Gästskribent Arvid Nilsson: Murtaza, Asta och Anna

logo­DGSNär Murtaza kom till Sverige sa han att han var 16 år, trots att han var 22. Människosmugglaren hade förklarat för honom att det var bäst att vara omyndig, eftersom det skulle göra honom berättigad till förmåner. När han sedan placerats på ett boende tillsammans med åtta andra afghanska ynglingar hade det gått upp för honom att verkligheten inte var fullt så enkel. Han hade trott att han skulle bli behandlad som en kung, att uppehållstillståndet skulle vara en snabbt avklarad formalitet och att Sverige skulle skicka flygbiljetter till hans föräldrar. De mer luttrade ungdomarna på boendet, de som hade väntat i över ett år på att få besked på sin asylansökan, tog raskt ur honom dessa villfarelser.

Murtaza gick igenom den jobbigaste perioden i sitt liv när han tvingades inse att de föreställningar han haft om livet i Sverige byggde på falsk information. Länge ville han inte erkänna nederlaget och ljög för sin familj för att hålla skenet uppe. Ilskan över att ha blivit lurad fick hans humör att vackla och han kände ett omåttligt förakt för de socialarbetare, gode män, tolkar, handläggare, lärare och Röda Kors-tanter som på olika sätt styrde hans tillvaro. En dag höll det på att gå riktigt illa när han besökte en pizzeria där nyanlända afghaner ibland samlades. Där hade han råkat i gräl med en man från ett asylboende i en annan stadsdel och knuffat honom så att han slog sönder en tand mot tegelväggen. Murtaza hade sedan snabbt insett sitt misstag och skickat några kompisar för att be om ursäkt. Han följde också med till tandläkaren och betalade de 50 kronor som besöket kostade (1, 2).

I Folktandvårdens väntrum satt samma dag en äldre dam och försökte återhämta sig efter besöket. Hon hette Asta och var ingen frekvent kund där, men den här gången hade det inte gått att undvika. Hon hade haft ont i två veckor och försökt kurera sig med både receptfria mediciner och diverse huskurer innan hon ringt sin son och bett att få låna pengar för att gå till tandläkaren. Det var jobbigt att ens tänka på saken. Sonen hade det ju inte så gott ställt han heller. Dessutom hade det visat sig att tanden inte gick att rädda och Asta hade fått betala 2 100 kronor för att få den utdragen. Receptionisten hade frågat om hon ville få fakturan uppdelad på flera delbetalningar, vilket Asta tackat ja till, även om det inte löste problemet. Hur hon skulle få fram pengarna hade hon ingen aning om (3, 4, 5).

Några månader innan Murtaza fyllde 18 (eller egentligen 24) fick han sitt uppehållstillstånd beviljat. Så snart han blev myndig hade han firat med att köpa sig en stor TV. Pengarna hade han fått genom att påstå att föräldrarna var döda. Han hade själv varit osäker på om tricket skulle lyckas, eftersom han vid flera tillfällen bett personalen på boendet om hjälp att ringa hem. Men de anställda verkade ha glömt bort det hela, för allt gick som smort. Efter att ha fyllt i några papper hade Murtaza plötsligt en massa tusenlappar på banken (6, 7). Hans gode man hade inte låtit honom använda dem som han ville, men nu var han myndig och fick bestämma själv. Det innebar också att han inte fick bo kvar på boendet, utan fick flytta till en bostadsrätt som kommunen hade köpt i stadens utkant (8, 9). Lägenheten var 28 kvadratmeter och hade ett minimalt pentry i ett hörn. Det var inte riktigt vad Murtaza tänkt sig. Hemma i Afghanistan sade ryktena att alla fick ett eget hus, för att de skulle kunna hämta sina familjer (10, 11). Med tiden hade det blivit uppenbart att det skulle bli svårt att hjälpa föräldrarna att komma till Sverige, vilket orsakade Murtaza en stigande stress. Samtalen hem till Afghanistan blev allt mer spända när han inte lyckades förklara situationen. Nu satt han på tåget till Stockholm, där han skulle träffa några landsmän för att höra om de visste hur man kunde lura systemet.

På samma tåg satt 21-åriga Anna med sina viktigaste ägodelar nedpackade i två stora väskor. Anna ville bli textilingenjör och hade varit överlycklig när hon ett halvår tidigare fått hem antagningsbeskedet till den efterlängtade utbildningen. Sedan gjorde sig de praktiska problemen påminda när hon trots stora ansträngningar inte lyckades hitta någonstans att bo. Till slut hade hon tillfälligtvis fått sova på soffan hemma hos en väninna. Det lilla studentrummet var trångt och Anna hade upplevt att hon inte var riktigt välkommen. När väninnan sedan skaffat pojkvän hade Anna känt sig så obekväm att hon hyrt ett rum på vandrarhemmet. Där hade hon bott i tre månader, vilket ätit upp hennes besparingar. Nu var pengarna slut och Anna var på väg att flytta hem till föräldrarna i Örnsköldsvik. Om en vecka skulle hon börja arbeta i den lokala ICA-butiken, där hon tidigare haft sommarjobb. En plats på textilingenjörsprogrammet skulle gapa tom (12, 13).

