President Trump

Stefan

Stefan Hedlund

Den amerikanska valkampanjen går nu in i sitt slutskede. Mot varandra ställs två kandidater vars gemensamma nämnare är att båda är så illa sedda att ingen skulle vara valbar – utan den andra. Det är inte bara det mest absurda valet i amerikansk historia. Det är också ett djupt obehagligt symptom på hur illa det är ställt med det amerikanska samhället, med grundläggande samhällssolidaritet och med det grundmurade förtroende för folkvalda politiker som är demokratins verkliga hörnpelare.

Politiska experter har i månader snubblat över varandra i sin iver att förklara varför Donald Trump är omöjlig. Han har utmanat och brutit mot snart sagt varje tänkbar princip för politiskt korrekt uppträdande. Han borde inte klarat sig förbi de första primärvalen. Nu har han säkrat nomineringen som det republikanska partiets kandidat, och har därmed en chans att även bli vald till president. De som hävdar att detta är omöjligt bör först kunna förklara varför allt som hittills sagts om hans utsikter har varit så fel.

Fenomenet Donald Trump är i sig inte alls svårt att förstå. Det republikanska partiet har genom sin ”tea party”-rörelse under lång tid ägnat sig åt att ösa så mycket förakt man bara kunnat över Washington och över politik i allmänhet. Nu får man skörda det man sått. Man tvingas sluta upp bakom en presidentkandidat som förklarat krig mot partiledningen, som är stolt över att inte vara politiker, som säger sig älska obildade människor och som provocerat höga militärer att hota med myteri om han skulle bli vald.

På andra sidan har åtta år med fredspristagaren Barack Obama i Vita huset inte bara inneburit en serie katastrofer för amerikansk utrikespolitik. Trots sina tidiga löften om att ta itu med girigheten i den amerikanska finansvärlden, har Obama också presiderat över en utveckling som gjort de rika allt rikare. Hans försvar har varit att framställa sig som ”gisslan” åt Wall Street, och hans tilltänkta efterträdare har inte sett några problem med detta.

Hillary Clinton har inte visat någon som helst tvekan att ta emot astronomiska arvoden för att tala till de aktörer på Wall Street som skapade finanskrisen. Det enda hon känt stor tvekan inför är att dela med sig av vad hon sagt.

På samma sätt som det är lätt att förstå det folkliga stödet för Trump, är det slående att Bernie Sanders kunnat komma så långt på ett budskap som är uttalat socialistiskt. Om Clinton inte varit kringgärdad av så stor tveksamhet rörande hennes heder och allmänna trovärdighet hade Sanders självfallet varit chanslös. I stället har hennes kampanj tvingats bevittna hur även stora skaror av kvinnor vänder sig emot henne, och fördrar Sanders. Blotta tanken på att ånyo behöva se Bill Clinton smyga runt i Vita husets korridorer har säkert också förmått många unga feminister att vända sig bort.

De europeiska experter som förfasas över denna amerikanska utveckling bör betänka det gamla talesättet om att först hålla rent framför egen dörr. Den politiska utvecklingen i Europa präglas i allt högre grad av raka motsatser till de gemensamma värderingar som låg till grund för bildandet av Europeiska Unionen. Mycket skylls idag på den akuta flyktingkrisen, men denna kris har inte skapat utan bara fördjupat redan existerande motsättningar.

Det demokratiska systemet som sådant står inför en utveckling där populistiska politiker i land efter land skördar allt större framgångar. Grogrunden för dessa framgångar är att en raskt växande andel av europeiska väljare inte anser att EU är lösningen på de problem de upplever. Det är i stället EU självt som är problemet.

Den brittiska befolkningen står redo att välja utanförskap framför medlemskap. Marine le Pen sagt att hennes första steg som president skall bli att rösta om utträde ur EU även för Frankrike. De holländska väljarna utnyttjade nyligen en nyvunnen rätt att folkomrösta till att rösta emot ett associeringsavtal med Ukraina, som i grunden var en örfil åt Bryssel. Den ende som är verkligt förtjust över denna utveckling är Vladimir Putin.

Den bistra sanningen är att populism växer sig stark först då den lyckas finna en nisch där de etablerade politiska partierna vägrar att lyssna till väljarnas oro. Om svaret på utmaningar underifrån blir fördömanden, och därmed en brännmärkning av ett växande antal väljare, kommer stödet att tillta. Sveriges erfarenheter av Sverigedemokraterna illustrerar detta. Och vår erfarenhet är på väg att få en tysk parallell i ”Alternative für Deutschland.”

Den fanns en tid då det vara en stor sak att vara folkvald, då mandatet medförde både prestige och ansvar. Den tiden känns idag oändligt avlägsen. Den etablerade politiska klassen känner idag större solidaritet med sina motståndare än med valboskapen, och man koketterar gärna med oro över ett växande politikerförakt.

Det är en farlig väg. Politikerförakt är inte något att kokettera med. Vi kan hamna i en situation där ett genuint folkligt förakt för politik blir så utbrett att vi kan får se riktigt obehagliga politiker komma till makten. Det har hänt förut, och spåren förskräcker.

