JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 10: BARNDOMEN HINNER ALLTID IKAPP DIG!

Ulf Larsson

Oavsett vad man tycker om Donald Trump – en patologisk sexiststolle med ostkroksfärgad bisarr frisyr eller äntligen någon som sätter ned foten mot islamistisk terror – så torde alla som läser svensk dagspress kunna vara överens om två saker: 1) det går inte en dag utan att någon Trumprelaterad artikel finns på förstasidan; 2) dessa artiklar är alltid starkt kritiska, för att inte säga svartmålande. Det finns ingen ände på hur bufflig, psykiskt störd, okunnig, världsfredshotande och allmänt katastrofal presidenten är. Det utrymme Trump ges i svenska dagstidningar – framför allt DN och SvD – får en nästan att tro att Sverige är en amerikansk delstat.

En totalt ovetenskaplig kvantitativ undersökning jag har företagit ger vid handen att dessa två tidningar ägnar ungefär dubbelt så mycket utrymme åt Donald Trump som åt Sveriges statsminister Stefan Löfven. Ur ett globalt perspektiv är detta kanske inget konstigt, men nu gäller det svenska tidningar som i de flesta andra avseenden präglas av närhetsprincipen ifråga om nyhetsurvalet.

Men hur göra om folk kanske börjar bli blaserade och artilleriet måste intensifieras? Ja, här har uppfinningsrikedomen ifråga om hur man bäst misskrediterar Trump nyligen tagits till nya tabloidliknande höjder av DN. I ett stort upplagt reportage betitlat UNGE TRUMP VAR MOBBAREN SOM HATADE ATT FÖRLORA tar tidningen hjälp av en psykologisk-biografisk metod för att en gång för alla slå fast hur oduglig, ja rentav livsfarlig, Trump är som både människa och president. Med referenser till Washington Post, New York Times och en i USA nyligen utgiven bok vid namn ”Trump Revealed” låter oss DN i ingressen veta att:

Unge Donald Trump var som en miniatyr av den bombastiske mannen som till slut blev USA:s president – det vittnar personer i hans närhet under uppväxtåren om. Egenskaperna fanns där redan i barndomen: en orädd mobbare som vägrade erkänna misstag eller be om ursäkt.

DN vevar igång med att teckna Trumps barndomshem exteriört:

Familjen Trumps hus i området Jamaica Estates i Queens i New York visade flera tecken på att de boende hade mycket pengar. Bland annat stod det två bilar av märket Cadillac på uppfarten med ”FCT1” och ”FCT2” – baserat på Donalds pappa Fred C. Trumps initialer – som registreringsnummer.

Individuella nummerplåtar – vilken pompös skrytsamhet! Och det är inte nog med det:

Huset med 23 rum hade bland annat ett internt interkomsystem och färg-tv. Dessutom hade familjen både en anställd kock och en chaufför.

En vräkig uppväxt i ett privilegierat rikemansreservat, med andra ord. Och vad annat kan man vänta sig av detta om inte följande:

Donald började, enligt de många vittnesmålen som Washington Post samlat in, mobba andra redan som mycket ung.

Och:

I lekskolan tillhörde Donald pojkarna som drog flickorna i håret och inte räckte upp handen och väntade på sin tur för att få prata, som skolans regler krävde.

Här har vi en sann psykopat i vardande – och fanskapet förnekar det inte ens själv:

Men Donald Trumps våldsanvändning som barn sträckte sig enligt honom själv inte till att bara innebära att han slog andra barn. Vid ett tillfälle i andra klass ska han ha slagit en lärare i ansiktet och därmed gett honom en blåtira. Donald Trump motiverar själv händelsen i sin självbiografi ”The Art of the Deal”: ”Jag tyckte inte att han visste något om musik, och jag blev nästan relegerad”, skriver han.

