Den nödvändiga sanningen

LB juli 16

Lennart Bengtsson

Ett samhälle kan inte fungera varaktigt utan någon form av etablerade etiska regler. De flesta av oss har vuxit upp med de judiska eller kristna budorden där jag här vill föra fram det åttonde (inom judendomen det nionde) nämligen att inte bära falskt vittnesbörd. Eller med vårt moderna språk att inte ljuga. Att hålla sig till sanningen är en central del av tilliten i samhället och i vissa länder får man fortfarande inom rättsväsende och förvaltning svära med fingrarna på bibeln för att betona sanningens betydelse.

Inom vetenskap är sanningen ett måste och den framstående fysikern, Max Planck, hade som valspråk ”die Wahrheit ist alles” eller sanningen är allt. Inom vetenskap är fusk och lögn extra förkastligt som vi nyligen blivit påminde om i den bedrövliga Macchiarini-skandalen. Inom vetenskapen är det emellertid lättare att avslöja fusk och lögner ty om vetenskapens resultat inte bekräftas av verkligheten eller av andra oberoende forskare blir domen extra sträng. Det är därför som vetenskapliga resultat normalt granskas av oberoende forskare. Det är heller inte ovanligt att vissa forskargrupper ber kollegor i andra länder att upprepa experiment eller komplicerade beräkningar för att vinna mer tillförsikt. Under de senaste åren har detta varit vanligt förekommande inom en del av fusionsforskningen där det förts fram att kärnenergi kan skapas vid lägre temperaturer. En del avfärdar detta som teoretiskt omöjligt, andra däremot visar på otvetydiga resultat men dessa har ännu inte blivit möjliga att reproducera av andra forskargrupper. Här är det uppenbart att forskarsamhället självt bäst kan ta hand om vetenskapliga motsättningar. Samma gäller inom klimatforskningen där det bästa är att hålla vetenskapen skild från den politiska världen för att undvika överdrifter eller underdrifter.

Inom politikens värld är däremot knappast sanningen särdeles viktig. Särskilt gäller detta inom kommunismen där lögnen är en del av ideologin. Kjell-Albin Abrahamsson har i en nyutkommen bok, som tyvärr blev hans sista, och som hade den träffande titeln Låt mig få städa klart, givit en skakande beskrivning av den långa raden av svenska kommunistledare där lögnen har varit en central och bärande ide. Det är egentligen obegripligt att man i Sverige inte gjort upp med denna skamfläck utan fortfarande ser igenom fingrarna bara för att dessa, numera vänsterledare, har varit skickliga och underhållande lögnare. Tyvärr har alltför många trott på lögnerna inte minst de stackars svenskar som under 1930-talet lurades att utvandra till Sovjetunionen och för vilket det svenska kommunistpartiet fick betalt av Moskva. Ett litet fåtal av dessa överlevde, de flesta fick nackskott eller hamnade i Gulagarkipelagen.

Inom vissa religioner som islam framhäver Koranen vikten av ett mått av sanning men endast gentemot muslimer. För övriga, som kristna, judar eller usla hedningar eller ateister, är det snarare en dygd att ljuga och bedra.

En vanlig religiös eller politisk motivering har varit den jesuitiska maximen att ändamålet helgar medlen, det vill säga för ett ändamål som uppfattas som ”gott” behöver man inte bekymra sig om sanningen. Samma sak gäller vardagslivets alla nödlögner där resultatet ofta blir som för tjuveriet, där man börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.

Extra skrämmande är den postmodernistiska nihilismen där sanningen helt har blivit relativiserad och blivit ett politiskt begrepp. Verkligheten är så komplex, menar man, varför man aldrig kan säkert veta vad som är sant eller falskt och därför kan var och en hålla sig med sin egen sanning och sina egna lögner. Verklighet har blivit ett slags berättelse (eller narrative) där sanningen blivit sekundär och godtycklig och denna skuggvärld har mer eller mindre anammats av vår tids agendajournalistik där sant och falskt blir allt mindre viktigt. Personer och företeelser stämplas och katalogiseras i förment etiska kategorier där allt och alla är antingen goda eller onda. Vänster är gott, höger är ont, socialismen och kommunismen är god och kapitalismen är ond. Ondast av alla är förstås den vite medelålders mannen, speciellt om han råkar ha hygglig ekonomi och leva i USA.  Här hjälper det inte det ringaste om denne råkar vara sanningsenlig och uppriktig ty i denna bedömning har Orwells dystopiska värld tagit över.