Murtaza blickade ut på höstlandskapet utanför tågfönstret och tänkte att han egentligen ville åka hem. En av killarna från boendet hade redan gett upp och rest tillbaka. Murtaza hade läst om honom i en nätbaserad afghansk tidskrift, där han berättade om sina erfarenheter och varnade andra (14). Murtaza önskade att han själv hade fått den informationen innan han gav sig av. Då skulle han hellre ha stannat hos sin familj. Inget hade ju blivit som han tänkt sig.

Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit sig ner på den svenska landsbygden.

Murtaza, Asta och Anna är produkter av Arvid Nilssons fantasi, men starkt inspirerade av verkligheten.

  1. http://www.vgregion.se/sv/Vastra-Gotalandsregionen/Tandvardsenheten/Asylsokande—tandvard1/
  2. http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Medan-du-vantar/Halso–och-sjukvard.html
  3. http://www.svt.se/opinion/article7088629.svt
  4. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/fattigpensionarerna-blir-fler
  5. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22298634.ab
  6. https://www.pensionsmyndigheten.se/nyheter-och-press/nyheter/fakta-om-efterlevandepension-till-flyktingbarn
  1. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/st%C3%B6d-till-ensamkommande-%C3%B6kar-kraftigt-3321592
  2. http://www.di.se/artiklar/2016/8/26/kommuner-koper-bostadsratter-for-nyanlanda/
  3. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23398633.ab
  4. http://www.op.se/blaljus/brott/har-ar-de-rena-lognerna-som-lurar-flyktingar-till-sverige
  5. http://afghanistan.aftonbladet.se/chapter/uttaget/
  6. http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/bostadsbrist-f%C3%A5r-studenter-att-sluta-1.3537213
  7. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/akut-bostadsbrist-bland-lanets-studenter
  8. http://paiwandgah.af/a-returning-migrant-tells-his-tale-of-struggle-and-disillusion/

12 thoughts on “Gästskribent Arvid Nilsson: Murtaza, Asta och Anna

  1. Cheaupoo skriver:

    Igår hörde man på radio att säkerhetssituationen i Afghanistan försämrats så nu får fler stanna. Ingenstans nämndes att det stora flertalet som kommit hit inte bott i Aghanistan på länge, deras familjer är i andra länder.

    När skall vi få rapporter om säkerhetssituationen för kvinnor i Sverige? Den blir nu sämre.

    Liked by 3 people

      • gmiksche skriver:

        Kollade faktiskt blodtrycket i tisdags (två gånger om året hos min husläkare), det var helt o.k. Det är en fördel att vara iskall när man är förbannad. Tyvärr har jag inte läst SunTzu, men jag ska följa ditt råd så snart jag hinner.

        Gilla

  2. Rune Nilsson skriver:

    Kan Arvid beskriva lite närmare hur Mutarza kunde få pengar till en TV? Var kom dessa pengar från och varför fick han dem?

    Gilla

    • PerH skriver:

      Tar mig friheten att förekomma Arvid.
      Av texten drar jag slutsatsen:
      Föräldrarna var ”döda” då utbetalas efterlevandepension till den unge mannen som sedan fritt får förfoga dessa på myndighetsdagen.

      Liked by 2 people

  3. Jan Ahlström skriver:

    Mkt bra skrivet.
    Jag hoppas att det efter valet 2018 finns en bro till vägen på andra sidan den vilt forsande invandringsvurmande pk-floden så att Sverige kan gå vidare och påbörja återuppbyggnaden.
    Sker det ingen förändring 2018 är jag rädd att vi har en konstant broöppning till nästa val
    Just nu på TV4, fattigpensionärerna ökar, sämst i Norden………
    Kan aldrig var ok att människor som kommer hit som ”flyktingar” direkt får en ekonomisk ersättning som vida överstiger den pension en svensk medborgare får efter att jobbat och betalt skatt ett helt liv.
    Vi måste börjar våga diskutera de problem som finns vid sina rätta namn och se ”elefanten i rummet”.

    Liked by 3 people

  4. Anders F skriver:

    Jamen, hade man inte gjort så här själv? Dragit till där det är bättre? Nej, man stannar och kämpar för något bättre. Däremot hade jag offrat allt jag äger för att mina barn skulle få chansen. Men jag hade sagt åt dem att arbeta hårt, lära sig språket, foga sig i den nya kulturen och aldrig, aldrig aldrig begå minsta förseelse. Gör du det är det klippt.

    Liked by 3 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s