Nu kastar vi in några solstrålar bland ovädersmolnen, för balansens skull:

I takt med att han som barn hade bekymmer med att inordna sig i skolans rutiner, vilket resulterade i sämre betyg och irriterade lärare, visade det sig att Donald Trump hade en stor talang när det gällde sporter. Han beskrivs som både längre och mer muskulös än sina skolkamrater, vilket gjorde honom både framgångsrik i idrott och gjorde att han gav ett intryck av att vara självsäker och oberoende, enligt Washington Post.

Fast vänta lite här nu:

Men även när det gäller sporter lyste vissa av hans mentala egenskaper, som även i vuxen ålder är påtagliga, igenom.

Hurdå då? Jo till exempel såhär:

Donalds impulsivitet och häftiga humör blev också tydligt på basebollplanen. Vid ett tillfälle tog Donald Trump ett slagträ som tillhörde hans granne Jeff Bier och slog det i marken tills det bröts av. Men någon ursäkt fick inte Jeff Bier från Donald Trump.

Men vad är det för miljö och omständigheter som frambringat ett sånt monster? Ja, som så ofta har mamma ett finger med i spelet:

Flera av den vuxne Donald Trumps kännetecken skulle också kunna spåras till hur hans föräldrar agerade och behandlade honom. Hans mamma, Mary Trump, beskrivs ha älskat uppmärksamhet och brukade placera sig i centrum vid olika tillställningar.

Sambandet med den vuxne Trump är klart som falukorvsspad. Den övertygande argumentationen och de geniala slutsatserna fortsätter:

Hon ska också ha haft en förkärlek för uppvisningar i offentlig pompa och ståt – något som Donald Trump verkar ha tagit efter när han senare under många år kom att driva företaget som arrangerade Miss Universum-tävlingarna.

Vad det lider hamnar den blivande presidenten på militärinternat. Här presenterar DN några minnesbilder från en annan av internatets boende:

Theodore Dobias upptäckte hur Donald Trump började utvecklas under sin tid på militärinternatet och hur det blev alltmer tydligt att Trump ville vinna och nå framgångar.

– Han ville bli nummer ett. Han ville få uppmärksamhet. Han ville få erkännande. Och han gillade komplimanger, säger han.

”Ville få erkännande”? ”Gillade komplimanger” – en klockren narcissist! Men det är inte nog med dessa psykopatiska drag – Trump intresserade sig dessutom redan på den tiden för sitt utseende:

Den markanta solbrännan, som i konkurrens med det utmärkande håret har blivit ett av Donald Trumps främsta visuella kännetecken, kan också spåras till tiden på internatet. När han befann sig i sitt rum ska Donald ha gillat att sätta på både Elvis Presley och Johnny Mathis på skivspelaren. Ofta ska han då också ha skruvat i en ultraviolett lampa i taket och lagt sig ner för att bättra på brännan.

Men nu börjar det hända allvarligare saker, berättar DN:

Även hans tycke för kvinnor blev tydligt under hans sista år på internatet. Han ska då ha varit känd för att ha tagit ”tjusiga tjejer” till internatet och visat dem runt där.

Och här håller det på att sluta riktigt illa:

Militärskolans hårda disciplin till trots blev Donald Trump inblandad i en våldsam incident när det var nära att han skadade en kamrat allvarligt: När Donald Trump en dag hade ansvaret för att inspektera elevernas rum ska han vid ett tillfälle ha upptäckt att Ted Levines säng inte var bäddad. Trump beskrivs då ha slängt ner alla sängkläder på golvet, varpå Ted Levine ska ha kastat en känga och därefter tagit en kvast och gått till attack mot den mycket större Donald Trump. Rasande ska då den större pojken ha puttat sin motståndare mot fönstret på tredje våningen, innan två andra elever stoppade honom.

– Han försökte slänga ut mig, säger Ted Levine långt senare om händelsen, enligt Washington Post.

Att syftet med DN:s artikel knappast är att framställa Donald Trump i positiv dager torde stå klart för de allra flesta. Textens funktion är i hög grad påverkande – läsaren ska förstå vilken osympatisk stolle presidenten är, och hur denna galenskap grundlagts redan under barnaåren. Ett obotbart fall, med andra ord.