Valet står för Sveriges del mellan ett politiskt ledarskap som sätter landets och dess medborgares intressen först, och ett fortsatt politiskt lurpassande, präglat av egocentrerad identitetspolitik, av odemokratiskt taskspel likt ”decemberöverenskommelsen”, och av ett slentrianmässigt brännmärkande av icke politiskt korrekta kritiker. Allt pekar tyvärr på att det senare är det vi kommer att tvingas leva med.

65 thoughts on “President Trump

  1. Magnus Ström skriver:

    Trump for President. Hoppas innerligt att han vinner. Varför? Han är inte politiker. Politiker förtjänar allt förakt de nånsin kan få. Precis det som blog-inlägget ovan handlar om. Hoppas också innerligt att Storbrittanien röstar för en exit. Det vore ytterligare en härlig käftsmäll mitt i plytet på alla politiker.

    Liked by 5 people

  2. BjörnS skriver:

    Jag håller med fullständigt. Grogrunden för en etbredd populism är en utbredd besvikelse över den politiska eliten. När folket ser hur deras företrädare tycks föra en politik som går emot deras intressen och undergräver deras välfärd. Understöds sedan den politiska eliten av en medieelit som även den inte tycks göra sitt jobb, då är marken väl förberedd.

    Jag tror dessutom att Trump underskattas. Han är troligtvis krass nog att spela på väljarnas missnöje. Om han menar och tror det han själv säger vet vi inte. Vi vet nog inte vad han vill. Blir han vald kan det bli bättre än den skräckbild som målas upp, eller sämre. Det enda vi kan vara säkra på är att valet kommer att bli mycket jämnare än vi tror. Det brukar de bli.

    Gilla

  3. JAN BENGTSSON skriver:

    Dags att respektera våra Demokratiska Partier,
    och inte minst väljarnas utslag!

    Sveriges kanske största, när alla metodfel rensats ut i mätningarna?

    Liked by 1 person

  4. Gunilla skriver:

    Vad är det som är så konstigt? Ronald Reigan kunde bli amerikansk president. Och han var aldrig ens en bra skådis. Clint Eastwood kunde bli borgmästare och Arnold Swartzenegger kunde bli guvernör. It’s America.

    Liked by 3 people

    • Magnus Ström skriver:

      Ronald Reagan räknas dessutom som en av de bästa presidenterna genom tiderna. Och en av de populäraste. Inte många som kommer ihåg hur han sågades av vår dåvarande media(elit?). Han knäckte kommunismen i dåvarande öst.

      Liked by 3 people

    • Jan Andersson skriver:

      Ja, och Donald Trump är dessutom affärsman. Det klingar i mina öron oändligt mycket bättre än B-skådisar och muskelbyggare.

      Liked by 1 person

  5. Hortensia skriver:

    Sveriges framtid i 7-klöverns ovarsamma händer är sannerligen oviss, men aktuella presidentval i omvärlden får mig att känna stor lättnad över att vi ännu är en monarki…

    Liked by 2 people

  6. Sten Lindgren skriver:

    En bra analys. Hur illa det är ställt med moderaterna i Sverige visas bl a av partiledarens oreserverade stöd för Hillary Clinton.

    Liked by 2 people

  7. Aha skriver:

    Hedlund skriver om populism. Enligt Wikipedia finns det ingen enhetlig definition. Om vi säger att populism är att föreslå lösningar som inte fungerar i praktiken, får vi ett omvänt förhållanden. Folk vänder sig emot det etablerade partierna därför att de ser att de politiska lösningarna fungerar dåligt. Detta är alldeles uppenbart när det gäller migrationen;
    Politiker tävlar i att vara goda, att inhösta beröm från det egna etablissemanget och har därför i decennier föreslagit lösningar som fungerat uruselt.
    Med detta resonemang är det plötsligt de etablerade partierna som är populistiska.

    Utifrån detta är det förbaskat oförskämt av media att beskriva partier som populistiska utan att tala om på vilket sätt de är populistiska.

    Liked by 4 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Mycket bra inlägg!! När ”populisterna” är realister och ”realisterna” populister, då är det dags att rensa i terminologin! Eller så måste ”realisterna” ta till sig verkligheten. Men det verkar fortfarande sitta långt inne.
      Vi pressas till helt vansinniga resonemang i denna tid av förljugenhet. Suck.

      Liked by 1 person

    • Rune skriver:

      Ur den latinska Ordboken:
      Populus= folk. folkslag. —hop, mängd, skara.— befolkning,invånare. — folk, den stora hopen, allmänheten, publiken, samhället, staten.
      senatus populusque Romanus = det romerska folket med senaten i spetsen.

      Sålunda är populus lika med folket eller allmänheten.
      Dessa som ondgör sig över populismen beklagar sig ju då på ren svenska över folket och demokratin. På samma sätt som den gamla adeln talade om pöbeln.

