När ska människan dömas?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

I Salvador, huvudstad i den brasilianska delstaten Bahia, hamnade jag nyligen i en taxi som framfördes av Carlos. Carlos visade sig vara sjundedagsadventist och den kanske mest bibelsprängde teolog jag någonsin träffat. I sätet bredvid sig hade han en vältummad Bibel med färgkodade understrykningar på, vad jag kunde se, alla sidor.

Vi möttes flera gånger eftersom jag ringde honom när jag behövde åka taxibil. Han höll animerade och välformulerade predikningar för mig i olika teologiska frågor varvid han ibland släppte ratten och vände sig om för att  med gester understryka någon viktig observation.

Vad skiljer sjundedagsadventismen från exempelvis katolska kyrkan, frågade jag. Vi läser Bibeln och bryr oss om vad som står i den, sa han självsäkert. Det gör inte katolikerna. Låt mig ge ett exempel, fortsatte han.

Ta frågan om vad som händer med människan efter döden. Du har hört två helt olika historier, eller hur? Jag undrade om jag hade det. Vad menar du? frågade jag osäkert.

Den ena historien är den där om att människan genast efter döden förs till pärleporten och blir förhörd av ängeln Gabriel som dömer till helvete, paradis eller eventuellt skärselden. Den historien finns inte i Bibeln, förkunnade Carlos.

Nähä, vad finns där då?

Den andra historien, sa Carlos, och den känner du också igen. ”Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol”, står det i Romarbrevet 14:10–12, ”Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud”. Den stora frågan är när detta ska ske. Carlos la ansiktet i djupa veck och förklarade. Enligt den ena historien ska detta alltså ske omedelbart efter vars och ens död, enligt den andra, den bibliska, ska det ske först vid Jesu återkomst. Då inträffar nämligen Yttersta Domen. ”Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen”, säger Jesus i Johannes 5:28-29. Förhållandena klargörs ännu tydligare i Uppenbarelseboken som handlar om världens slut, sa Carlos och slog vant upp 20 kapitlet, tolvte versen: ”Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar”.

Fattaru? frågade Carlos. Det står tydligt att människorna ligger odömda i sina gravar fram till uppståndelse och yttersta domen. Annars vore ju Jesus tvungen att hämta tillbaka folk från helvetet och paradiset. Helvetesborna skulle väl bli glada att få sin dom överprövad, men tänk vilket stök att avvisa folk från himlen för en ny rättegång!

Jag tror Carlos har rätt om vad Bibeln menar. Men hur kan katolikerna kolportera den andra tolkningen? Jag har min egen cyniska teori.

Tänk på 1500-talet, när katolikerna skulle sälja avlat till döende personer för att de skulle slippa plågor – ”när myntets klang i kistan hörs, till himlen själen genast förs” – och kyrkan få ett litet kapitaltillskott för att kunna bygga Peterskyrkan. Det är klart att den som tror att domen kommer innan dagen är slut blir mer betalningsvillig än den som lugnt kan luta sig tillbaka och avvakta Jesu återkomst och världens undergång någon gång i en oviss framtid.

34 thoughts on “När ska människan dömas?

  1. pllay skriver:

    Dina cynismer blir allt mer äreröriga, inget är dig längre heligt.
    Nöjet att läsa dina underfundiga iakttagelser har blivit dagens stora nöje och startare av tankeverksamheten, en intellektuell resa i ett ständigt föränderligt landskap, tack.

    Liked by 2 people

  2. tirutaa skriver:

    Makalöst! Den taxichauffören skulle också jag vilja träffa och språkas vid. Men nog är det ju skilda världar, den där i Latinamerika och vi här i Norden. Är det något som vi alls längre tror passionerat på här, förstörda som vi är av postmodernismen?

