DGS-TV Avsnitt 9, med Johan Hakelius

johan-hakelius

Klicka på bilden för att se programmet.
PODCAST: Ladda ner som mp3 eller lyssna på Soundcloud.

I det nionde avsnittet av DGS-TV gästas Patrik av skribenten, författaren och chefredaktören Johan Hakelius.

Johan Hakelius har under många år varit verksam i den svenska samhällsdebatten, bland annat som biträdande politisk redaktör i Svenska Dagbladet, chefredaktör för Finanstidningen och numera som chefredaktör för tidningen Fokus. Han är också krönikör i Expressen. Han har dessutom skrivit flera böcker, varav de tre senaste är Döda vita män, Ladies och Rule Britannia!.

I detta samtal försöker Patrik och Johan reda ut hur vi ska förstå Sverige, förstå oss själva och inte minst hur vi ska förstå det svenska tänkandet.

21 thoughts on “DGS-TV Avsnitt 9, med Johan Hakelius

  1. Hortensia skriver:

    Underbart befriande, att få lyssna på hyperciviliserade, svenska mäns välformulerade och välgrundade tankar och åsikter.

    Tack, underbare Patrik och oefterhärmlige Johan Hakelius, för att ni förgyllde denna dystert grådaskiga och råkalla fredag, den trettonde januari 2017!

    Liked by 2 people

    • cmmk10 skriver:

      Och så har vi då Fredrik Reinfeldts TV-program i andra ringhörnan – suck!

      Sådant här får vi väl inte se i SVT, de har ju Skavlan istället.

      (PS. Någon som har orkat med FR:s program?)

      Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    Trevligt samtal. Djupa insikter från J. Hakelius som små osammanhängande droppar däri. Mitt bestående intryck är likväl att ingedera av de båda herrarna alls har lyckats befria sitt tänkade från det intellektuellt kvävande svenska konsensussystem de så bra beskriver. Svag och ängslig slutkläm helt i denna anda.

    Liked by 1 person

  3. MartinA skriver:

    För övrigt var ni båda lysande. ”You touched it by a needle” för att omsätta mitt beröm till det globalistiska språk ni möjligen förstår.

    Gilla

  4. MartinA skriver:

    Men! Återigen, för att stämma i bäcken.
    (översättning för er globalistbesudlade)
    ”Once more unto the breach, dear friends, once more!” (Hey Byddy! Hack a sharp instrument into your fellow man! Good stuff!)
    Fråga er, mina vänner, vem valde skalan? Det är den enda relevanta frågan. Att låta sinnet promenera i en låda som någon annan definierat är slaveri. Så vem valde staplarna? Vem satte X? Vem satte Y? Vem bestämde varthän era sinnen hade rätt att promenera?

    Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Personer man kan tycka illa om är de som gjort andra människor illa. Exempelvis, Stalin, Hitler, Pol-Pot och liknande figurer. Både Patrik och Johan har såvitt jag vet inte plågat någon människa så varför du tycker illa om dem förstår jag inte. Att någon har andra åsikter än vad jag har är inte en anledning att tycka illa om någon.

      Gilla

  5. Anelsir skriver:

    Helt lysande! Men vad jag saknar är en förklaring till varför svenskarna är så enormt flata inför främmande kulturer och accepterar och ursäktar mycket, även om de inte alls stämmer med deras egna värden.

    Gilla

    • Anelsir skriver:

      Är det den berömda svenska snällheten, eller bara feghet, eller p.g.a. ” multiculturalismen ”? I Sverige bör väl svensk kultur ha prioritet? Allt som inte stämmer med våra värden borde förbjudas. Det är livsviktigt satt försvara dem!