      Liked by 2 people

  8. Magnus Eriksson skriver:

    Partier som vill följa folkviljan kallas populistiska. Jag tycker det är fel. Sådana partier bör i stället kallas demokratiska till skillnad från partier som struntar i folkviljan. Med en sådan definition finns det i Sverige bara ett demokratiskt parti.

    Liked by 3 people

  9. Lasse W skriver:

    SvD kampanjar hårt mot Trump och mot ”populismen” som är ett nedsättande ord för allt som andas något om konservativa folkliga värderingar. Alla förutsätts älska Obama, Hillary Clinton, Wall Street och den transatlantiska vänsterliberala hegemonin. SvD kämpar förstås även mot Brexit och mot länder i östeuropa som till skillnad från Sverige värnar sina folk och territorier. Flyktingsnyftet i tidningen har varit värre än i DN. Tondövt minst sagt. Det ska mycket till nu innan jag återupptar min prenumeration på tidningen. Den här artikeln av Therese Larsson-Hultin från SvD får väl tjäna som exempel.

    http://www.svd.se/nej-trump-kommer-inte-att-bli-president-i-host/om/usa-valet-2016

    Liked by 2 people

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Lasse,
      Du kan tro, jag har gömt den artikeln till den 7 November.
      Jag föreslår med jämna mellanrum att någon får i uppdrag att verkligen ”grovsanera”
      ledingen på SvD. Börja med att ta bort de 60 miljoner utplundrade skattepengarna så försvinner mycket dökött.
      Fattar inte hur tidigare sansade tidningsfolk kunde gå i den socialistiska fällan!
      Tom nätupplagan är så dålig att den är knappt läsvärd!
      Din iakttagelse och kommentar är värd all högaktning och tack!

      Gilla

  10. plq017 skriver:

    Stefan,

    Tack, väl sagt, och rimmar helt med vad en av mina skolkamrater, Jim Sensenbrenner säger i sina brev. Han sitter i representanthuset sedan länge.

    Hade man i Sverige tagit debatten med SD, då hade vi varit i en annan situation idag. Migrantsitutionen hade varit anpassad till vad som är rimligt (ekonomiskt, socialt, kulturellt, religöst), och SD hade haft en en mindre plats.

    Redan nu, utan annat än prat, så har SDs tillväxt stannat upp (med reservation för att man inte vet om väljarna kommer att göra som dom säger.

    Har en sådan strategi prövats i verkligheten. Gentemot ‘främlingsfientliga partier’ så tror jag inte mainstream politiker vågar, de inser att de kan inte vinna debatten, och därmed kampen om valboskapen (bra term).

    Men Jim berättar att Mitterand tillämpade metoden mot kommunisterna i Frankrike. Först gick man igen var man stod politiskt, såg till att man hade en politik som gick hem hos väljarna. Sedan tog man varje tillfälle med debatt med kommunisterna. När Mitterand tillträdde var kommunisterna ett 25% parti, efter Mitterand var kommunisterna ett under 10%s parti.

    I Sverige har alliansens beröringsskräck nyligen nått nya höjder. M lade ett förslag som S+MP motsatte sig som hade med straffskärpning eller något liknande att göra. När man inser att förslaget kommer att stödjas av SD, då lägger Allliansen ner sina röster. Varför?

    Det är inte svårt att skapa konspirationsteorier när detta inträffar i verkligheten. Eller hur Batran ekkulle fungera i regeringsställning. Först fråga SD hur de tänker rösta, och därefter instruera sina ledamöter att inte rösta som SD?

    Absurt.

    Gilla

  11. oppti skriver:

    Amerikanska systemet föder ytterligheter.
    Först skall de bägge kandidaterna väljas av de egna-sen står valet mellan dessa bägge.
    Kontentan blir att det är 25% som blir nöjda och 75% som har en annan favorit.
    Trump täckte ut alla på sin sida genom att vara mest extrem.
    Nu skall han försöka täcka in demokraternas sida också. Det lär bli en del omsvägningar!

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Observera att partierna är privata föreningar som gör hur de vill. Men de har känt sig tvungna att ge sina egna, privata primärval allt större betydelse. En liknande tendens i England ledde till att Jeremy Corbyn blev partiledare för Labour.

      Folket, inte staten, inte regeringen, inte konstitutionen, kräver dessa excesser. Det skulle det svenska folket också göra om det blev tillfrågat.

      Gilla

  12. Staffan Persson skriver:

    Men Stefan,mycket vad du säger är rätt-men hela grejen är att politiken över huvud taget inte har alla svar på dagens globala frågor.Det vill folk fortfarande tro och när det inte stämmer så kommer politikerföraktet.Man kanske skulle tona ner förväntningarna i stället.Varför ska det vara så synd om amerikansk,eller fransk,medelklass?

