Gästskribent Hans Kindstrand: Grundlagen – Samhällskontraktet

logo­DGSDet är svårt att bedöma samtiden. Är det som nu sker inför våra häpna ögon något som längre fram, när historien uttolkats och facit finns på plats, ett paradigmskifte?

För drygt 200 år sedan hamnade Sverige i en konstitutionell kris. Då skapades 1809 års Regeringsform. Den grundlagen kom till i en desperat situation. Kungen var avsatt och på några korta försommarveckor behövde man få fram texten till en ny grundlag. Resultatet blev 1809 års Regeringsform som kom att gälla i 165 år. Inspirationen kom från Montesquieus lära om maktdelning. Under den period som 1809 års Regeringsform gällde förvandlades Sverige från ett fattigt bondesamhälle till en välfärdsstat. Riksdagen omvandlades från ståndsriksdag till en riksdag med två kammare. Allmän rösträtt infördes. I omvärlden förekom revolutioner, Napoleonkrig, två världskrig och många andra utbrott av samma förödande slag. Politiska utopier, kommunism, fascism, nazism, för att nämna några, blossade upp och skapade oreda.

Med tur, skicklighet, gott omdöme och en grundlag som tillkommit under helt andra förhållanden, kunde Sverige styras med svenska folkets väl som ledstjärna. 1974 års grundlag innebar att färdriktningen ändrades. Tanken på maktdelning övergavs. All makt samlades hos politiken under devisen att ”all makt utgår från folket”. Vad som menades med ”folket” definierades för säkerhets skull inte. Efter fyrtio år kan man tydligt se att den makten kan missbrukas. Jag har tidigare skrivit en artikel om Kandidatförsäkran. Slutsatsen är att riksdagens ledamöter inte längre ”är folkets främsta företrädare”, utan har reducerats till partikansliernas proselyter eller, om man så vill, till ett knapptryckarkompani.

Initierade beskrivningar av vad som skett och sker inom de två stora maktpartierna M och S förskräcker. Bilden är att politik reducerats till ett maktspel, där den vinner som kan roffa åt sig den största makten och de bästa förmånerna. Valmanskåren har identifierats som ”konsumenter” av politiska beslut vilket betyder att röstköp från olika intressegrupper ingår som ett naturligt inslag i arsenalen av röstmaximerande åtgärder. Att värna landet och att värna landets befolkning har blivit synonymt med ”smygfascism”. Dom politiska partierna är inte längre beroende av sina medlemmar och deras verksamhet finansieras med statsbidrag. Makten är inte längre delad. Politik kan därför drivas utan verklighetsförankring och utan hänsyn till landets långsiktiga utveckling.

Jag har ägnat stor del av mitt yrkesliv åt att skriva avtal. Ett kontrakt sönderfaller i tre viktiga delar.

  • Vad som står i den skrivna texten.
  • Vad som inte står i den skrivna texten.
  • Parternas vilja och förmåga att fullgöra de åtaganden som kontraktet innehåller.

Grundlagen är ett samhällskontrakt. Vad 1809 års Regeringsform och Sveriges historia visar är, att de personer som utövar den politiska makten måste ha vilja och förmåga att fullgöra de åtaganden som samhällskontraktet innehåller. Deras vilja, och den attityd de har till sitt uppdrag, är nog så viktig som grundlagens ordalydelse. 1974 års grundlag har många brister och behovet av en författningsreform är för mig uppenbar. Minst lika viktigt är emellertid att dom personer som väljs in i politiska församlingar har vilja och förmåga att fatta dom beslut som är till gagn för svenska folket. Egenintresset och partiintresset får inte vara överordnat svenska folkets intressen.

Hans Kindstrand är advokat. Under åren 1975 – 1982 var han verksam i offentlig sektor. Han har sedan 1982 arbetat på advokatbyrå. Tidigare var han delägare i två större advokatbyråer i Stockholm. Sedan 1998 driver han en egen advokatbyrå med kontor i Norrköping. Han har uteslutande sysslat med civilrätt.

28 thoughts on “Gästskribent Hans Kindstrand: Grundlagen – Samhällskontraktet

    • JAN BENGTSSON skriver:

      En snabbt växande del av Sveriges folk vill EJ skriva under det framlagda kontraktet!

      Inte ens med morötter, eller under vapenhot!

      Ett kontrakt BÖR UTFORMAS MELLAN TVÅ PARTER, inte vara ett DIKTAT!