    Gilla

  3. Walfrid skriver:

    När materien, kroppen, inte längre är en faktor upphör det vi kallar tid att existera.
    Båda händelserna ovan kan ske samtidigt och oavbrutet, förutsatt att medvetandet inte slocknar vid dödsögonblicket.

    Gilla

  4. arne skriver:

    Mycket bra så är det, jag hanterar min deklaration och annat jag ogillar att göra på liknande vis, jag skjuter upp… Patriks inlägg tycker jag är det bästa argumentet för att rösta SD, det egentligen enda som kan få etablissemanget att ändra sig är straff här och nu. Vad är det potentiella straffet i första steget? Det är att hegemonin förlorar sina uppfattade karriärrättigheter och privilegier genom att dessa istället övertas av folk från SD, detta är det de fruktar mest av allt och är det enda som får oss att ändra riktning. Fridolin blir inte ambassadör efter att ha öppnat Sverige för jihadister utan får istället försöka gå tillbaks till att bli lärare igen där han kan möta sina hoppfulla bilbrännare och göra raketforskare av dem.
    Därför är en röst på BF en röst på etablissemanget och fortsatt förfall, den fege kvasiintellektuelles väg. Det är en barnslig lyx att starta detta parti i detta läge:

    Antingen är man för fler våldtäkter, eller så röstar man SD.

    PS: Patrik gör så mycket reklam för brasilianska filosofer på youtube, så jag vill gärna för den naturvetenskapligt intresserade slå ett slag för Stanfords föreläsningar om strängteori, allmän relativitetsteori, QFT och den mest intressanta utvecklingen inom fysiken just nu, analogin mellan Eintstain-Rosen-Podolsky paradoxen och Einstein-Rosen broar. Leonard Susskind, gubbe, av rörmokar och judisk börd, gillar kakor och kaffe, kan det bli bättre, balsam för en fysikintresserad själ. Det är roligare än att tänka över Sveriges utveckling det är säkert.

    Liked by 1 person

    • Gunhild skriver:

      Arne, dina insiktsfulla koncentrat av sarkasmer och cynismer paketerat i galghumorns omslagspapper omvirat av allvarets och kunskapens snören får mig både att tänka och smått leende skratta igång dagen.

      Gilla

  5. arne skriver:

    Jag ber så mycket om ursäkt för att ta upp mer plats men på denna blogg verkar finnas mer än en som har sin tillvaro utomlands, Patrik verkar vara i Brasilien mycket.. en ide kunde vara att starta en blogg för folk i en viss ålder om de bästa exitländerna? Jag bodde många år utomlands och flyttade delvis tillbaka för tryggheten.. jag skulla ha följt svensk politik lite bättre under de 15 år jag var borta..

    Liked by 2 people

  6. Anna Lindén skriver:

    Den som skall vill vara en god bibelteolog måste för det första erkänna att Bibeln inte är så rationalistiskt motsägelsefri som denne sjundedagsadventist påstår. I till exempel liknelsen om den rike mannen och Lasaros (Luk 16:19-31) får båda sin dom genast efter döden. Jesus säger också till rövaren på korset: ”redan idag skall du vara med mig i paradiset”. Domen på den yttersta dagen tycks alltså inte utesluta en dom strax efter döden. I motsats till sjundedagsadventisterna har katolska kyrkan haft två årtusenden på sig att fundera över dessa frågor. Till sitt förfogande har man även haft samtidens mest bildade och skarpsinniga teologer. Den folkliga legenden om Sankte Per, som baserar sig på att Jesus ger himmelrikets nycklar till Petrus, uttrycker naturligtvis inte den katolska kyrkans samlade teologi i dessa frågor.

    Liked by 2 people

      • Eva skriver:

        Psykopater kan inte bli goda människor hur de än försöker.
        De är födda onda.
        Ska de straffas för sina synder efter döden?

        Gilla

    • Tahmas Nuri skriver:

      Eftersom Jesus har makt att döma så har han också makt att ta hem vem som helst när som helst. Det är nog massan som ligger odömda tillsvidare. Det finns ingen anledning att paradiset skall stå tomt så vissa får helt enkelt förtur.