    Gilla

  13. Fredrik Östman skriver:

    Var finnes det facit över rätt och fel som du tydligen har tillgång till? Måste man inte argumentera för rätt och fel i stället för att fastslå det axiomatiskt? Om nu de hittills accepterade partierna har glidit iväg till väljarförakt, som du förefaller att hävda, så måste väl det också betyda att de har förlorat sin status som statsbärande och axiomatiskt goda?

    Socialdemokraterna var på goda grunder mycket illa sedda när de först framträdde. Plöstsligt ställdes de oförhappandes vid maktens spakar i Tyskland efter det att den tidigare makteliten förspillt hela sin legitimitet under och efter kriget. Det gjorde dem inte mindre populistiska. Socialdemokrati är populismens själva definition. Inget Front Nationale, Lega Nord, Vlaamse Blok, Freihetliche Partei Österreichs, Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet eller Alternative für Deutschland kan mäta sig med något socialdemokratiskt parti i populism.

    Liked by 5 people

  14. Jasa skriver:

    Hej Stefan, vill du läsa om politikerförakt och populism behöver du inte gå långt. Läs bara kommentarerna till dina och andra texter på det goda samhället!

    Gilla

  15. Arne Weinz skriver:

    Jag är mer rakt på sak: Sveriges unika landsförrädar-regering leder till ett obehagligt politiskt klimat. När de som skulle ta ansvar för landet istället intrigerar med muslimska extremister, förråder och ödelägger vårt land finns det all anledning till vrede. Ska man vara rättvis så ska vreden även drabba allianspartierna som låter 37% av rösterna leda landet i fördärvet.
    Visst är Trump en pajas, som dock kan bli president, men bättre en pajas som vill sitt land väl än landsförrädare som styr. När vågar en svensk politiker ta ställning för demokrati, frihet och jämställdhet d v s vågar ta tydligt avstånd från Islam.

    För mig väcks den filosofiska frågan hur man ska försvara demokratin och med vilka medel? Hur ställer man sig till krafter som strävar mot Sveriges ödeläggelse? I vilket läge är det acceptabelt och nödvändigt att försvara demokratin med icke demokratiska medel? Valet 2018 blir avgörande för vår framtid. Jag uppmanar alla att rösta på det eller de partier som tydligast tar avstånd från muslimsk invandring eller om det låter bättre ”nej till invandring utom EU”. Fegisarna i riksdagen kan ju kalla det ”time out” eftersom de aldrig törs stå för något.

    Denna fråga får alla andra frågor att framstå som futtiga, obetydliga och rentav meningslösa. Säg NEJ! Fortsätter poltikerna islamiseringen av Sverige så bör alla goda krafter enas för att med vapenmakt stoppa den innan det är för sent. När halshuggningarna börjar på våra torg är det för sent att skriva petitioner.

    Liked by 9 people

    • Gunilla skriver:

      Håller 100 procent med. Men hur? På Vs kongress framfördes förslaget att förbjuda SD; de enda som vill landets väl. Jo, dumma svenne vaknar nog inte förrän halshuggningarna nått våra tog. Kan kungen och militären månne hjälpa oss? Vi kanske får be om hjälp från våra grannar Danmark, Norge och Finland.

      Gilla

    • Tobbe skriver:

      De senaste dagarnas hype runt utbytet av ledare i Miljöpartiet har tagit all fokus från den egentliga kärnfrågan: Vad gör egentligen Miljöpartiet i regeringsställning? Varför dyker detta lilla marginalparti alltid upp, om inte som regeringsparti, i alla fall som under Alliansen, som samarbetsparti i migrationsfrågor. Ett miljöprogram har alla partier, det är inget unikt. Jag skulle gärna vilja veta vad Miljöpartiets egentliga uppgift är i regeringen och vems talan är det det egentligen för?

      Liked by 5 people

    • MartinA skriver:

      Bevisar inte utvecklingen i demokratierna att demokrati inte är någon bra ide? Ta Snowdenskandalen, Washington hade spenderat trillioner dollar och orsakat en miljon människors död för att ”sprida demokrati”. Och spionerar sedan på folkvalda i syfta att? Tja, troligast är väl att utpressa dem? Eller att läcka info till vänligt sinnade journalister och ”källor” om politiker Washington inte gillar? Alltså, vore man cynisk så skulle man tänka att Washington vill pådyvla andra demokrati för att demokratier är lättare att korrumpera?

      Är det inte så att vi vanliga människor är för upptagna av annat för att kunna stå emot maktmänniskor och särintressen som organiserar sig, har hela byråkrtier för att påverka och korrumpera, som lägger oräkneliga pengar på lobbying? För att ta ett exempel från Dan Carlin, TTPI(eller motsvarande, nåt handelsavtal eller sånt) genererade folkligt motstånd för några år sedan, kampanj drogs igång, tillräckligt många anslöt sig och förslaget stoppades. Bra, systemet fungerar? Det är bara det att de grå eminenserna drog tillbaka förslaget innan det gått till omröstning, omformulerade det litet, bytte plats på några paragrafer och väntade tills allmänheten var distraherad av någonting annat. Andra gången gick det inte att mobilisera motstånd, förslaget gick igenom.

