fredrik! Nu ska du inte hetsa upp dig. Invandringsförespråkare har det gemensamma med socialister att de inte har den minsta aning om ekonomi. Frågan är, om de ens kan räkna.

        En annan sak de har gemensamt är att de verkar har en ovanligt bristande förmåga på att bilda sig. Jag ska ge ett exempel.

        Om det svenska välfärdssystemet bygger på att en person ska arbeta ett antal år för att leverera tillräckligt med skattepengar till all värdelös offentlig sektor och personer introduceras i systemet som bara kommer leverera 50 % och samtidigt kostar lika mycket som de som levererar 100 %, kommer det då inte att uppstå en brist?

        Om man nu säger att de rika ska betala denna brist, borde man då inte undersöka lite hur mycket av denna brist de rika kan täcka? Räknar man på det så kan de rika inte täcka denna brist.

        Liked by 1 person

      • As just as fair skriver:

        Nja, nog finns här en poäng. Invandringsförespråkarna raserar landet men de står vid rodret medan det sker. De har varit mycket skickliga i att dupera den svenska befolkningen till att begå självmord. Sedan är det ju så att etablissemanget just är ett etablissemang, de har ett försprång, flera partier visst, gärna mera konservativt för min del, men det är samma väljare. De modiga, som röstar på SD, och de fega som röstar på något annat. Jag tror inte ett SD-höger hade lockat fler moderater, eller ett SD-vänster lockat fler socialdemokrater. Är man indoktrinerad eller inte, det är skiljelinjen.

        Så jag ändrar mig, @ekonom, vad exakt är det du tänker på när du vill skrika, vilka konkreta åtgärder behövs? För mig är problemet att jag föredrar sanningen, men den är svårsåld i dessa dagar, och givet hur många som röstar SD så verkar det som kanske endast i bästa fall 30% tål den.

        Liked by 5 people

      • Ekonom skriver:

        Svar till Fredrik Östman:

        Signaturen “As just as fair” insåg att det jag avsåg med “korkad, inskränkt, trångsynt och opraktisk” var sinnet för strategi och taktik. Inte att motstånd mot invandring var dåligt. Jag tror också att du insåg detta men låtsades inte förstå detta. Eller låtsades som att jag skrev något annat än det jag skrev. Sådana som du är nog en del av problemet jag pekar på.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        @Ekonom: Det där var inget svar på min fråga, utan bara ett grund- och innehållslöst personangrepp. Jag upprepar därför:

        ”Jag vill bara skrika när jag ser hur korkade, inskränkta, trångsynta och opraktiska invandringsmotståndare är jämfört med invandringsförespråkarna.” — Det här skulle jag gärna vilja se exempel på.

        Observera det lilla order ”jämfört” som du själv använde. Självklart är många av de som står på vardera sidan i alla politiska motsättningar korkade, inskränkta, trångsynta och opraktiska. Så är folk mest. Det är också ett innehållslöst konstaterande att den ”invandringsförespråkande” sidan dominerar den faktiska politiska makten och redan har drivit igenom sin agenda i lag. Men demokrati består i att kunna diskutera och ändra stiftad lag om demokrati består i något alls. Alla dina antydningar till argument går alltså i olika irrationella riktningar och biter inte. Så varför svarar du inte på en enkel fråga och förstärker på så sätt din arumentation? För du hade väl något att säga när du sade det citerade? Eller var självframhävandet hela syftet?

        Liked by 1 person

      • Martin skriver:

        Kommentar till Göran angående migranternas 50%-iga inkomst och 100%-iga välfärdsförbrukning: De kostar faktiskt mer välfärd per skalle än befolkningen i övrigt gör! MENA-migranterna är nämligen minst 2 ggr så kriminella och i mycket högre grad beroende av olika bidrag och stöd i skola. För att inte tala om alla dessa tolkar. Plus att de förstör andras möjligheter till produktivitet på otaliga sätt. Detta är kanske det största avbräcket. Jag tror 50% in och minst 200% ut jämfört med genomsnittssvensken ligger närmre sanningen, sett ur hela samhällets perspektiv.