Detta biografisk-psykologiska barndomsgrepp är i sig inget nytt, men i politiska dagspressreportage kan jag inte påminna mig om att det skulle ha varit en framträdande texttyp. Men med den här tabloidaktiga innovationen – att med hjälp av ett frossande i historiska detaljer och olika vittnesmål från till exempel barndomsvänner förklara och beskriva en person utifrån dennes barndom – öppnar sig i själva verket enorma möjligheter för journalisterna, nu när till exempelvis migrantsnyftisarna tycks vara på utdöende som genre och det behövs nya former för tyckerierna.

Som en aningen komisk pendang kan man vid artikelns slut läsa DN:s självdeklaration:

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Huruvida detta kan kallas ”kvalitetsjournalistik” kan man ju diskutera, likaså om alla artikelns påståenden är ”relevanta” – relevanta för vad? Förstahandskällor är det heller inte frågan om då reportaget i stor utsträckning lutar sig mot andra tidningsartiklar och anekdoter, i synnerhet ur Washington Post. Angående ”opartiskhet” – ja här är det väl ingen som skulle påstå att reportaget förmedlar en neutral bild av Trump, utom möjligen publicistiska megastjärnor som Jan Helin och Peter Wolodarski.

Det visar sig framöver om detta boulevardgrepp blir en ny och livaktig genre i dagspressen. Med bara ett år kvar till nästa val finns ju i princip hur mycket som helst att ta itu med för till exempel DN och SvD. När får vi se liknande, sakliga och välbalanserade reportage om Gustav Fridolin, Annie Lööf eller Gudrun Schyman?

41 thoughts on “JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 10: BARNDOMEN HINNER ALLTID IKAPP DIG!

  1. Strix skriver:

    Den oblodiga socialistiska statskuppen 2014 (DÖ) borde vara som upplagd för analys av Ulf Larsson, ett litet tips.
    Väntar bara på att Dick Harrison skriver ”Sveriges levande historia” om gänget som förrådde svenska folket.

    Liked by 2 people

  2. rombens skriver:

    Tack för dessa ord. DN, SVD, SVT och SR har för länge sedan slängt ut begreppen relevans, konsekvensneutralitet och källkritik genom fönstret. Nu gäller endast en sak. Agendajournalistik!!

    Liked by 1 person

  3. Petrus skriver:

    Vad dumt att familjen Trump hade pengar. Sådana bör bara familjer typ ägarna av DN, alltså Bonnier-klanen, ha.

    Vill också peka på vad konflikten mellan Trump och det mediala och politiska etablissemanget handlar om. Trump vill ha avspänning med Ryssland typ 70-talet, vilket verkar mer än rimligt då Ryssland idag är kapitalistiskt och har ett demokratiskt system om än med litet auktoritära drag av traditionell typ (staten kontrollerar medierna i stället för en liten likasinnad grupp, där bl a Bonniers ingår, som i väst). Att Ryssland idag framställs som ett större hot än på 70-talet, och att Sverige idag anses måste gå med i NATO, men inte på 70-talet, är egentligen absurt och måste bero på något. Den pånyttfödda konflikten med Ryssland vaknade till liv år 2001 då Putin tog kontroll över de oligarkägda TV-kanalerna. Mindre än en månad senare sade USA upp ABM-avtalet som förhindrade uppbyggandet av ett missilförsvar. Sedan förvärrades konflikten när Putin lät domstolarna plocka av oligarken Khodorkavskij merparten av hans tillgångar. Detta är grunden till den konflikt Ryssland och Putin så uppenbart har med medieägarna i väst och de som står för mer än hälften av de politiska kampanjbidragen i USA. Och eftersom Trump vill ha avspänning med Ryssland så innebär detta nästan automatiskt konflikt med samma medier och kampanjbidragsgivare som i sin tur också kontrollerar stora delar av kongressen, även en hel del republikaner som John McCain och Lindsey Graham.