När vetenskapen blir helt underordnad politiken som sker i totalitära stater går vetenskapen snabbt överstyr när sanningen kommer i andra hand. Detta förekom inte minst i Sovjet där Lysenkoismen snabbt förstörde den biologiska och genetiska forskningen. I Maos Kina sändes studenterna ut på landsbygden för att lära sig vetenskap av bönderna. Svenska politiker har ovanan att placera sina vänner i universitetsstyrelserna för att dessa skall tillse att vetenskapen styrs av samhällets intressen. Detta är dömt att misslyckas då det inte är samhällets intressen som omhuldas utan snarare enskilda politikers föreställningar om vetenskap.

39 thoughts on “Den nödvändiga sanningen

  1. Kim skriver:

    Sanning har ersatts av tyckande. När jag försöker diskutera fakta bemöts jag ofta med motfrågor med inledningen ”du tycker alltså att” eller ”så du anser att”. Att då försöka förklara att saken inte handlar om vad jag tycker utan om hur verkligheten ser ut, är i regel hopplöst.

    Liked by 6 people

  2. Kim skriver:

    Hittade just det här fantastiska exemplet på hur man kan förvränga sanningen:
    https://www.dagenssamhalle.se/debatt/ljusa-framtidsutsikter-tack-vare-invandringen-29992

    Bo Malmberg hävdar att invandringen kan bli en jättevinst för Sverige. Han glömmer emellertid att berätta att förutsättningen är att de nyanlända i så fall måste komma i arbete i betydligt högre grad än vad de någonsin har gjort. De senaste årens siffror är (framför allt om man tittar specifikt på de folkgrupper som den aktuella flyktingströmmen består av) oerhört nedslående vad gäller arbete och egen försörjning. För att undvika att blotta denna brist i resonemanget väljer Bo Malmberg att fokusera på den demografiska åldersfördelningen, som ju ser mer gynnsam ut när befolkningen får ett tillskott av yngre individer. Han avstår dock från att räkna ut vilka konsekvenserna blir för den svenska ekonomin när dessa unga människor kan förväntas bli bidragsberoende under decennier. Jag hoppas att Tino Sanandaji plockar fram miniräknaren och ger oss korrekta siffror, d.v.s. siffror som bygger på statistik avseende invandrares arbetsgrad, skatteinbetalningar och belastning av välfärdssystemet, istället för optimistiska antaganden om att den bristande integrationen plötsligt ska lösas och resultera i vinster vi aldrig tidigare har sett.

    Liked by 4 people

    • Sixten Johansson skriver:

      Bo Malmberg är professor i kulturgeografi och förutsätts alltså ha goda ämneskunskaper inom kultur och sociologi. Men artikeln visar att det inte finns ett spår av de kunskaperna i hans tänkande. Som en fullkomlig självklarhet utgår han ifrån att dagens invandrare kulturellt och socialt är precis likadana legobitar som svenskarna och att man alltså med dem kan fortsätta samhällsbygget. Men probleminvandrarna är inte lego, utan piratlego-bitar, vars toleranser inte alls utan vidare passar med dem som redan finns i samhällsbygget. Med dem kan man bygga separata enklaver, men det krävs omgjutning eller omslipning för att de ska passa in i resten av samhället. Bo Malmbergs tänkande är så korkat att vem som helst av oss som har en mer realistisk syn på världen kan genomskåda det, men han begriper det sannolikt inte själv, eftersom han ser på världen genom en ideologisk optik. Själv kan jag av tekniska skäl inte kommentera i tidningen, men gör det, alla ni som kan!

