Gästskribent Lennart Göranson: Förändringens tid

logo­DGSJust nu vänder vinden mycket snabbt. Det som skulle rendera en plats vid skampålen helt nyligen är i dag comme il faut. Politiska åtgärder som var otänkbara nyss har redan genomförts eller är på väg att genomföras. Inte undra på att det är svårt att orientera sig i opinionsläget.

Jag tycker mig i dag se tre dominerande paradigm, eller känslolägen, eller verklighetsuppfattningar, vad man nu vill kalla dem. De är inte lätta att beskriva på ett uttömmande sätt, men jag försöker ändå fånga några nyckelattityder.

A. PK

– Sverige måste vara ett föregångsland i världen när det gäller mänskliga rättigheter, miljöpolitik och U-landsbistånd.

– Marginaliserade grupper drabbas av strukturer i samhället som måste bekämpas.

– För att komma åt brottslighet måste vi i första hand fokusera på förövarna, vad som förklarar deras beteende och hur de kan botas.

Attityd A verkar just nu vara på väg att lämna en trygg monopolsituation för att i stället befinna sig i fritt fall.

B. Det var bättre förr

– Eleverna knappar på sina mobiler, har mössan på sig inomhus och visar inte någon respekt för sina lärare.

– Folk kan inte längre skilja på ”de som” och ”dem som” eller på ”var” och ”vart”.

– I Per Albins folkhem visste man sin plats men ingen behövde riskera att hamna utanför.

Attityd B saknar den förlorade tryggheten men har inget tydligt recept för hur den ska återvinnas.

C. Dumpa hela skiten

– Avsätt alla politiker och avskeda alla generaldirektörer och låt starka och kloka ledare föra tillbaka skutan på en trygg kurs.

– Inför direktdemokrati med beslutande folkomröstningar i stället för det politiska käbblet.

– Det kommer i alla fall att gå åt h-e så det är lika bra att emigrera.

Attityd C har inte heller något recept som förefaller praktiskt genomförbart.

Så vad kan man göra? Som ensam debattör kan man naturligtvis inte göra mycket annat än att önska, och hoppas att önskningarna kan inspirera någon till fortsatt tankeverksamhet. Alternativen A, B och C ovan ger inte mycket hopp. I min egen önskelista har de här tre punkterna hög prioritet.

– Återställ Sveriges förmåga att trovärdigt försvara sitt territorium, gärna i samverkan med de länder som har samma geopolitiska intressen.

– Återställ Sveriges förmåga att hävda våldsmonopolet, att upprätthålla ordningen i alla delar av landet, att ingripa mot och utreda brott som drabbar medborgarna och att lagföra och beivra överträdelser av svensk lag.

– Bryt upp strukturer som skyddar ”dem som är innanför” på bekostnad av ”dem som är utanför”, i första hand på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.

De här punkterna är inte direkt eller enbart kopplade till de påfrestningar som skapas av den aktuella invandringssituationen. Problem som är resultat av invandringen kommer förmodligen att lösas genom att åtgärder genomförs som tidigare varit otänkbara, inte på en gång men efter hand som effekterna visar sig på olika områden. Men det vore farligt att tro att allt blir bra med det. Vi har andra problem som också måste tas om hand, och för att lyckas med det måste vi klara av att i grunden ompröva mycket av det som vi hittills har tagit för givet.

Lennart Göranson är pensionär som tidigare främst arbetat med konkurrenspolitik bland annat vid Statens pris- och kartellnämnd och Konkurrensverket i olika befattningar, senast som ställföreträdande generaldirektör. Han har också varit Director for Competition vid EFTA Surveillance Authority i Bryssel och Head of Competition Policy Outreach vid OECD i Paris. Parallellt med jobb vid statliga myndigheter har han haft uppdrag som sekreterare och skrivande expert för en hel del SOU-utredningar. Skriver nu i bland annat tidningen Rivieranytt och är ledamot i Marknadsdomstolen.

30 reaktioner på ”Gästskribent Lennart Göranson: Förändringens tid

  1. Kim skriver:

    Krönikören måste tala tydligare om jag ska förstå budskapet. De tre punkter han framför i sin önskelista utgör, återigen, endast önskningar och inget recept. Så vad är det han i sista stycket syftar på när han hänvisar till åtgärder som tidigare varit otänkbara? Vad är det för andra problem som också måste tas om hand? Vad är det vi tidigare har tagit för givet som nu måste omprövas? Klarspråk efterlyses!