        Gilla

      • Ekonom skriver:

        As just as fair:

        ”Nja, nog finns här en poäng. Invandringsförespråkarna raserar landet men de står vid rodret medan det sker. De har varit mycket skickliga i att dupera den svenska befolkningen till att begå självmord. Sedan är det ju så att etablissemanget just är ett etablissemang, de har ett försprång, flera partier visst, gärna mera konservativt för min del, men det är samma väljare. De modiga, som röstar på SD, och de fega som röstar på något annat. Jag tror inte ett SD-höger hade lockat fler moderater, eller ett SD-vänster lockat fler socialdemokrater. Är man indoktrinerad eller inte, det är skiljelinjen.

        Så jag ändrar mig, @ekonom, vad exakt är det du tänker på när du vill skrika, vilka konkreta åtgärder behövs? För mig är problemet att jag föredrar sanningen, men den är svårsåld i dessa dagar, och givet hur många som röstar SD så verkar det som kanske endast i bästa fall 30% tål den.”

        Svar:

        Det som får mig att vilja skrika är att det nu är jävligt bråttom och att man måste ha fler partier längs höger-/vänsterskalan för att kunna pressa ut det maximala ur gruppen potentiella invandringskritiskt röstande väljare.

        Att folk inte inser något så här uppenbart får mig också att vilja skrika. Detta är ett praktexempel på vad jag menar med ”inskränkt”, ”korkad” etc.

        En figur som Jimmie Åkesson får mig också att vilja skrika och tänka ”men vilken jävla förbannad idiot!” när han står framför TV-kameran och säger att han vill bilda någon slags ”invandringskritisk” regering tillsammans med (m) och (kd). Tanken är kanske att göra SD rumsrent genom att framställa SD som en sannolik samarbetspartner till (m) och (kd). Denna poäng går dock om intet när (m) och (kd) säger att de inte vill samarbeta med SD och (m) säger att man på sin höjd kan lyssna på SD i utskotten. Resultatet blir bara att man ger (m) och (kd) gratispoäng och framställer det som att det faktiskt finns någon slags vits för en invandringskritiker att rösta på dessa partier. Med tanke på att det första regeringen Bildt gjorde i början på 90-talet var att skrota Lucia-beslutet och återigen öppna gränserna på vid gavel och sedan under regeringen Reinfeldt gjorde upp med Miljöpartiet bl a om att ”papperslösas” barn skulle få gå i skola och på dagis utan att deras föräldrar den vägen röjdes är två väldigt tydliga exempel på hur vansinnigt det är att rösta på moderaterna p g a någon slags signalpolitik från deras sida (som påminner om när folkpartiet i tidigare val blåste väljarna flera val i rad genom att några dagar innan valet kräva ”språktester”). Eftersom vi inte får så värst många fler chanser att ändra kursen på skutan (2018 är sannolikt sista möjligheten av väljardemografiska skäl) så är det totalt jävla vansinne att säga till väljarna att det är någon slags vits att rösta på (m) och (kd). Sannolikheten borde rimligen vara MYCKET hög att moderaternas nya signalpolitik är något typ folkpartiets ”språktestkrav” förr i tiden. Även de förslag moderaterna faktiskt framför skulle sannolikt inte heller göra så stor skillnad, i synnerhet inte i sannolika mer urvattnade varianter som förhandlas fram med koalitionspartners.

        Ett möjligt underliggande motiv för Åkessons agerande kan ha varit att han velat slå undan benen för ett nytt, möjligt högerparti lanserat av Kasselstrand och Hahne, Det är inte helt otroligt att Åkesson och Mattias Karlsson föredrar att folk röstar på partier som i grund och botten vill ösa in så många invandrare som möjligt bara de slipper konkurrens om mer uttalat invandringskritiska väljare. Det är viktigare att inte släppa kanske 3 % till ett parti lett av Kasselstrand och Hahne (eller något liknande parti) än att detta parti adderar, låt säga, ytterligare 4 % till de pålitligt invandringskritiska mandaten i riksdagen.