      Svenska Kyrkan har i princip ensidigt brutet vårt avtal,
      numera med t.ex en ”Muslimsk Årkebiskop”,
      hur många SVENSKAR skriver villigt under på DET KONTRAKTET???

      GARANTERAT INTE ENS UNDER VAPENHOT!!!

      Liked by 2 people

  1. elfyma+ skriver:

    Håller givetvis med Hans K.
    Vad värrre är att tjänstemannaansvaret är borttaget.
    Förstroendevalda kan inte heller ställas till svars på annat sätt än med röstsedeln.
    Men om en skojare har en maktposition och missbrukar den makten så är det väldigt svårt åt den personen om partiet skyddar henne/honom.

    Här ett exempel på detta från Sörmlands Landsting.
    Efter mycket skriverier i lokaltidningen tvingades en MP-politikern betala tillbaka vad hon tvingat Landstinget tvingades betala till hennes make för vindsnurreföreläsningar som hon själv beställt.

    Varför Landstinget över huvud taget ska syssla med vindsnurror är en annan fråga.
    http://www.sn.se/nyheter/sormland/1.1772918

    Liked by 1 person

  2. Göran Fredriksson skriver:

    En följd av 1974 års grundlag är framväxten av en politikerklass. Där politikerna och partierna nu har större gemensamma intressen med varandra än med de egna väljarna och där journalistkåren och massmedia, med public service i frontlinjen, valt att liera sig med politiken framför väljarkåren. Där opinionsbildningen i huvudsak ligger i politikerklassens händer och har tagit ett stort steg mot hur den sker i Putins Ryssland även om den upprätthålls med andra medel. Där det avskaffade ämbetsmannaansvaret medför att generaldirektörerna har insett att en politiserad ämbetsutövning är bättre för karriären än en opartisk ämbetsutövning.

    De politiska partier som har skapat denna ordning kommer inte frivilligt minska den makt politikerklassen har tagit från väljarkåren.

    Liked by 2 people

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Min uppfattning är att Sverige är i behov av en ny författning och en ändrad grundlag. Jag har länge hoppats att detta seriösa debattforum ( ”blogg” låter inte seriöst) och andra liknande skulle kunna initiera en sådan debatt då dagens politiska maktkoncentration är ytterst olyckligt för landet. En maktfördelning av det slag som finns i bland annat Tyskland och USA skulle kunna utgöra ett exempel. Samtidigt skulle man kunna förvandla landet till en republik med ett val av statsöverhuvud.

    Gilla

  4. Anders Lindfors skriver:

    Det finns ett stort behov av en genomgång av bristerna i den svenska författningen, förslagsvis av en grupp internationella experter. Kanske en grupp utländska pensionerade domare och statsvetare emeriti kunde tänka att försöka göra en insats för att staga upp ett land på dekis.

    Liked by 1 person

  5. Leif VE skriver:

    Nej, men en grundlag kännetecknas och ska kännetecknas av sin beständighet. När tillräckligt många inser att tiden gått ifrån den kommer den att ändras. Så också 1974 år författningshaveri.
    Se för övrigt boken ”Omstart Sverige” för ett färdigt förslag till en ny svensk konstitution.

    Gilla

  6. Leif Ahrgren skriver:

    Ibland händer det att man läser en text som skänker en känsla av plötslig klarsyn. Man har burit på en massa ofullständigt sammanfattade tankar och så plötsligt: ”Javisst, så här är det!” Tack för denna sammanfattning Hans Kindstrand!
    Inte i första hand politikerförakt, även om det ofta kan kännas motiverat, utan politikförakt är sorgligt nog den bästa beskrivningen av mitt förhållningssätt.
    Med vänlig hälsning/Leif

    Liked by 1 person

  7. Erik skriver:

    Den politiska makten i Sverige behöver ett korrektiv.

    Partierna har frigjort sig från behovet av medlemmar genom att låta sig finansieras av skattemedel istället för av medlemmarna. Följden blir att den befintliga partiledningen i princip förnyar sig själv då den helt kontrollerar partiets inre liv. Lydiga partister befordras och inaveln fortgår till de inblandades förnöjelse. Bara vi medborgare står vid sidan och betraktar förundrat och förfärat den begåvningsreserv som styr oss. (Med reserv förstås att den aldrig borde behövt tas i anspråk).

    Ett korrektiv som skulle kunna fungera väldigt väl i Sverige är något liknande det schweiziska folkinitiativet som enkelt uttryckt är beslutande folkomröstningar tillkomna på medborgarnas eget initiativ, inte politikerklassens.