      Gilla

    • dolf skriver:

      Är inte en liknelse en fiktiv historia? Det vill säga att Jesus berättar en sedelärande historia behöver inte betyda att berättelsen i sig har inträffat och är sann. Därmed behöver det inte föreligga någon verklig motsägelse.
      Vad rövaren gäller, Jesus säger uttryckligen till honom ”redan idag”, han talar ju explicit om för rövaren att han faktiskt redan har fått sin dom meddelad. Det säger ju inget om övriga världsbefolkningen. Och jag förutsätter att rövaren inte kommer att ställas till doms igen när det är så dags. Jag skulle tro att Jesus och Allsmäktig Fader är anhängare av principen ”double jeopardy” (alltså principen att man inte kan ställas till svars två gånger för samma brott. Jag vet inte om det finns något uttryck för det på svenska.)

      Gilla

  7. Hortensia skriver:

    Fantastiskt underhållande reseskildring och intressanta funderingar om bibeltolkarnas irrvägar, Patrik, men en aning oförsiktigt av dig, att frivilligt åka taxi i Salvador fler än en gång med den vältaligt predikande och vårdslöst gestikulerande Carlos!

    För egen del hade jag nog betraktat det första tillfället när chauffören, under färd i den brasilianska trafiken, både släppte ratten med händerna och vägen med blicken som ett nära-döden-ögonblick och nogsamt försökt undvika att upprepa händelsen.

    Jag är inte särdeles angelägen att få facit i hand, angående min framledes eventuellt överjordiska, underjordiska, eller återuppståndet återupptagna tillvaro på jorden, men vilken förskräcklig framtidsvision – hur kan någon vilja återuppstå på en jord så överbefolkad, att alla bokstavligen måste stå, för att få plats?

    Liked by 2 people

  8. Gunhild skriver:

    Det finns inte en enda kultur som inte ställer djupa frågor om livets slut. Mer emotionellt svåra situationer än när barn, och nära och käras liv släcks, är svåra att finna. Människan tvingas, vare sig hon vill det eller inte, att förhålla sig till döden, och med det också livet. Alla kulturellt och religiöst betingade tankesystem kretsar i någon form kring liv och död. Arkeologer gräver ofta ut gravar, och i dessa ser de tecken på ritualer och ceremonier, manifesterade i föremål och sätt att begrava, som skär genom årtusenden. De anhörigas idéer om livet och döden speglade i begravningsriter. Likt det som sker i våra egna kyrkorum.

    Människans liv kännetecknas av känslomässig anknytning. Vi binds till varandra i ofta livslånga förhållanden. Våra personliga emotionella rotsystem knyts samman och ihop med dem vi lever, i en väv av tunna intrasslade trådar. När någon dör, rycks dessa loss och ur vår tillvaro, och vi känner sorg, rentav förtvivlan. Detta är biologiskt. Inte religiöst. Men religionen väver sammanhang runt våra känslor och frågor om livet. Av mer existensiell natur.

    Sorg och saknad tillhör livet. Det är lätta att tänka sig detta som specifikt mänskliga företeelser. Men man har även sett sorg och saknad inom övriga djurriket. Men att yttra sig och bedöma djurs känslor är ett vanskligt företag. Och det gäller faktiskt även vår möjlighet att uttala oss om andra människors känslor också. Men sorg verkar även andra djur kunna känna.

    Hos elefanter har man tyckt sig se mycket starka tecken på sorg. Elefanter uppvisar rituella beteenden vid sina döda familjemedlemmars kroppar och kroppsrester. De lyfter döda kroppar, luktar, vrider och vänder på äldre skelettdelar med snabeln. Uppehåller sig och vakar länge vid deras sida. Och återkommer med månader och flera års mellanrum. Huvud och öron är sänkta vid dessa tillfällen. Allt tecken på en sorgereaktioner inför en närstående, tecken vi människor också uppvisar. Antagligen är sorgereaktioner mer vanliga i djurriket än vad vi vanligen föreställer oss.