    Gillad av 4 personer

    • Astor skriver:

      Precis, alla måste tala ur skägget. exakt hur många (om några) immigranter utan egna försörjningsmöjligheter skall vi släppa in per år? (mitt svar: Noll i 20 år) Exakt hur låga löner (och därmed ännu lägre bidrag) skall vi tillåta? (Mitt svar: 4000 kr; bidrag 3000 kr) Hur många skall vi repatriera? (alla som saknar asylskäl). Vilka nivå av tvång och våld skall vi acceptera för att kunna göra det? (så mycket som krävs; internering tills utvisning utan tidsgräns, interna id-kontroller, ”bounty hunters”) Skall vissa inte få tillgång till all välfärd? (nej, det skall krävas 10 års kvalificeringstid med arbete och tillräcklig inkomst). I så fall exakt vilka och exakt vilken välfärd? (endast basic sjukvård och skola till barnen initialt) Osv. osv. Anledningen till att ingen vill ge några som helst specifika svar är att de är rädda för att bli utpekade som rasister/fascister/whatever. Men om ingen vågar ”spell-it-out” så kommer vi ingenstans och en massa folk går omkring och har helt olika uppfattningar om vad alla vagt hållna ståndpunkter betyder.

      Gillad av 6 personer

    • Lennart Göranson skriver:

      Tack Kim och alla andra som har kommenterat. Jag befinner mig fortfarande på den nivån att jag har fler frågor än svar, men vill ändå försöka utveckla de försöksballonger som jag skickade upp i inlägget, eftersom flera kommentatorer har inbjudit till det.

      När det gäller A, B och C borde A vara självklar. Alla som skriver på den här bloggen har samma uppfattning om A. När det gäller B och C är de min tolkning av attityder som jag tycker mig ha mött i både inlägg och kommentarer på bloggen. Jag respekterar dem, tycker inte att de är fel utifrån dagens situation, men min uppfattning är att de är återvändsgränder. De leder ingenstans. Speciellt när det gäller C menar jag att den förändring som måste ske kommer inte att äga rum på gator och torg, på barrikaderna. Även om vi kanske får se intiativ i still med medborgargarden kommer sådana aktioner aldrig att få stöd av en tillräckligt stor del av befolkningen. Min uppfattning är i stället att den förändring som krävs måste äga rum inuti våra huvuden. Vi måste våga tänka tankar som är annorlunda än dem som vi har brukat tänka.

      Från den saken till min önskelista. ”Länder som har samma geopolitiska intressen” betyder NATO. Det är inget att hymla med. Blir vi medlemmar blir vi tvungna att öka satsningarna på försvaret till 2 % av BNP. Jag har svårt att se att det kommer att ske annars.

      På arbetsmarknadsområdet betyder ”innanför” de som har jobb och ”utanför” de som är arbetslösa eller befinner sig i olika slag av s.k. åtgärder. Det handlar inte om svenskar mot invandrare, alltför många svenskar befinner sig fortfarande utanför den reguljära arbetsmarknaden och har inte de skolresultat som krävs för att platsa, så som arbetsmarknaden i dag ser ut. ”Bryta upp” kan betyda många saker, t.ex. att lagstifta om minimilön, så som är normalt i många andra länder. Det kan också betyda att i lag förbjuda fackliga stridsåtgärder mot företag som inte vill teckna kollektivavtal.

      På bostadsområdet finns många som gärna vill betala en högre hyra än den reglerade för att få en bostad. Men det hjälper inte, för det finns ingen bostad att hyra. De är därför ”utanför”. Det finns andra som sitter bekvämt i en lägenhet med mycket lägre hyra än de skulle vara beredda att betala. De är ”innanför” och är nöjda med det. Det här handlar bl.a. om marknadshyror, som många tror betyder att hyresvärdarna får ta ut så hög hyra de vill. Det gör det inte. Den som bestämmer hyran är hyresgästen, är hyran OK blir det ett kontrakt, annars står lägenheten tom utan att värden får någon hyra alls. Det är som med bilar: prissättningen är fri, men det går ändå inte att sätta priset högre än köparen är villig att betala.

      Det här är två exempel på områden där jag tror att det är nödvändigt att tänka nytt, att frigöra sig från våra föreställningar om vad som är möjligt och omöjligt. Och om sådana nya tankar får fäste i bloggar, i alternativa medier, hos opinionsbildare, så är det enligt min mening den väg vi måste gå för att åstadkomma en förändring. Det kommer inte att gå så snabbt som många skulle önska, det är inte så handlingskraftigt som många skulle vilja, men det är en väg att lämna önsketänkande och gå mot opinionsbildning.