    Beslutande folkomröstningar vore ett permanent strypkoppel lite kärleksfullt lindat kring halsen på politikerklassen och när de bär iväg och blir lite för stolliga i sina beslut så rycker vi bara till lite. Plats!

    Svensk politikerklass betraktar sig själv som så upphöjd att inte ens en författningsdomstol behövs i Sverige. En svensk politiker kan nämligen inte göra fel.

    Vad skulle kunna gå fel när vi har en sådan ”elit” som styr riket?

    Liked by 4 people

  8. Ove Molinder skriver:

    Jag har aldrig skrivit på heller.

    Men om en grundlag uppehålls av ett folk, så rör det sig om en homogen befolkning som går med att följa den samt att frivilliga ur den befolkningen blir politiker för att föra fram sina frågor.

    Idag är det yrkespolitiker som vinner val, det är inte någon som är yrke X till vardags och kandidat för parti Y som intresse för samhällsfrågor som det var förr. Självklart får vi ett korporativistiskt samhälle där intressen skriver sina egna lagar genom att personer som aldrig haft vanliga yrken och jobb gått från ungdomsförbund till graven i samma parti med lön från staten.

    Till det kommer, som ovan nämnt, att jag aldrig skrivit på något kontrakt.

    Liked by 1 person

  9. Ipse Cogita! skriver:

    Jag har ofta tänkt på att det här borde vara en ytterst viktig fråga. I vårt och andra länder. Det verkar dock som om den inte är det. I USA hänvisas till grundlagarna stup i kvarten. Här hemma aldrig. Undrar om politikerna kan den; ens i stora drag.

    Som det nu är vet man som undersåte (tidigare kallat medborgare) inte om det som beslutas i landet är i enlighet med grundlagen. Jag är ytterst illa bevandrad i frågan men visst står det något om kommunernas självstyre; ett självstyre som inte är det längre.

    Men jag har nog fel.

    Gilla

  10. MagnusU skriver:

    I väntan på uppdaterad författning skulle ett sätt att öka medborgarnas makt på bekostnad av partiernas makt kunna vara att starta ett personvalsparti som sköter en del kanslifunktioner för kandidaterna men i övrigt inte lägger sig i politiska frågor. Varje kandidat har i det föreslagna systemet sin lojalitet mot väljarna och inte mot partiorganisationen. Partiet bör ej anmäla kandidater enligt vallagen 2:9. Det medför att det går att skriva till kandidat (vallagen 7:2) på en partivalsedel utan kandidater (vallagen 6:1). Kandidater skall skriftligt samtycka till kandidatur enl vallagen 2:20. Enligt vallagen 6 :2 kan partibeteckningen registreras, men kandidater behöver inte anmälas. Alla kandidater kan presenteras översiktligt på partiets hemsida med länk till personlig blogg eller liknande där kandidatens politiska ställningstagande och preferenser redovisas mer ingående. Kandidaten kan efter eget gottfinnande välja bland övriga kandidaterna att sätta upp på övriga platser på ”sin” lista samt i vilken ordning de skall stå. Varje kandidat kan genom partiet beställa namnvalsedel där kandidaten står först för att kunna dela ut till presumtiva väljare. En kandidat kommer på så sätt inte bara att bedömas efter vad han själv står för utan även vilka andra kandidater han eller hon har på sin lista. En populär kandidat kan med detta system komma att finnas högt upp på flera listor, dock kan kandidaten bara finnas högst upp på sin egen lista. Det kommer i teorin att bli ett stort antal namnvalsedlar, kanske lika många som det finns kandidater som skriftligt medgivit kandidatur, men det finns ingen regel som hindrar det.

    Gilla

  11. Jan W skriver:

    Med den inställning som tar sig uttryck i moderaternas kandidatförsäkran och som tycks delas av andra partiledningar skulle man kunna ersätta voteringar i kammaren med en knapp för vardera partiledaren. En knapp som är laddad med respektive partis procentandel av avgivna röster i senaste valet. (Se även krönikörens tidigare krönika.)

    Ett mycket allvarligt problem är att politik på riksdagsnivå är en karriär. Om den enskilde riksdagsmannen kommer på kant med partiledningen riskerar karriären att vara slut. Slut på ett välbetalt och prestigefyllt uppdrag och inget annat att falla tillbaka. Inte underligt om riksdags-männen eller -kvinnorna reduceras till knapptryckare.

