Och nu då?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Med tanke på att det förvånande resultatet kommit samma morgon, så vad annat fanns att tala om på midsommaraftonskalaset än Brexit? Först uppstod en skiljelinje i sällskapet mellan å ena sidan dem som var glatt överraskade över att EU fått en knäpp på näsan och inte trodde det skulle bli några negativa effekter och å den andra dem som föredragit Bremain och nu förutsåg Ragnarök.

När vi ältat lite fram och tillbaka insåg vi att det faktiskt kan gå lite hur som helst beroende om folk – nationernas ledare, EUs ledarskap, beslutsfattare, befolkningen i allmänhet – kan hålla sig under emotionell kontroll eller om känslorna får ta överhanden. Faktum är att Europa nu kommer att prövas.

Det går att tänka sig att panik och längtan efter snabba klipp utbryter. Skottland blåser till folkomröstning, lämnar England och söker medlemskap i EU. EU spelar hämndlystet ut de två gamla storbritanniska länderna mot varandra. Spanien lockar Gibraltar med Anschluss för att Gibraltar ska få stanna i EU. Turkarna blir snuvade på sitt visumfrihetslöfte och öppnar kranarna så att det i höst blir en samma flyktingvåg som förra året. EU är skadskjutet och hjälplöst och varje land får ordna sina egna gränser. Löfven krigar med Fridolin och Batra säger absolut nej till att ta makten. I Sverige bildar medborgarna garden överallt för att sätta stopp för förläggningar i grannskapet. Då gör rikspolischef Eliasson tillsammans med migrationsgeneraldirektör Danielsson statskupp för att upprätthålla ordningen och skydda flyktingarna från de svenska rasistfascisterna.

Men sällskapet drog även slutsatsen att även motsatsen går att tänka sig. Att vi alla sitter i båten och tar ett djupt andetag och konstaterar att om vi inte vidtar några panikåtgärder så händer det inte så mycket. Börskurserna går tillbaka upp efter fredagsmorgonens trots allt rätt obetydliga tapp. Till och med pundet hävdar sig. Handeln med England flyter på som vanligt, skulle England behöva mindre svensk pappersmassa bara för att man beslutat lämna EU? EUs och Englands ledare bestämmer sig för att ta sommarsemester och börja diskutera de praktiska detaljerna till hösten. Detta är faktiskt ingen ko på isen. I en klubb med 28 medlemmar bestämmer sig en medlem för att gå ur. Vad är det med det?

Sällskapet drog slutsatsen att utvecklingen kommer att bestämmas av den grad av mognad med vilken Europa hanterar den uppkomna situationen.

Först måste vi eftertänksamt fråga oss vad som verkligen hände och den frågan behöver vi besvara innan vi börjar förhandla och skrika på varandra. Jag kan tänka mig två svar på frågan, men det finns säkert fler.

Det första tänkbara svaret är, lite tillspetsat, att invandringskritiska högerpopulister lyckades ta över kommandot i Storbritannien och driva igenom Brexit. Fienden är, i så fall, sådana som Jimmie Åkesson och Visegradgruppen. Slutsatsen blir att EU och dess mer etablerade anhängare i de olika medlemsländerna bör sluta leden och bilda en starkare front för att skydda sig mot populisterna. I ett sådant scenario ligger det nära till hands att försöka straffa Storbritannien för att statuera exempel. Ju mer engelsmännen får lida, desto värre blir det för Marine le Pen som vill ha ett Frexit.

Det andra tänkbara svaret är att en mycket stor andel av Europas befolkning gillar EUs grundtankar, men tycker att tuppkammen vuxit sig för stor på Bryssels huvud. De kanske själva inte stödjer tanken på någon sorts exit för sina respektive medlemsländer, men de uppskattar den knäpp på näsan som engelsmännen gett Bryssel. De kommer att studera EUs reaktion mycket noggrant. Om Bryssel tar i med hårdhandskarna enligt svaret ovan så kommer de att ilskna till och reta sig ännu mer på Bryssels arrogans och kanske börja leka med tanken på eget exit. Om de å andra sidan får höra Bryssel utropa mea culpa och lova att göra något åt sitt demokratiska underskott och bli mer lyhört för medlemsbefolkningarnas synpunkter så kanske en möjlig proteststorm stillas.

Personligen tror jag det andra svaret och lösningen skulle visa på betydligt större vishet och mognad.

Jag kan även uttrycka min observation lite mer tillspetsat. Frågan är om den skyldige till Brexit ska anses vara de europeiska folken eller om den ska anses vara Bryssel. Eller ännu mer vässat: demokrati eller Brysselbyråkrati.