Patrik Engellau

”Fåfängligheters fåfänglighet!” säger Predikaren. ”Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!” (Predikaren 1:2 plus en massa andra ställen; Predikaren är mycket förtjust i sin uppgivenhet. ”Jagande efter vind” är ett ungefär likvärdigt och välklingande uttryck.)

Predikaren och en del andra påstått pessimistiska filosofer, till exempel Schopenhauer, stämmer mig för det mesta på gott humör, särskilt om jag lyssnar på djupingar som diskuterar saker där det inte finns något slutgiltigt korrekt svar, till exempel frågan varför västerlandet blivit så ekonomiskt framgångsrikt. Djupingarna är fasta i sina konkurrerande teorier, det blir personligt, olika skolor bildas, till slut har vi kanske ett helt forskningsfält där olika ofärdiga teorier kämpar om herraväldet. ”Men de jagar ju efter vind”, säger jag mig och skrattar för mig själv.

Nyligen besöktes Stockholm besök av den världsberömda och – som det skulle visa sig – underhållande, bildade och jätteskärpta – amerikanska ekonomiprofessorn Deirdre McCloskey från University of Chicago. Jag fick vara med på ett seminarium.

Hennes budskap är ungefär att alla tidigare teorier som framlagts av nobelpristagare och andra tänkare är fel, till exempel alla som med Karl Marx pekade på materiella orsaker, Max Webers typ som talade om nya mentaliteters genombrott, Douglass North variant som underströk institutionernas betydelse, alltså vikten av äganderätt, ett förutsägbart skattesystem och så vidare. Särskilt North hade fel, förklarade McCloskey glatt, eftersom de goda institutionerna fanns långt innan utvecklingen tog fart. Hennes egen teori var, om jag förstod rätt, att samhället i allmänhet började betrakta utvecklingens agenter, till exempel företagare, med nya och uppskattande ögon och därför gav dem friare spelrum att göra sina konster med ty åtföljande välsignelsebringande effekter.

Att bråka om den rätta förklaringen är faktiskt ett jagande efter vind. Att utveckling handlar om tillväxt vilket i sin tur är resultatet av vad Joseph Alois Schumpeter kallade ”genomförandet av nya kombinationer”, något som görs av företagare, tror jag alla är överens om. När plötsligt företagandet blomstrar blir det utveckling.

Frågan är vad som får företagandet att blomstra. Det vet man som sagt inte, det är det fåfängliga spörsmålet, men var och en som startat ett företag vet hur det kan gå till.

Ja, man måste själv vara redo att ta risken och möjligheten och det skadar inte om man får stöd från sin omvärld och utsikten att tjäna pengar om det går bra är såklart en bra morot.

Ja, staten bör vara regelstyrd och förutsägbar så att politikerna inte plötsligt bara kommer och snor ett företag som man lyckats arbeta upp till något intressant. Ja, det är bra om folk är hederliga så att butikerna inte blir länsade och rånade. Det är också bra om polisen snabbt griper in vid eventuella rånförsök.

Ja, underleverantörer bör hålla tider så att den utlovade bugfixen verkligen kommer på onsdag som utlovat.

Ja, medarbetarna bör vara flitiga, kunniga och ansvarskännande.

Ja, det är bra om staten underhåller vägarna så att varorna kvickt och lätt kan distribueras.

Det där vet vi allihop. Det ligger något i nästan alla teorier. Men det hindrar inte att smarta ekonomer på internationell turné är bra showbiz. Dessutom får man ofta något att tänka på som man inte visste, till exempel, som McCloskey hävdade, att Luthers snabba genomslag med sin reformation berodde på att han med tryckpressens hjälp kunde få fram 4 000 brev om dagen till viktiga personer, vilket ingen tidigare reformator lyckats med. Eller att cylinderpressen var förutsättningen för att tidningar skulle kunna produceras i tillräckligt antal för att kunna ta in annonser och därigenom bli lönsamma och därför helt oberoende av de etablerade makthavare som tidigare agerat tidningsutgivare. Eller att det fanns rättsstat i England långt före den industriella revolutionen.