        Ett annat exempel som får mig att vilja skrika är oviljan att utnyttja de tekniska möjligheter som idag faktiskt finns för invandringskritisk media. Har tidigare här på Det Goda Samhället sett idén att skapa en sajt där läsarna själva får rapportera in innehållet i lokaltidningarna till sajten inom gränserna för citaträtten. Om folk slapp betala dyra pengar för en prenumeration men ändå kunde ha ungefärlig koll på vad som händer så skulle man dels kunna skada etablissemangsmedia rätt påtagligt och dels kunna bygga en vidare läsekrets för alternativmedier. Det man i stället håller på med är en massa långrandiga poddar som ingen (eller rätt få) orkar lyssna på. Och skulle folk orka så har de helt enkelt inte tid. AFA/Expo-lierade medier har idag monopol på att förmedla vanliga nyheter, typ var ett nytt bostadsområde planeras byggas. Inget gör för att i någon mån kunna bryta detta monopol trots att praktiska möjligheter finns om man låter läsarna göra jobbet.

        Så jag vidhåller att invandringskritiker i fråga om taktik och strategi generellt är mer korkade och inskränkta än invandringsförespråkare. Så invandringsmotståndarna har inte bara ett underläge när det gäller resurserna. De utnyttjar heller inte de möjligheter som faktiskt finns. De ägnar sig i stället åt relativt meningslösa aktiviteter.

        Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Men snälla vän. Anser du att det är SDs sak att skapa nya partier? Om du tycker att det behövs nya partier varför inte starta några själv. Det finns ju ett alternativ, Medborgerlig Samling. Dock tycks de ha svårigheter att nå ut. Att rösta på något parti som är nystartat har ju sina risker, 4 % spärren finns. Inom nuvarande partier finns stora spännvidder, varför inte acceptera att SD för närvarande är enda alternativet för oss som vill värna Sverige mot att övertas av ockupanter.

      Liked by 1 person

  3. oppti skriver:

    När får vi höra Vänsterns Sjöstedt säga:
    Våra skattepengar skall gå till effektiva organisationer där de anställda trivs och gör ett bra jobb som uppskattas av brukarna-inte till sjuka organisationer som skapar sjuka medarbetare.

    Liked by 1 person

  4. Fredrik Östman skriver:

    Jag gillar åtgärdsförslaget på slutet! Prat är billigt, men bara handling kan leda till förändring.

    Den viktigaste lärdomen av den offentliga sektorns sammanbrott före såväl som efter ”New Public Management” är förstås att man skall sluta upp med att ha en gigantisk offentlig sektor.

    Låt folk köpa sina tjänster själva! Det finns inget inneboende ont i tjänster som skiljer dem från varor. Skillnaden är bara att staten med sin våldsapparat och med de traditioner vi har bakom oss har mycket lättare att lägga sig i och begå övergrepp på personers tjänster än på personers egendom. Vi behöver ett egendomsskydd för information och tjänster.

    Mycket oroande är propåerna från staten att bygga om Internet för att det skall bli lättare att övervaka och även tendenserna bland privata företag som erbjuder informationstjänster att diskriminera sina kunder med utgångspunkt i politiska åsikter, ras, ålder, religion o.s.v. Aktuella exempel är Youtube, Facebook och Twitter. Det hela började med radiolicensen och har sedan dess bara förvärrats.

    Vi behöver ett Magna Charta för information och tjänster. Offentlig vård måste avskaffas! En sant demokratisk regim använder inte egna monopolprivilegier för tjänsteproduktion för att idka utpressning av medborgarna!

    Liked by 2 people

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo det är mycket som är en soppa i Sverige. Jag reagerade på en detalj i den Aftonbladet-artikel som refereras i en kommentar. Den slutar med följande text: ”Fler kändisar sluter upp i kritiken mot förlossningsvården”. Om det är något man är trött på så är det alla korkade besserwissrar som får spaltutrymme för att de är ”kändisar”, typ Malena Ernman. Tyvärr är det på den nivån mycket av samhällsdebatten förs i Sverige.

    Frånvaron i offentlig sektor: Det finns givetvis olika orsaker, några betydelsefulla tror jag är:

    • Dåligt ledarskap som en följd av att ledare inte utses på meritokratiska grunder
    • Bristande samhörighet där man inte kan samlas kring gemensamma mål och måluppfyllelse på samma sätt som i privat sektor
    • Mindre kostnad för frånvaro pga lägre löner

    New Public Management: Det känns som att hela frågan är överspelad. Viktiga frågor idag är den uppluckrade tron på ett skattefinansierat samhälle. Varför ska vi betala för bibliotek, simhallar, public service, sjukvård etc när tjänsterna inte längre är tillgängliga såsom ursprungligen var tänkt?

