I analysen av islamiskt våld behöver svensk media nyktra till. Mediaaktörer, och Public Service i synnerhet, bortförklarar nästan alltid det islamiska våldet med hjälp av vänsterdiskurser som i första hand håller våldets offer ansvariga.

Låt mig ge tre exempel på detta.

Exempel 1

Direkt efter 9/11 attacken 2001 hade SVT:s program Mosaik ett inslag om händelsen.

Den socialdemokratiska statsvetaren Mona Abou-Jeib analyserade attacken så här:

… ingen ställer sig frågan om varför har det här skett. Det finns ju så mycket hat ute i världen. Det finns ju så många som är marginaliserade, förtryckta – har liksom ingen makt. Det är ju därför detta har skett. Jag önskar att man i större utsträckning kunde diskutera varför har det här skett istället för att hitta den här klara fienden.

Exempel 2

2015 så uppmärksammades den nya antisemitismen i Sverige, som i stor utsträckning drivits på av islamiska invandrargrupper.

Den 17 februari så frågade Helena Groll från Sveriges Radio Israels ambassadör Isaac Bachmann om judarna inte hade sig själva att skylla för antisemitismen? Hon sa:

Har judarna själva något ansvar för den växande antisemitismen som vi ser nu?

Exempel 3

Den 3 april 2017 utfördes ett jihadistdåd på i S:t Petersburgs tunnelbana. På SVT Aktuellt kl 21 samma kväll så ställde nyhetsledaren Lotta Bouvin-Sundberg följande fråga till en expertgäst i studion:

Kan de (Ryssland) själva ha åstadkommit det (terrordådet) genom att inte ha tagit till vara sin muslimska befolkning?

KOMMENTAR

Tre olika exempel från tre olika händelser med tre olika offer inblandade. Den enda gemensamma nämnaren är att hoten och attentaten kom från radikal islam.

Men trots att skurken i dramat är fullt synlig så handlar den första frågan alltid om huruvida offren inte på något sätt har sig själva att skylla genom att på något sätt ha provocerat fram våldet.

Dessa instinktiva reaktioner hos Sveriges Radio och Sveriges Television visar att svensk Public Service har kört fast i en vänsterdiskurs som alltid härleder islamiskt våld till västerländska oförrätter – aldrig till dem verkliga problematiken, nämligen en islamisk våldsteologi och värdegrund som är väsensskild från den västerländska. Man tror på gott och ont. De troende muslimerna är goda och de otrogna är onda.

Hur allvarligt detta problem är belyses bäst med ett sista exempel.  2006 uttalade sig den australiensiska imamen Sheik Taj el-Dene Elhilaly om våldtäkter, och ansåg att lättklädda (det vill säga icke-islamiskt klädda) kvinnor hade sig själva att skylla:

If you take out uncovered meat and place it outside on the street, or in the garden or in the park, or in the backyard without a cover, and the cats come and eat it … whose fault is it, the cats or the uncovered meat? sa han och fortsatte: The uncovered meat is the problem. If she was in her room, in her home, in her hijab, no problem would have occurred.

Vi kan hoppas på att svensk Public Service nyktrar till vid insikten om att de driver samma slags resonemang som denne kvinnoföraktande imam.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Studerar kopplingarna mellan religion och politik och vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitära idéer gör framryckningar.