    Att människan går till urkunder och texter i sina försök att fånga det svårförståeliga är därför djupt mänskligt. Liv som släcks, inte minst ens egen förgängelse, måste tankemässigt kunna hanteras. Men jag förundras ändå över hur sällan frågorna om hur livet tänds, ställs.

    Icke varat fanns ju innan vi föddes. Det fanns ju även en tid innan livets gnista tändes. Ett enda långt mörker, skulle man kunna säga. Men detta mörker intresserar oss tämligen föga. Sällan ens i filosofiska termer. Hur och när det gick till när det tändes. För även innan konceptionen fanns det encelliga livet. Så hur och när tändes livet.

    När Richard Dawkins, med flera, betraktar livet, så ser de en livets ström som inte dör. Äggcellen utgör stafettpinnen som hela tiden förs vidare. Enskilda individer blir i det perspektivet enbart tillfälliga transportörer av liv. Och den transporten har pågått i 3,5 miljarder år. Och kör vi livets film baklänges möts alla livets trådar, livets strömmar, vid livsträdets rot.

    Men det generella är knappast det liv vi lever. Som är vårt eget. Inte när vi sitter i en taxi och undrar över livets slut, och försöker tolkar livets existentiella frågor genom texter som skrevs för mycket länge sedan – av sedan länge döda människor. Vi söker oftast personliga svar, men söker dem i det generella. I ålderns patina läser vi gärna in mer kunskap och klokskap än vad texter kanske förtjänar. Möjligen i en slags missriktad vördnad inför de döda. Men vördnad inför livet känner vi alla. Och det förenar. Och det är nog där någonstans tro och ateism kan mötas. I en respekt inför livet självt. För sorg inför dess slut känner vi alla. Och den sorgen kan vi även, i viss mån, dela med många djur.

    Liked by 3 people

  9. Staffan skriver:

    Hej Patrik!

    Har nyligen börjat läsa er blogg varje dag. Ger ett så bra perspektiv och tankevärda kommentarer som ofta stämmer med mina egna.

    Här en länk till något som kanske kan vara värt att föra vidare. Min livslånga Sydafrikanska (numera bosatt i USA efter att bl a doktorerar om Botswana, där han dokumenterat utvecklingen i ca 50 år) vän Graeme Hardies kreativa insats vid 10 års jubileet av Soweto massaern. Hans familj – syskon, svåger – hade en rätt stor roll generellt i fredsarbetet i Sydafrika. Hans systerson Peter Storey fortsätter som djärv och tankeväckande skribent och predikant och har skrivit denna sammanfattning.

    Hur som helst – här är länken till historien på Facebook. Och artikeln i Word form.

    Tack igen och ser fram mot fortsatta epistlar från dig och kretsen runt dig.

    Staffan

    (tills nyligen bl a ordförande för World Taxpayers Associations, där jag bl a uppmuntrat och skapat ett litet nätverk av skattebetalarföreningar, som arbetar mot korruption i Afrika – Kenya, Tanzania, Uganda, Zambia och Ghana…) Se mer på http://www.worldtaxpayers.org

    Staffan Wennberg swennberg@telia.com +46 708 15 04 95

    Gilla

  10. SKVADER skriver:

    Märkligt vad det tycks, från alla?

    Bibeln säger att: De döda uppstår, till dom, e f t e r 1000-årsriket.
    Jesus kommer och stoppar/avslutar Vedermödan och inrättar 1000-årsriket. Vi det tillfället uppstår endast de som dödats för sin trohet, för sin rättfärdighets skull, i ”den första uppståndelsen”.