      ”Åtgärder som tidigare varit otänkbara” på invandringsområdet ligger säkert i linje med mycket som framförts på den här bloggen. Vi får se. Min tro är att verkligheten kommer att tala för sig själv när effekterna blir uppenbara och att vi inte behöver spilla så mycket krut på det. Mitt inlägg ville fästa uppmärksamheten på att det inte räcker med att fixera sig vid invandringsproblemen, det finns annat också som måste hanteras och som kräver nytänkande. Förmodligen kommer Sverige inte att förbli som det var, desto viktigare med en opinionsbildning som inte stannar vid motstånd utan förmår peka på vägar framåt.

      Lennart

      Gilla

      • Kim skriver:

        Nu blev det mer konkret och begripligt för min aspergoida hjärna – tack för svar! För att sammanfatta: NATO-medlemskap (eller åtminstone tätt samarbete), marknadshyror, avregleringar på arbetsmarknaden, högre invadringströsklar och en öppenhet för att diskutera samhällsförändringar som tidigare varit otänkbara. Alltihop rimligt och förmodligen nödvändigt inom en inte alltför avlägsen framtid.

        Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Alternativen B och C döms ut av krönikören, B för att det inte förefaller finnas något tydligt recept för hur det skall genomföras och C för att det inte förefaller vara praktiskt genomförbart.

    Detsamma gäller tyvärr även åtgärderna i krönikörens egen önskelista när det politiska systemet har gått i baklås av olika skäl som har uttömmande belyst i bl.a. DGS, t.ex. av politikerklassens framväxt och ökade oberoende av väljarna, partiledningarnas ökade makt över partimedlemmar och riksdagspolitikernas professionalisering och avsaknad av alternativa karriärer att falla tillbaka på utanför politiken.

    Problemet är hur politikerklassen skall kunna hindras att styra landet i en riktning som en majoritet av väljarna anser vara felaktig. Allmänna val räcker inte mot en politikerklass som har mer gemensamt med varandra än med sina väljare.

    Gillad av 8 personer

  3. BjörnS skriver:

    Det är sant att strukturer måste brytas upp. Det är bl.a det som förslagen kring låglönearbeten gäller. Detsamma gäller behovet att avreglera hyresmarknaden. Åsiktsfåra A skriker högt, men det är självförvållat eftersom det är folk inom åsiktsfåra A som drivit invandringspolitiken. Politikernas svek mot väljarna är att man mörkat vilka konsekvenser politiken med logisk nödvändighet skulle få.
    Men, ingen uppbruten struktur kan inom rimlig tid skapa de nya 700.000 bostäder som behövs. Lägg därtill att miljonprogrammet måste renoveras till en uppskattad kostnad av 300 miljarder. Inte heller kommer de med låglönejobb, eller bidragsförsörjning, kunna efterfråga många av de nya eller renoverade lägenheterna.
    Slutsatsen är att inga uppbrutna strukturer kan hindra en fortsatt segregation med trångboddhet och relativ fattigdom i utanförskapsområden. Problemen kan bara mildras. På så vis har vi till enorma kostnader skapat ett samhälle som få vill ha. Pengar som kunnat göra enorm nytta i konflikternas närområden.

    Gillad av 4 personer

  4. arne f jaderfs skriver:

    Tycker också att det var en ganska dålig uppdelning med så många missuppfattningar att det är svårt att reda ut.

    Dock, om jag kan sägas företräda C, dvs katastrofen är här, så är det för att jag tror att om vi försöker förbättra på marginalen, mer poliser, mer låglönejobb, lättare att få lägenhet så är det som att hålla liv i en som ändå skall dö. Det som krävs är att svenskarna inser att deras land inte står att rädda om inte vi minskar antalet invandrare från afrika och arabvärlden. Det är det enda som kan rädda oss.

    Därför kommer alla åtgärder som medför ytterligare invandring genom att försena denna insikt bara att skapa ytterligare problem för det enda som kan lösa problemen blir då en polisstat, precis som att Assad är den enda lösningen för Syrien.

    Det blir som bistånd i Afrika där merparten hamnar i London och Schweiz och resten går till projekt som ändå till stor del inte gör någon nytta. Folk måste hjälpa sig själva, där de befinner sig, utan denna vilja eller förmåga så gör god vilja bara skada.