      Liked by 3 people

  3. Man lever på hoppet 2 skriver:

    Sanningen segrar till sist men när lögnen är så djupt rotad som den nu är i Sverige så är det lätt att misströsta, när kommer ”till sist”?? Ta till exempel den nya trenden nu att börja se målkonflikter, man upphöjer Dahlberg, Teodorescu och några andra för att de EFTER 2015 (jaja och i EN artikel innan också) nämner problemen! Problem som avhandlats av SD och alternativmedier i vad som känns som en evighet. Jag flyttade tillbaks till Sverige för 10 år sedan och tyckte direkt att något var märkligt (och trodde att SD var simpla smårasistiska puckon) och annorlunda från då jag lämnade landet för länge sedan, det var just sanningen som saknades i medierna, det var så uppenbart. Efter ett tag började jag skriva till ledarskribenterna och påpekade de fel och inkonsistenser som var uppenbara, varenda dag, i nästan alla ledartexter, i synnerhet förstås om det handlade om migration.

    I stort sett alla ledarskribenter i större tidningar har fått mail av mig, och många andra antar jag, som pekat på problemen. Allt de skriver nu står i mina mail och antar jag i många andras, mail som de haft i sin inkorg i säkert 10 år i vissa fall, Wolodarski, Dahlberg, Rayman, Teodorescu, Lifvendahl, Arpi, Gudmundsson, Orrenius osv. Så när de nu börjar upphöja varandra så får det mig att må lite illa, de svarade inte ens, eller nästan aldrig, och aldrig fick jag argument tillbaka. Jag antar att jag är i gott sällskap av hundratals, eller tustentals, andra ignorerade svenskar.

    Dessa journalister måste varit antingen rädda (har jag fått bekräftat i något enstaka fall) eller helt enkelt religiöst övertygade, avsändaren är ond, jag är god därför kan jag ignorera mailet.
    Man kan ofta läsa om Berlusconi och hur han styrt media, varför inte samma analys om Bonniers (disclaimer, nästan alla mina hjältar under studietiden var judar)?

    Så sanningen verkar vinna nu, men till vilken kostnad? Svenska flickor och kvinnor blev utsatta för övergrepp i högre grad än i andra jämförbara länder redan för 10år sedan, hur blir nästa 10 år?

    Liked by 3 people

    • Pekka Rousu skriver:

      ”Så när de nu börjar upphöja varandra så får det mig att må lite illa…”. Klockrent skrivet inlägg. Jag har haft samma resa med insändare osv men gav upp för länge, länge sedan. Varför de inte lyssnade har jag slutat att analysera för länge sedan. Det hjälper inget till. Nu i elfte timmen så börjar de reagera lite, lite. lite grann. Ännu är de blinda och föga förstår och än mindre har de vettiga lösningar till problemen. De känns i mina ögon som en tonåring som precis börjar förstå ett fåtal saker som är självklara.

      Nej, jag förlåter dem inte. Som t ex Anna Dahlberg. Steg ett är att totalt och fullständigt be om ursäkt. Sedan ska man vända sig till de individer och organisationer som man varit vidrig mot. Det räcker inte med kommentarer som ”vi lyssnade inte tillräckligt på oron” eller något annat halvhjärtat. Full ödmjukhet behövs, allt annat är bara läpparnas bekännelse under galgen. Det duger inte. Hon bör be om ursäkt på bara knän mot alla inom SD och alla de som röstat och röstar på SD. Sanning ÄR sanning och därmed basta. Fåniga kommentarer idag där de säger att de som röstar på SD inte är rasister är tvärtemot vad de sa för bara två år sedan. Och ännu har de inte bett SD’s representanter om ursäkt och detta duger inte.

      De försöker komma undan med hedern i behåll och det får inte tillåtas. Vissa anser att man skall vara pragmatisk och välkomna insikter, men grunden för en ursäkt är att man först inser sitt misstag, ber om ursäkt till rätt personer och organisationer och sedan lovar att aldrig göra om samma misstag. Tyvärr är journalister och politiker narcissister och ”maktknarkare” som inte vill bli av med sin drog och de är oroliga för att bli av med makten om de visar sig för nakna och ärliga. De vill liksom samtidigt påstå att de ändå haft rätt hela tiden och vill anklaga andra i stället för att se till sin egna usla gärning. NEJ, det duger inte med dessa halvhjärtade kappvändare som vill fortsätta att glänsa och ha en god ekonomi och socialt anseende. Min avsky för dem är nästan större idag än när de ljög som allra värst. Min ursäkt får de inte!