      Jag skulle vilja veta varför vi har ett system som nominellt strävar efter demokrati, i betydelsen folkstyre alltså.
      Är det teorin att när alla får vara med och bestämma så blir besluten bättre?
      Är det för att det är bäst att låta alla gemensamt besluta någonting därför att det ändå är alla som kommer få ta konsekvensrna?
      Är det enligt teorin att allt regerande generar motstånd. Om man har åtminstone 50% ombord så blir styrandet bättre eftersom du per definition inte har en majoritet som stretar emot?
      Eller något annat? Något som inte har med folkstyre att göra men kanske med fria val att göra är att alla regimer ruttnar, förr eller senare. Att då ha som en del av systemet att kunna genomföra en oblodig, ickeförstörande, välorganiserad revolution regelbundet är mycket värdefullt. Fast då hade ju potentaterna inte behövt tävla med varandra i att lyckas lura så många som människor som möjligt, de hade kunnat tävla i monopol, fotboll eller fia med knuff istället, det hade dugt lika bra.

      Hursomhelst, frågan är akademisk efters det sista som nuvarande system är är folkstyre. Nu styr ju eliterna som de vill men har lyckats scoialisera anvaret för sitt vanstyre. Eliterna plundrar och förstör med lögner och desinformation och korruption och mobbning men ”svenskarna ville ju ha det så, de får skylla sig själva”.

      Om man ska diskutera demokrati kan det ju vara bra att slå fast specifikt varför man vill ha demokrati? Jag tycker att en hel del diktaturer tycks styras mycket bättre än demokratier, åtmonstone vad gäller sådant som jag bryr mig om. Det kan ju bero på att diktatorn har bara ett land och det är inte troligt att han får ett nytt om han förlorar makten eller missköter sig för mycket. Medan det rövarpack som huserar här i krokarna har en begränsad tidsperiod att roffa åt sig så mycket som möjligt. Den lösning jag skulle föredra är att minska skatten till så lågt som möjligt, om politikerna bara bestämmer över 3% av vår inkomst så spelar det ju mindre roll vilken etikett vi sätter på skurkarna.

      Gilla

    • MartinA skriver:

      Om folkstyre inte är möjligt, är det då inte skadligt att kalla någonting för folkstyre?
      Jag tycker att utvecklingen i hela västvärlden visar att folkstyre ej är möjligt. Det här åskådliggörs ju mest tydligt av massinvandringen. Inget av Europas eller USAs eller Australiens eller Nya Zeelands folk har velat ha massinvandring men vi har alla fått det. Och massinvandring har en enorm påverkan på människors vardag och, ja, på hela civilisationsmodellen. Om folk inte har kunnat påverka en sån fråga någonstans i de västerländska demokratierna, är då folkstyre ens möjligt?

      Liked by 2 people

  16. MartinA skriver:

    Det är värre än så, vi har redan haft riktigt obehagliga politiker vid makten i decennier. Att skribenten inte förstår det säger allt vad jag behöver veta om honom.

    Liked by 3 people

  17. Gösta Svensson skriver:

    Sista stycket är ju fruktansvärt deprimerande läsning, och tyvärr också det mest sannolika. För oss som förespråkar en slags nationalism med socialliberala förtecken, är det amärtsamt att se hur både regeringspartierna och oppositionen, till övervägande del väljer att prioritera helt andra intressen.

    Sverige slits sönder.

    Liked by 1 person

  18. Gösta Johnsson skriver:

    Dagens politiska ledarskap med få undantag har visat och visar ett förakt för det stora flertalet medborgares synpunkter och oro över det som sker. De sätter andra icke svenska medborgares väl och ve före den egna befolkningen. Detta för att internationellt i olika sällskap kunna stoltsera som företrädare för en ”humanitär stormakt”! Vilket spektakel.
    Grunden till det katastrofala läget i nationen lades 1975? när riksdagen tog beslutet att Sverige skulle bli mångkulturellt. Det följdes senare upp av epitetet humanitär stormakt och senare av alliansregeringen genom uppgörelsen med MP om öppna gränser och fri invandring utan kontroll. Där var Fredrik R drivande oc fortfarande håller Annie L och hennes C-parti fast vid denna förödande princip. Men jag tror svenska folket i valet 2018 eller tidigare kommer att ändra på den situationen alliansens partier och MP försatte oss i och som S och V tyvärr också tycks fortsätta. Hur kan dessa partiers ledare vilja förstöra vårt en gång så trygga, lugna, välmående och jämlika land? Det är för mig en stor gåta.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Varför kallar herrarna Hedlund och Johnsson väljarnas hävdande av sitt egenintresse för ”oro”?

      Är inte demokratin till för att var och en skall kunna försvara och företräda sitt eget intresse?