    Liked by 2 people

  4. Johan Löfgren skriver:

    Det här säger mer om DN med flera än om Trump. Jag tycker att han är en frisk fläkt i en unken tillvaro. Förljugenheten i samhället är påtaglig och MSM underhåller förfallet. För egen del väljer jag noggrant det jag läser – DN och annan fördumning har då ingen plats. Tusen gånger hellre Trump än Sveriges nuvarande regering …

    Liked by 5 people

  5. Erik skriver:

    Det är lätt att utveckla olika former av allergier, som mot pollen, stenfrukter och jordnötter. Men det går även att utveckla mer psykologiska varianter.

    Den som i barndomen tvingats att äta stora mängder fisk med massor av ben i, kan i vuxen ålder lätt ha utvecklat en bestående aversion mot all närkontakt med dessa havets varelser, kokta likväl som stekta. Och till dem inräknar jag mig själv.

    Och nu har jag utvecklat ytterligare en kraftfull psykologisk motvilja, och den riktar sig mot DN och SvD som husorgan. Och i viss grad gäller det även för SR och SVT.

    Jag ser numera redan i rubrik- och ämnesval, och i tablån, åt vart det lutar. Och då börjar min personliga psykologi att reagera, ungefär som när jag blev tvingad att äta kall kokt fisk med massor av ben i, som barn.

    Som vuxen kan man skjuta tallriken ifrån sig. Men som barn var det inte lika lätt. Som fullvuxen väljer jag numera selektivt vad jag både vill läsa och äta, men utan att för den skull hamna i utanförskap.

    Emotionella reportage sockrar alltid med översötade emotioner. De indoktrinerar via känslor, som går via magen. De skall slinka ned tämligen obemärkt, med ben och allt, utan att egentligen behövas tuggas. I varje fall inte med hjälp av logiken.

    Press och media kampanjar numera mot allehanda demokratiska valresultat. Man får intrycket av att demokratin själv blivit till en plåga. Decemberöverenskommelsen och alla skriverier om Trump pekar i den riktningen.

    Man ser även mer av ett illa dolt folkförakt. Man ser det när ordet populism används för att utesluta och förringa människor. Man vill gärna se ned på vardagsmänniskan som något mer primitivt, man egentligen inte borde behöva ta hänsyn till.

    Man blottar då egentligen, om än indirekt, ett förakt för demokratin själv. Överlever det demokratiska systemet i Sverige ett SD som får över 50 procent? Jag själv tvivlar starkt på det. Och man undrar dagligen hur, på vad sätt, och varför svensk media vill avsätta en demokratiskt vald president i USA. Och vem man vill skall ta över. Den frågan bör alla som fortsatt läser DN, SvD och ser på SVT, ställa sig. Och även hur denna press kommer att reagera på ett valresultat där SD, i en eventuell framtid, skulle få en egen majoritet?

    Liked by 4 people

    • OLV skriver:

      “Vad är problemet med populismen, egentligen? Frågan är lurigare än vad den verkar. Som vi ska se finns en hel del forskning som bekräftar centrala delar i populisternas världsbild.”
      För att ta avstånd från populismens anspråk på ökad folkmakt får man byta perspektiv och inte längre betrakta medborgarna som den självklart goda kraften. Därmed är det inte längre viktigt att ge medborgarna större inflytande över gemensamma angelägenheter. Men även om medborgarnas åsikter och handlingar ibland är mindre önskvärda frestar det på självbilden hos en demokrat att avvisa tanken på att folket bör styra sig självt. Det är onekligen enklare om felet med populismen kan förläggas någon annanstans.
      https://kvartal.squarespace.com/artiklar/folket-och-eliterna-i-var-tid

      Liked by 1 person

    • larslindblog skriver:

      Tack Hortensia för klippet , Ygeman hade alltså tidigare ett trettiotal skulder hos KfM och Ygeman lurade uthyraren av en villa om att han själv skulle hyra villan , när Ygeman i själva verket var bulvan för något slags lösaktigt hippiekollektiv som totalförstörde fastigheten.
      Ygemans agerande ruinerade villaägarna som aldrig återhämtade sig.

