Patrik Engellau

Jag heter Felicia och jag tycker om djur. De ska ha mjuka, lena pälsar och jag gillar när de kurar ihop sig och gnyr lite i mitt knä medan jag smeker dem. Jag vet att djuren och jag gillar varandra. Jag förstår djur.

Jag får inte ha ett djur hemma för Sandra, som är dotter till min pappas nya tjej som bor här, hon är allergisk. Men förut hade min tjejkompis Mirjam en spaniel som hette Alex och Alex och jag var alltid tillsammans. Sedan fick Mirjam flytta för hennes mamma fick en ny kille och de skulle bo med honom. Min mamma säger att jag kanske, kanske får ha en hund, men då måste jag ju bo heltid hos henne för att ta hand om hunden och det gillar inte pappa.

Människor förtrycker djur, till exempel genom att släppa ut koldioxid. Jag säger åt pappa att han inte får köra så mycket bil. Vi har lärt oss det där i skolan, men när pappa gick i skolan så fick han inte lära sig så jag måste lära honom. När koldioxiden från bilen går ut i luften så blir det varmare och då kan valarna inte längre bo i havet. Nu är det jättefarligt att vara val. Samma med isbjörnar, som är väldigt gulliga djur, men nu börjar de bli arga på människorna för att vi förstör deras liv, deras habitat säger min lärarinna att det heter. De har inte längre några isflak att ligga på och måste därför simma hela tiden för att hålla nosen ovanför vattenytan och då blir de så trötta att de kan drunkna. Vi har talat mycket i skolan om hur arga djuren måste vara på människan och det kan man förstå.

Jag har sökt till djurskötarutbildning i gymnasiet. Jag vill att djuren ska veta att det finns människor som står på deras sida. Det kommer djuren att förstå om vi bara är snälla mot dem. Jag ha läst att vargar är väldigt vresiga men det tycker jag inte är så konstigt med tanke på hur människor behandlat vargar i alla tider. Jag ska kittla vargen bakom öronen och låta honom kura i mitt knä så kommer han att begripa att det finns goda människor också.

I skolan pratar vi mycket om värdegrunden som betyder att alla är lika mycket värda. Då säger jag jämt att alla betyder väl alla, alltså att djuren också räknas. Vår fröken säger att hon inte vet säkert för hon har inte gått den kursen, men att det troligen är som jag säger. Min killkompis Torkel bara skrattar åt mig och frågar om jag tänker kela med krokodiler också men det tycker jag är ganska fräckt för vi vet ju inget om krokodiler egentligen, de kanske också bara är arga på grund av klimatförändringarna.

Jag har flera tjejkompisar som säger att man ska hålla sig borta från Torkel, för han är sverigedemokrat. De har spionerat på honom när han är ensam på toaletten och då står han och heilar. Något skumt är det med honom för när vi studerar värdegrunden säger han ofta saker som går ut på att det är dyrt med invandringen. Då brukar jag spänna ögonen i honom och strängt säga: ”Torkel, vi har råd!”

Vår fröken tycker att det är bra att jag säger så. Då kommer Torkel dragande med att en del invandrare begår brott. Visst, säger jag, men det är väldigt få invandrare som gör det. Jag tror att det är samma sak som med djuren. Vår kultur har förtryckt och kränkt djuren så länge att en del vill bitas. Men vår kultur förtrycker och kränker invandrarna också. Då är det väl inte så konstigt om en del vill slå tillbaka. När min lillasyster Malin retar mig vill jag också slå tillbaka. Jag tycker inte det är något konstigt, men Torkel bara flinar.

Jag skrev en uppsats där jag sa att vi måste ta bättre hand om djuren och invandrarna och den tyckte fröken var så bra att jag fick läsa upp den inför hela klassen.