      Liked by 1 person

  19. Tobbe skriver:

    Eftersom avgörandet kommer stå mellan Clinton och Trump och det pågår en intern strid inom republikanska partiet mellan pro-Trump och con-Trump grupperingar kan man nog räkna med att de republikaner som är emot Trump kommer att taktikrösta på Clinton. Vilken slutsumma detta tillsammans med de ”äkta” demokraternas röster kommer ge vet jag inte men gissningsvis ger det en majoritet för Clinton. Om detta stämmer kan helt enkelt inte Trump vinna.

    Gilla

  20. Hovs--hallar skriver:

    Håller inte med arktikelförf. om mer än EN sak: att politikerna själva har ansvaret för det förakt de nu utsätts för.

    I övrigt håller jag med sign. Arne Weinz ovan:

    ”…bättre en pajas som vill sitt land väl än landsförrädare som styr

    Sverige styrs sedan decennier tillbaka av en hoper galna landsförrädare med ”mångkulturalismen” som sin nya religion — men artikelförf. verkar inte inse detta utan ser ”populismen”, dvs. att väljarna vänder sig bort från dessa politiker som inte längre bryr sig om väljarnas intressen, som det stora hotet.

    Liked by 4 people

  21. Tahmas Nuri skriver:

    Varför vägrar SVT att visa filmen de själv har varit med att finansiera. Filmen heter Watching the Moon at night. En film som kopplar ihop jihadism, islamism och antisemitism.
    SVT vägrar visa en film som förklarar hur illa islamismen är för omvärlden samtidigt vill ett förlag be en författare att rita om sin bok då den inte anses tidsenlig.
    Hörde jag Nordkorea?

    Liked by 1 person

  22. Samuel af Ugglas skriver:

    Utmärkt sammanfattning. Ett stort och avgörande tillägg. Klantaschlett och ”fredspristagaren” Obama vill till vilket pris som helst omintetgöra och utradera den amerikanska Konstitutionen. Det är den enda målsättning som kommunisten Alinsky stakat ut åt honom. Han är oförmögen att räkna ut konsekvenserna av ett sådant tilltag själv och låter sig styras som den marionett han är.
    Konstigt, han behöver inte ens stå till svars för alla lögnerna han presterat genom åren.
    Det är inte Demokraterna som lyckats med någon form av för amerikanen i gemen att genomdriva en positiv politik. Här kommer några namn som verkligen fördärvat och gjort livet till ett helvete för amerikanen, framför allt de sämst lottade.
    Den utan tvekan största skurken är den som lagstiftade om ”Obamacare”, John SCOTUS Roberts, helt utom Kongressen.
    Nummer två på listan är talmannen i Kongressen, John Boehner som har bidragit till Obamas sanslösa ekonomiska eskapader.
    Den tredje är Mitch McConell som bl.a. annat släppte fram Loretta Lynch trots ytterst tvivelaktiga meriter.
    Den fjärde och senaste katastrofen är utan tvekan Paul Ryan som utsågs till talman av det genomkorrupta etablissemanget i Kongressen i Washington.
    Den svensk som inbillar sig att kloka amerikaner inte har scenariot ovan klart för sig har inte heller inte lätt att förstå varför Trump är gudasänd. Vi är så pass indoktrinerade i Sverige att vi inte ser annat än en förödande socialism som håller på att ruinera oss.

    Gilla

  23. gmiksche skriver:

    Utmärkt analys. Det är inte bara svenska media som nedvärderat Trumps chanser kontinuerligt. Den svenska PK-korridoren är bara en spegling av den europeiska. En extrem sådan, det kanske bör tilläggas. Samma fenomen möter man i den tysk-, fransk- och italienskspråkiga pressen (Die Presse, Die Welt, Die Zeit, NZZ, FAZ, `Le Monde, Repubblica). Då är faktiskt den traditionellt Hilton-vänliga New York Times att föredra. Trump är ett oskrivet blad vad amerikansk utrikespolitik gäller. Vad vi har att vänta av Hillary som president framgår med önskvärd tydlighet ur How Hillary Clinton Became a Hawk, http://nyti.ms/1WH99LV. Hellre ett oskrivet blad med burdusa manér än Hillary.

    Liked by 1 person

  24. Staffan Wadström skriver:

    Deprimerande domedagsprofetia. Frågan är vilken lösning Stefan har för att undvika detta scenario. Har det f.ö. någonsin funnits någon som hållit måttet?
    Beror ”förfallet” enbart på den politiska eliten, eller på att samhället – medborgarna – saknar grundläggande värdeideal, eller dygder om man så vill. Det är lätt – och ja, lite populistiskt – att lägga skulden enbart på de ledare vi faktiskt valt oftast, i god demokratisk ordning.
    Sedan – visst bidrar politikerna till politikerföraktet som Stefan talar om – men också den tredje statsmakten, inkl fristående kolumnister och allmänna tyckare. Ofta med samma dolda agenda som en del politiker.

    Gilla

  25. Madelaine Fusfield skriver:

    Stefan, håller med en del synpunkter men måste lägga till några kommentarer eftersom jag bor i Washington sedan 1969 och har arbetat för försvarsdepartementet i många år i ”policy and oversight.” Har därför haft möjlighet att inte bara läsa om utan också erfara hur Washington ”fungerar”. När det gäller Trump är vi alla förfasade och fascinerade i olika grader över hans framgångar. Vi hoppas sunt förnuft ska råda i november.