    Liked by 4 people

  6. Ina Höst skriver:

    Då måste jag ställa frågan: Har regeringen identifierat problemet ordentligt innan de kommer med en massa åtgärder? Det är ju ingen idé att komma med lösningar om man inte säkert vet vad som är problemet!
    Man har alltså observerat det höga antalet sjukskrivningar hos kommun- och landstingsanställda. Man skyller på New public management. VET man att det är orsaken? Kommunen har alltid varit dåliga arbetsgivare, de har liten respekt för sina anställda och utnyttjar dem till max utan att betala det de förtjänar. De spar in på personal. När jag jobbade på en statlig myndighet på 70-talet (SMHI), hade vi en rimlig arbetsmiljö. Men cheferna var högt utbildade inom sitt ämne och hade dessutom praktisk erfarenhet. De visste jobbet gick ut på. Byråchefen på Hydrologiska byrån, kunde t.ex berätta om sina resor till Alaska på kafferasten. Samma på SCB. Mycket trevligt!

    Gilla

  7. Sture skriver:

    Patrik,
    jag kan berätta för dig varför sjukvårdspersonalen mår så dåligt. Det beror på att ledningen inom offentlig sektor inte tar någon som helst hänsyn till personalens behov utan endast betraktar människan som utbytbara enheter. Inom privat sektor har man insett att personalen är deras viktigaste produktionsfaktor och handlar utifrån detta.
    Vidare har administratörerna ingen som helst kunskap om vad som sker i verksamheten och tvingar därför personalen till alltmera dagliga skriftliga rapporter om vad de gör och har gjort under dagen (som jag faktiskt tror att väldigt få läser) och tar bort viktig arbetstid från patienterna.
    Vidare genomför man nya organisatoriska omstruktureringar utan att på något sätt konferera med personalen och försäkra sig om att det verkligen finns personal som kan utföra vad man beslutat.
    För några år sedan hade jag ingående samtal med ett stort antal överläkare inom ortopedi som beslutat sig för att arbeta utomlands istället för att vara kvar i Sverige. Historien var denna: De hade arbetat på ett stort skånskt sjukhus och på sin operationsavdelning kommit upp i en ansenlig operationsskicklighet vad gäller höft- och knäproteser och standardmässigt utförde man där 4 sådana operationer på varje operationssal. Det var ungefär dubbelt så många som man då orkade med på det universitetssjukhus, där jag jobbade. Administrationen beslöt nu att denna protes-verksamhet skulle läggas ner och förflyttas till en mindre stad i närheten med 8 x 2 mils bilresa varje dag. Man utlyste 7 nya överläkartjänster på det nya sjukhuset för denna verksamhet. Endast en av dessa tjänster söktes och besattes.

    Så här är det över hela linjen, sjuksköterskor och läkare, som flyttar till Norge, England, etc., etc. Jag skulle kunna rada upp mängder av exempel på hur man totalt åsidosätter att ta reda på vad man har för personal för sin beslutade verksamhet. De är helt uppe i det blå. De tar inte ansvar för några felaktigt fattade beslut utan bördan faller alltid på personalen, patienterna och skattebetalarna.

    Liked by 6 people

    • As just as fair skriver:

      Jag tror du tar fel. Privata företag av våra sjukhus storlek agerar på precis samma sätt. Företagen är så stora att antalet byråkrater så stort att det är på precis samma sätt om inte värre. Inom sjukvården så finns det fortfarande en tydligt mätbar faktor, folk dör, eller blir inte förlösta. Hade sjukhus varit som Kodak så hade de lagt lik på hög i åratal. Det är illa överallt. De mediokra styr, de illvilliga styr.

