Politiska program

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag är oense med de flesta på en viktig punkt, nämligen huruvida politiska partier behöver genomtänkta politiska program. Jag anser att partierna borde ha sådana program på varje område som de tänker sätta tänderna i, till exempel skola, invandring, integration, energiförsörjning och så vidare.

Partierna har nämligen inga seriösa program – eller ännu hårdare: jag hävdar att inget politiskt parti har något seriöst program på något enskilt område. Jag har hittills inte stött på någon medborgare, varken bland engagerade politiker eller vanliga väljare, som haft några invändningar mot att partierna saknar program. Eller så kanske folk tror att partierna faktiskt har program.

Låt mig tala om vad jag menar med program. Det räcker inte med några sidor pladder och flum om vad partiet har för mål och några enstaka punkter typ ”ökade resurser för skolor i utanförskapsområden”, ”minskad administrativ börda för lärare” och ”varje elev ska ges möjlighet att nå sin fulla potential” (äkta floskler från verkligheten).

Ett seriöst politiskt program är, som jag ser det, en handlingsplan som är tillräckligt detaljerad för att den ska kunna sättas i handen en ny minister och börja verkställas på måndag utan föregående utredningar, förhandlingar, vetenskaplig forskning eller kannstöperier och allmänt prat. Någon sådan plan finns, enligt mitt förmenande, inte i något parti avseende något politikområde.

När jag frågar partipolitiker varför de inte har några sådana planer, vilket jag gjort under decennier, så möts jag av endera av två reaktioner. Den första, vanligaste och mest skrämmande reaktionen är påståendet att det egna partiet visst har sådana planer. När jag hör det tar jag mig för pannan eftersom ett parti som tror att man kan orientera utan karta och kompass är dömt att springa vilse. Den andra reaktionen, som kommer från politiker som begriper lite bättre, består av två förklaringar: 1) vi har inte resurserna att göra sådana utredningar innan vi kommer i regeringsställning samt 2) om vi konkretiserade oss skulle vi bli så mycket mer sårbara för kritik. (Så sa exempelvis Bo Lundgren år 1991 när han var på väg att bli finansminister och tillade: ”Vi kan inte ens ha en hemlig skattepolitik för då kan man ge sig fan på att Aftonbladet hittar den och slänger upp på löpet”.)

Då säger jag 1) att det inte är så svårt som du tror; jag har själv under de senaste årtiondena varit med om att ta fram åtminstone trettio sådana detaljerade planer för politik på olika områden samt 2) visst kan du få kritik, men föreställ dig hur mycket seriösare du skulle framstå i väljarnas ögon om du visste vad du ville och kunde ge konkreta svar i stället för att svamla som de andra.

Häromkvällen träffade jag Jimmie Åkesson i ett någorlunda slutet sällskap och vid frågestunden efter hans anförande, efter några inledande artigheter, som jag tycker han förtjänar efter all smälek och förnedring han fått utstå, frågade jag honom varför Sverigedemokraterna inte har någon invandringspolitik (om de nu inte har det på något undangömt ställe på internet som jag inte upptäckt). Till exempel, sa jag, är en grundfråga om man vill upphäva asylrätten och hur det i så fall ska gå till. Vad har Sverigedemokraterna för syn på det?

Åkesson gjorde inga krumbukter eller undanflykter utan förklarade att Sverigedemokraterna inte har alla svaren vilket beror på att 1) partiet inte har sådana resurser som regeringskansliet har och därför inte kunnat ta fram någon färdig politik samt 2) att det är riskabelt att sätta ned foten eftersom man då kan råka ut för kritik som kan vara besvärlig att trassla sig ur.

Erbjudande till alla partier: jag kan hjälpa er att ta fram en politik, jag har gjort det förr.