Det är aldrig lätt att ifrågasätta sina egna normer och värderingar, och än svårare att aktivt förändra hur man själv tycker, tänker och agerar. Men att bryta med gamla vanor och värderingar kan vara ett måste för att fungera och prestera i ett visst system.

Under Sovjettiden översteg efterfrågan på varor alltid tillgången, och någon hälsosam konkurrens mellan producenter tilläts inte. Som resultat kom fabrikerna undan med att tillverka stillösa produkter av relativt låg kvalitet. Det var utgångspunkten, när jag anlände till östra Europa i början av 90-talet för att scouta tillverkningsindustri åt skandinaviska företag. I kaoset som följde planekonomins kollaps, chockterapi och fusk-privatisering kämpade fabriksdirektörer och arbetare vidare i hopp om att utländska köpare skulle slänga dem en livboj.

Att få till förändring bland fabriksdirektörer, förmän och arbetare stöpta i ett kommunistiskt ekonomiskt system var en svår uppgift. De var oftast härdade människor med teknisk kompetens, som genom åren gjort sitt bästa med tillgängliga resurser. Arbetsmoralen var dock inte alltid på topp. Det slarvades med att komma i tid, kvaliteten och produktiviteten. Leveranstiderna var som bäst diffusa. Fabriksledningen förblev toppstyrd och isolerad, någon ’middle’ management fanns inte, och orders trycktes nedåt i organisationen genom verbal kommunikation istället för skriftlig dokumentation. Samtidigt höll arbetarna fortsatt hårt om de kommunistiska idealen, vilka satte dem själva på toppen av beslutspyramiden.

Gamla maskiner kunde förnyas och nya produktionstekniker introduceras. Men med gamla ledarskapsgrepp, arbetsnormer och sociokulturella värderingar formade under det kommunistiska oket kunde den bulgariska fabriken inte tillverka tillräckligt bra produkter för att konkurrera inom det nya marknadsekonomiska systemet. Här krävdes radikal förändring i sättet att tänka, tycka och agera för att fabriken helt enkelt skulle överleva. Här fanns inget utrymme för någon kulturbaserad kompromiss. Vårt budskap till fabriksledning var glasklar. Ni måste bli mer som vi mellan 9 och 17! Ni måste se till att arbetarna kommer i tid, kan sitt jobb, och gör sitt bästa.

Som tack för deras beteendeförändring utlovade jag detsamma. Jag lovade att bli mer bulgarisk ’efter’ arbetstid, vilket innebar att jag efter varje arbetsdag gick med företagsledningen på bykrogen, åt en shopska sallad och drack en rakia. ”Vad är det för j-a kompromiss”, ropade direktören. ”Aha”, svarade jag, ”för mig är detta en stor förändring i ’mina’ vanor, ni förstår, i Sverige dricker vi endast på fredagar!”

Skämt åsido så kvarstår allvaret i situationen. Visa personliga vanor, kulturella normer och värderingar är inte kompatibla med att driva ett framgångsrikt företag i ett marknadsekonomiskt system. Det betyder inte att man måste ge upp ’alla’ sina värderingar, men ’vissa’ värderingar har negativa konsekvenser på det ekonomiska systemet. I Kosovo till exempel, där storfamiljen utgör samhällets absoluta grundpelare, har jag stött på företagare som tvingas anställa släkt, vänner och politruker, oavsett deras kompetens, för att inte tappa aktning inom familjen. Existerande sociokulturella värderingar sätter alltså käppar i hjulet för dagens entreprenörer. Skulle du köpa en ful möbel bara för att den var tillverkad av din kusin? Knappast!

I det ekonomiska systemet finns inget utrymme för kulturbaserade kompromisser. Här gäller tydliga spelregler – produkter måste tillverkas av rätt kvalitet till rätt pris, och levereras i rätt tid. För den stackars fabriksägaren i Kosovo betyder fler anställda högre omkostnader som måste täckas av högre försäljningspriser, vilka i sin tur gör det omöjligt för honom att konkurrera internationellt.