      Liked by 1 person

  8. Aha skriver:

    En mer vardagsnära orsakt till hög frånvaro är att beskrivna ”branscher” utmärks av många som är ”mitt i livet”, tillika ett stort inslag av kvinnor som också bär ett tungt hushållsansvar. Kanske blir det då så att sjukvårdspersonal vabbar mer än andra, oavsett styrformer och nedbantning.
    Vad beträffar äldreomsorgen så finns det inslag av att vara genomgångsyrke, man jobbar där i brist på annat. Detta sätter nog också sina spår på motivationen att närvara.

    För övrigt anser jag att en organisation som inte kunde bidra med en dagstidning i väntrummet, man surfar nu istället, inte frågar hur patienterna i akutrummet mår, inte frågor dessa om de t.ex. behöver en säng, har en lång väg att gå i sin brukarattityd oaktat New Public Management.

    Gilla

  9. As just as fair skriver:

    Jag håller som bäst på att starta företag med en kompis, jag måste säga att det är befriande, även om det blir ett sandslott, att fokusera på huvuduppgiften, produkten, idén, konkreta omistliga uppgifter. Stora företag idag och statliga är väl än värre, har som huvudsyfte att skapa arbete för om inte oduglingar, så för något som är nära nog detta, projektledaren och change management konsulten är motsvarigheten till två byråkrater som byter papper, eller skickar email till varandra, se där, ett nytt jobb. Så istället för att ha anställda som kan sin uppgift, ser problemen och försöker att lösa dem, så måste man idag ha ”projekt” till allt, dvs istället för att bara jobba och lösa uppgiften, och diskutera med andra som gör samma sak, så måste allt idag projektledas, vilda gissningar som ändå inte slår in skall diskuteras i all oändlighet, vad som tidigare var en konversation och sedan två timmars arbete skall idag planeras och blir till 20 timmar för man måste ju ha en marginal, sedan skall en utvecklare hittas och det slutar med en dyr konsult, i bästa fall, för man kan ju inte ha bara en anställd som kan göra jobbet, Gud förbjude. Samhället styrs idag av planeringshysteriker med samma kreativitet som mitt husdjur.

    Liked by 4 people

    • As just as fair skriver:

      Som ett brev på posten fick jag just en mail som jag gärna återgett i sin helhet med det går ju inte, det är från ”change management”, de vill att jag skall fylla i en undersökning om vilka områden som är starka och vilka som behöver förbättras. Syftet, att vi skall bli ledande i att få förändringar att ske.., postmodernism i verkliga livet.

      Gilla

  10. MartinA skriver:

    Kan inte den verkligt skadliga effekten vara att de högre nivåerna behöll sin makt men skyfflade över ansvaret till de lägre nivåerna? Ansvar utan makt att påverka är en av de mest stressande arbetsförhållandena läste jag i en analys en gång.
    Om man tänker på en klassisk militär organisation så är ansvaret alltid på den högsta nivån (i idealtillståndet). Oavsett vad som går fel så är det högsta befäls fel. Som sedan naturligtvis kan utkräva ansvar neråt. Ungefär som att militära enheter upplever det som hedrande när högsta befäl får medaljer för något de har gjort, i idealtillståndet. Nåja, bara en tanke.

    Liked by 2 people

    • MartinA skriver:

      Militära arbetsplatser upplevs ofta som bra och har inte mycket sjukskrivningar. Det kanske inte fungerar så i sverige men den feminiserade staten i sverige har väl förstört militären också kan man tänka.

      Liked by 1 person

      • Björn skriver:

        Håller med! Det är de ”platta” organisationerna, utan tydliga chefer eller ledare med personligt ansvar, som har skapat mycket av de problem som finns idag! Ett hela tiden MINSKANDE antal medarbetare(inga nya anställs när nån slutar, blir långtidssjuk eller går i pension!) ska SJÄLVA och på EGEN HAND fördela de hela tiden ÖKANDE arbetsuppgifterna inom gruppen! Det brukar så fint kallas för ”medbestämmande”, men det är alltid nån eller några som, självutnämnda, tar över ”befälet”, och detta leder ofelbart till slitningar, missunnsamhet och vantrivsel! Allt medan de som BORDE ha ansvaret, sitter i meningslösa sammanträden och drar upp de STOORA riktlinjerna för verksamheterna!