    Gillad av 7 personer

  5. Stefan Eriksson skriver:

    Jag tar mig friheten att citera den sjätte mannen- Fredrik Antonsson, där han så enkelt beskriver nuvarande politiska situation.
    I frånvaron av regering har vi förärats en ”reagering” , som väl mest ägnar sin kraft åt att lappa och laga hålen i den svenska skutan.

    Att försöka förstå politikers prioriteringar i en framtida regeringsposition är svårare än att förutsäga lottoraden som ger vinst nästa vecka.
    Kortsiktighet och dåligt motiverade ledamöter i vår lagstiftande församling, lämnar fältet fritt för allehanda särintressen, där det oftast finns en strategi som sträcker sig längre in i framtiden.

    Gilla

  6. Lisa C skriver:

    Är det någon som tror att majoriteten av våra nya medborgare, i solidaritet med vårt välfärdssystem, är beredda att betala hälften (inkl soc avgifter) eller mer av sin lön i skatt?

    Gillad av 2 personer

    • elfyma+ skriver:

      En ”expert” (Pk-ekonom) menade på fullt allvar att regeringens otaliga skattefinansierade låtsasjobb för invandrarei inte kostar särskilt mycket, eftersom ca 70% går tillbaka i skatt (inkomstskatt, arbetgivaravgifter, moms etc).

      Om nyanlända låginkomsttagare betalar så mycket i skatt (vilket betvivlar) -vad betalar då en höginkomsttagare som dessutom betalar 20% i statlig inkomstskatt ? Blir det 90% ?

      Är isf inte förvånad att politikerna inte vågar avskaffa de otaliga skatteavdragen för höginkomstagare. För utan RUT, ROT, ränteavdrag och jobbskatteavdrag skulle det ju inte löna sig att arbeta.

      Vi har fått ett samhälle där de som inte vill arbeta jagar bidrag och de som arbetar jagar avdrag.

      Vi som varken jagar bidrag eller avdrag blir allt färre -till politikernas förtret.
      Idealet för politikerna är ett bidrags-/ avdragsberoende folk som lätt kan manipuleras.

      Det är dags för en ny skattereform.(Dagens system har trasats sönder av röstfiskande politiker).

      Avskaffa alla avdrag och subventioner för privat konsumtion.(inkl. Operabesök).
      Sänk i stället skatterna generellt. (Det ska löna sig att arbeta mer i stället för att skattetrixa)

      Stäng gränserna för asylturism och avskaffa gräddfiler för ”barn”.
      Avskaffa LSS (kostnaderna skenar) och skärp kraven för bidrag.

      Gillad av 3 personer

  7. pllay skriver:

    Alternativ A förefaller ha nått sitt extremläge, detta betyder att ett alternativ till A måste formas.
    Krönikören dömer ut både B och C, på grunder jag inte förstår.
    Varje förändring i demokratisk riktning av alternativ A innebär en politik i riktning mot B.
    Alternativet är en kulturmarxistisk elitistisk totalitär diktatur, främmande för Sveriges folk och kultur.
    Något som vi varit, och kanske fortfarande är, mycket nära.
    En diktatur styrd av media och skyddad av politikerklassen, den som har ordet har också makten i en vald församling.
    I Sverige har media det oinskränkta ordet, media som nu kräver lagligt skydd av sitt monopol.
    Att i längden hålla folket i okunskap om sakernas tillstånd har misslyckats i alla länder som försökt, ju längre desto brutalare blir samhällsförändringen då den sker.

    Om inte samhällseliten inser allvaret i Sveriges situation kommer utvecklingen ofelbart leda till inbördeskrig, en nation styrd utan folkflertalets stöd leder förr eller senare till revolution.

    För att kortsiktigt förhindra att folket reser sig krävs ett ständigt ökande förtryck.
    Vi ser nu hur samhällseliten allt mer öppet och desperat ökar trycket mot oppositionen i Sverige, en utveckling den är tvingad att fortsätta intill dess den mister makten.

    Demokratins viktigaste funktion, att avsätta inkompetenta/maktfullkomliga personer i organisationens ledning, har med vår svenska modell för demokrati eliminerats.
    Valberedningen tillsätts i praktiken av partiledningen som sedan föreslås av valberedningen.
    Endast positiva markeringar tillåts på valsedeln, de som står överst kan inte flyttas ned.
    Vi svenskar har inga som helst lagliga möjligheter att förändra den politiska klassens privilegium utan samma klass medverkan, något som nog kan betraktas som ren utopi.