      Liked by 3 people

    • ludde38 skriver:

      Sluta gnäll på de fåtal journalister som skådat sanningen, oavsett när, alla behövs för att få rätsida på opinionen och ett valresultat 2018 som vänder samhällsutvecklingen.

      Gilla

  4. BjörnS skriver:

    Tillit är det kitt som håller samhällen samman. Tillit förutsätter sanning och fakta samt ansvar. Media och politik eroderar nu denna bas som länge varit det svenska samhällets grundsten. Att politiker slirar på sanningen eller rent av ljuger förvånar ingen – det hör ju politiken till. Att media gör detsamma är däremot ytterst allvarligt, och agendajournalistiken är praktexemplet. I Indien kallas journalister ibland för ”presstitutes” och jag är varm anhängare av att börja benämna agendajournalister för presstituerade.

    Gilla

  5. oppti skriver:

    Utmärkt spaning!
    Speciellt för den som snöat in på klimatdebatten. Där läckt E- post avslöjat bedragare som ändå fortsatt sin bana och gärning. ”Hide the decline!” Går det att lita på dem idag?

    Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det man kan fundera över är om inte dagens samhällsklimat och då speciellt i de sammanhang där åsikter och opinioner skapas gynnar den typ av människor som LB beskriver. Dvs de som ljuger och manipulerar. Många människor skulle helt enkelt inte klara av att i direktsändning och strålkastarljus sitta och ljuga mot bättre vetande alternativt framföra saker de inte är övertygade om. Många har helt enkelt inbyggda spärrar mot ett sådant beteende och de bär i den meningen på ett handikapp som försvårar deltagande i det moderna samhället på de villkor som gäller.

    Liked by 1 person

  7. Jasa skriver:

    Det finns ett populär uttryck som säger att om man inte är kommunist vid 20 så har man ingen hjärta, men är man fortfarande kommunist vid 40, så har man ingen hjärna. Jag anser vara högst normal att när man är ung, önska sig en rättvis, jämlik och fredlig värld. Det gör man naturligtvis bäst genom att bekämpa kapitalismen och imperialismen. Så är det idag och så kommer det att förbli. Det heter altruism och är som en plåga för många. Detta oberoende av vad olika ledare inom kommunismen har sagt och gjort! Noam Chomsky, som inte är kommunist, med sina 80+, fortsätter sin kamp och han är nog smartare än alla DGS skribenter tillsammans.

    Gilla

      • Ulrika skriver:

        Han visste dock säkert vad han uttalade sig om när han tog förintelseförnekaren Robert Faurisson i försvar.

        Gilla

      • Jasa skriver:

        … och Obama är naturligtvis muslim och född i Kenya. Hörde att Reinfeldt sökte medlemskap i kpml, men att Frank Baude tvekade när han kollade med Enver Hoxas ande. Förskräkligt!

        Gilla

    • Johan skriver:

      JASA…Kan du förklara för mig varför människor som du vill lita på ett ORAKEL som Chomsky…en man som uttalar sig som expert i exakt allt…Är han den nye Jesus?
      En fråga till…Han kallar sig frihetlig socialist…Vad är det?

      Gilla

  8. Kungskobran skriver:

    Tack för ditt kloka inlägg.
    Tänk om alla Svenskar höll sig med samma moral av halvsanningar och halvlögner som våra politiker strör omkring sig , vilket samhälle vi skulle ha.

    Liked by 1 person

  9. Jan Ivarson skriver:

    Som väntat av Bengtsson servers vi här en välformulerad och skrämmande berättelse om politiska dikter som inte sällan brukar förmedlas under förespegling av kultur.
    I Sverige styrs detta av att regeringen skapat ett departement för Integration och Kultur. Politisk indoktrinering sker nu via museer, teater och public service. Svenskarna undervisas i rätta åsikter från för- till högskolor.