        Gilla

  11. Göran skriver:

    När politikerna en gång sade att nu skulle höja kvalitén sjukvården var det en sjuksköterska som skrev ungefär följande:

    Så nu ska vi få ännu mer blanketter att fylla i och mindre tid över till patienterna.

    Liked by 1 person

  12. Göran skriver:

    En tanke med den delvis så kallade avregleringen av vården var att släppa loss personalens kreativitet, att utveckla och förbättra, vilket var en röst som personalen tjatat om i många år.

    Vad händer? Ungefär. Visst ska ni får vara kreativa bara ni följer vår nya instruktionsbok på 100.000 sidor och inte avviker från den.

    Gilla

  13. Christer Hanefalk skriver:

    Bra text. Intressant och sant. Ordet ”byråkrat” har sitt ursprung i franskan och grekiskan. Byrå betyder ”litet rum med skrivpulpet” och krat kommer från grekiskans kratein som betyder ”härskare”. En byråkrat är således en person som ”härskar i ett litet rum med skrivbord” – vilket väl stämmer rätt bra in på vad det handlar om. Även om såväl rummen som skrivborden numera är lite större ju högre upp i hierarkin man hamnar. Ordet ”hierarki” (också det från grekiskan) betyder för övrigt ”heligt herradöme”.

    Liked by 1 person

  14. Rikard skriver:

    Hej.

    ”…till exempel att Skolöverstyrelsen slutade tala om för lärarna hur de skulle undervisa och i stället testade eleverna för att se om de kunde något.”

    En anledning är att kåren inte ville kunna bli granskad.

    Om du ger mig instruktionen: ”Undervisa enligt värdegrunden” kan detta inte kontrolleras, så varken du, jag eller skolpolitiker kan ha gjort fel.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  15. Rose-Marie Ahlström skriver:

    En mycket roande text som man önskar att många läser och delar! Men med Janne Josefssons program Uppdrag Granskning (onsdag) som denna gång fördjupade sig i hur bekämpningen av gängkriminaliteten i Biskopsgården framskred i färskt minne, blir man snarare förstummad av hur projektledare, poliser, socialtjänsten och diverse tyckare i saken är totalt ovetande om
    huruvida det eventuella projektet har haft någon effekt, om någon har blivit hjälpt, om någon har slutat sin kriminella bana eller ens försökt. Det var verkligen en skrämmande bild av hur den delen av vårt samhälle bedriver kostsamma verksamheter som man inte har en aning om, om de är till någon nytta. – ”Har du exempel på någon som har lämnat kriminaliteten under de här sex åren?”
    -”Det är för tidigt att utvärdera efter sex år.”
    UPP TILL KAMP MOT FÖRDUMNINGEN

    Liked by 5 people

  16. Frans.L skriver:

    Sjukvården som exempel verkar ju i ett samhälle, som påverkar vårdbehov och attityd. Sjukvård i Kiruna har säkert mycket gemensamt med Malmö, men inte helt, när det det gäller vårdbehov men attityden hos patienter skiljer en del, osv. Gäller även polis, skola också. Så tanken att allt kan utformas med mallar, typ pepparkaks-gubbar, är inte flexibelt nog.

    Liked by 1 person

  17. Kent Forssgren skriver:

    VAD ÄR NEW PUBLIC MANAGMENT?
    New Public Management, NPM, är Toyotas gamla koncept för att effektivisera arbetet vid det löpande bandet.
    Detta har nu Toyota övergivit.
    Det finns inte många arbetare kvar att övervaka vid deras löpande band.
    I dag sköts arbetet vid deras löpande band av robotar.
    Men, konceptet har övertagits av svenska byråkrater och används av politiker och tjänstemän inom hela den offentliga sektorn, för att detaljstyra verksamheter över huvudet på de som utför det egentliga arbetet.
    Inom sjukvården så får t.ex. läkaren nu ägna allt mindre tid åt patienten, för att ägna i stället fylla i en massa listor, ofta med koder i stället för beskrivande ord.
    Dessa listor använder byråkraterna för att göra en massa mer eller mindre meningslös statistik.
    Styrningen via NPM av sjuka och gamla har genom kommuners och landstings byråkrater nu hamnat så långt ifrån det vi tänker oss är vård av människor, att det mer handlar om hantering av fysiska objekt.
    Det kan vi befara att nästa steg i konceptet blir, som vid Toyotas löpande band, att personalen rationaliseras helt bort och deras arbete övertas av robotar.
    Mitt förslag är att detta koncept används på kommunernas och landstingens ekonomiavdelningar.
    Fast jäklar anamma, jag är för sent ute – där är människorna redan utbytta mot robotar.
    Tyvärr har programmeringen av dessa robotar misslyckats.
    Att bygga in begreppet konsekvensanalys ingick inte i programmerarnas uppdrag.