    Alternativ C är olika långsiktiga lösningar för individen och samhället, där emigration väl får betraktas som den mest realistiska och för alla inblandade minst farliga.
    Dock en lösning som klart visar på samhällets misslyckande i att bereda landets invånare acceptabla livsvillkor i en förment liberal stat.

    En ny reformerad grundlag med införande av beslutande folkomröstningar och personligt ansvar för makthavare är som jag ser det absolut nödvändigt.
    Vi behöver också kraftfullt beskära partiledningarnas makt, de är och skall inte vara något annat än partiets väljares officiella representanter.
    Ett starkt ökat inslag av personval och ett slut på anonyma partival tror jag därmed krävs.

    Om vi antar att alternativ A sjunger på sista versen så ser jag inga andra fredliga och realistiska vägar framåt än alternativ B och C.

    Vårt problem är egentligen hur vi ska kunna närma oss dessa alternativ utan att vår samhällselit surrar sig vid masten och hellre totalt föröder landet med ett i längden omöjligt försvar av sina privilegier och en utopisk, människo- och samhällsfientlig politik.

    Jag när en förhoppning om att intelligenta människor med integritet och folkets förtroende ställer sig upp i offentligheten och tar avstånd från den pakt av politiker och media som i dag styr landet.
    Om detta sker på bred front kanske vi kan undgå en framtida blodig uppgörelse mellan diktaturens kreatur och det svenska folket.

    Gillad av 2 personer

    • Elöd Szanto skriver:

      ”Jag när en förhoppning om att intelligenta människor med integritet och folkets förtroende ställer sig upp i offentligheten och tar avstånd från den pakt av politiker och media som i dag styr landet.”
      Det här tycker jag om, och faktiskt föreslår att du som kommenterar på ett sådant förträffligt sätt träder fram och axlar en liten del av det som både du och jag vet att man måste göra.
      Pseudonymer leder sällan till ”framträdanden”.
      Hälsningar från en namngiven Utböling

      Gillad av 3 personer

      • pllay skriver:

        Jag saknar det stöd -folkets förtroende- innebär, jag har inte ett fläckfritt liv bakom mig och kommer för närvarande skada min familj och mina vänner mer än jag kan tillföra om jag ställer mig bakom mina åsikter med eget namn.
        Jag anser mig inte speciellt intelligent, däremot observerande och ifrågasättande av sakers skenbara värde och betydelse.
        Jag har familj att ta ansvar för och saknar både sociala och ekonomiska medel att skydda den från samhällets våld.
        Då samhället hotade med att omhänderta våra barn om jag fortsatte opponera mig mot dess förmyndarpolitik har vi emigrerat och bor sedan närmare 10 år utomlands.
        När de är gamla nog att stå utom räckhåll för sociala myndigheter kommer vi, om de så vill, återvända till Sverige.

        Jag har då tänkt mig att mer aktivt och under eget namn argumentera för individens frihet och mot det Patrik Engellau kallar för det välfärdsindustriella komplexet.

        I valet mellan pseudonymens skydd med den relativa säkerhet den ger mig och min familj och att rakryggat stå upp för mina åsikter väljer jag tills vidare pseudonym.

        Att skriva detta får mig att inse hur kuvad, rädd och feg jag blivit, jag som stod på barrikaderna och slogs för de svaga i samhället har nu flytt med svansen mellan benen då familjen utsattes för hot och utstötning av just det samhälle jag försvarade och trodde på.

        Gillad av 4 personer

    • Erik skriver:

      Tveksamt om den ”elit” som styr Sverige har intellektuell kapacitet att inse omfattningen av de besvär som vi står inför. Tyvärr tror jag de är förblindade av sin självrättfärdighet och de urvalsmekanismer som existerar inom partiväsendena (vilka Engellau tidigare väl beskrivit) talar inte för att det är särdeles självständigt tänkande individer som befordras. Därav mängden lallare.

      Minns ni bilderna av Ceaușescu vid hans sista tal på det som idag heter Revolutionstorget? Hans häpna ansiktsuttryck när de ditkommenderade partianhängarnas ”ovationer” övergick i burop? För honom helt oförståeligt och det är någonstans där vi befinner oss i Sverige idag. ”Eliten” är förvirrad. Vad är det som händer, det har ju gått så bra tidigare? Varför är folk så otacksamma? Vi gör ju detta för deras eget bästa. Fårket.

      Ceaușescu snabbpensionerades.