    Liked by 2 people

  10. JL skriver:

    Alla är lika, lika mycket värda och alla kan fritt definiera sina egna ”fakta”.
    Inget behov av onda förtryckande auktoriteter längre.

    Nyhetsmorgon igår, spola till 3.15 i klippet för dagens garv/gråt. Att be om ett konkret exempel var visst för mycket begärt.

    Sverige behöver fler arga flickor som tar på sig offerkoftor, vägrar prata fakta och lär alla andra hur man skyller alla sina problem på strukturellt förtryck, eller inte….

    Liked by 2 people

    • Göran skriver:

      Flickorna sätter ihop en podd om rasism bland annat och i slutet på denna video för vi höra att de stödjer rasistorganisationen Black Lives Matter. Och, journalisterna som intervjuar dem reagerar inte ens en halv sekund på det.

      Liked by 2 people

  11. Christer Carlstedt skriver:

    Kommer ni ihåg edgångsfrasen: ”Sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen” ?

    Det finns goda skäl för formuleringen. En halv sanning kan lätt bli en hel lögn.
    Antag att ett vittne säger sig ha sett mig gå iväg från en brottsplats. Nu ligger jag kanske pyrt till. Ja, såvida vittnet inte berättar hela sanningen, nämligen att jag visserligen var på platsen, men att jag gick därifrån en kvart innan brottet begicks.

    Vi har de två pellejönsarna Reinfeldt och Löfven som påstår att invandringen är bra för Sverige. Ja rent av nödvändig.
    Löfven har preciserat sig en aning mer än Reinfeldt i det att han säger att det kommer att bli jättebra – över tid.
    Han duger däremot inte till att klargöra vad det där ”över tid” innebär mera specifikt.
    Vi som skall betala notan är rätt så intresserade av den saken. Med viss rätta kan jag tycka.

    Vi tvingas nu mer eller mindre dagligen konstatera att det skjuts tämligen ohejdat i landet, Plus förstås hela den till skjutningarna relaterade brottsligheten. Av tillgänglig rapportering och namnkoll i Lexbase drar man snabbt slutsatsen att en oproportionerligt stor del av kriminaliteten kan lokaliseras till andra generationens invandringsmiljöer.

    Vilka är det som kastar sten och smällare på blåljuspersonal?

    Med tanke på var det händer så är det inte speciellt svårt att dra slutsatsen att vi nu talar tredje generationens invandrare. Att dessa ungdomar är de som skall vara räddningen för Sverige känns som en verklig högoddsare.

    Så – Herr Löfven – Vad gäller för för de som kommit under Din och Din företrädares mandatperioder? Blir de bra för Sverige kring nästa sekelskifte, eller talar vi om det därpå följande?
    Faktum är nog att varken Löfven eller Reinfeldt har en susning.
    I praktiska termer betyder det att herrarna har ljugit och därmed brutit mot åttonde budet.

    Jag upphör inte att förvånas när jag ser annonser för så kallade konferenser där man bl.a. har Reinfeldt som föreläsare.
    Hur är man funtad om man betalar för att lyssna på någon som så klart har lett i bevisning att han inte vet vad han talar om?
    Jag tänker t.ex. på de vidsträckta områdena där det kunde byggas städer.

    Det har för mannens upplysning tagit ungefär 800 år att få till Stockholm.
    Göteborg gick litet kvickare, men det hjälper ju föga när det är ett nytt Stockholm som behövs.

    När vi fick det stora inflödet av asylsökande från Balkan visste inte heller Ingvar Karlsson vad han skulle göra åt saken när samhället inte längre klarade nivåerna. Han hade emellertid kuraget att dra i nödbromsen.
    Inte ens det klarade Reinfeldt av och inte heller hans efterträdare.
    De drar valser för de som skall betala och stå för fiolerna i stället.

    Jag är litet fundersam över om någon i beslutande ställning någonsin skall våga ställa sig upp och klarlägga att vi i Sverige inte vill ha ett antal nya Mogadishu eller Aleppo och därefter vidta de mått och steg som krävs för att förhindra det.