      Sahlin , Ygeman , Eliasson osv. i all oändlighet…ett riktigt patrask !!

      Gilla

  6. Moab skriver:

    Ja, jag hade gärna sett ett om Fredrik Reinfeldt. Hos Reinfeldt har jag mina misstankar om psykopatiska drag, inte Trump. Min amatörbedömning är att Trump är bufflig, dominerande och säger vad han tycker rakt ut, som det är allt för ofta för vänsterliberaler. I en postmodern värld där man försökt lura alla att upp är ner, och om allt varit rättvist och bra så hade kvinnor, svarta och muslimer varit de med alla de bästa jobben och styrt världen mot ett bra klimat, inga krig, fantastiska innovationer och vita män hade gjort sitt bästa där de hör hemma, på samhällets botten (av någon anledning så verkar postmodernister ha glömt asiaterna, de passar inte alls in: de är dugliga och vill inte betraktas som förtryckta, men är inte vita).

    Jag får mer information om vad Trump faktiskt gör genom Björn Norström på Avpixlat än alla dagstidningar tillsammans. Det är uppenbart att detta är ett krig om herraväldet, postmodernismen och socialismen mot ett rationellt förhållningssätt och konservatism. Om Trump faktiskt lyckas uträtta stordåd, som exempelvis Reagan då han knäckte ryggen på Sovjet, så kommer svensken inte att fatta det. Reagan var i Sverige en b-skådis, Bonzo. Samma sak, fast värre, med Trump, det börjar bli alllt mera meningslöst att läsa svenska medier. Jag tror helt enkelt att det postmoderna grupptänket är så starkt inom vänsterliberal media att de helt enkelt inte kan hjälpa det, de tror att Trump är anti-krist, de är oförmögna att förhålla sig rationellt till samtiden.

    Ett exempel från hemmaplan som visar på var frontlinjen går i kampen mot postmodernismen var Ann Heberleins framträdande igår i radio. De lät henne, förvånande nog, berätta om sin bok ”Den Banala Godheten” (ett tema som många skrivit om här), hon framförde ett rationellt förhållningsätt, hennes opponent, en präst, var vältalig och postmodern, postmodernismen passar som hand i handske på en barnslig tolkning av bibeln, öppna din dörr för de som har det svårt (men titta inte efter hur lång kön är). Heberlein försökte förklara att vad som på ett personligt plan kan vara gott, kan via staten bli till ondska. Men i sann postmodernistisk andra så möttes inte argumenten utan prästen kunde, som vanligt, endast se till första ordningens konsekvens av sitt handlande, den snyftande migrantfamiljen, och inte våldtäkten som sonen i familjen begår, eller cancerpatienten som inte får vård, eller de 100 flickorna som blir utan toalett och rent vatten i flyktinglägret. Jag tar av mig hatten för Ann för på en direkt fråga från ”journalisten” om vi skall utvisa de som begår brott, även om de riskerar exempelvis dödsstraff, så svarade hon någorlunda klart ja. Så hon tog denna postmoderna kniv i ryggen och höll sig upprätt. Men någon diskussion blev det inte i sann postmodern anda. Med Donald och Ann så har vi ändå nått dit att postmodernismens doktriner utmanas, från ganska olika vinklar får man säga, man kan nu säga det finns ont, det finns gott och man måste välja och prioritera.

    Patrik utmanar också men måste eftersom han är vit man, dessutom framgångsrik, själv starta TV-kanal för att nå ut, inga invitationer till P1 där inte. Kanske söka att bli statsminister? Trump är inte precis purung.