      Gillad av 4 personer

      • Lars Lind skriver:

        Oh ja, jag minns Ceausescu ,och hoppades länge på en liknande utveckling här….men Rumänerna hade modet att göra revolution. När det samlades några hundra på Norrmalmstorg för en fredlig demonstration blev kommunisterna som galna och gjorde allt för att stoppa mötet. I kvällspressen kallades dessa fina människor för diverse öknamn.
        I Sverige behövs en totalupprensning inom hela samhället.
        (S) toppen och deras hjälpredor får gärna flyga iväg till Havanna och söka asyl där.

        Gillad av 4 personer

      • Ådärkomdenja skriver:

        Så länge gammelmedia, inkl SVT/SR/UR o TV4, backar upp sjuklöverpartierna – i st f att kritiskt granska, och ifrågasätta, inte folkuppfostra – och har brännmärknings-/uthängningverktyget skarpslipat, så blir det aldrig nån kraft i en omvälvande riktning i Sverige. I omvärlden protesterar och demonstrerar folk öppet, t o m i en diktatur som Hong Kong. Pegida-marscher samlar många tusentals protesterande i Tyskland, i Sverige nästan inga alls. ”Folkets demonstration” i Stockholm drar till sig djärva trehundra, hukande, flertalet närmare pensionsåldern eller över. Som hängs ut i Aftonbladet som ”högerextremister” och ”nazister” av riksbabblaren Mona Sahlin, med allt hat hon kan uppbringa.

        En rörelse som skall få effekt mot det bestående, stelopererade systemet i Sverige, måste företrädas av publikt välkända, profesionellt kunniga personer, makthavare eller f d sådana. Ian Wachtmister var en sådan, Bert valde han som publikdragande gycklare, men i övtigt var det alldeles för tunt, för att lyckas långsiktigt, kraschen kom av den anledningen. Det vill till ett gäng modiga sanningssägare, som engagerar sig tvärpolitiskt, t ex Tino Sanandaji, Nils Lundgren, Jan Tullberg, Sandelin&Arnstberg, Johan Westerholm, Assar Lindbeck, Jan Carlsson, Lars Bern, Finn Bengtsson, Widar Andersson, Hanif Bali, Alicia Teodorescu, Thomas Gür, Stefan Torssell, Dag Öhrlund, m fl av den sorten som står för kunskap och mod att förfäkta de uppfattningar och åsikter som måste upp på bordet i det offentliga sammanhanget. Sverigedemokraterna tror jag har börjat spela bort sina kort och sin ställning, bland de egna leden omvittnat bl a av den förträfflige Thoralf Alfsson, på hans välbesökta blogg. Han själv bortdribblad av maktklicken i sd:s partiledning. Med en kraftfull, duktig, offentligt erkänd ledarfigur – helst av det karismatiska slaget – i täten för ett nydanande parti, med kompetens och trovärdighet i sin ledningsstruktur och ett fräscht, nyorienterat partiprogram, vore det en tänkbar väg att ta en rejäl fight mot den förkvävande samhällsordning vi lider av idag.

        Gillad av 1 person

    • Winette Söderkvist skriver:

      Bästa PPLAY: jag sympatiserar med ditt resonemang och dina åsikter. Jag kommenterar också här det du skriver i ett ”senare” inlägg.
      ¤: vem är egentligen ”fläckfri” – och vill kasta första ”stenen”? Fläckfriheten/ eller dess motsats/ beror ju ofta på vilket perspektiv betraktaren har… Men visst har det blivit förbaskat ”trångsynt” i det här landet!! Det känns inte längre som vi har en demokrati -möjligen en demokratur!
      ¤ du formulerar dej mycket väl -och klart /genomtänkt.
      ¤ jag beklagar verkligen att man inte längre- utan risk för diverse trakasserier – kan uttrycka sig fritt.. Var tog yttrandefriheten vägen? (som väl är en av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle)?
      Och sist men inte minst vill jag beklaga att du (av ren självbevarelsedrift) känt dej tvungen att lämna landet!
      Slutkläm: I mina ögon är det människor som du som i allra högsta grad behövs.här i landet!
      Jag förstår samtidigt att när det personliga priset blir för högt, så väljer man givetvis att vara anonym.
      Vill gärna ta del av dina kloka tankar även i fortsättningen.
      (och jag vill tillägga att jag för egen del inte har någon ”karriär” att ta hänsyn till när jag skriver kommentarer på DGS).
      Winso

      Gillad av 1 person

  8. Marita Andersson skriver:

    Det började intressant och jag log igenkännande åt A,B,C beskrivningarna. Kan också förstå, tror jag, vad krönikören menar med de första två önskningarna, men vad betyder -Bryt upp strukturer som skyddar ”dem som är innanför” på bekostnad av ”dem som är utanför”, i första hand på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Vilka strukturer menas? Och skyddar dem som är innanför och utanför på bekostnad… Hänger inte med alls. En alltför övergripande beskrivning som inte tydliggör alls vad önskningarna består av. Går det att konkretisera bättre eller skall det vara fritt för tolkning vad krönikören menar?

