Gästskribent Anders Björnsson: DEN NATIONELLA ENDRÄKTENS PROBLEM

logo­DGSI mainstream-media skälls det jämt och samt på nationen. Ja, nationalismen har fått riktigt dålig press. Den för med sig krig, förtryck, mord, sägs det. Och nationalstaterna bör försvagas, inte försvaras.

Det är en märklig melodi. Nationer finns ju, de är inga hjärnspöken. Den som har fått för sig att norsk nationalism är ett fanstyg får med fridsamma norrmän att göra. Men den som talar om en sund svensk nationalism riskerar att bli sedd som Sverigedemokrat.

Ändå ingår ju nationen, dess värden och manifestationer i vårt vardagsspråk.

Vi firar nationaldag och sjunger nationalsång. Polisen har en nationell insatsstyrka och inom forskarvärlden finns ett nationellt genussekretariat. Elever genomgår nationella prov och släktforskare använder sig av den nationella arkivdatabasen. Det finns en nationell psykiatrisamordning och en nationell samordnare för våldsbejakande extremism. Delar av ett lands ekonomi kan nationaliseras. I sportsammanhang utdelas nationspoäng och det viftas med nationsflaggor. En anrik nationalförening håller ett öga på svensk trafiksäkerhet. När man uppger sin nationalitet talar man om i vilket land man är medborgare.

Att känna nationell stolthet kan ingenstans få lov att vara ett brott eller en kränkning av nästan. Nationalism betyder inte angrepp på andra. Varför? Den som angriper någon är inte rädd om det han själv har. Nationsförsvaret – eller fosterlandsförsvaret som man en gång sade – bör vara uteslutande defensivt.

Det nationella har en stor fördel jämfört med alternativa kategoriseringar som klass, etnicitet, religion, språk, ålder. Det fogar samman. De andra finns vid sidan om och har sina arenor. På den nationella arenan får alla plats.

Den som misstänkliggör nationalismen eller den nationella andan utmålar den gärna som chauvinism. Men testfrågan är: Finns det en svensk chauvinism? Inte ens när svenska banker höll på att köpa upp den lettiska ekonomin var det fråga om ett erövringståg. Kapitalet saknar fosterland, se där en annan slogan ur det förflutna! Handeln och penningen söker sig sina egna vägar. Det är klart att detta kan leda till krig och konflikter, men i normalfallet undanröjs tvärtom krig och konflikter.

Främlingsfientlighet, xenofobi, missbrukar den nationella andan. Ty det naturliga förhållningssättet i vårt samhälle är inte att hata utlänningar: långt vanligare former för fiendskap är grannosämja, familjestrider (till exempel hustrumisshandel), pennalism (bland annat på arbetsplatser), och de är oftast inte relaterade till hudfärg och språk utan till beteenden, rykten, läggning, ”lyten” med mera.

Bristande civilitet bör sådant kallas. Samhällen kan civiliseras. Efter Vasarna har alla dynastier på Sveriges tron varit utländska. Och de har ”civiliserats”, ”nationaliserats”!

En nation måste kunna bestämma över sina egna angelägenheter. Den bör åtnjuta nationellt självbestämmande. Den ska kunna försvara sitt folk och bevaka sina gränser. Den vill inte förödmjukas, inte ockuperas. Detta är förutsättningar för att medborgarna ska kunna utöva sina dagliga verksamheter i någorlunda lugn. Detta är inte trångsynthet eller fientlighet.

När det nationella självbestämmandet lämnas bort, kan ett land få problem. Under de pågående migrationsrörelserna i Europa har folk ställts mot folk, stat mot stat, Sverige mot Danmark, men befolkningar har också ställts mot regeringar. Detta är en huvudsak en följd av att suveränitet, nationell beslutsmakt, har gått förlorad. Kan den återtas? Vi får se.