    Man skulle önska att det ginge att ställa krav på att riksdagsmän hade yrkeserfarenhet och en civil karriär för att kunna bli valda. Då skulle de inte vara helt utlämnade till partiledningarna för sin framtida försörjning och plats i samhället. Fast går det?

    Och politikern är inte bara beroende av partiledningarna utan även massmedia. För säg den politiker (inklusive partiledningar) som törs gå emot ett massmediadrev.

    Jag skulle gärna höra en politiker som utsätts för ett massmediadrev säga något i stil med: Jag står för det jag/gjort sagt. Fast om mina väljare tycker jag gjort fel får jag givetvis acceptera deras dom.

    Undertecknad skulle nog gilla ett sånt förhållningssätt även om jag ansåg att vederbörande politiker gjort fel.

    Men vilken politiker törs det? Även om vederbörande själv skulle klara att stå emot trycket så kan hen knappast lita på att partiledningen gör det.

    Men åter till vad göra? Beslutande folkomröstningar? Jag tycker inte det är en idealisk lösning, men bättre än att politiken dikteras av massmedia i alla fall.

    Kanske något i stil med det anglo-saxiska systemet med enmansvalkretsar? Jag har intrycket att detta system ger en närmare kontakt mellan valda och väljare än det svenska i alla fall.

    Bort med partistödet? Det skulle kanske göra partiledningarna mer beroende av medlemmarna eller gräsrötterna om man så vill. Problemet är att andra beroenden skulle riskera att uppstå. Kanske blir det ur askan i elden.

    Gilla

  12. tidfaktorekonomi skriver:

    Började inte nedmonteringen av vårt samhällskontrakt redan med inträdet i EU? Så illa som det har gått bara de senaste 20 åren så undrar man dagligen var det skall sluta. Själv kan jag inte se annat än att vi medborgare på något sätt måste ta tillbaka makten över våra skattepengar och därmed över våra liv. Hur ska det gå till, det är frågan? Jag kan just nu bara se ett litet frö till förändring som inte kommer att nå ut till medborgarna om det inte börjar debatteras i media: Direktdemokrati. Hela det partipolitisk systemet har tjänat ut, vi behöver uppgradera demokratin. Då behövs bara några enkla regler:
    1. Alla medborgare har rätt att själv välja sin politiska företrädare
    2. Alla medborgare har rätt att när som helst byta politisk företrädare
    3. Alla medborgare har rätt att lägga förslag för att förbättra sitt samhälle. Om tillräckligt många är intresserad av förslaget bör det så småningom kunna gå till omröstning.
    Skulle vi ha dessa rättigheter så skulle troligen snart de klokaste gallras fram. Till skillnad från idag där de mest egenvinningslystna och giriga styr landet.
    Vi behöver alltså ett nytt demokratiskt politiskt system.
    Därefter behöver vi också ett nytt ekonomiskt system som arbetar i harmoni med naturlagarna.
    Då skulle jag önska att Tidfaktorekonomi blev ett diskussionsämne i hela landet:
    https://tidfaktorekonomi.wordpress.com

    Liked by 1 person

  13. Magnus Ström skriver:

    Jag tror vi skådar ett paradigmskifte av något slag, men oklart för mig vart det tar vägen. Avskaffandet av välfärdsstaten, blockpolitiken, mångkulturen, nationalstaten, kreditsamhället eller något annat? Något avgörande kommer att hända, det kommer inte bara långsamt rulla på och sedan återgår allt till vad det var. Det är det avgörande skiftet som 7K-politikerna, media och alla som försöker dölja vad som verkligen händer är livrädda för. När det händer kommer ännu fler än just nu stå med byxorna runt hälarna.

    Gilla

  14. Hovshallar skriver:

    ”…Politiska utopier, kommunism, fascism, nazism, för att nämna några, blossade upp och skapade oreda….”

    Då slog det mig — den ”mångkulturalism” som infördes i Sverige 1975 är just en sådan POLITISK UTOPI!

    Den har som samhällsvision en hel del gemensamt med utopier som kommunismen, och delar mycket riktigt en hel del tankegods med just marxismen.

    Mångkulturalismen skapar oreda i samhället precis som andra farliga utopier redan gjort i olika delar av världen. Sverige undgick de värsta ovannämnda, men har istället fallit offer för ”mångkulturalismen”, som är en post-marxistisk uppsättning verklighetsfrämmande dogmer varav den grundläggande påstår att ”Mångkultur ÄR BRA!”