    Sen finns det vissa öppningar för spekulationer, men det är just spekulationer. Följer man det som står tydligt och klart är det efter tusenårsriket majoriteten av de döda uppstår. Då först utplånas alla lögnare och all ondska – för gott.

    Gilla

  11. Hans Kindstrand skriver:

    Att ”avvakta Jesu återkomst och världens undergång någon gång i en oviss framtid” som Patrik säger, var inte ett alternativ för dåtidens vetenskapsmän av Luthersk fason. Kronologin var under 1500-talet en högt aktad vetenskap, ungefär som ”klimatvetenskap” i våra dagar. En av dåtidens lärde – Bure Burenius, som på sin CV bl a kunde skriva lärare åt Gustav II Adof – fastställde tidpunkten för tidens slut till: någon gång våren 1647. Visserligen hade han fel beträffande tidpunkten men det var inte något fel på hans ambitioner eller på hans vetenskapliga metod.

    När jag idag ser en av ”klimatvetenskapens” främsta experter framträda i TV tänker jag intuitivt inte bara på Bure Burenius, utan även på ”Den yttersta dagen i Kråkvinkel”, så som den beskrevs av redaktören Palmaer:

    När biskop X steg upp ur sin grav på den yttersta dagen kunde han inte hitta sitt huvud. Han irrade huvudlös runt, men letandet var förgäves. Hav tröst sa Sankte Per: Vad biskoppen inte haft under sin levnad, kommer Gud inte att kräva att han har på den yttersta dagen när domen ska falla.

    Gilla

  12. Tahmas Nuri skriver:

    Här skiljer sig kristendomen från islam, vi måste förtjäna att komma till paradiset genom goda gärningar. Islam premierar mord på kistna, judar, kvinnor och otrogna.
    Allt som ofta får man höra att vi har samma Gud vilket är kvalificerat b.s.
    Vår judeo-kristna gud är en barmhärtig Gud, en gud full av kärlek till människa. Vår gud har det judiska folket som sitt utvalda folk. Guds enfödde son föddes som jude och dog som jude. Hans kärleksbudskap och hans rättvisa står inte att finna någon annanstans.
    Islams Gud är ett brutalt monster som uppmanar sina dyrkare att utplåna de utvalda folktet och kristna. Jesus har inom islam degraderats till en simpel profet.
    Skillnaderna mellan en religion, kristendomen och en vidskepelse, islam, är påtaglig.
    Det finns inga gemensamma nämnare överhuvudtaget. Präster och biskopar som påstår att vi har en gemensam Gud är i själva verket avgudadyrkare.
    Dessa avskräde till sk själavårdare kommer att få sin dom, det är sanning.

    Gilla

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Enligt den judiska tron kan Gud endast förlåta synder emot Honom. Man måste själv göra rätt för sig medan man är vid liv. Synder emot medmänniskor måste man klara upp själv genom att be om förlåtelse och ställa till rätta. Man kan inte vänta sig att döden ska lösa några problem men man behöver inte oroa sig för något helvete. Himlen vet vi ingenting om. Mycket förståndigt faktiskt.

      Gilla

      • Tahmas Nuri skriver:

        @madelaine fusfield
        Låter väl sunt.
        Enligt judisk tro så lämnar själen kroppen och samma själ kommer att återknyta kroppen när yttersta dagen är kommen och Messias återvänder eller enligt judisk tro kommer.
        Det som är fascinerade med judendomen är just avsaknaden av helvetet dvs Gehenna. Inom kristendomen har vi tendenser att hota med helvetet om vi inte gör det som anses vara gudfruktigt vilket kan vara kontraproduktivt i vissa avseende.