Framförallt har denna process ingenting med existensen av nationer eller värdet av nationell stolthet att göra. De allra flesta bland de stora folkmassor som har migrerat till europeiska länder kommer från områden där nationer saknas, ännu inte etablerats eller raserats. Där är klaner, stammar, religiösa kommuniteter, miliser primära tillhörigheter. Finns det ett övergripande maktcentrum, kan det inte stödja sig på människor från samtliga dessa; det måste välja något eller några.

Följaktligen är nationell splittring eller omognad långt farligare än nationell enhet, säkerhet, stolthet. Inbördeskrig, ”broderkrig”, har alltid varit de mest oförsonliga krigen. Där sparas inte på grymhet. Den sunda nationalismen sätter stopp för detta. I Sverige har vi inte haft inbördeskrig på fem hundra år.

Det betyder inte att svenskar är bättre än andra. Men lösningen på problemet om nationell splittring har hos oss kommit längre än på andra håll. Få av dem som vill ha reglerad invandring under effektiv kontroll hatar de främmande, de fattiga, de flyktade. Men nationell endräkt är en dyrbar sak.

Detta har yrkeseuropéer och Brysselbyråkrater aldrig förstått.

Anders Björnsson är publicist och historiker, tidigare verksam på bland annat Sveriges Radio och Svenska Dagbladet. Han utgav hösten 2015 Försvaret främst. En antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig (Celanders förlag).

17 thoughts on “Gästskribent Anders Björnsson: DEN NATIONELLA ENDRÄKTENS PROBLEM

  1. Jan Andersson skriver:

    Det tar lång tid att bygga upp en relation till de människor man är beroende av och de som är beroende av dig. Om gruppen blir för stor, eller ständigt byts ut, kommer man aldrig under sitt liv i mål och kan aldrig bygga färdigt sin identitet i gruppen. Du blir helt eller delvis en ensamvarg. För att kunna kommunicera effektivt och inkluderande med andra måste man tala samma språk, dela samma erfarenheter, praktisera samma seder och bruk, tillämpa samma moral och etikkoder. Men det måste också finnas en frihet – från båda håll – att välja vilken grupp man tillhöra; i en påtvingad grupptillhörighet har du små chanser att göra dig till den du vill vara.De som lättvindigt stämplar andra gör det för att skydda sin grupp och behålla status quo. Det kan ibland vara nödvändigt, vilket endast de inom gruppen kan avgöra, eller begränsande, vilket endast tiden kan avgöra; inga grupper kan vara statiska speciellt länge. Men förändringarna måste göras i takt med individernas förmåga och vilja till acceptans, eftersom det som sagt tar lång tid att bygga upp äkta och uthålliga relationer.
    När politiker och andra demagoger vill raska på processen så kan det bara uppfattas på ett sätt.

    Gilla

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Det finns faktiskt något som den goda nationen och det är kanske något av det viktigaste som finns. Det är precis av denna anledning som människor utifrån vill komma till Sverige. Om nationen förstörs inifrån antingen avsiktligt eller genom enfald måste detta bekämpas.

    Liked by 3 people

  3. Drutten skriver:

    De som är emot nationalism brukar konstigt nog vara för Förenta Nationerna, vilket inte verkar riktigt färdigtänkt då FN är en sammanslutning av nationer.

    Liked by 2 people

  4. Hortensia skriver:

    Vackert och insiktsfullt. Måtte våra maktberusade yrkespolitiker inom kort ha blivit så civiliserade, att de kan ta skeden i vacker hand och utlysa extraval.

    Det är outsägligt sorgligt när en tidigare så tålmodig, tryggt fredlig, ovanligt jämlik, solidariskt generös och demokratiskt övertygad, välanpassad befolkning blir så oanständigt behandlad av etablissemanget, att allt fler medborgare överväger att emigrera och lämna sitt fosterland åt dess öde.

    Alternativet till att en helt ny och fräsch, demokratiskt tillsatt kompetent, klok, rättrådig, realistisk och sanningssökande regim lyckas trygga befolkningens tillvaro, är sannolikt att vanliga, hederliga, svenska medborgare blir så ”välintegrerade” och osvenskt våldsbejakande, att ett inbördeskrig verkligen skulle kunna bryta ut. En fasansfull tanke.