    Gillad av 2 personer

  9. Gerhard Miksche skriver:

    Alternativ C fungerar i Schweiz och har gjort det länge. Utan starka ledare. Och med folkomröstningar i lagom takt. Det senare tror jag är ett viktigt element. Beslut ska inte fattas över natten, men inte heller dra ut över tiden för länge. D v s ingen internetdemokrati, tack.

    Vad gäller vårt försvar håller jag med. Termen ”geopolitiska intressen” är dock försåtlig. Om krönikören med det menar våra skandinaviska grannar känner jag mig nöjd. Förutsatt att det inte sker i NATOs ledband.

    Gillad av 2 personer

  10. Erik skriver:

    Mer svenskfientlighet från det officiella sverige. Ett barn kan ju räkna ut att ”dem som är innanför” betyder svenskar och ”dem som är utanför” betyder invandrare. Mer statlig politik för att ta från svenskarna och ge till invandrarna således. Min fråga är, vad vinner jag på det? Varför skall jag stödja svenskfientlig politik?

    Ärligt talat, alla tänkbara betydelser som man kan lägga i begreppet ”sverige” verkar vara dåligt för oss svenskar. Vara till för att ta från oss och ge till andra. Jag har ingen som helst lojalitet till sverige längre, fjärran är den dagen när jag glatt och villigt spenderade tio månader att lära mig döda mina medmänniskor i ”sveriges” tjänst. Sverige är dåligt för mig och de mina och ju förr eländet försvinner desto bättre.

    Gillad av 2 personer

  11. Hovs--hallar skriver:

    Tankeväckande, men något otydligt formulerat. Varje genomtänkt strategi för att rädda Sverige ur nuvarande kaos måste bygga på en tydlig problem-identifiering och därur följande prioriteringslista. En sådan lista har just presenterats av Thomas Gür i en ledarartikel i SvD:

    http://www.svd.se/att-hantera-ett-langvarigt-utanforskap/om/ledare

    — Thomas säger i korthet att nuvarande migrationskaos måste stoppas genom att man inte längre tar emot ”flyktingar” som tar sig hit via andra EU-länder (han säger det inte i klartext; man måste vara lite insatt i EU:s regelverk för att förstå det).

    Dessutom måste man kraftigt förstärka rättssamhället, och kraftfullt hävda VÅR kultur mot andra mot oss fientliga kulturers anspråk.

    Läs artikeln, MYCKET bra skriven.

    Min enda invändning är att inte ens dessa kraftfulla åtgärder garanterar att Sverige kan räddas från kollaps. Men vad kan man annars göra?

    Gillad av 1 person

    • Erik skriver:

      Man kan flytta sin lojalitet från sverige till svenskarna. Och bejaka kollapsen av någonting som är fientligt inställt till oss. Vi kan inte freda vår existens genom ”sveriges” institutioner eftersom även om de blev mindre svenskfientliga så är de ändå öppna för alla. Till och med om de blev neutrala till vår existens så skulle de inte göra oss någon nytta alls.

      Våra nya landsmän har mycket kraftfullare kulturer än vi har. Och de upprätthåller dem genom deras civilsamhälle. Låt oss lära oss ifrån dem? De har utvecklats i mycket hårda miljöer och de har byggt kulturer som står pall. Även om vi börjar idag så kommer det ta lång tid innan vi har en stridbar kultur och vår tillbakagång och undanträngande kommer fortsätta. Så dags att börja. Omedelbart.

      Gillad av 2 personer

  12. Sixten Johansson skriver:

    Jag instämmer i Lennart Göransons tre punkter på önskelistan och i slutklämmen. Men jag tror att folkopinionen och den politiska viljan och förmågan inte hinner växa sig tillräckligt stark för att förhindra en samhällskollaps. Därför fortsätter jag att beskriva ett möjligt framtidsscenario och hur vi som systemkritiker kan arbeta för att åtminstone något gott ska komma ut av det hela.