    Nej, mångkultur är INTE ALLS bra — tvärtom! Fakta visar att mångkulturella samhällen tenderar att fungera sämre än etniskt homogena samhällen. Mångkulturella samhällen visar större inre motsättningar och sämre tillit — och kan tom. drabbas av inbördeskrig, som tex. fd. Jugoslavien.

    Mångkulturalismen är en samhällsnedbrytande kryptokommunistisk ideologi (även kallad ”värdegrunden”), som tvingas på oss svenskar dagligen via ständig propaganda i media och via ideologiskt drillade politruker.

    Den infördes i Sverige ungefär samtidigt som 1809 års regeringsform togs ur bruk. En tillfällighet?

    Liked by 2 people

    • greatattractorulf skriver:

      Spot on!!! Mångkultur som frälsare är en lögn, särskilt den den snabbt påtvingas ett lands ursprungsbefolkning. Det är ett övergrepp, en krigshandling och faktiskt, tror jag, ett brott mot de mänskliga rättigheterna, enligt FN:s deklarationer (minns inte vilket kapitel, och är för lat för att kolla upp saken). Det som sker särskilt i Sverige är en förbrytelse, och jag är av den åsikten att endast våld kan ta oss ur den här mardrömmen..som bara kommer att eskalera med tiden!!!

      Gilla

  15. Mats Jonsson skriver:

    Det känns vemodigt, tycker jag, att många skribenter på detta forum uttrycker främlingskap inför de politiska möjligheter som står till buds. I stället för att planlöst sprida klagomål omkring sig kan man skriva in sig som medlem i det parti man vanligtvis röstar på, delta i möten och aktiviteter, initiera diskussion i de frågor man intresserar sig för, skriva motioner till krets-, distrikts- och riksmöten mm. Om man är vederhäftig, saklig och någorlunda välformulerad kan det mycket väl hända att man får gehör för sina ståndpunkter. Demokratin förutsätter att man inte själv ställer sig utanför.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Varför tror du att en tänkande människa har ett parti han eller hon eller hikutom ‘brukar rösta på’, eller att man längre har privilegiet att kunna rösta på ett parti man sympatiserar med?

      Gilla

    • Erik skriver:

      Att försöka penetrera ett parti i akt och mening att vilja förändra partiets hållning i invandringspolitiken är att betrakta som en riktig långboll.

      Den förändring som vi sett de senaste veckorna avseende invandringspolitiken sker endast under galgen och med stor ruelse. Önskan att posera som humanitär stormakt är den egentliga strävan och man kommer att återvända till detta så snart det bara är möjligt.

      Lita inte ett ögonblick på ”omvända” partister. De vill egentligen vara naiva. Och skicka räkningen till dig.

      Liked by 3 people

  16. Jonas Nilsson skriver:

    Jag menar att vi kan upptäcka att vi befinner oss i ett samhällstillstånd/system där vi är tvingade att rösta blankt. Ett system som ger den politiska makten fritt spelrum finns det ingen anledning att legitimera, snarare tvärtom. Så länge Svenska kyrkan inte var direkt definierad av vår lagstiftning fanns det något i samhällsapparaten som kunde relatera sig till något större. Sedan 2000 (?) också SvK definierad av Lagen om SvK (riksdagsdefinierad).
    Det mig enda veterliga alternativ som uttalat lägger in värdefrågor som inte är förhandlingsbara är Kristna Värdepartiet. Det är tydligt såväl i livets början som i livets slut. Tack och lov för några barnmorskor som påminner oss. Tack för poliser och jurister som ändå i praktiken verkar utifrån tanken om att det finns något som kan tänkas/sägas vara sant eller rätt.
    Men i grunden handlar det om ännu mer fundamentala saker som t.ex. en föreställning om tvingande lojalitet för det vi säger oss stå för. Sanning är något mer än ett antal tautologier i en rättssal. Idén om ett civilkurage blir i grunden bara till problem för ohejdade civilister. När då en statsminister börjar öppna sitt och våra hjärtan, med politiska argument, då blir det kaos. Frågan är om det var avsiktligt.
    Vi har kunnat hjälpa tidigare och kanske kan vi hinna återhämta något slag av sunt förnuft. Men då får den ohejdade politiska makten vara så god och hålla sig undan, särskilt riskkapitalister.
    När Bert Karlsson och andra riskkapitalister börjar tjäna pengar på flyktingeländet genom att vi tar av biståndspengar då har vi ett politiskt sjukt system.
    Tyvärr tror jag inte att det finns så många journalister som får något betalt om de skriver om det. Nämn gärna några man kan vända sig till.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s