    Liked by 7 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Socialismen är möjligtvis resultatet av en psykologisk självförsvarsmekanism. Om man ser till alla konsekvenser, om man ser det som inte syns, som Bastiat uppmande oss till, så blir det för mycket elände, för många problem, för den enfaldige. Socialisten föredrar då att inte bry sig om verkligheten alls, utan att söka dess försörelse. Stoppa jorden, jag vill kliva av. Och alla andra skall jag spränga i luften. De postmoderna socialisterna skiljer sig endast på så sätt från andra socialister att deras lära är ett mycket, mycket starkt gift för fisliberalerna. Ytterligare ett skäl alltså till att liberalerna har lämnat det borgerliga lägret och allierat sig med socialisterna, eller snarare blivit ett med socialisterna. För liberaler är postmodernismens grötmyndiga gagg trovärdigt och övertygande. Tankens och själens ynkedom. Liberaler tar aldrig postmodernismens kniv i ryggen. Aldrig. De delar ut den.

      Liked by 2 people

      • Moab skriver:

        Jo, det verkar heller inte vara vanligt med ateistiska verkliga konservativa men konservativa det är det vi måste bli för att försiktigt vårda de framsteg människan gjort.

        Gilla

  7. Hexe skriver:

    En förklaring till Trumphfobin kan vara att man söker vända blicken från Sverige med dess importerade problem. Här ett exempel ….

    Ensamkommande ”barns” kostnader

    ”….Sverige har det dyraste mottagandet av den här kategorin asylsökande. Varje person som säger sig vara under 18 år (han må vara 22, 28 eller 33 i verkligheten), behandlas i Sverige som ett ”barn” och inhyses mycket dyrt, ges fickpengar, ofta gymkort, biljetter till badanläggningar, tandvård, sjukvård, skolgång, reskort med mera. Till det kommer kostnaderna för god man, asylombud, asylprocessen och överklagandeprocessen. Samt kostnader för polisutrednings- och rättegångskostnader för dem som begår brott. Och kostnader för återsändande och startbidrag på 30.000 kronor per person för dem som återvänder frivilligt.

    De flesta torde vänta på beslut i minst ett år, en del längre – upp till 1,5 år.

    Den totala kostnaden per faktiskt och påstått ”barn”, det vill säga asylsökande under 18 år (som i de andra länderna kallas ”minderårig”) uppgå troligen till ca 1,5 miljoner kronor per år i genomsnitt, ca 2,2 miljoner kronor för dem som väntar i 1,5 år på asylbeslut….”

    http://meritwager.nu/allmant/alla-som-suttit-och-lekt-joakim-von-anka-varenda-en-borde-avga-borde-tvingas-avga-utan-en-enda-fallskarm-och-utan-sa-mycket-som-skuggan-av-en-forman/

    Liked by 4 people

      • Hortensia skriver:

        Fiffig regering vi har, CMMK10… som lydigt direktimporterar ännu fler okända individer, som helt säkert kommer att ”utmana” oss ordentligt…

        … men om några av Löfvens underhuggare hade varit läskunniga, så hade de kunnat ta del av islamvarningar även i partiblaskan Aftonbladet:

        http://meritwager.nu/allmant/stefan-krakowski-i-aftonbladet/

        ”Stefan Krakowski, överläkare i psykiatri, författare och skribent. Har tidigare varit Sveriges representant i Europarådets kommitté för mänskliga rättigheter.”(!)

        Gilla

  8. Thomas Ek skriver:

    Där satt den.
    Public Service nyhetsrapporteringar från USA är också inte bara märkvärdigt undermåliga. Den som är normalt påläst om vad som händer i USA och inte medger att en kraftig partisk slagsida föreligger hos vårt Public Service är antingen oärlig eller idiot. Det finns menar jag ingen möjlighet att svensken genom vårt befintliga Public Service kan få en rimligt saklig och objektiv bild över vad som försiggår i USA.

    Verksamheten som vårt Public Service driver är direkt brottslig. Och den skyddas av vår egen Granskningsnämnd som efter avslag på en inlämnad anmälan inte går att överklaga.