    Jag tror alltså att med Sverige och Tyskland som avskräckande exempel kommer Finland, Norge och Danmark att skärpa sin politik, komma lindrigare undan, lämna EU och söka nära samarbete med Östeuropa. De kommer att dra nytta av emigrantvågorna särskilt från Sverige och Tyskland och sätta hårt tryck på både pk-utopister och islamister inom de egna länderna. I Sverige kommer centralmakten att förlora kontrollen både lokalt och regionalt och hundratals självstyrande enklaver kommer att bildas.

    Det goda som kan komma ut av utvecklingen ligger på två plan:
    1. Dissidenternas erfarenheter och idéer kan komma till nytta i grannländerna och Östeuropa. Det som alternativmedia redan nu innehåller är något nytt och storslaget inom mänsklig kommunikation och det kan vi vidareutveckla.

    2. Vi kan återvinna självkänslan om vi inser att den jämställdhets- och solidaritetsutveckling som kom i gång på 70- och 80-talet faktiskt var bäst i världen. Sedan spårade den ur. Med vår nyvunna kunskap, vrede, sorg och ödmjukhet kan vi gå tillbaka och välja bättre vägar. Vi kan hitta en samtids- och framtidsberättelse som inte bara är emot allt det negativa, utan för det positiva. Med självrespekt kan vi bli respekterade även av dem som har föraktat vår mesighet, fjollighet och tomhet. Vi män och kvinnor kan möta dem på samma plan och de som har vilja och kraft nog att lämna sitt gamla klansamhälle kommer att vilja ingå i vår stora, starka, friska, demokratiska, jämställda klan i ställlet.

    Gillad av 1 person

  13. Klas Stjernberg skriver:

    Jag nappade på C, på grund av en rad ”Inför direktdemokrati via folkomröstning ”.
    Jag har bott i Schweiz i 12 år och kunnat konstatera fördelarna med detta system, som används såväl i komunala, kantonala och federala röstningar ett par gånger om året.

    I Schweiz har detta system fungerat i mer än 800 år, och ingen kan väl säga att det gått dåligt.
    För en svensk är levnadkostnaderna dyra, men schweizaren har högre lön och mycket lägre skatt och framför allt mycket mer pengar kvar efter skatt.

    I Sverige får man mest höra negativa saker om Schweiz, som t.ex. att valdeltagandet är lågt, men det är inte så konstigt. Politikerna ödslar inte tid på att få igenom beslut som de vet ändå inte vinner majoritet. Om genom massivt röstdeltagande någon intressegrupp fått majoritet i en fråga som inte har allmänt stöd i befolkningen, kan man väcka ett i initiativ genam att samla ett förbestämt antal underskrifter. Härigenom måste myndigheterna inom 5 år ta upp frågan till omröstning igen.

    Schweiz fick för några år sedan mycket kritik för man hindrat byggande av moskeer,eftersom detta var fel enligt svenska åsiktskorridoren. I detta fall var det ingen diktator som fattat beslutet utan majoriteten befolkningen. Om något är väl detta demokrati.

    Ytterligare en god sak är att statsapparaten inte har kunnat svälla ut som i Sverige.
    Regeringen består 9 statsråd. Dessa byts ut en i taget. Regeringen har aldrig bytts ut i sin helhet sedan den bildades 1814 (adertonhundrafjorton)!

    Så visst finns det goda ideer, men politikerna är naturligtvis helt ointresserade då deras makt skulle minska drastiskt.

    Gillad av 6 personer

    • Erik skriver:

      Schweiz är ett föredöme.

      Och vi kommer aldrig att få se något liknande i Sverige, åtminstone inte med politikerklassens godkännande. De accepterar ju inte ens en författningsdomstol. Men har högbrynta synpunkter när Polen ändrar i sin författningsdomstol!

      Återstår det bara väpnad revolution?

      Gillad av 3 personer

  14. Jan Andersson skriver:

    Om Sverige vore ett företag med en dålig styrelse, så skulle ägarna se till att den blev utbytt. Har det gått riktigt snett, så byter man ur hela styrelsen för att ingen skall misstänka att de gamla ickefungerande strategierna finns kvar. Oftast avgår styrelsen frivilligt när man inser att loppet är kört.
    Vad vi behöver i Sverige är handlingskraft och inget mer oändligt teoretiskt bladder över åsikter hit och dit – det är vänsterpolitik. Varför kan vi t.ex. inte stänga gränserna? Alla mellanalternativ är meningslösa – skutan sjunker. Vissa måste stå kvar på kajen, annars drunknar alla.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.