    Liked by 3 people

  5. Trynbald skriver:

    Aftonbladets nationalism omfattar Herr Zlatan som har väldigt lite med nationen att göra . Han figurerar i tidningen precis varje dag. När det gäller sportevenemang är inte nationalism tabu för gammelmedia. Mellin skulle nog kunna sitta på läktaren med en svensk flagga målad på det röda nyllet.

    Liked by 1 person

  6. Gunilla skriver:

    En kommentar (till en något rörig kolumn enligt mitt tycke): i MSM likställs idag nationalism med fascism. Jag är lite frågande över ordet chauvinism.

    Gilla

    • Fredrik Sjöstedt skriver:

      Nationalism är inte alltid likställt med fascism och nazism, men nationalismen kan vara ett förstadium till nazism. I nazismen ingår ju ett extremt nationalistiskt tänkande. Själv tar jag avstånd från nationalismen som har varit en bidragande orsak till krig, förföljelser och folkmord i Europa alltsedan nationalismen framträdde som ideologi i början av 1800-talet, efter Napoleonkrigen.
      Svensk nationalism är självklart inte bättre än annan nationalism i sina grunder, oavsett Anders Björnssons lite idylliska tolkning. Känner inte Anders Björnsson till de mörka kapitlen av Sveriges 1900-talshistoria där både nationalism och rasism var starkt framträdande inslag med både rasbiologisk ”forskning” på människor, massvisa tvångssteriliseringar av ”mindervärdiga” och en ideologi och politik som framställde svenskar som ”bättre” och ”renare” än andra folk ?

      Gilla

    • Fredrik Sjöstedt skriver:

      Som en komplettering till mitt inlägg tidigare kan jag, apropå svensk nationalism, rekommendera Maja Hagermans bok om Sverige: ”Det rena landet – om konsten att uppfinna sina förfäder” och Mattias Thydéns bok ”Oönskade i folkhemmet” och Christian Catomeris ”Det ohyggliga arvet”, där han bl.a. redogör för. den nedlåtande synen på ”utlänningar” som var så vanligt i Sverige och som självklart är en form av nationalism.. Bland annat i dessa böcker kan man läsa om den obehagliga svenska nationalismen/rasismen (som ibland går hand-i-hand) som svenskarna inte vill tala om – i den mån de överhuvudtaget känner till den, eftersom rso m man länge har sopat detta under mattan i Sverige.

      Gilla

  7. Gunhild skriver:

    Mitt intryck efter läsning – hur var det möjligt för Sverige driva i väg så långt bort från all rim och reson – så långt bort att detta överhuvudtaget behöver sägas. Och att tystnaden varit så öronbedövande? Det säger väldigt mycket om i vilka extrema tider vi länge levt i.
    Frågor om varför det gick så långt börjar nog snart ställas. Det är hoppingivande att röster nu börjar höras. Att ett mer jordnära förnuft letar sig fram i de ideologiska sprickorna. Att kontakt med verkligheten börjar synas – och kanske snart också får formuleras i en mer öppen debatt? Hoppet väcks … om än väldigt sent …

    Liked by 2 people

  8. Lennart Göranson skriver:

    Det här med nationalismen är en fråga som inte bara är emotionellt laddad, den har också en tendens att undvika konkretion. Spannet är stort mellan det självklara och det kontroversiella. Kombattanterna utmålar gärna motståndarna som på ena hållet ondskefulla nationshatare som försöker utrota nationsbegreppet, på andra hållet ondskefulla främlingshatare som trampar i Hitlers fotspår. Jag tror varken det ena eller det andra är sant.

    För att börja med det självklara. En stat är ett område med egen lagstiftning som skiljer den från omvärlden. För att vinna respekt för rättsordningen bör det finnas ett kitt av gemensamma värderingar, som tillsammans utgör en del av och stärks av kulturen. Upplevelsen av att tillhöra en nation är gynnsam för utvecklingen och vidmakthållandet av en sådan kultur. Det är inte en nödvändig förutsättning. Om repressionen är effektiv kan staten ändå upprätthålla respekt för lagarna. För några hundra år sedan var det få ”vanliga” människor i Sverige som i första hand upplevde sig som svenskar, identiteten var knuten till en betydligt mer lokal nivå. Men en nationell identitet är utan tvekan ett trevligare sätt att få människor att solidarisera sig med lagarna än repression.