    Liked by 4 people

  12. Always right skriver:

    JASA, Verkligen en intressant tolkning av kommunismen, du har säkert fog för dina tankar och ideer men hur fick du ihop meningen att kommunismen skulle vara bra för rättvisa, jämlikhet och fred ?

    Källa på det vore onekligen intressant, för du kan knappast referera till verklig kommunism utförd i den verkliga världen såsom Nord Korea, Venezuela, Kuba, fd Östtyskland eller fd Sovjetunionen. Gemensamt för dessa länder är svält, fattigdom, ojämlikhet och kollaps.

    Jag antar att du med din intellektuella skärpa tänkte kanske lite mer teoretiskt och filosofiskt avseende ”alla människor är lika mycket värda”

    Liked by 1 person

    • Pekka Rousu skriver:

      Han menade inte att kommunismen ledde til det du beskriver. Det var det påstådda målet, det var deras narrativ, inte hans egen åsikt. Jag tycker det framgår tydligt att han inte anser att kommunismen innebär positiva konsekvenser i något samhälle.

      Gilla

  13. MartinA skriver:

    Alla kulturer har i grunden olika regler för ingruppen och utgruppen. Det är tydligt i Judendomen. Och finns även i kristendomen även om det inte praktiseras längre. Och i asatron, såvitt vi vet. Och i Islam.
    Om man tänker efter litet så är det här självklart. Ingen religion eller kultur skulle kunna existera och frodas om den inte gav fördelar till ingruppen.

    Gilla

  14. Steven Jörsäter skriver:

    Begreppet politisk korrekthet betyder inget annat än att där sanningen upplevs som obekväm så ersätter man den med lögner och floskler. Eftersom dessa inte går att försvara i ett intellektuellt samtal så undgår man det genom att svartmåla motståndaren och därigenom undgå en diskussion. De här metoderna är så tarvliga och låga att varje människa borde lätt kunna genomskåda dem.

    Hela det svenska samhället karaktäriseras idag av man bedriver en slags skuggboxning mot inbillade, irrelevanta eller obetydliga problem. Likt en Don Quijote ägnas energin åt att bekämpa väderkvarnar. Resultatet blir det vi ser. Det offentliga samhället blir alltmer oförmöget att åstadkomma någonting vettigt.

    Ett bra exempel är klimatet. Det är en fråga som prioriteras mycket starkt av den nuvarande regeringen och vi får dagligen höra om storartade ambitioner på vår bekostnad. Tyvärr har alla dessa väldigt lite med verkligheten att göra. För alldeles oavsett om man tycker att oron för ett kraftigt förändrat klimat är berättigad eller inte så finns det ett annat och viktigare faktum i vägen för framgång. Det hela är nämligen ett globalt problem och vilka brutala försämringar som än vidtas mot den svenska allmänheten kommer det sannolikt inte ens ha någon mätbar effekt, långt mindre någon väsentlig. Jag talar här bara om försämringar och pålagor. Förbättringar, till exempel elbilar som blir billigare och bättre än dagens bilar, behöver ingen politik för att införas. Det klarar marknaden utmärkt på egen hand.

    Man ägnar sig alltså åt dessa symbolprojekt för att slippa ta tag i de verkliga problemen där man kan göra en enorm skillnad. Till exempel få ett fungerande polisväsende eller en effektiv gränsbevakning. Man anser det viktigt med symbolprojekten, vilkas natur man någon gång halvhjärtat erkänner, för man tycker att Sverige ”ska gå före”. Detta i sin tur är kopplat till en grandios självbild där man tror att världens stormakter ska betrakta Sverige med beundran och göra likadant. Genom att försumma sanningen och verklighetens politik håller det på att bli tvärtom. Vi blir ett skräckexempel på ett land i förfall som inte kan hantera våra egna problem. Det lär helt överskugga auran från all klimatisk självspäkning.