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Den egna kulturen är ju det vatten man själv alltid har simmat i och som är osynligt för en själv. Det är svårt att försvara något vagt och osynligt med hårda medel (t ex genom att förbjuda och därmed straffbelägga det avvikande). Sedan är ju ”tolerans” och ”inkludering” värden och närmast tvingande normer som i Sverige övertrumfar det mesta. Parallellt med detta har brott mot restriktiva normer accepterats och hyllats de senaste 50 åren och det välmenande curlandet och en omhändertagande- och offersyn har präglat både familjelivet och offentligheten. Att reagera annorlunda eller bara tänka och uttala sig annorlunda tolkas och klassas omedelbart som intolerant, exkluderande, brutalt, inhumant, högerextremt.

      Gilla

  6. Sixten Johansson skriver:

    (Tack, Johan, för dina suveräna kolumner! Vad bra att du flyttade på dig. Dina texter var länge enda anledningen att kasta en blick i Aftonbladet. Det bar mig alltid emot att klicka in den slaskblaskan, sedan Anders Lindberg och Fredrik Virtanen slutgiltigt trampade ner den i dyn).

    Här blev det ett utmärkt samtal om den historia och de kulturskillnader som förklarar en del av bakgrunden till dagens situation. Att Sverige varit homogent och är extremt förklarar det ovanligt snabba masspsykotiska sjukdomsförloppet och den manifesta schizofrenin, handlingsförlamningen och självdestruktiviteten sedan millennieskiftet. Men det beskrivna botemedlet räcker inte, för samma underliggande sjukdom finns i hela västvärlden. Den är inbyggd i vår civilisation, i det rationella, sekulära, nyvänsterliberala, materialistiska, semitotalitärt likriktande tänkandet. Nu har sjukdomen (med det besynnerliga och vilseledande namnet PK) mognat fram, muterat och metastaserat. För att kunna ta fram verksamma och riktade motmedel måste man förstå sjukdomens omfattning, natur och malignitet. Dess enda långsiktiga motkraft är tillräcklig sjukdomsinsikt + realism och fantasi + genuin konservatism + en stark tro, religion eller annan upplyftande metafysisk åskådning + nationellt uppvaknande och motståndsvilja.

    Gilla

  7. Joakim skriver:

    Känns som det finns ett förakt för den svenska mentaliteten hos dig Patrik, det gillar jag inte alls, som om vi inte duger som vi är, som om det vore ett problem att vi alltid har varit en homogen folkgrupp. Som om vi borde bli lite mer, inte vet jag, ”sydlänska” eller nåt. Det störde mig, gillar/tycker annars det mesta som skrivs här är ok, måste jag fundera på ett tag om det ligger hos mig eller hos dig hmm…känner hur jävla förbannad jag blir över detta ”vi svenskar inte duger som vi är” det är just det som vi bombarderas med varenda jävla dag sen många år från makten, de trendiga, feministerna, media osv. Gör mig fly förbannad.

    Som sagt ska sova på saken å sen se om jag projicerat min ganska nyliga upptäckt av det vedertagna, Svenskhatet, på dig. Kan vara mitt misstag eller kanske ditt, omedvetna.

    Mvh
    Joakim Ahlstrand

    Gilla

    • Anelsir skriver:

      Nej, Joakim, jag tror inte alls att Patrik föraktar svenskarna, tvärtom försvarar han ju alltid de skötsamma, arbetsamma och hederliga svenskarna. Vad han försöker förklara är svenskarnas ”pk-ism” , alltså varför alla skall tänka lika och de som inte gör det stöts ut från gemenskapen.

      Gilla

  8. Roland Burman skriver:

    Denna programserie får bara inte upphöra! Alla mina eloger till Patrik Engellau, du räddar fredagarna med dessa intervjuer som vidgar perspektiven och övertygar om att det intellektuella samtalet fortfarande är möjligt, Fortsätt, för Guds skull!

    Liked by 1 person

  9. Lennart Bengtsson skriver:

    Efter att ha bott och levt i Tyskland och England ett halvt liv så har jag upplevt samhörigheten med den tyska kulturen och också den djupa tillit mellan människor som till stor del också fortfarande finns i Sverige. Och kanske en annan slags samhörighet med England med sin fantastiska historia, sitt mod, sin liberalism och sin suveräna självständighet.