    Hur uppstår då känslan av att tillhöra en nation? Anders Björnsson myntar termen ”civilitet”, en term som jag känner varmt för. Jag har i ett tidigare gästinlägg propagerat för att höja statusen för medborgarbegreppet. För att markera skillnaden mot dagens urvattnade medborgarskap föreslog jag en ny beteckning, ”civis”, utan större hopp om genomslag.

    Men här närmar vi oss minerad mark. Vem tillhör den svenska nationen? Ett inkluderande nationsbegrepp kan exempelvis helt enkelt utgöras av dem som är svenska medborgare. Men alltför ofta, när man diskuterar nationsbegreppet, dyker exkluderande tankar upp. Den och den är inte ”riktig” svensk. Zlatan nämns i en tidigare kommentar. Han är svensk medborgare, född i Malmö, och har föräldrar som har invandrat till Sverige från för detta Jugoslavien. Jag har svårt att se en vägran att uppfatta honom som svensk som annat än rotad i föreställningar om ras och/eller blodsgemenskap. Den kopplingen fläckar varje diskussion om värdet av nationell stolthet.

    Jag vill känna glädje över att vara svensk. Jag vill också att min glädje över att vara stockholmare och europé respekteras, utan att det ses som osvenskt. Och – med tanke på att jag under en period har varit Brysselbyråkrat – det är nonsens att jag inte skulle förstå värdet av en inkluderande nationell identitet. Det som är kännetecknet för Europa, i motsats till exempelvis USA, är just mångfalden av nationella identiteter.

    Gilla

  9. Samuel af Ugglas skriver:

    Det är lite tragiskt att Anders Björnsson med den otroliga insyn han har i redaktionerna på framför allt Svenska Dabladet, Sveriges Radio är ju redan förlorat, inte offentliggör de så kallade publicisterna som producerar vinklade och förvrängda nyheter på sina respektive redaktioner. Den publiceringen kunde bli lika värdefull för oss som de så kallade ”Pannamapapprena”, nationalismen i all ära!

    Gilla

  10. Sten Lindgren skriver:

    Mainstream-medias folk som t ex fru Hedenmo verkar inte tänka på att nationen är en förutsättning för deras existens. Det gäller givetvis främst statstelevisionen och statsradion men även andra gammelmedia mottar betydande statsbidrag. Nationer samlar som bekant in pengar och ger ut dessa i form av statsbidrag.

    Liked by 2 people

  11. Magnus Furugård skriver:

    Det är mycket sällan vad man gör utan hur man gör det. Nationalism är varken bättre eller sämre än internationalism (Stalin) i ett historiskt perspektiv. Idéer, religioner eller ideologier är varken onda eller goda per definition – det beror på vad man fyller dem med för innehåll. Att liberala demokratier har använt massförstörelsevapen, tortyr, napalm och startat krig gör inte liberal demokrati till en sämre idé. Många befrielserörelser har varit nationalistiska såsom t ex FNL eller de norska, danska, finska, baltiska, polska, franska, holländska osv motståndet mot de ockuperande tyrannerna. Verkligheten är mer sammansatt än att en idé kan betecknas som 100 procent god eller ond. Det beror på. Jobbigt men sant!

    Liked by 1 person

  12. Sixten Johansson skriver:

    Vi kan påminna oss att ”nationalism” hade en vacker vänsterklang på Olof Palmes tid. Det var ju då man helhjärtat stödde alla nationella befrielserörelser. Parallellt med detta har vänstern länge även hyllat blodsband genom sitt stöd för ”etniska minoriteter”, som just är ”nationer” i ordets grundbetydelse: födelse, släkt, härkomst. När man kastar all historia och samhällsförståelse på sophögen och stämplar allt nationellt tänkande som högerextremt är det bara ett utslag av dagens politiska och journalistiska infantilism. Den som orkar läsa på lite upptäcker att nationalism har sett ut på mycket olika vis i olika länder, under olika epoker, med olika uttolkare. Nationalism får exakt det innehåll som folket och dess ledare vill och kan ge det – konstigare än så är det inte.