    Bernie Sanders är en populist som skrämmer många då han ses som en socialist a la Sverige, vilket är en synd här. Unga studenter gillar honom därför att utlovar fria universitetstudier utan att förklara ordentligt hur han ämnar betala för det. Nice! Hans generösa sociala program håller inte under ekonomisk granskning. Tyvärr vill inte hans väljare lyssna på det. Framför allt skulle han aldrig kunna få igenom några av sina ideer utan en majoritet i Congressen. Dock röstar folk inte mellan presidentvalen, vilket gör att presidenten oftast måste arbeta med motståndare. Obama har haft motgångar pga detta.

    Hillary är oförtjänt förtalad, och ju mer folk hackar på henne, desto mer framstår det som poliisk förföljning. Just igår höll Trump henne ansvarig för Bill Clintons peccadillos. Enligt Trump underlättade hon sin mans eskapader. Really!? Vi bör kanske vänta med att fördöma någon tills de bevisats skyldiga. Om vi skulle fördöma alla politiker för deras sammanknutning till Wall Street money skulle vi inte ha någon att rösta på förutom Sanders. För att inte tala om de enorma summor affärsbolag betalar ut till politiker via SuperPACs (Political Action Committees) efter Högsta Domstolens egendomliga sanktionering av bolags obegränsade bidrag till dessa PACs. Ingen har någon illusion att politikerna inte vet varifrån bidragen kommer. Det är en skam mer än någon. När det gäller Benghazi lyssnade jag på hennes 11 timmar (!) långa försvar inför en congress kommitte som var erkännt politiskt motiverad. Gee! Hon var fantastiskt skicklig. Kommitteen har ännu inte publicerat en rapport. När det gäller Clintons privata email server har hon erkännt att det var oförståndigt. Det följer därmed inte att hon skrev farliga eller ej sanktionerade email. Vårt hemligstämplande av diverse dokument går ibland till överdrift och sker i efterhand, vilket alla som arbetat för staten här säkert kan bekräfta. Låt undersökningen framskrida innan bedömning sker.

    Av de kvarvarande presidentkandidaterna är Clinton odiskutabelt den mest kompetenta. Hon har ett helt liv arbetat för samhällets mindre lottade, vilket kan bevisas av hennes stora stöd bland African Americans. Hon kämpade för allmän sjukförsäkring när det var oerhört impopulärt och var skicklig under sin tid i Senaten där hon lyckades samarbeta med republikanska motståndare, något Obama tyvärr inte lyckades vidare bra med. Till detta kan hon lägga erfarenheter som utrikesminister. Populister tycker att hon har varit med för länge och vill hellre ha ett fräscht ansikte. Sedan när var brist på erfarenhet en dygd?

    När en politisk ledare som Mitch McConnell kan säga att republikanernas enda program måste vara att få Obama att misslyckas måste man fråga sig vad han har för program för landets välfärd? Att Obama har lyckats med något är ett mirakel när man dagligen har erfarit hur den republikanska majoriteten ledda av tepartiet har lagt hinder i vägen. Arbetslösheten under Obama är nu endast 5 procent. Han ärvde ett enormt statsunderskott efter Bush men räddade automobilindustrin från att gå under och fick igenom en sjukvårdsförsäkring som inte är perfekt men bättre än vad vi haft hittils. Ingen bör hysa några illusioner att kritik gentemot Obama inte är inspirerat av racism. Det är ganska allmänt erkänt har trots allt.

    Amerika och Sverige har båda problem just nu men måste lösa dem på de sätt som passar respektive samhälle bäst. Jag känner för det land jag växte upp i och följer med stort intresse utvecklingen. Här har jag lärt mig att man måste stå för vad man tror på och det hjälper att demonstrera.

    Liked by 2 people

      • Madelaine Fusfield skriver:

        Den artikeln handlar endast om Clintons kvalifikationer som Coommander-in-Chief, vilka är obestridliga. Hon är väl beredd att ta upp den rollen i motsats till Sanders eller Trump. Jag diskuterade inte det området och förstår inte varpå su syftar?

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Jag syftar på att Hillary som president vore en katastrof. Hon är krigiskt i kvadrat. Det är det som framgår ur artikeln. Tänk bara på Libyen där hon och hennes gäng satt igång en s k demokratisering med katastrofala resultat både för landet och för oss i Europa. Jag betackar mig för USAs roll som världspolis. Trump kommer att koncentrera sig på inhemska problem och Sanders för den delen också. Det mår både USA och världen bättre av.

        Gilla

      • Madelaine Fusfield skriver:

        Nej, USA kan inte lösa all världens problem, men när Europa behövde hjälp under de stor världskrigen ställde USA upp. Vad gjorde Sverige? Vad tänker Sverige göra om Putin blir mer och mer aggresiv? Sticka huvudet i sanden?