    Sverige är i jämförelse ett litet land som kanske har fått en alldeles för stor kostym och som borde värna mer om sin egenart, sin historia och sina traditioner i stället för att försöka bli en slags diffus, radikal postmodern stormakt som en underlig hybrid av USA och DDR. Som det ser ut idag vet jag inte vart Sverige är på väg och ingen tycks bry sig om detta? Om något behöver landet en stark ,handlingskraftig och jordnära ledning och som ett minimum en majoritetsregering.

    Gilla

  10. kim skriver:

    Dessa tankegångar tror jag känns igen av alla som levt en längre tid i en främmande kultur och reflekterat kring kulturens inflytande över människors värderingar och beteende. Föreställningen om att alla människor innerst inne vill tycka och tänka som svenskar är alldeles vansinnigt falsk och skapar en ojämlikhet i mötet med andra. Vi måste börja inse att det finns människor som inte är intresserade av att följa våra spelregler, annars kommer vi helt enkelt att knäckas av kulturer som inte återgäldar den tolerans vi så gärna vill visa.

    Liked by 2 people

  11. Fredrik Östman skriver:

    Att värdekartan visar att Sverige är avvikande stämmer nog, och Japan är även det unikt. Att Sverige är otraditionellt kan nog stämma. Men alla som har varit i Japan vet att japaner ljuger för sig själva och andra när de placerar sig på denna nivå. Det är en självbild, ett abstrakt ideal som har att göra med Meijirestaurationen. Men i själva verket är Japan djupt och innerligt traditionellt. På motsvarande sätt ljuger svenskarna när de påstår sig präglas av självuttryck. Det är nog ett abstrakt ideal för svenskarna, eftersom de undertrycker sin kompletta underordnad till konsensusen. De folk som tycker sig vara präglade av ‘överlevnad’, d.v.s. socialt påbjudna lögner är de som gärna skulle vilja uttrycka sin personliga mening. Det som länge bearbetas i detta TV-program är ju just svenskarnas rent intuitiva överlevnadsstrategi där ingen ärligt uttrycker sin personliga mening.

    Gilla

  12. Anna-Kristina skriver:

    Intressant att lyssna till, men jag saknade den mer övergripande analysen. Här ett litet försök till den.

    Det finns något oförlöst i västs självbild – och speciellt i den svenska. Dagens svenska välfärdssamhälle är helt beroende av våra exportframgångar. Tillgång till en fri världshandel är då helt avgörande.

    Men beroendet av frihandel gäller numera de flesta länder i världen. Och det är här en obalans smyger sig in i ekvationen.

    I säkert 60 år har Sverige drivits av höga ambitioner inom ett otal olika samhällsområden. Det gäller vår sociala välfärd, sjukvård, djurhållning, vattenrening, luftvård, byggnormer, arbetsplats- och trafikolyckor. Allt fler nollvisioner har sjösats.

    Vi har hela tiden lagstiftat och reglerat fram ett mer humant och ekologiskt uthålligt samhälle, och fortsätter att göra så.

    Allt detta kostar resurser. Skatter i olika former måste tas ut för att bekosta och rikta våra höga ambitionsnivåer. Kostnaderna måste tas ut någonstans och belastar då även varor och tjänster. Hänsynen växlas in som en ökad produktionskostnad.

    I länder där denna hänsyn är frånvarande produceras därför mycket billigare. Bristande omtanke till natur och människor blir till en konkurrensfördel. Och där får det mogna ansvarsdrivna välfärdssamhället svårt att svara upp.

    Svaret från väst har till stor del varit att satsa på spetsteknologi, systemkunnande och export av högteknologi, inte minst inom olika vapenområden. På så sätt har väst, och Sverige, fortsatt kunnat konkurrera.