    Liked by 1 person

  18. Hedvig skriver:

    Att New Public Management är och har varit en synnerligen destruktiv och kostnadskrävande styrmodell för svensk sjukvård i allmänhet och sjukvård i Stockholms läns landsting i synnerhet är ett faktum, som Patrik Engellau knappast kan förneka.
    Om man som jag är senior och saknar privat sjukförsäkring vill säga.

    Läs Fredrik Mellgrens och Henrik Ennarts bok ”Sjukt hus : globala miljardsvindlerier från Lesotho till Nya Karolinska”.

    http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9170379963

    Följ också gärna journalisternas långa artikelserie om Nya Karolinska sjukhuset.

    Gilla

  19. Olle Reimers skriver:

    Jag har på annan plats argumenterat för att målet för offentlig verksamhet bör vara att om möjligt avskaffa sig själv eller i vart fall minimera sin närvaro.

    Det finns många argument för detta. Apropå inlägget vill jag dock främst framhålla två.

    1. Precis som sägs i artikeln ligger det i den mänskliga naturen att viilja utvidga sitt revir; inte utan gott uppsåt!

    2. Ju större staten blir desto mer blir den intressant för de delar av den privata sektorn (inklusive inte minst de som vill använda sitt inflytande på ett obehörigt sätt) som kan förbättra sin position genom att ligga bra tiill där. På så sätt bäddat den stora offentliga sektorn till korruption; paradoxalt nog.

    Gilla

  20. Frågvis skriver:

    På sjuttio-talet opererade vi på min klinik A antal patienter per år med B antal läkare. Liggetiden var i genomsnitt 10 dagar. Idag gäller 1,3 x A patienter per år med 2,5 x B läkare och liggetiden är knappt 3 dagar. Sjuksköterskekadern är i dag 3-4 gånger så stor som då samt att antalet sängplatser har halverats.
    En märklig och svårlöst ekvation.

    Gilla

  21. Östanskog skriver:

    Protesterar, herr Engellau. – Eftersom Östanskog behärskade regelstyrningen som ett kammarråd i Gogols noveller, blev han anlitat som vik rektor och tjänsteman inom den centralstyrda skolförvaltningens. Teaterbesök och naturvandringar var minutiöst planerade för flera månader innan. Den 5. september visste var och en sin plats den 16. oktober kl 10.40 osv. Detta skapade hälsofrämjande effekter. Inga felbokade tandläkarbesök eller bilbesiktningar. Mindre stress, mer tillit. Sedan kom målstyrningen, som kanske var en viktig del av just detta New Public Management. En kvacksalvare kunde stå vid ledningsgruppens dörr och hojta: ”Det ordnar sig. Ursäkta, jag måste tänka metapedagogiska framtidsfrågor.” Rött trafikljus. Hälsofrämjande? Ja, men bara för Östanskog som nu kunde ta cykelturer bland rapsåkrar i stället för att sitta på kontoret.

    Gilla

  22. Björn Runngren skriver:

    Vi har aldrig haft det bättre men vi har aldrig mått sämre.

    Men vi har glömt att tala om våra ungdomar. Andelen som har psykiska problem har trefaldigats sedan 90-talet. Av de i åldern 13-18 uppger 55% psykosomatiska problem. Självmordslinjen Mind får 200000 samtal per år. Utvecklingen i Sverige saknar motstycke internationellt.

    Vi lever i dissonansens tid.

    Gilla

  23. Conrad skriver:

    Det är BRIST på Management över huvud taget som är orsaken. På många ställen har man dåliga chefer utan ledarbegåvning som snurrar runt på olika positioner.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s