        Katolikerna exorserar barn redan vi dopet, vilket betyder att de tror på att det finns en arvsynd, vilket inte Bibeln stödjer. Som protestant anser jag att det inte finns någon arvsynd utan synden kommer under levnaden och att bot och göring är det som krävs av oss under tiden vi har jordelivet.
        Katolikerna biktar sig och får avge ett antal ave Maria för att kunna fortsätte sitt leverne i vanlig ordning och det kan jag tycka är förenklad utväg när man har syndat och vet om det.
        Ingen av oss vet vad som väntar men ett är säkert, den judeo-kristna guden vill jag ha som stallkamrat når det beger sig.

        Gilla

  13. Jonas Nilsson skriver:

    Min sagt aktuell blogg. 4 e Tref, idag, handlar just om dom, Guds rättfärdiga och barmhärtiga dom. Kyrkoårsrelaterade bloggar har evighetsperspektivet!
    De apokalyptiska frågorna gör förvisso come-back i våra dagar då vi inte sällan motiveras, särskilt våra unga, mer eller mindre skrämda, till mer eller mindre begripliga och sammanhängande livsmönster för att inte jorden ska gå under imorgon.
    Skärselden blev system under renässansen när det bibliska 1000 årsriket inte avslutas som många tänkte sig det. Istället förstärks tanken om livet som väg med riktning mot evigheten. Augustinusperspektivet blir ännu mer hinsides. I rysk/slavisk orientering, mindre tidspräglad, lever det apokalyptiska sedan lång tid.
    Den kristna gudstjänstens anspråk är, då det finns en församling som bekänner, att evigheten är där och nu. Det kanske behövs en resa till Brasilien för det som proklameras varje söndag i flera Stockholmskyrkor.

    Gilla

  14. Tahmas Nuri skriver:

    När skall människan dömas?
    Den frågan kan man ställa till den muslimske maken som har misshandlat sin fru i fyra år. Hon vägrade använda niqab varpå han har hotat att halshugga henne och hennes familj. Han har dessutom misshandlat henne med skruvmejsel och en machete.
    Jo då, det finns svenska monster som misshandlar sina fruar och dessa monster är inte mer värda än hundskiten vi råkar trampa på ibland.
    Det som gör denna historien intressant är att just religionen är en faktor som gör att maken brutalt misshandlar sin fru. (Kvp.se)
    Det som kännetecknar muslimer och som också bär en frågeställning är varför man väljer att gå runt i religiösa attribut. Vare sig man har flytt eller kommer hit för att få ett bättre liv och vill börja om på nytt så väljer man att klä sig i säckar och huvudsjalar som är signumet för just förtrycket.
    När en grupp kvinnor blev släppta ur IS våld så valde dom att slänga av sig sina niqaber och slöjor för att visa att de var fria, det är ett utmärkt sätt att protestera på.
    Likaså hade det varit ett utmärkt sätt för muslimska kvinnor i Sverige att protestera mot förtryck, terror annat jävelskap genom att demostrativt ta av sig slöjorna när illdåd som Orlando massaker blev känt.
    Under veckan har jag läst ett antal artiklar om hur bland annat badhus väljer att segrergera kvinnor och män. Senast i raden var en tennisklubb i Höör/Hörby som kommer att införa kvinnliga tennistider för att muslimska kvinnor skall med hjälp av tennisen integreras i samhället.
    Kloakvänstern och feministerna påhejar det här initiativet, vilket är ett direkt motsats förhållande till deras egna värderingar om segregation.
    Som utomstående betraktare så verkar hela feminist och vänster rörelsen vara ett spektakel av virrpanneri. Det är svårt för att inte säga omöjligt att begripa hur man kan stå med ena foten i rättviseträsket och andra foten i en segregerad sörja.
    Kan någon förklara detta irrationella beteendet som dessa människor har?

    Gilla

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Nej, jag kan inte besvara den frågan. Men jag har observerat att många muslimska kvinnor inte anser det som ett tvång att vara täckta från hjässan till fotabjället. Det är väl en personlig sak. Det stör mig inte, men jag förstår statliga krav på att ansiktet måste vara synligt. Annars är ju inte identifiering möjlig. Å andra sidan har jag också hört att på flyg från och till London och Riyad är det en ständing procession av flickor som sätter på sig skruden innan dom landar i Riyad och tar av den så fort de lämnar den flygplatsen. Uppenbart känner dom unga damerna inget religiöst utan ett samhällstvång. Det får dom reda upp själva tycker jag.