    Men numera har industrispionage i sig utvecklats till en subversiv marknad. Enskilda länder har nu en förmåga att kostnadseffektivt tråla efter hemlig information bakom brandväggar. Via cyberspace går det att tanka hem högteknologisk kunskap, bortom patent och övriga skydd. Och flygande därifrån själva fortsätta med ett mer avancerat utvecklingsarbete.

    Mer outvecklade länder kan därmed tvära förbi eventuella utvecklings- och miljökostnader, samtidigt som utnyttjandet av arbetskraft i produktionen kan ske ekonomiskt, via låga löner, längre arbetstider, och sämre allmänna miljöhänsyn och även via dolt barnarbete.

    Även relativt högteknologiska produkter, utan större miljökostnader, kan då pumpas ut på en världsmarknad bortom avskaffade tullmurar. Och även vi i väst utnyttjar dessa ekonomiska vägar.

    Den konkurrensen drabbar många enskilda människor i både öst och väst. Redan utsatta människor förvandlas till förlorare.

    I väst har arbetslivets effektivisering pågått i över ett århundrade. Och accelererat i en mer fri marknadsekonomi. Och robotiseringen i sig har minskat på behovet av de mångas händer.

    Ovanpå detta har EU också aktivt konkurrensutsatt allt fler yrkesområden. Människor skall förflytta sig över gränser för att konkurrera med varandra. Människorna själva har blivit till insatsvaror. Fördelningen av gjorda samhällsvinster har inte heller fördelats särskilt jämnt de senaste åren. Västs medelklass krymper, och därmed skattebasen.

    Samtidigt har en kraftfull migration ytterligare spätt på redan befintliga motsättningar. Vinnare och förlorare har segregerats fram efter både etniska och ekonomiska variabler filtrerade genom välfärdens ekonomiska utbudsprogram.

    Och de som upplever sig som förlorare börjar då röra på sig politiskt. Deras minskade ekonomiska trygghet har sedan länge eroderat på deras självkänsla. Och deras allmänna tillit har minskat i ett samhälle allt mer präglat av osäkerhet och ökad brottslighet.

    Globalism för dem handlar inte om att resa ut i världen med en ryggsäck på ryggen. För stora grupper handlar det mer om att få en allt otryggare vardag att gå ihop, samtidigt som man tvingas arbeta allt fler timmar.

    Många i Sverige förordar även en utveckling mot lägre löner, ocg flera parallella jobb, det vi sett växa fram i USA. Samma skattetryck, eller ökat, men med minskad samhällsservice, utgör knappast någon hälsosam politisk kur.

    Och så undra många varför Brexit och Trump kunde hända.
    Varför de mest otrygga börjar röra på sig politiskt. I media kallar man gärna dessa rörelser för populism. Man väljer att stämpla och stigmatisera redan utsatta människor. Vilken reaktion räknar man då med att få?

    Anders Fogh Rasmussen ser stora faror i den utvecklingen, som Fredrik Reinfeldt inte tycks förstå, eller ens uppfattar.

    Så länge Globalismens och frihandelns nuvarande obalanser består, och dessa pressar den resurssvage, kommer det politiska landskapet att fortsätta att ritas om. Hittills är det vinnarna som satt agendan. Nu börjar de mest utsatta att tröttna, och tar politiskt plats.

    Till den här utvecklingen har dagspolitiken ännu inte börjat anpassa sig. Öppna gränser kan nog vara bra. Men om de är för öppna får man nog räkna med en allt kraftfullare folklig motreaktion. Hur man politiskt hanterar detta avgör till stora delar EUs och västs framtid.

    Kanske utgör Brexit och Trump början på en helt nödvändig omvärdering. Människorna i skuggan och kylan har kanske börjat tröttna. Och det kan väl knappast vara speciellt svårt att förstå, även för oss som själva sitter på mer trygga positioner och har det ekonomiskt bra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s