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        USA kan inte lösa världens alla problem, det kan jag hålla med om. Frågan är vem som bett USA att lösa världens problem. Det vore tacknämligt om USA lät bli att skapa problem. Det har man hållit på med sedan murens fall. Det är bl a vi i Europa som får känna effekterna av USAs agerande. Hur många ”flyktingar” har USA tagit emot sedan krisen blommade upp för fullt? Förra året kom ett amerikanskt förslag att USA skulle ta emot 15 000 flyktingar. Inte ens detta löjliga antal i förhållande till USAs folkmängd har tagits emot. På grund av risken för islamisk terror. Men det kommer titt om tätt med amerikanska pekpinnar om att Europa ska leva upp till sitt humanitära ansvar. Att hänvisa till andra värdskriget som argument håller inte i längden. Minst 80 % av jordens befolkning i dag är födda efter 1945.

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Givetvis. Men de år inga muslimer. De har inte kommit på grund av krigshandlingar och kan inte åberopa flyktingstatus. Ifall USA skickar tillbaka dem kommer FN inte kunna åberopa att det sker i strid med någon konvention. Det finns en mur mot Mexiko som ingen i Europa protesterat mot. Men när Ungern sätter upp taggtrådstaket, när Österrike sätter upp gränskontroller, då hörs förmanande ord från andra sidan Atlanten som varnar för nazism, för att muren mellan Öst- och Västtyskland återuppstår i annan form. Jag är innerligt trött på pekfingrar, vare sig de kommer från andra sidan Atlanten eller inifrån EU. Det börjar blir fler och fler som inte längre lyssnar på det örat. Ett europeiskt ragnarök.

        Gilla

      • Madelaine Fusfield skriver:

        Det finns mängder med information på nätet om hennes insatser för progressiva samhällsprogram. Hon har befrämjat inte bara hälsovård utan också rättigheter för barn och mycket annat sedan hon var ung. Hon är en skicklig jurist som arbetade både när hon var guvernörshustru och presidenthustru innan hon blev senator. Sök själv och jämför med vad Trump och Sanders har åstadkommit.

        Gilla

  26. Röstboskap skriver:

    Trump som president, för mig är det en chansning som om våra lyckoänglar är med oss kan bli riktigt bra. Egentligen skulle jag föredra Ben Carson eller Bernie Sanders. Ben Carson är tyvärr ute ur leken och Bernies chans är att FBI hittar allt för grova fel som hör ihop med Hillarys hemserver. Nog om detta för jag tror att Donald vinner.
    Låt oss då snegla lite bakåt, härhemma. Vid två tillfällen har Mona Sahlin varit en hårsmån från att bli vår statsminister. Vi klarade oss båda gångerna, lyckoänglarna gjorde ett gott jobb. Men hur är det möjligt att en person med så dåligt omdöme klarar av att nå så långt mot toppen i Sverige, inte en gång utan två! Borde inte Mona ha sållats bort i mycket tidigare skeden? När den svenska politikeradeln släpper fram sådana som Mona tycker jag inte det är konstigt att det växer fram politikerförakt. Vi måste kräva att våra partier lancerar kunniga omdömesgilla kandidater istället för att locka oss att rösta på okunniga pratkvarnar med dålig omdöme.

    Liked by 1 person

  27. Lars Sjögren skriver:

    Det är självfallet betydelsefullt att USA fortsätter att vara den mäktigaste nationen i världen. Ingen annan stat har tillnärmelsevis lika stark militärmakt, USA har världens starkaste ekonomi (Kina är nummer två), man har politisk dominans och dessutom är världens främsta kulturutövare amerikaner. Dagens främsta tonsättare, de ledande symfoniorkestrarna, de bästa jazzmusikerna och all nyskapande rockmusik är baserad i Amerika. Dessutom förfogar landet över en överlägsen teknologi. Den kommunistiska enpartistaten Kina, med en alltmer skakig ekonomi och gigantiska miljöproblem. Ett alltmer auktoritärt Ryssland på väg mot ekonomisk kollaps, som dessutom kan drabbas av en framtida statskupp, är inga bra alternativ. Kina eller Ryssland som världspoliser är ett skräckscenario. Låt oss vara utomordentligt tacksamma att USA innehar rollen som världsledande nation.

    Gilla

    • STIG PALM skriver:

      Överlägsen teknologi? Var tog Tyskland vägen? Finns det någon utredning om USA i detta ämne eller enbart tyckande?

      Gilla

  28. niklas skriver:

    JA DU SOM SKRIVER BEVISA ATT DOM INTE ÄR RASTISKA Donald Trump är rädd för tidningar attackerar de när dom har negativ mot Donald tror han är bäst lever som han tror han kan sänka skatter hur mycket som helst ge utbildning bygga milisförsvar strafftullar men får säkert tillbaka så han inte ? kanske kan sälja men jag är less på alla politiker inklusive Mr Trump bara lovar skor sig själva men min sambo jag fattiga

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s