    Liked by 4 people

  15. Gunilla skriver:

    Sanningen är relativ. Den enes ‘sanning’ är den andres lögn. En Mediautredning ska införa ‘branch-godkänd’ censur av icke-rätt-värdegrund-media då dessa också därmed anses fara med lögner; alltså inte pk-sanning. Det här är ju utmärkande för totalitära regimer. Sådana som har ett propaganda-ministerium som de döpt om till sannings-ministerium. T.o.m förra regeringen hade på sin hemsida en lista över ‘myter’ som inte skulle anses sanna. Dessa listade har ju i efterhand visat sig mycket sanna. Sanning är egentligen ett relativt modernt påfund. I många lågutvecklade kulturer är begreppet ‘verklig sanning’ inte vare sig känt eller önskvärt. Så mycket bekvämare med en sanning idag och en annan imorgon; en sanning till dig och en annan sanning till din granne. Det som är svart idag är vitt imorgon och vise versa. Ibland i tv kan man också se hur intervjuade personer svarar det de ‘känner på sig’ att journalisten vill ha som svar. Naturligtvis skulle ju ett sådant förhållande till sanning inte fungera i vår del av världen. Det är kanske därför som dessa länder inte klarar att kvala in till vår del av världen. Vi känner till begreppet taqqia. Men även en del västerländska profiler öppnar för problematisering av sanningsbegreppet. Och i domstolar blir det tydligt att olika personer har olika versioner av sanning. Därför måste det också finnas en tredje part (såsom jury) (oberoende förutsätter vi) som måste reda ut sanningen.

    Gilla

  16. Erling skriver:

    Om sanningen ska fram, det är väl inte bara politiker, journalister och PK-eliten som är bovarna här?

    Är det inte så att hela vår kultur, oss inbegripet, ljuger som borstpinnar?

    Ändamålet helgar ju medlen, därför är lögnen det i särklass mest använda instrumentet i lådan för att tillgodose våra personliga syften. Det tror jag.

    Och det anser vi oss ha rätt till eftersom ingen värdegrund de facto existerar. Jag avser den äldre innebörden
    av begreppet värdegrund, innan även detta blev destruerat i den allmänna debatten.

    Gilla

  17. Lasse W skriver:

    Tröttsamt med alla halvlögner i medierna. Läste just i DN:s nätbilaga en stor rubrik som säger att moderaten Anna König Jerlmyr inte anser att papperslösa barn ska få ekonomiskt bistånd i Stockholms kommun. En bild medföljer på två små flyktingflickor. Syftet är förstås att smutskasta moderaterna och få dem att framstå som hjärtlösa. Men barn? Det är ju inte barnen som inte får stanna i landet utan deras föräldrar. Småbarn är ju inga rättssubjekt. Hur kan man överhuvudtaget få till en sådan rubrik? Tröttsamt är bara förnamnet. Inte ens i Malmö tänker man ge bistånd till familjer som ska utvisas.

    Liked by 2 people

  18. Jaxel skriver:

    Vill bara komplettera det krönikan säger om de idealister som utvandrade till Sovjet. Många av dem kom från malmfälten (Kiruna, Gällivare). När ett fåtal överlevare kom hem och berättade hur det verkligen såg ut i Sovjetunionen blev de inte trodda utan istället utmobbade (enligt en dokumentär som jag inte minns namnet).

    Gilla

  19. Lasse Forss skriver:

    Tack Lennart. Och tack Inger1947 som länkar till en artikel av Karl-Olov Arnstberg som bland annat handlar om hur forskarpengar går till vänsteraktivister.
    Inte ens Nature är en garant för vetenskaplig sanning. 2012 sattes nytt minimirekord för havsisen i Arktis, I en Nature-artikel kunde jag läsa att rekordet sattes ”under lugnt väder” till skillnad mot det förra rekordet 2007, som sattes i storm. Alltså var 2012 års rekord ”ännu kraftigare” sett ur klimatförändringssynpunkt.
    Jag har samtliga havsisnoteringar i Arktis och Antarktis inlagda i Excel och jag roade mig med att göra ”tredagarsavsmältningar”. Då ser man eventuella stormars inverkan tydligare. Och 2012 hade det minsann stormat. Någonting som också var lätt att läsa om på nätet där det både fanns bilder och berättelser. Däremot var 2007 relativt lugnt.
    När världens kanske främsta peer-review-journal ägnar sig åt stötta klimatförändringarna med hjälp av påhittade uppgifter, var är då vetenskapen på väg?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s