På samma vis som politikers och myndigheters ofattbara flathet och kränkande feghet har bidragit till att i princip normalisera förekomsten av bland annat tvångsgifte, flickors omskärelse, kyskhetskontroller och barnäktenskap, har hedersförtryck getts utrymme att normaliseras i det svenska samhället.

Jag hade för tjugo år sedan ingen aning om att hedersrelaterat förtryck fanns i Sverige, men efter en introduktionsföreläsning på en svensk högskola 1998 kom en kvinnlig student med invandrarbakgrund fram till mig för att be om råd och hjälp.

Hon förklarade för mig att hon hade allvarliga problem med sin familj och undrade om det var möjligt att hennes kontaktuppgifter, såsom studentuppgifter, bostadsadress och telefonnummer, kunde vara skyddade för utomstående.

Vi gick tillsammans till studentexpeditionen för att ta reda på vad som gällde. Hon fick besked att en polisanmälan behövde göras mot hennes familj för att högskolan kanske skulle kunna skydda hennes kontaktuppgifter från att vara tillgängliga för hennes familj.

Hennes spontana reaktion var att en polisanmälan inte var lämpligt, då det bara skulle förvärra situationen och relationen till familjen. Hon blev därmed lämnad ensam och tvingades förhålla sig till de problem som fanns med sin familj på egen hand utan stöd från samhället.

Känns bilden fortfarande igen?

Studenten förmedlade en känsla av rädsla, oro och uppgivenhet som jag inte riktigt förstod då, utan det var först efteråt jag började inse vidden av hedersförtryck genom Pela (1999) och därefter Fadime (2002).

Jag har sedan undrat vad som hände med denna kvinnliga student och hennes livssituation.

Trots att förekomsten av mer eller mindre allvarliga hedersrelaterade fall har varit bekymmersamt många genom åren, så har politiker och myndigheter inte satt ner foten på allvar för att stoppa förekomsten av dessa otidsenliga avarter i ett modernt och civiliserat samhälle. De har istället valt att se mellan fingrarna och i det tysta låtit utvecklingen fortgå på bekostnad av många flickors och kvinnors fri- och rättigheter samt livsvillkor.

Sverige vill gärna framstå som ett feministiskt föredöme, noga med att fördöma andra länder i detta avseende, men Sverige klarar inte att leva upp till sina egna ideal när det gäller hedersrelaterat förtryck av kvinnor. Efter flera decennier har förtryck i hederns namn fått fotfäste i det svenska samhället.

Pela och Fadime har blivit två uppmärksammade exempel på hedersförtryck som de flesta känner till, men som ändå inte inneburit att politiker och myndigheter infört nolltolerans. Generation efter generation av flickor och kvinnor har i princip blivit lämnade åt sitt öde, utan att politiker och myndigheter tagit krafttag mot hedersrelaterat förtryck.

Bara prat och mera prat!

Politikers och myndigheters prat om allas lika värde gäller inte alla kvinnor i Sverige. Allt prat om jämlikhet och respekt ter sig tämligen meningslöst, när de politiker och myndigheter som som säger sig värna om kvinnors fri- och rättigheter inte vidtar åtgärder mot hedersrelaterat förtryck. Organisationer som arbetar mot kvinnoförtyck och stöd för utsatta kvinnor ges dessutom inte tillräckligt stöd av politiker och myndigheter.

1998 var inte sista gången som jag träffat kvinnor, vilka berättat om sina upplevelser och erfarenheter av hedersförtryck som sker dygnet runt, år ut och år in.  Den gemensamma nämnaren när det gäller deras livsvillkor är att de är utsatta för ett kollektivt tryck och kvävande kontroll av familjen samt släkten (klanen) i vid bemärkelse i hederns namn. En allmän villfarelse är att det bara är män som upprätthåller hedersförtrycket, men även kvinnor som blivit kuvade till lydnad och underordning bidrar aktivt till att förtrycka andra kvinnor i hederns namn.

Sverige borde omedelbart stävja normaliseringen av hedersförtryck med införandet av nolltolerans. Politiker borde se till att stifta verkingsfulla lagar med kännbara straffpåföljder. Myndigheter borde ta sitt fulla anvar att stödja och skydda dessa flickor och kvinnor.

Göran Svensson är professor, Kristiania University College, Norge, internationell forskningsledare och föredragshållare inom affärsetik, hållbarhetsfrågor, marknadsföring, organisatorisk ledning och styrning, vetenskaplig metod samt multivariata analystekniker.