    Anders Björnsson har förstås helt rätt. Den enda möjliga enhet som i dagens värld kan upprätthålla rättssamhället är nationen. I verkligheten måste man balansera och kompromissa, men i grunden är det faktiskt så att den som inte är lojal med nationen har förlorat sin rätt att få någonting av nationen. De som företräder nationen är skyldiga att ”egoistiskt” värna dess intressen före t ex individers och minoriteters intressen såväl som andra nationers, EU:s och FN:s intressen.

    I Sverige blir det inte lätt att skapa nationell endräkt, trots att insikten om de yttre och inre hoten borde aktivera folk och öka sammanhållningen. Ett stort problem är att dagens vänsterviktade överideologi fungerar splittrande och upplösande, inte sammanhållande och koncentrerande. Själva dess natur är sådan att utvecklingen går mot desintegration, inte mot integration.

    De gamla borgerliga och socialdemokratiska normerna fungerade sammanhållande, men under de senaste 50 åren har utvecklingen lett till det omvända. De gamla normerna har förkastats, normbrott och gränslöshet hyllas som värden i sig. På så vis har vi hamnat i dagens absurda situation, där t o m verkligheten förnekas när den inte stämmer med ideologin.

    Det ”typiskt svenska” folktänkandet har nog också verkat i samma riktning som översittarklassens hyckleri och hybris. Folkets äkta tolerans, anspråkslöshet och undervärdering av de egna resultaten härmas av de privilegierade, som ju i själva verket inte alls är anspråkslösa, tvärtom. Den som medvetet framställer sig som tolerant och anspråkslös intill självutplåning tycker sig ju vara något av en Jesus. Då blir det också naturligt att vara gudalikt generös med packets pengar och resurser. I sin godhet kan man offra nationen för sitt gudaeftermäle och pöbelns hatiska utbrott kan man ta med jämnmod.

    Liked by 2 people

  13. Tahmas Nuri skriver:

    När det kommer till sport och våra landslag, snacka om hyckleriets högborg. Alla blir helt plötsligt väldigt nationalistiska och det viftas med flaggor och folk får hybris.
    Vad är det med sporten som legitimerar nationalism?
    När svenska landslaget försöker spela fotboll då blir människor som galna, det skriks Sverige Sverige i varje gathörn.
    Skriker du samma sak iklädd Sverige tröja efter avblåsning så riskerar du spöstraff och blir kallad rasist.
    Du gamla du ofria, du fjäll kalla nord.

    Liked by 2 people

  14. Hovs--hallar skriver:

    @Fredrik Sjöstedt: Så kom då en representant för den nu rådande vänsterdoktrinen om ”Den Onda Nationalismen” för att dra de vanliga vänster-tiraderna.

    För att slippa öda mer tid på saken svarar jag helt enkelt med sign. Sixten Johanssons ord ovan:

    När man kastar all historia och samhällsförståelse på sophögen och stämplar allt nationellt tänkande som högerextremt är det bara ett utslag av dagens politiska och journalistiska infantilism. Den som orkar läsa på lite upptäcker att nationalism har sett ut på mycket olika vis i olika länder, under olika epoker, med olika uttolkare. Nationalism får exakt det innehåll som folket och dess ledare vill och kan ge det – konstigare än så är det inte.

    Och jodå, denna Maja Hagerman känner jag till. Ännu en av dessa opportuna vänsterpolitruker som tillåts breda ut sig i media. Infantilism var ordet.

    De som skränar högst om att avskaffa nationalstaterna brukar fö. vara samma sorts vänsterfolk som tex. hyllar territoriet Palestinas upphöjande till stat. Logik?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s