      Men jag fäste mig vid din kommentar ovan att som protestant du inte tror på arvsynden och att bot och göring krävs under livstiden. Det är ett judiskt snarare än kristet tänkande enligt min erfarenhet. Jag var själv uppfostrad i den Luterska kyrkan och det var mycket tal om arvsynd. Min konfirmationspastor dundrade mycket och hade mage peka ut en stackars konfirmand i vår grupp som satt i rullstol med barnförlamning som ett lysande exempel på just arvsynd. Jojomensan! Min far kom också från en familj där det fanns en hel del präster av den gamla skolan. För att inte tala om Ingmar Bergmans filmer och hans syn på den karga Luterska kyrkan. Den var åtminstone förr duktig på att skrämma folk och hålla de troende på mattan. Men skrämsel lyckas inte så bra idag naturligtvis.

      Gilla

  15. Ådärkomdenja skriver:

    En bortglömd skara. Alla enorma mängder människor som levde före Jesu’ tid på jorden, och aldrig kom i åtnjutande av det religiösa kristendomsarv han (hen?) lämnade efter sig. Hur skall alla dessa hanteras vid den ”yttersta domen”? Dessa stackare kunde aldrig veta vad som var gott eller ont, ”Herren” var okänd, det fanns ingen kristendomsbibel som gav svaren. Blir de barmhärtigt benådade – oavsett begångna ‘onda’ gärningar – och paradisiska, baserat på en tillämpad variant av ”tänkte inte på det”? Eller helvetesdömda, ”ni borde ha förstått”?

    Gilla

  16. Lasse W skriver:

    Skönt med Patriks funderingar som är så härligt intuitiva. Han köper inga färdiga budskap någonstans ifrån utan tänker själv. Vrider och vänder på det ena och det andra och gör sina reflektioner. En sorts humanism tycker jag själv. Att utgå från människan och mäta med människans mått. Beskriv det du ser! Lita på dina sinnen! Det är klart att de svenska politiska fariséerna måste se med förfäran på en sådan självständighet. Osvenskt. Hellre då tycka som alla andra och rätta in sig i det trygga ledet. Och sedan nervöst snegla efter vad andra tycker.

    Och jag anar att Patrik håller en dörr öppen för det kristna budskapet. En klok hållning i så fall. När man blir äldre blir man mer ödmjuk och öppen för Guds närvaro. Även om Gud är ett besvärligt begrepp. Jesu liv och budskap är lättare att ta till sig.

    Därmed inte sagt att vetenskapen inte ska ha sin plats. Ge åt vetenskapen vad vetenskapen tillhör och åt Gud vad Gud tillhör. Lite samma som det klassiska uttalandet från Jesus om att ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.

    Gilla

  17. Ola Byfält skriver:

    För reformatorerna (M. Luther 1530 ”Widerruf von Fegefeuer”) var det gärningsrättfärdigheten som avbildades på tillståndet bortom döden som var den egentliga stötestenen i den katolska läran om purgatoriet. Skärselden efter döden är fortsättningen på botgörarens väg före döden, att moraliskt vara fullkomnad för det saliga skådandet av Gud. Denna lära strider mot den reformatoriska materialprincipen om rättfärdiggörelse av tro allena och därför förkastades avlaten och skärselden. Läran om purgatoriet strider mot kristologin, det kristna dogmats kärna. Martin Luther uppfattade de dödas tillstånd som en djup, drömlös sömn bortom tid och rum utan medvetande och förnimmelser. När Kristus uppväcker de döda på yttersta dagen, vet de varken var de har varit eller hur länge de har varit döda: ”Vi skall sova tills han kommer och knackar på den lilla graven och säger: Doktor Martinus, stå upp! Då skall jag genast uppstå och för evigt vara lycklig hos honom. Tusen år skall vara som om du sovit en halvtimme.” Luther talar om Guds tid, den eviga närvarons tid, ett ögonblick och den botfärdiges på korset ”idag” är Guds eviga idag. Uppståndelseprocessen enligt Paulus (1 Kor 15:23-26): Först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet. Den sista fienden som förintas är döden.

