Patrik Engellau

På morgonen den 25 februari läste justitie- och migrationsminister Morgan Johansson Svenska Dagbladet till morgonkaffet. Han fastnade för en artikel av Nuri Kino som handlade om att kristna blir förföljda av muslimer på asylboendena och att det borde finnas fredade boenden för de kristna. Johansson blev lite bekymrad särskilt som han, enligt citat i artikeln, sagt att det inte behövs separerade boenden eftersom ”vi har ganska mycket i vår verktygslåda som vi kan använda oss av”. Så, ungefär, hetsa inte upp dig, Nuri Kino, myndigheterna har läget under kontroll.

Migrationsministern gillade inte det där. Nuri Kino jämförde honom med Saddam Husseins notoriskt lögnaktige talesman Bagdad Bob. Han beslöt att ringa till Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson.

MJ: Tjena, det är Morgan. Stör jag?

AD: Det är lugnt. Vad är det nu, då?

MJ: Det är det där som vi snackat om. Att muslimerna pucklar på kristna i boendena. Jag gillar det inte. Nu kallar tidningarna mig för Bagdad Bob för att jag försöker spela ned det.

AD: Morgan, vi har ju redan pratat om det här hur många gånger som helst. Vi kan inte flytta de kristna till särskilda boenden. Det finns inte på kartan, Morgan.

MJ: Så du tycker det är ok att jag ska se ut som Bagdad Bob? Och känna mig som han också, förresten. Du vet ju att han har rätt, den där Nuri Kino.

AD: Morgan, nu säger jag det igen. Han och alla de andra murvlarna och högertyckarna kan säga vad de vill, men deras egentliga budskap är att muslimer är farliga för kristna.

MJ (lite tyst och för sig själv): Ibland verkar det ju så…

AD: Morgan, jag hörde vad du sa! Vi har diskuterat nog om det här. Fattar du inte? Om vi flyttar ut de kristna så har vi ju erkänt att muslimer är farliga för kristna. Sverige är kristet. Om vi flyttar ut de kristna så säger vi ju till hela svenska folket att muslimer är farliga för Sverige. Det går inte. Det vore självmål. Det kan Migrationsverket aldrig gå med på. Muslimerna är vår största kundgrupp. Vi får inte låta svenska folket bli arga på dem. De kristna är, trots allt relativt få. Vi skulle aldrig kunna fylla upp hela vår kapacitet med bara kristna.

MJ (skamset): Jag vet, Anders. Jag vet att vi inte kan gå med på att muslimer skulle vara farliga för kristna. Jag vet att vi i första hand måste värna om mottagningssystemet och den övriga välfärdsindustrin. Jag tycker bara så synd om de kristna som får sitta emellan.

AD (farbroderligt och vänligt): Det är tufft ibland, Morgan. Men tänk så här. Det handlar inte om att muslimer är särskilt farliga för kristna. Vi måste bort från det där nästan rasistiska tänkandet. Muslimer kan vara farliga för alla. Shiiter mördar sunniter och vice versa. Människan kan vara ond, Morgan. Även svenskar kan vara onda.

MJ (gaskar upp sig): Så är det nog, Anders. Även svenskar kan ju mörda varandra och då vore det ju larvigt att säga att mördaren gjorde det av religiösa skäl.

AD: Nästa gång sådana där som Nuri Kino hör av sig så säg att du ska tillsätta en psykologkommission som ska utreda att det inte handlar om religionsmotsättningar utan om ett posttraumatiskt tillstånd samt trångboddhet.

MJ: Utreda att? Utreda om, menar du väl?

AD: Nej, att. För då blir lösningen större asylboenden och det är en mycket bättre lösning än att vi indirekt talar om för hela svenska folket att muslimer är farliga för kristna. Vår linje måste vara att det bara är islamofober som påstår muslimer är farliga för kristna.

MJ: Du ser allt så klart, Anders.

AD: Ring alltid om du är bekymrad över något, Morgan.