Marknadsekonomins tydliga spelregler underlättade den ekonomiska förändringsprocessen i östra Europa efter Berlinmurens fall. Företagsledare, entreprenörer och arbetare från Tallinn till Sofia tog till sig ny kunskap, metoder, normer och värderingar för att driva konkurrenskraftiga företag och nå framgång inom det nya marknadsekonomiska systemet. I kort, företag som anammar det ekonomiska systemets spelregler belönas med ökad försäljning, medan de som kompromissar med spelreglerna går bankrutt.

Samma tydliga spelregler finns inom det demokratiska politiska systemet. Dessa spelregler eller fundament på vilka vårt demokratiska politiska system står, är kopplade till våra humanistiska värderingar. Dessa föddes med upplysningen och idén om människans förnuft, kreativitet och kritiska tänkande. Religionens och envåldshärskares dominans över människan minskade, staten och kyrkan gick skilda vägar vilket skapade utrymme för pluralism och ökad individuell frihet. Ur detta i världshistorien unika samhällssystem följde tillväxt och välstånd. Det demokratiska politiska systemet kom att upprätthållas av västerländska värderingar som frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Kulturbaserade kompromisser med det demokratiska politiska systemets spelregler har förödande konsekvenser. När vi börjar kompromissa med värderingar som frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa, då undergräver vi direkt det demokratiska politiska systemet. På samma sätt som företagsledningar och personal i östra Europa var tvungna att ta till sig, upprätthålla och fostra visa för dem nya metoder, normer och värderingar för att lyckas på marknaden, så måste de nyanlända idag ta till sig, upprätthålla och beakta våra västerländska värderingar för att lyckas med sin integration.

Det är inte vi som skall kompromissa med våra värderingar som stödjer det demokratiska politiska systemet, lika lite som vi skall behöva kompromissa med våra varuinköp i det ekonomiska systemet. Vi skulle till exempel aldrig kompromissa med Amazon om de levererade en produkt med tre veckors försening, med ursäkt att de varit på begravning vilket i deras kultur pågår i tre veckor. Samtidigt är vi villiga att kompromissa med så gott som alla grundpelare i det demokratiska politiska systemet. Här leker vi med elden.

Tidigare generationer stred för att skilja vår egen kyrka från staten, men nu kompromissar staten öppet med en ny främmande religion. Det är historielöst och rent hyckleri. Svenska kvinnor och män stred för ökad jämlikhet, men nu tillåter vi att badhus har skilda öppettider för flickor och pojkar. Här går utvecklingen bakåt.

Tidigare stod oliktänkande upp för yttrandefriheten, nu låter vi en åsiktskorridor baserad på en pådyvlad värdegrund och kortsiktig identitetspolitik förstöra den allmänna debatten. Detta omöjliggör systemtänkande och policybaserade lösningar på svåra samhällsproblem.

Tidigare generationer arbetare stred för att uppnå rättvisa bland medborgarna, men idag ger vi bort offentliga medel till icke-medborgare. Det är varken rättvist eller försvarbart.

Vi vet att vårt välstånd och välmående byggts på solidaritet bland medborgarna och vår tillit till staten (det sociala kontraktet), men numera undergräver media medborgarnas förtroende för staten genom att stämpla oliktänkande medborgare som rasister/fascister/nazister när de påpekar att något är ”rotten in the state of Sweden”. Det är kontraproduktivt och direkt farligt.

Om ‘multikulti’ leder till kulturbaserade kompromisser som undergräver det demokratiska politiska systemet i Sverige, då kan det inte komma som en blixt från klar himmel att en växande grupp svenskar vill återupprätta ett politiskt system och samhälle byggt på frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Jakob Modéer, statsvetare utbildad i USA med Masters i Biståndsmanagement, f.d. affärsman och utländsk investerare i östra Europa, numera projektledare på näringslivsutvecklingsprojekt (SECO, USAID, DFID, EU) och hemmahörande på Balkan sedan 1993. Skriver om Balkan och Europa på egen blogg (jakobmodeer.com). Tror visa värderingar är bättre än andra om man vill upprätthålla ett demokratiskt politiskt system och skapa ett samhälle som prioriterar alla medborgares välmående.