    Gilla

  18. Gunilla Solara Rundby skriver:

    Som vanligt finns det Sanning bortom hela detta gamla Spel, som vi måste lämna bakom oss – om vi vill bli fria och lyckliga … men var och en har det fulla ansvaret för sig själv och väljer själv …
    https://gunillasolara.wordpress.com/2011/09/16/ma-alla-dogmer-fasas-ut/
    https://gunillasolara.wordpress.com/2011/12/26/bortom-religionerna-finns-gud-gudinnan-gudomligheten/
    https://gunillasolara.wordpress.com/2011/09/05/den-gudomliga-delningen/
    https://gunillasolara.wordpress.com/2011/09/07/lite-upplysande-filosofering/

    Gilla

  19. Mormor skriver:

    Hade inte tänkt blanda mej i de teologiska funderingarna här men kan inte låta bli. Som jag läser min bibel så finner jag att ingen ”förtjänar” nån evig salighet hur man än anstränger sej att göra gott. Men det finns en utväg: Jesus förvandlar den som är såpass trött på sej själv att man ber om det. Förvandlingen är MYCKET ofullständig fram tills att vi dör. Men sen! Vilken tacksamhet vi då ska känna! Och vilka är trevligast att umgås med, de perfekta eller de tacksamma? Tänk att få tillbringa evigheten tillsammans med idel tacksamma människor – det ni!
    Vad som f ö händer med alla som inte hört talas om att man kan be Jesus om hans hjälp det har jag förtroende för att Gud ordnar. Tankelättja att resonera så? Inte om man aldrig så lite lärt känna Gud och sett vad han förmår. Håller med Tahmas Nuri i hans slutkläm kl 17.37

    Gilla

  20. ruben skriver:

    Jag tror vi döms hela tiden i en fortgående process av universell rättvisa. Vi kan dömas flera gånger för samma brott tack vare att vi inte förstått att vi gjorde fel. Skärselden går vi ibland igenom när vi lever. Vi kanske ibland gör om samma brott flera gånger tack vare att vi inte förstått första gången, men vi kommer aldrig undan rättvisan. Jag respekterar allt, som står i Bibeln och anser att NT utgör grunden för Kristendomen, som inte på något sätt försöker vilseleda någon, även om vissa saker är starka speglingar av tiden för 2000 år sedan och kanske skall tolkas med bakgrund av det. Att Sankte Per står vid porten är en av våra symboler av bilder vi kan behöva eftersom ingen riktigt vet vad som väntar. Som jag tror är det väldig bra ordnat redan, straffen är egentligen fostran inte hämnd, men vem vet?

    Gilla

  21. Jasa skriver:

    Det är otroligt att beskåda hur alla dessa heliga böcker (inte bara de religiösa) kan tolkas på så många olika sätt som gett upphov till så mycket konflikter, krig, förödelse och förtryck.
    Vi behöver inga heliga böcker. Ner med ovetenskap och dogmatism. Bränn alla heliga böcker !!!

    Gilla

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Det är väl lite drastiskt att bränna alla bibelböcker. Man bör läsa dom med en nypa salt men uppskatta bockerna för dess vishet och underbara skildringar av en gången tid. Det är också givande att tänka på att forna människor har brottats med liknande problem vi bemöter idag. Både Toran och Nya Testamenten innehåller en hel del som är psykologist riktigt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s