Just nu vänder vinden mycket snabbt. Det som skulle rendera en plats vid skampålen helt nyligen är i dag comme il faut. Politiska åtgärder som var otänkbara nyss har redan genomförts eller är på väg att genomföras. Inte undra på att det är svårt att orientera sig i opinionsläget.

Jag tycker mig i dag se tre dominerande paradigm, eller känslolägen, eller verklighetsuppfattningar, vad man nu vill kalla dem. De är inte lätta att beskriva på ett uttömmande sätt, men jag försöker ändå fånga några nyckelattityder.

A. PK

– Sverige måste vara ett föregångsland i världen när det gäller mänskliga rättigheter, miljöpolitik och U-landsbistånd.

– Marginaliserade grupper drabbas av strukturer i samhället som måste bekämpas.

– För att komma åt brottslighet måste vi i första hand fokusera på förövarna, vad som förklarar deras beteende och hur de kan botas.

Attityd A verkar just nu vara på väg att lämna en trygg monopolsituation för att i stället befinna sig i fritt fall.

B. Det var bättre förr

– Eleverna knappar på sina mobiler, har mössan på sig inomhus och visar inte någon respekt för sina lärare.

– Folk kan inte längre skilja på ”de som” och ”dem som” eller på ”var” och ”vart”.

– I Per Albins folkhem visste man sin plats men ingen behövde riskera att hamna utanför.

Attityd B saknar den förlorade tryggheten men har inget tydligt recept för hur den ska återvinnas.

C. Dumpa hela skiten

– Avsätt alla politiker och avskeda alla generaldirektörer och låt starka och kloka ledare föra tillbaka skutan på en trygg kurs.

– Inför direktdemokrati med beslutande folkomröstningar i stället för det politiska käbblet.

– Det kommer i alla fall att gå åt h-e så det är lika bra att emigrera.

Attityd C har inte heller något recept som förefaller praktiskt genomförbart.

Så vad kan man göra? Som ensam debattör kan man naturligtvis inte göra mycket annat än att önska, och hoppas att önskningarna kan inspirera någon till fortsatt tankeverksamhet. Alternativen A, B och C ovan ger inte mycket hopp. I min egen önskelista har de här tre punkterna hög prioritet.

– Återställ Sveriges förmåga att trovärdigt försvara sitt territorium, gärna i samverkan med de länder som har samma geopolitiska intressen.

– Återställ Sveriges förmåga att hävda våldsmonopolet, att upprätthålla ordningen i alla delar av landet, att ingripa mot och utreda brott som drabbar medborgarna och att lagföra och beivra överträdelser av svensk lag.

– Bryt upp strukturer som skyddar ”dem som är innanför” på bekostnad av ”dem som är utanför”, i första hand på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.

De här punkterna är inte direkt eller enbart kopplade till de påfrestningar som skapas av den aktuella invandringssituationen. Problem som är resultat av invandringen kommer förmodligen att lösas genom att åtgärder genomförs som tidigare varit otänkbara, inte på en gång men efter hand som effekterna visar sig på olika områden. Men det vore farligt att tro att allt blir bra med det. Vi har andra problem som också måste tas om hand, och för att lyckas med det måste vi klara av att i grunden ompröva mycket av det som vi hittills har tagit för givet.

Lennart Göranson är pensionär som tidigare främst arbetat med konkurrenspolitik bland annat vid Statens pris- och kartellnämnd och Konkurrensverket i olika befattningar, senast som ställföreträdande generaldirektör. Han har också varit Director for Competition vid EFTA Surveillance Authority i Bryssel och Head of Competition Policy Outreach vid OECD i Paris. Parallellt med jobb vid statliga myndigheter har han haft uppdrag som sekreterare och skrivande expert för en hel del SOU-utredningar. Skriver nu i bland annat tidningen Rivieranytt och är ledamot i Marknadsdomstolen.