    Av det skälet så tycker jag att Sverige ska bli Europas första nation som skrotar sitt Public Service och inviger ett nytt pålitligt statligt nyhetsorgan som fungerar som det är tänkt.

    Den 9 maj beslöt Israel helt plötsligt och utan förvarning att stänga ner deras 49 år gamla Public Service. Netanyahu förklarar att det är nödvändigt att göra så här för att kunna genomföra framtida reformer. Ett nytt Public Service bolag väntas sjösättas under de närmsta dagarna. Det nya bolaget saknar än så länge en nyhetsredaktion – ledningen för nyhetsavdelningen ska tillsättas av en domare.

    Liked by 4 people

    • Moab skriver:

      Det verkar helt nödvändigt. Inga reformer kan rädda det. Det kan väl inte vara rimligt att tvingas betala för något som sprider hat mot allt man tror på? Vi har förlorat sammanhållningen i landet och det finns därmed inget underlag för den stora staten annat än genom tvång, som i Sovjet.

      Liked by 5 people

      • Thomas Ek skriver:

        Ja ”MOAB”
        Problemet med vårt Public Service idag är utomordentligt allvarligt. Public Service verksamhet fördummar inte bara svenskarna, Deras verksamhet har på en rad områden fått ohyggliga konsekvenser. Public Service föser oss medborgare rakt in i helvetet.

        Gilla

      • camiry skriver:

        Har vi verkligen förlorat sammanhållningen i landet? Kanske det beror på vilka grupper man definierar och diskuterar?

        Min bild, protestera gärna om du inte håller med eller om jag missförstått dig, är att grovt sett glider två grupper isär; i princip de som tror på/vill tro på public service/DN/vänstern mm vs övriga. Väldigt grovt sett.

        Men inom den senare gruppen, varav många tills nyligen tillhörde den förra, tycker jag mig ana en starkare sammanhållning, möjligen driven av känslan att vi är på väg åt helvete. Det talas exempelvis mer och mer om inbördeskrig, men är det något man ens vågar fundera på om man inte samtidigt lever i föreställningen att man har många landsmän på sin sida?
        Kanske är det en kvinnlig tanke (inte spydigt menat 😉 vi har ju tidigare ”diskuterat” kvinnligt/manligt och jag vill gärna förstå mer av hur våra skillnader implementeras i hur vi tänker generellt).

        På min arbetsplats exempelvis finns besvärande många som drar år vänster och fortfarande läser och tror på DN mfl. De som när jag talat politik säger att de inte vill tala politik alternativt inte tycker att det hör hemma på en arbetsplats och som nu kritiserar Trump dagarna i ända. Dessa såg på mig som vore jag skvatt galen när jag nämnde inbördeskrig. Jag tänker att många på den sidan är hycklare som VILL tillhöra den goda sidan. Det kostar inget att tillhöra den, så som läget är nu. Men om saker drivs till sin spets och situationen eskalerar, vilken sida tillhör de då, när ett ställningstagande kommer med en prislapp?

        Jag har nyligen gått igenom en kamp mot politiker/tjänstemän/DN under vilken vi lärde känna en hel del andra familjer. Det gick förvånande snabbt att passera bekanta-stadiet och bli riktigt goda vänner. Vi hade ett gemensamt fundament, gemensam syn på vad vi tycker och vilka vår fiende är. Åsiktsfrihet lade grunden till detta tror jag.
        En del här skriver som om det fortfarande bara är en liten andel som uppfattar situationen som läsarna här gör. Jag är övertygad om att så inte är fallet. Kommer saker drivas till sin spets tror jag att vi har en oerhört stark gemenskap, vi som avskyr allt vad etablissemangets indoktrinering inneburit för vårt lands förfall.

