Gästskribent Arvid Nilsson: När mångfald är viktigare än kompetens

logo­DGSFör att bli brandman krävs en tvåårig eftergymnasial utbildning, som leder till examen i säkerhets- och räddningsarbete. Denna utbildning kan tyckas kort i förhållande till arbetets ansvarstyngda innehåll. Brandmän måste kunna släcka bränder, ge första hjälpen vid trafikolyckor, få loss människor ur bilvrak och hantera läckage av farliga kemikalier. Vid räddningsinsatser ska de samarbeta med ambulanssjukvårdare, läkare och poliser under omständigheter som kräver snabba beslut och god organisation. Deras insatser är ofta avgörande för att rädda både människoliv och egendom.

Med tanke på yrkets allvar kan det tyckas självklart att mycket möda bör läggas på att välja ut de bäst lämpade. Södertörns brandförsvarsförbund (SBFF), där 21 brandstationer ingår, har dock valt att frångå alla krav på relevanta meriter. De har nämligen haft svårt att rekrytera tillräckligt många kvinnor och invandrare.

Redan 2011 stämdes SBFF för att ha kvoterat in personer utan utbildning, trots att det fanns kvalificerade sökande (1, 2, 3). Samhällsmagasinets dokumentär ”En räddningstjänst i kris” avslöjade att även personer som inte klarat lämplighetstesterna anställdes. Anledningen var att arbetsgruppen skulle anpassas till att återspegla det mångkulturella samhället (4). Trots kritik och skadeståndsanspråk fortsatte SBFF att rekrytera obehöriga individer med ”rätt” etnicitet och kön. 2014 gick de ut med en rekryteringskampanj där personer utan brandmannabakgrund erbjöds arbete som brandmän efter en nio veckor lång internutbildning. Brandmännen Emil Skoglund och Pontus Westlund reagerade starkt på de sänkta kompetenskraven och menade att underkvalificerade kollegor utgjorde en säkerhetsrisk. När de inte fick gehör hos sina överordnade valde de att skriva en debattartikel i nättidningen Nyheter24 (5). En kort tid därefter fick de veta att de inte längre var välkomna att arbeta för SBFF. Orsaken uppgavs vara att de hade fel värdegrund (6, 7).

Emil Skoglund och Pontus Westlund JO-anmäler nu, två år senare, sin före detta arbetsgivare för brott mot repressalieförbudet. Det gör de rätt i. Det är viktigt att offentliganställda kan påtala brister i den egna organisationen utan risk för hämndaktioner.  JO:s beslut i denna fråga kommer att tjäna som betydelsefull vägledning i ett samhälle där identitetspolitiska ställningstaganden riskerar att köra över det sunda förnuftet.

Det Emil Skoglund och Pontus Westlund har velat påtala är att brandmän bör ha rätt utbildning för sitt uppdrag och att mångfaldsperspektivet inte får innebära att detta krav åsidosätts. För mig, som inte är insatt i de ideologiska krumbukterna, är det märkligt att denna princip över huvud taget kan ifrågasättas.  Jag trodde att den var en självklarhet vid alla Sveriges brandstationer. Så vad är det för värdegrundsproblem SBFF har identifierat? Vari består Emil Skoglunds och Pontus Westlunds moraliska brist? På vilket sätt är de olämpliga som brandmän och – framför allt – vad gör dem mindre lämpliga än de hårfrisörskor, kockar och försäljare som Södertörns brandförsvarsförbund har satt i arbete efter nio veckors internutbildning?

Det finns sammanhang där heterogenitet är en fördel, men det finns också arbetsuppgifter som kräver renodlat kunnande.  När mångfald börjar värderas högre än kompetens inom livräddande samhällsfunktioner har vi anledning att reagera. Vill vi ha ett brandförsvar som är bra på att släcka bränder eller är det viktigare att kåren uppvisar en välblandad personmix?

Emil Skoglund och Pontus Westlund har lyft fram ett allvarligt samhällsproblem i ljuset. För detta har de belönats med bannlysning från sitt yrke. Nu förtjänar de ett tack från allmänheten. De förtjänar också att den fråga de lyft till diskussion ges utrymme i den offentliga debatten.

  1. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4592338
  2. http://centrumforrattvisa.se/likabehandling/kraver-skadestand-for-diskriminering-av-blivande-brandman/
  3. http://www.dn.se/sthlm/diskriminerad-brandman-fick-skadestand/
  4. http://www.samhallsmagasinet.se/en-raddningstjanst-kris/
  5. http://nyheter24.se/debatt/783364-sverige-fortjanar-en-raddningstjanst-som-ni-kan-lita-pa
  6. https://samtiden.nu/27000/brandman-fick-inte-jobba-kvar-efter-kritik-mot-kvotering-jo-anmaler/
  7. http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/de-anmaler-brandforsvaret-for-brott-mot-grundlagen/repdpnpiD!S33yqMALE3nvR20dognUw/

Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit ner sina rötter på den svenska landsbygden.