        Kanske är jag ute och cyklar bara, eller så är det jag som har en försvarsmekanism att inbilla mig detta 🙂

        Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        @camiry jo vi menar nog ungefär samma sak, det finns sammanhållning men den sammanfaller inte som tidigare approximativt med den befolkning som befann sig innanför Sveriges gränser (de konservativa accepterade med en suck socialdemokraternas seger), det finns dissidenter och missnöjda ( tydligast kan det ses genom SDs 20-30%), det finns en stor grupp pk, och så finns det ett stort antal invandrargrupper, den största den muslimska, som aldrig kommer att ingå i någon gemenskap. Så staten har nu att spänna över åsikter som man vanligtvis går i krig för att försvara, en omöjlig uppgift.

        Gilla

  9. Lasse W skriver:

    Jag förstod aldrig vad det var för fel på en privat säkerhetsskapande hotline mellan Donald Trump och Vladimir Putin. Men jag är väl svagbegåvad. Har inte sådana funnits förr i världshistorien? Nu var det tydligen något sorts fel i alla fall. Nu verkar det som om media har börjat släppa rysspåret vad gäller Trump. Men det kommer väl snart nåt nytt Trump-utspel från NY Times eller Washington Post som DN och SVD kan haka på.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Bättre kan vi! Junioridrotten kan revolutioneras av seniorer som identifierar sig som juniorer, precis som damitdrotten numera domineras av män som identifierar sig som kvinnor eller något. I postmodern fotboll spelar hundra mot en och det är tillåtet för de hundra att sparka den ensamme på tasken. Inse hur meningslös postmodernismen är! Vi har satt neurotiker med existensiell ångest (m.a.o. socialister) till ”filosofer” och sedan beslutat oss att tro på dyngan de producerat. Lying Turd, Fault-arc, Deride Me, Rortten och hela gänget.

      Gilla

  10. Apg17 skriver:

    SvD tar nog priset. Sveriges Michael Moore – den f.d moderata riksdagsmannen Mats Johansson spottar ur sig kåserier om ”Trumpland” när han inte agerar NATO-lobbyist i ”säkerhetsrådet”. SvD’s ledarsida är i dagsläget nästan oläsbar. Andefattigt och upprepat tyckande. Varför bemöda sig att läsa något när man av erfarenhet och deduktion vet vad innehållet är?

    Det skulle sannolikt inte märkas om Sveriges massmediala ledarsidor automatiserades. Dags att införa riktiga åsiktsmaskiner. Det skulle kännas mer äkta.

    Liked by 1 person

  11. Liaisons dangereuses skriver:

    Bisarrt och själva grundorsaken till att en seriefigur som Trump kunde bli vald nämligen den politiska korruptionen symboliserad av Hillary och Obama (Obama fick tom fredspris där i förvirringen). Som i realiteten haft ett uselt trackrecord och visat sig bli en av USA:s mest misslyckade presidenter. Men om detta har vi inte hört ett ord om Sverige.

    En väckelsepredikant som gjort ena felbedömningen efter den andra: drog hem trupperna för snabbt, förvärrade situationen katastrofalt och skapade IS, gjorde affärer och lierade sig med terroristgrupper… tog rekord i flest blodiga drönarattacker.

    Samtidigt hemma i Usa lät han de politiska etablissemang- och ledarskikts-snebygget svälla över okontrollerat med ena handen och förde katastrofal politik för arbetare- och lägre medelklassen med andra. Den som regelbundet tar del av utländska medier vet hur vinklad och vänsterextrem svensk media är, frågor som Israel, Venezuela och annat är i princip direkt fördummande.

    Gilla

  12. Staffan Persson skriver:

    Om syftet med inlägget är att klandra en viss typ av presskultur, så är det utmärkt. Om syftet är att rehabilitera Trump i världens ögon, så är det tyvärr futilt. Det saboterar han ändå själv med en gång. Man behöver inte läsa politiskt vinklade reportage för att inse att mannen är komplett oduglig som president. Det räcker att titta på fakta,notera vad som åstadkommits. Tyvärr finns det kvar en dröm på detta forum att han är mannen som ska leverera. Han gör det inte. Men fortsätt att granska den svenska pressens arbetsmetoder.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s